Shishi (vaktande lejonhund)

For blog entry in English - pls scroll down.

Shishi (eller jishi) översätts till lejon men kan också hänvisa till ett rådjur eller en hund med magiska egendomar och kraften att driva tillbaka onda andar. Ett par shishi statyer står traditionellt utplacerade att stå vakt utanför portarna till en Shinto helgedom eller ett buddhistiskt tempel. I Japan är Shishi ett nobel djur och de står alltid i par, hona och hane. De är alltid avbildade med öppen och stängd mun. Öppen mun - skrämmer bort de onda andarna. Stängd mun - skyddar och håller inne de goda andarna. Kombinationen står också för liv och död.

I Japan ser man ofta shishi-mai eller lejondansen på festivaler som hålls vid en helgedom eller på nyårsafton. De som framför lejondansen besöker då varje hem i ett område för att bringa tur och kasta spådomar för att hålla borta sjukdomar och onda andar. En shishi-gashira är lejonmasken som en av dansarna bär.

Ibland tatuerar man in shishi på en gravid kvinnas mage för att skydda henne och barnet under födseln. Jag blev under mina turer till Japan helt hänförd av dessa statyer och vad de står för. Så jag beslöt mig att just tatuera in en shishi och ha en del av
japansk kultur på min kropp.

SHISHI - SHINTO SHRINE GUARDIANS
Shishi (or Jishi) is translated as "lion" but it can also refer to a deer or dog with magical properties and the power to repel evil spirits. A pair of shishi traditionally stand guard outside the gates of Japansese Shinto shrines and Buddhist temples. In Japan, the shishi is a noble beast who protects the entrace to the temple/shrine, and in some cases, the tomb. Shishi nearly always come in mated pairs (male and female). Shishi are depicted with their mouth open (to scare off demons) or closed (to shelter and keep in the good spirits). The combination is said to symbolically represent birth and death.

In Japan, the shishi-mai or lion dance is often seen at shrine festivals and at New Year's, when performers visit each home in the neighborhood to cast charms against evil spirits and diseases while receiving offerings. A shishi-gashira, or lion's head, is the headdress worn by the performers.

A shishi is sometimes tattooed on a woman's belly to protect her during childbirth. I got obsessed with the shishi statues when I was in Japan and probably got hundred odd photos of them. I like the look of them and also what they stand for. I decided to get this piece of Japan on my skin.






Tags: , , , , , , , ,

Transport i Japan - Shinkansen

(For blog entry in english - pls scroll down...)



Att ta sig från en stad till en annan i Japan var för mig var gång halva nöjet och en klar höjdpunkt. Att åka tåg i Japan är en sann upplevelse. Det är för mig fortfarande en sann gåta för hur en tågstation som myllrar med så mycket människor kan skötas med sån exakthet och precision.

Ta bara
Shinkansen till exempel - de japanska snälltågen för er som inte känner till dem. På engelska kallas de 'bullet trains' vilket känns som en mer passande beskrivning. De far verkligen fram som en nyss avlossad kula. Och japanerna var först i världen med dessa tåg (förvånar det någon?). Den första linjen var Tokaido Shinkansen som startades upp 1964 och det snabbaste tåget i japan går fortfarande på denna linjen - 300km/h. Om fem år räknar dem med att vara uppe i 360km/h. Inte dåligt!

Men Shinkansen är inte bara ett snabbt sätt att resa. Det är Japan i en liten ask. Tåget rusar in på stationen men stannar till milimetern där det ska stå. Ni förstår det finns markeringar och små målade skyltar på marken där varje vagnsnummer finns angiven - och om det är bokad eller obokad vagn och om man får röka eller inte. Tåget stannar precis där det ska så när man reser med Shinkansen behöver man aldrig stå och vänta och oroa sig för var ens vagn kommer stanna - det står redan angivet och tågen följer alltid detta schema. Varje dag rusar 300 tåg in och ut från stationerna och bär med sig 130 miljoner passagerare - dagligen!!

Minst 2 vagnar är alltid obokade platser så jag som hade mitt japanska tågkort - s.k. Japan Rail Pass - som gav mig fritt åkande på nästan alla Shinkansen tåg kunde lätt bara ställa mig och köa utan att ha köpt biljett i förväg. Helt perfekt! Så super high tec och perfekt precision - men upplevelsen stannar inte där. Vi har en kvar - den japanska respekten.

Står det städare på perrongen och ska städa tåget så kommer dem med all säkerhet att buga åt lokföraren. Och väl inne på tåget så går det alltid runt en ung man eller kvinna med en serveringsvagn. Ja för japanerna hade aldrig kunnat tänka sig tanken att man ska behöva lämna sin plats för att handla - så behandlar man inte en resenär och kund!! Var gång denna tågperpersonal stiger in eller lämnar vagnen så stannar de och bugar åt resenärerna - som för att ursäkta att de stör dem i deras resande. Där har ni landet i ett nötskal - teknologi, precision och respekt. Och en tågresa med Shinkansen räcker för att man ska få en smak på det.

Transportation in Japan - Shinkansen - Bullet Trains.
Choosing the Shinkansen to get around in Japan is a true experience. In just one trip one get a taste of 'the Japanese Way' - technology, precision and respect. Bullet Trains got a maximum speed of 186mph, something that is to be increased in the next 5 years. 300 trains operate daily and swooshes 130 million passengers around the country. Quite impressive.

With the Japanese Rail Pass one never needs to worrying about booking tickets. At least 2-3 carts om each train are for passengers with no seat reservation. Just look at the ground or screens and you'll soon find your seat. On the ground where the trains stops a notice will tell you which cart will stop here - reserved seats or not - smoking or non-smoking. So in Japan one never need to stand around and wonder where one's seat will be. The bullet trains follow same schedule every day and always stops where they are supposed to - on the milimetre! Now that is precision. The speed and look of the train - that is high tech! One to go - the respect that is the country's foundation .

One can often spot cleaners waiting on the tracks, ready to tidy the trains before new passengers are let on board. They will bow as the train enters the station. Same goes for the staff on the train that walk up and down the isles selling coffee, bento (japanese lunch boxes) and snacks, these young men or women will bow every time they enter or leave the cart. As a show of respect, getting attention and also kinda apologizing for interrupting the passengers. It is unthinkable in Japan that a train would have a seperate restaurant cart. A passenger should never have to leave their seat! That is respect and service!

Before going to Japan one should consider getting the Japan Rail Pass. The pass can only be bought outside Japan and cost approx. what a trip between Tokyo and Kyoto costs so one can really save thousands of yen depending how much one intends to travel when in the country. It is only valid on JR trains - not only the bullet trains but on all JR trains in the country and also some buses. For a backpacker like myself it has been invaluable!





Tags: , , , , , , , ,

Vitast är vackrast!


In Japan it is considered beautiful to have fair skin. The fairer skin the more beautiful is the woman. The even got whitening facewash, skin lotion or day cream. Women could come up to me on the street and point on my tanned arms or shoulderns and then point out to me that I should cover my skin and not get any 'browner'. 'Sun is not good for you' they often said but I realised that they meant that tanned skin is not beautiful.

Many japanese doesn't wear shorts, short dresses or short-sleaved shirts or tops for this reason. They use caps or hats with HUGE brims to keep the sun from their face. Also gloves with long sleeves to protect their arms are very popular. Many can wear all that and still walk around with a parasol or umbrella for extra protection. That's the japanese way.

I Japan vill man vara blek. Blek hud = vacker. Desto blekare kvinna desto vackrare är hon. Japanska kvinnor bär nästan alltid kläder med långa ärmar och du ser dem sällan i korta hjolar eller shorts. Möjligtvis den yngre generationen kan bära en kort kjol men då har dem ofta knähöga strumpor till. Det är inte ovanligt att se kvinnor i handskar som går upp till armbågarna eller iklädda kepsar med enorma brätten som skyddar deras ansikten mot solen. Vissa kan bära allt ovan och ändå gå med ett solparasoll. En del kvinnor går till och med till ytterligheter och använder hudvårdsprodukter som bleker huden. Ungefär som vi i Sverige kletar på oss 'Brun utan sol' så kletar dem på sig Nivea Whitening.

Det har hänt mig flera gånger att kvinnor kommit fram till mig på gatan och pekat på mina brunbrända armar eller solsvedda axlar och sen på sina egna långärmade tröjor. På knagglig engelska har något berättat för mig att sol inte är bra för mig. Fast jag vet ju att det dem egentligen säger, på ett fint sätt, är att solbränd är inte vacker. Vitast är vackrast i Japan!




Undre bilden är från Korea men liknande produkter finns även i Japan!

Pic Sources:
www.nydailynews.com/img/2007/08/15/gal_umbrella_1 www.alibaba.com/catalog/11070206/Intensive_Whitening_Facial_Masks.html


Tags
, , , , , ,

Övernattning i Japan

Ska man till Japan så kan det vara värt att lägga nån extra hundring på att få uppleva ett traditionellt japanskt Inn, s k Ryokan. Här sover man på futons (tjocka madresser) på tatami-golv och får en yukata (morgonrock) att ha på sig under vistelsen. Flera Ryokan har också onsen på plats, d v s japanska mineralbad.

Ett annat bra sätt att uppleva japansk tradition och kultur är att övernatta på ett Minshuku. Som ovan bor man i ett rum där man sover i futon på tatamigolv. Skillnaden är att ett minshuku är som ett bed&breakfast, man bor med en japansk familj som äger stället. Fast det är ändå hotelkänsla över ett minshuku eftersom det finns en reception, matsal mm.

Men vill man hålla kostnaderna nere så är ett hostel (vandrarhem) eller guesthouse alltid ett bra val. Internet flödar över med olika sajter som erbjuder sina tjänster vad gäller bokning av boende i Japan och många andra länder. Den jag främst använt mig av är
Hostelbookers eftersom dem inte tar ut någon avgift när man bokar via dem. Många sajter tar 2-3% vilket kanske inte är mycket egentligen men som man säger - många bäckar små.. och varför betala till dem i onödan... Men är man ute efter en sajt på svenska så är svenska versionen av Hostelworld mycket bra.

Senaste gången jag var i Japan så insåg jag dock att många ställen inte finns med på dessa sajter. Det var inte ovanligt att vissa ställen skulle bokas via Hostelling International - som är vandrarhemmens internationella organisation. Dessa 'youth hostel' kräver ofta ett medlemskort (som kan köpas på plats) och deras regler kan ibland kännas lite regementsaktiga. Som att man måste vara tillbaka innan klockan 21.30 och att sovtiden var senast klockan 22.30. Ibland så kunde den här sidan berätta om ett hostel som verkade superbra men ingen bokning kunde göras online. Så därför startade jag ett litet projekt med att hitta ställenas egna mailadresser så att man kan kontakta dem direkt utan mellanhänder. Upptäckte då också att många hostels har egna hemsidor där bokning är möjlig.

Nedan följer en lista på emails eller tfn-nummer till ställen runtom i Japan, både hostels, hotel, ryokan och minshuku. Vissa har jag bott på och dem är markerade med (*) och har jag verkligen tyckt boendet har varit tiptop så är det markerat med (**).

HIROSHIMA
Jhoppers hostel: jhoppers@hiroshimahostel.jp (*)

IWAKUNI
Iwakuni Youth Hostel: iwakuniyouth@ybb.ne.jp

KAGOSHIMA
Nakazono Ryokan: shindon@satsuma.ne.jp (**)

KAMAKURA
Kamakura Youth Hostel: hase.yh@kamakuranet.ne.jp (*)

KANAZAWA
Kanazawa Youth Hostel: kanazawa@jyh.gr.jp

KOYASAN
Bo i ett tempel med munkar!

KUMAMOTO
Kumamoto Youth Hostel: kaikan@ks-kaikan.com

KYOTO
K's House: kyoto@kshouse.jp (**)
JHoppers: hello@j-hoppers.com

MATSUE
Matsue Youth Hostel: matsue@jyh.gr.jp

MIYAJIMAGUCHI
Miyajima Youth Hostel: miyayh@mx4.et.tiki.ne.jp

NARA
Nara Youth Hostel: narayh@themis.ocn.ne.jp (*)

OSAKA
Raizan South: info@raizan.com (*)
Boka online

SHIMONOSEKI
Shimoniseki Youth Hostel: shimonoseki@e-yh.net (**)

TAKAYAMA
Minshuku Kuwataniya: kuwatani@viola.ocn.ne.jp (**)
Tenshoji: Tel. 81-577-326345 (**)

TOKYO
K's House: tokyo@kshouse.jp (**)

UWAJIMA
Uwajima Youth Hostel: yasujiasada@mail.goo.ne.jp


©M.P - Takayama Tensho-ji Youth Hostel - beläget i ett tempel.

För mer info om Japan besök min Virtual Tourist sida.


Tags: , , , , , , ,

KYOTO (07/05/06)

Ännu ett utdrag från M:s lilla röda.

image128
©M.P (alltså jag!) Varningsskylt från Shoseien - Kyoto.

KYOTO (07/05/06)
Tänk att ett så litet steg kan göra en så stolt. Som att ta sig modet och gå in hit ensam. Sitter på ett matställe och skriver. Jag har gått förbi massor av gånger på väg till och från mitt hostel. Och jag har sett folk äta udonsoppor av olika de slag och alltid blivit lika sugen. Men igår när jag tittade lite närmare så insåg jag att man beställde sin mat via nån automat vid ingången och sen vågade jag inte gå in för det verkade så... så stor risk för att göra bort sig. Mycket säkrare att t ex gå till ett sånt sushi-ställe där maten kommer rullande på band och man tar vad man vill ha... eller nånstans man vet finns en meny på engelska.

Men nu sitter jag här och de var busenkelt. Automaten hade knappar med bilder så jag tryckte på den som hade udonsoppa med friterade räkor på. Sen kom en liten biljett och den tog man till bardisken där man betalade och fick en liten flaggstång med en nummerflagga som var till för servtrisen när maten var klar. Vid alla bord står bringare med vatten eller grönt té, gratis är bra. Nu känner jag mig urdum för att jag inte vågat gå in tidigare. Det är jätte gott och stora portioner. Och maten kostade bara ¥550 - ca 30spänn. Ett kap.

Tittade någon konstigt på mig? Nej dem är japaner och japaner stirrar inte. De tittar hellre i golvet än på mig. Flinade någon? Nej inte det heller. Är det gröna téet gott? Nej, tycker fortfarande inte om det. Men dricker det ändå för anti-oxidanterna och nån gång ska väl smaklökarna vänja sig vid smaken... Får man sörpla när man äter sin soppa? Haha, ja så in i helvete! Ljudnivån när jag steg in var nästan öronbedövande av allt sörpel. Mycket lustigt!

Idag checkade 2 nya ensamma resenärer in på K's House. Den ena hamnade i mitt rum. Det är allt som krävs för att man ska känna sig mer hemmastadd. Att det kommer en ny som är mer vilsen än en själv och frågar om råd som om man vore nån expert. Eftersom jag var i Kyoto 2ggr förra året så hittar jag ju ganska bra och behöver inte springa runt med en karta i högsta hugg. Och det är så lätt att spela mer världsvan än man egentligen är. Det konstiga är att när jag satt där i rummet och gav lite tips så rann en del av min egen osäkerhet av mig. Kanske är det därför jag vågade ta steget in hit idag och äta min nudelsoppa...

Den nya tjejen bar sina nerver utanpå kroppen och jag förundrades över hur duktig jag tyckte hon var som reste ensam så nervös hon verkade. Plötsligt kände jag mig hur orädd som helst. Kände jag mig ganska kaxig om sanningen ska fram. Jag som en gång i tiden varit en sån räddhare - se på mig nu. Jönsar runt på andra sidan jordklotet på egen hand. Pratar med människor jag inte känner på mitt hostel. Jag som varit så blyg och tillbakadragen. Här kommer en annan del av mig fram. Personlig utveckling. En himmelsk drog.

Ska göra som japanerna och sörpla i mig min mat innan den kallnar. Sen ska jag ta en titt på Shoseien - en japansk trädgård som ligger här intill. I eftermiddag blir det en tur i shopping arkaderna men jag ska vänta med att handla. Ska ju tillbaka hit i slutet av min resa för det är så nära och bra till flygplatsen. Vill inte kånka på saker i 4 veckor. Det finns dock en annan anledning att gå till arkaderna. Där i smeten ligger ju Mr Young Men - världens godaste okonomiyaki! Dagens mål.. haha.. ♥


image126image127
©M.P (alltså jag!) Bilder från Shoseien - Kyoto.


Läs mer om
, , , , , , ,

KYOTO (06/05/06)

Tänkte att jag skulle ge ett annat utdrag ur min dagbok från Japan. Det är mycket underhållande för mig så här efteråt att läsa den och det finns ingen anledning till att jag inte skulle dela med mig. :) I det förra dagboksinlägget befann jag mig i Osaka, det var den 3:e maj och det var min första dag i Japan. Nu har jag förflyttat mig till Kyoto.

KYOTO 06/05/06
Sitter i tv-rummet på mitt hostel och dricker en iskall Kirin från dryckesautomaten. Den smakar så sjukt bra. Mina ben värker efter dagens utflykt. Känns som jag kommer somna med ölen i ena handen, pennan i den andra och dagboken i knät. Men jag står emot sömnen en stund till. Jag måste skriva.

I hela mitt liv har jag alltid haft svårt att beskriva människor som korsat min stig. Mestadels för att jag väntar för länge innan jag greppar en penna och minnet av dem hinner blekna. Men jag ska inte göra samma misstag nu. Jag befinner mig i detta sagolika land som på så många sätt inte känns verkligt just för att allting är så annorlunda från vad jag är van vid. Naturen och arkitekturen är verkligen som från en sagas land så att kalla Japan för sagolikt är inte att överdriva. Men det som är mest slående här är människornas vänlighet och gästfrihet. De tar sig sån tid för att jag ska känna mig hemma. Skulle någon från min värld (Europa) göra det samma? Det betvivlar jag.

Den kvinna som jag träffade idag gick från att vara en främling till en vän trots att hon säkert vara i samma ålder som min egen mamma. Men jag har aldrig träffat någon som henne och jag kände mig hedrad över att få tillbringa hela min dag i hennes sällskap. Jag träffade henne i Arashiyama. En plats utanför Kyoto som jag fått rekommenderat till mig av Kazuki-san. Honom träffade jag på Starbucks av alla ställen. Så här gick det till.

Igår när jag tog mig en latte och satt och såg ut över Kamo floden så började en japansk man i 30-års åldern prata med mig. Vi hade väldans trevligt där på uteserveringen och han erbjöd sig att guida mig runt Kyoto. Jag tackade ja för det är aldrig fel att få hjälp av en som är född och uppväxt på en plats istället för att följa en guidebok. Denna man var just Kazuki eller Kaz som han kallas av vänner. Kaz visade en massa tempel och Gion och berättade en hel del som jag inte fått veta annars. Som t ex att träskyltarna på tehusens väggar med ingraverade blommor visar hur många geisha och maiko som jobbar där. Det tror jag inte många turister här vet... ha! Kaz gav mig också tipset om Arashiyama och när jag på kvällen kom hem och slog upp området i Lonely Planet så läste jag att man kunde ta en båt dit från Kameoka vilket jag beslöt mig för att göra.

Båtturen på Hozu floden tog runt en 2 timmar och jag satt längst fram så jag hade utomordentlig utsikt både över den storslagna naturen och över roddarna. Speciellt en av dem snackade hela tiden och han måste varit himla rolig för hela båten skrattade konstant. Utom jag då som inte fattade ett barr. När vi kommit ca halvvägs så blev vi stoppade av en annan båt. Det var en flytande kiosk. Helt makalöst. Jag köpte inget men en kvinna bredvid mig bjöd mig på deras japanska slisk. Jag kunde inte tro det men det var mumsigt. Nån slags friterade vita degbollar på en pinne med sirap ringlad ovanpå. Fint av henne.

Väl framme i Arashiyama drabbades jag av en släng av ensamhet. Platsen var 'lovers paradise' - alltså i princip bara japanska par vart jag än tittade. Men jag gaskade upp mig och började vandra uppför berget mot parken med apor som jag hört så mycket om. Och det var när jag stannade för att beundra utsikten som jag mötte denna fantastiska kvinna, Yoshi-san. Och jag kunde inte skaka av mig känslan av att hon sänts till mig. Hon berättade att hon sett mig först på bron efter att jag hoppat av båten från Kameoka, men tappat bort mig i vimlet. Jag borde kanske blivit lite rädd och tänkt vilken galning som typ började följa mig. Men det fanns något över henne som lös godhet. Man blir själv lite knäpp här. Nån slags spirituell kraft tar lätt över en och man tänker i banor som inte fanns i ens huvud förr. Japan gör något med en. Speciellt när en person som denna kvinna kommer till en just när ens mod sänkts en aning och lyfter upp en igen.

Yoshi-san berättade att hon var helg tog sig till Arashiyama för att vandra på berget. Och hon undrade om jag ville slå henne följe på hennes tur över bergets stigar och Saganos dalar med bambuskog. Jag tackade ja. Och i nästan 5timmar gick vi tillsammans. Hon berättade om den koreanska mannen hon älskade och som var mycket sjuk. Och hon berättade om kvinnan han var gift med men som han lämnat för att komma till Japan och Yoshi och hur detta drivit kvinnan till vansinne. Hon berättade japanska sägner om hjortar och ibland stannade hon i tysthet och bara andades i flera minuter med armarna sträckta mot skyn. Hon var verkligen speciell. När vi till slut skiljdes åt så fick jag hennes nummer ifall jag kom tillbaka till Osaka där hon bodde. Då kunde jag komma och bo hos henne.

Förstår du nu vad jag menar kära röda lilla dagbok? Igår träffade jag Kazuki-san och idag Yoshi-san. 2 fantastiska människor. Jag har varit i Japan bara några få dagar och mitt intryck av folket kan inte beskrivas med ord. Det är med lätt och glatt hjärta (och mycket trötta fötter) som jag nu ska gå till sängs. Klockan är bara lite över tio men när man går upp klockan sex på morgonen och sen bestiger ett berg, då ser man fram emot sin sömn.

Oyasumi nasai - god natt på japanska!


image120image122
image121image123
Jag & Kaz vid Kiyomizu templet.. båtkarlar.. Yoshi-san..


Läs mer om
, , , , , , ,

Osaka (03/05/06)

Bestämde mig till slut för att stanna inne ikväll. Drar ju till Storbritannien nästa vecka och som student är man ju inte den rikaste direkt. Så jag kände inte för att spendera pengar ute här när jag behöver dem bättre där. Klarar att tillbringa en lördag hemma. Kollade just färdigt på alla Scrubs-avsnitt och tro't eller ej men samma dag jag ser det sista avsnittet så börjar dem gå igen efter hur lång paus som helst. Tyckte det vara lite spooky men såklart gött som tusan. Men, detta inlägget ska inte handla om min lördagskväll i lägenheten. Utan i brist på annat att underhålla mig med så letade jag fram min resedagbok från tågluffen i Japan 2006. Jag skrev den ju av en enda anledning och det var att en dag dela med mig av erfarenheterna och mina tankar under resans gång. Tror idag är dagen jag börjar med det. Resedagboken är skriven på engelska eftersom jag bodde i Edinburgh på den tiden och jag gjorde allt på engelska för att helt enkelt förkovra mig i språket dagligen. Jag kommer naturligtvis översätta för er men om det ibland blir lite 'svengelska' så snälla ha överseende. Here it goes...

OSAKA 03/05/06
Dag 1.

Så här sitter jag. På egen hand. Dricker en latte på något som heter Excelsior och som liknar Starbucks på pricken. Jag är ensam men utan att känna ensamhet. Jag undrar hur det kommer sig. Jag är så långt hemifrån och omgiven av människor jag inte känner och som jag inte kan förstå. Jag hörde någonstans att kommunikation är nyckeln till allt. Att något är nyckeln till 'allt' är i och för sig aningen luddigt men jag tror att jag brukade hålla med ändå. Att kommunikation för samman människor - håller uppe civilisationer - nått sånt. Men idag, just nu, är jag inte längre så säker. Jag tror att godhet också kan vara en nyckel.

Här i Japan är jag en outsider. Jag är så annorlunda från dem. Och det händer att de stirrar. Det är en konstig sak att vara den ut-tittade. Men jag känner mig så omhändertagen. Som idag när 2 äldre damer köpte en inträdesbiljett till Osakas slottspark åt mig. De kom fram till mig där jag stod aningen förvirrad för att jag inte visste vilken av de 3 köerna jag skulle ta. De stack biljetten i handen på mig och knuffade mig lätt framför sig samtidigt som de bugade. De sade ingenting. Nog väl medvetna om att jag inte kunde ett ord japanska. Men de fnissade tyst med händerna för sina munnar. När vi kommit in i parken så tackade dem mig. Jag kunde inte tro mina öron. Arigato kunde jag ju men innan jag hann säga det så hade dem redan tackat, bugat och traskat iväg. Det var en så fin upplevelse. Ett underbart första intryck - även om det är andra gången i Japan - men du fattar vad jag menar lilla röda dagbok.

Det skedde mig något liknande igår när jag skulle ta mig till mitt hotel, Raizan South. Jag följde vägbeskrivningen som jag printat ut från Hostelbookers men där sades det ingenting om vilken utgång man skulle ta från tågstationen. Det stod bara hotellet ligger en 3 minuters promenad från Shin-Imamiya stationen här i Osaka. Fast när det finns ca 6 olika utgångar åt 4 väderstreck och lite till ja då kan hotellet ligga precis vart som helst. Till på köpet öste regnet ner. Och då snackar vi tropiskt skyfall. Hade ingen större lust att gå fel. Så jag gick in på ett annat hotell och frågade. En ung kvinna som jobbade där pratade lite engelska och ni kan inte tro vad hon gjorde. Hon hämtade ett paraply så att vi inte skulle bli alltför blöta och följde mig sen hela vägen till mitt hotell! Som om en sån sak någonsin skulle hända hemma. Skottar må va trevliga och hjälpsamma men inte i närheten av japanerna.

Jag har en bra känsla i magen. Jag är självfallet fortfarande rätt nervös och stundtals undrar jag vad fan jag gett mig in på. Här sitter jag nu. I Japan, Och i ca 4 och en halv vecka ska jag nu tågluffa runt här ensam. Vad händer om jag får panik och vill hem? Om jag blir så ensam att var dag blir en enda lång pina? Jag kan ju inte språket och efter vad jag minns i fjor så kan dem inte många ord engelska om ens några alls.

Jag kan inte tänka så. Jag har ju fjärilar i magen och ett urfånigt flin på läpparna hela tiden. Har bett japaner ta foto på mig bland annat vid Osakas slott och jag ser galet glad ut. Lycklig.

Jag ska dricka upp min latte och sen vandra vidare. Det är hett ute. Regnet försvann lagom tills jag kom. Måste köpa solskydd. Dem säljer Kanebo för typ 10spänn. Helt sjukt. Syrran kommer bli till sig när hon får veta.

Shit jag är i Japan. Ensam. Nyp mig!


image114image115
image116
Bilderna © M.P (alltså mina).
Osaka Koen överst och här ovanför utsikten från mitt fönster på Raizan.


Läs mer om
, , , , , ,

Onsen & Sento - japanska bad

Japan har en mycket stark badkultur. Denna tog sin början förr i tiden när de japanska hemmen inte hade några badkar. Människorna gick då till ett allmänt badhus i kvarteret - ett s.k. sento - för att tvätta sig och möta grannar. Trots att de flesta hus och lägenheter i Japan idag har badkar eller dusch så är det fortfarande en stark tradition att besöka ett sento. Det är lika mycket en social sak som för att gå dit och bli ren.

Badhusen i Japan är nästan alla uppdelade så att män och kvinnor badar i skilda avdelningar och det är naket som gäller. Skulle någon västerlänning komma insvassande i baddräkt så skulle den personen mötas av vilda protester från personalen. Antagligen även en hel del fnitter från de andra besökarna. En japan skulle aldrig begå detta misstag. Baden i sig är inte menade som tvättställe. Här ligger man och slappnar av och njuter. Tvål är absolut förbjudet i badområdet.

Skillnaden mellan sento och onsen är att vattnet i det senare kommer från en naturlig varm källa. Och dessa ska ha en speciellt bra inverkan på ens själ och kropp. Det finns vissa platser i Japan som är kända för sina onsen, bl a Beppu som har otaliga eller Dogo Onsen i Matsuyama på ön Shikoku som är en av Japans äldsta. De flesta onsen är en del av ryokan, som är traditionella japanska Inn, d v s ett slags hotell. Men det finns allmänna också där man betalar inträde som på ett svenskt badhus. Reglerna skiljer sig lite och för den som undrar hur det går till på ett onsen så kommer här några tips.

INSTRUKTIONER FÖR BAD PÅ ONSEN ELLER SENTO
1) Klä av dig helt i omklädningsrummet och placera dina kläder i den korg du fått av personalen eller som finns tillgänglig i omklädningsrummet. På många platser finns små skåp att låsa in värdefulla tillhörigheter, dock inte överallt. Lägg även den handduk du fick tilldelad i din korg. Ta inte med korgen till badområdet. (I Japan är tatueringar än idag något man förknippar med Yakuza och på vissa onsen måste dessa döljas innan man får träda in på badområdet. Var noga att berätta för personalen om du har tatueringar så slipper du pinsamheter precis när du kanske är på väg ner i vattnet.)

2) Lämna din korg i omklädningsrummet. Många japaner tar med sig en liten handduk in på badområdet. Denna kan man ha till att dölja sina privata delar när man går i eller ut ur vattnet. Doppa den dock inte i vattnet.

3) Innan man stiger i vattnet är det dock viktigt att tvätta av sig. Det finns ett litet område för detta med kranar och små baljor. Ös vatten över dig med baljan.

4) Stig försiktigt ner i badet. Japaner är mycket respekterande mot andra och stiger alltid i utan att skvätta. Stig så tyst du kan. Detta kan dock vara svårt eftersom vattnet kan vara mycket varmt, ca 44 grader. Det är ok att grimasera så mycket man vill. Anser du det vara för varmt så rör dig så lite du kan under tiden du är i vattnet, ligg stilla.

5) Om man vill kan man tvätta sig med tvål och shampoo i tvättområdet och sen gå in i vattnet ännu en gång. Många japaner gör denna procedur. Se bara till att inget tvål hamnar i badvattnet. Under tiden du tvättar dig så sitt på en av de små stolarna som finns vid din kran. Tvål finns på de flesta onsen så man behöver inte ta med. Var noga med att skölja rent området där du tvättat dig.

6) Efter att ha tvättat dig så stig ner i badet igen. För att mineralerna i vattnet ska ha full effekt så tvätta inte av dig efter att ha badat igen.


image109
Onsen på Nakanoshima.
Pic Source (eftersom kamera sällan är tillåten på badområdet):
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/41/Onsen_in_Nachikatsuura


Läs mer om
, , , , ,

Historien om fixeringen vid Japan!

Jag hamnade i Japan första gången helt oplanerat år 2005. En vän, Gaby, i Edinburgh (bodde där då) hade fått ett stependium via Edinburgh University och skulle dit och jobba. Gaby övertalade mig att hänga på för att hon ansåg det roligare med lite sällskap eftersom det jobb hon skulle göra inte skulle uppta hela hennes vistelse.

Innan dess var Japan nog inget land som jag funderat så mycket över. Jag tänkte väl på Tokyos neonljus och sushi - nog inte mycket mer än så. Men det ändrade sig i princip i samma sekund som jag klev av planet på Kansai International den 17:e mars 2005.

Vi tillbringade mestadels av tiden i Kansai regionen; Kyoto, Nara och Mt Koya där vi bodde i tempel. Det visade sig att en kompis från Australien som varit utbytesstudent i min gymnasieklass 10år tidigare numera bodde i Tokyo så vi hälsade på där med. Just skillnaden mellan det traditionella Japan och det moderna Tokyo var det som etsade sig fast hos mig. Hade den mest bizarra söndagen någonsin i mitt liv. Först Harajuku-ungdomarna som poserade för våra kamror i sin galna utstyrsel. Sen de dansande rockabilly snubbarna. Och till sist eftermiddagsrave i Yoyogi parken. Det var svårt att förstå att bara några dagar tidigare så hade jag bott i ett tempel och varit uppe klockan halv sex på morgonen för att meditera. Att bo hos munkarna I Koyasan var det bästa jag gjort. Så fridfullt. Jag fann en sida hos mig själv som jag inte trodde fanns. Den spirituella delen av mig fick liv.

Året efter var jag tvungen att åka tillbaka och tågluffade då runt ensam. Att ta sig fram via Shinkansen är något jag uppmanar alla att ha som mål. När dessa tåg drar fram genom landskapen likt en gepard på savannen så sitter man mållös. Det är en underbar känsla. Ibland planerade jag in dagsutflykter som låg onödigt långt borta bara för att få åka mera tåg! :)

För vart stop blev jag mer och mer förälskad. Trodde inte det var möjligt men så skedde. Jag kände hur jag fick Japan i blodet och visste att nu var jag hooked för alltid. Detta land skulle bli en drog. Under de 5 veckor jag var där upplevde jag bara frid och var inte rädd en enda gång. Träffade så mycket fantastiska människor. Japaner är definitivt inte ett perfekt folk. Det är ett mansdominerat samhälle med sina problem. Fast den respekt som jag upptäckte fanns människor emellan var just en sån sak som jag anser oss ha förlorat här i väst. Vi beter oss som svin mot andra. Men inte i Japan. Där bugas det t o m varenda gång tågpersonalen går in eller ut ur en tågvagn med sin lilla kioskkärra. Helt otroligt!

2007 begav jag mig till SydKorea på ännu en liten tågluff. Men jag klarade inte av att vara så nära Japan utan att åka dit. Så efter ca 3 (fantastiska!!!) veckor i Korea så tog jag en 12 timmars färja från Busan över till Shimonoseki i Japan. Jag hade bland annat turen att vara i Japan lagom för Gion festivalen, verkligen några galna dagar. Hade också mitt första Virtual Tourist möte på en underbar Izakaya (japansk pub/restaurang) i Kyoto och upplevde en filmaktig romans med en man från San Fransisco i Hiroshima. Det var verkligen en toppenresa. Jag tror att det till stor del berodde på att jag vid detta laget kände mig rätt hemma och trygg i landet. Hade också lärt mig lite japanska vilket underlättade kommunikationen avsevärt. Japaner och engelska = no chance in hell!

Besökta platser 2005♥♥
Kyoto, Nara, Koyasan & Tokyo
Besökta platser 2006
Osaka, Himeji, Kyoto, Kameoka, Arashiyama, Shimonoseki, Hiroshima, Beppu, Usuki, Hakata, Nagasaki, Kamakura, Tokyo, Nikko, Takayama, Osaka, Matsumoto & Kobe
Besökta platser 2007
Shimonoseki, Hiroshima, Miyajima, Tokyo, Takayama, Kagoshima, Sakurajima, Matsuyama, Osaka & Kyoto

Ja så gick det till när jag av en händelse utvecklade en innerlig fascination för Japan för några år sedan. I år blir det ingen resa dit och det känns konstigt när jag varit där 3 år i rad. Men jag är inte den som sörjer alltför mycket för i år blir det ju Kina istället! ♥

image106image107image108


Läs mer om
, , , , , , ,