Hemlängtan
Jag börjar faktiskt bli lite nervös. Det låter fånigt. Ska ju bara till Eddan. Men det är länge sen jag var där och mitt liv är så annorlunda nu än när jag flyttade därifrån. De sista månaderna där söp jag genomsnittsvis 5-6 dar i veckan.. det bara blev så.. bar, klubb och restaurangvärlden är sån. Vi var alla en bunte ungt folk med mer pengar än vad som kanske ibland är bra för en... dricksen var en extra lön.. det fanns aldrig en eftertänksamhet.. det var vår vardag.. ibland slutade vi festa en timme innan vi skulle vara på jobb.. från efterfesten direkt på morgonpasset.. När jag tänker på det så känns det så främmande. Nu sitter jag här halvvägs mot läraryrket.. festar nästan aldrig längre.. inte för att jag kanske inte vill.. det är svårt att säga.. Men jag tror mer det är för att Malmö ärligt känns som en piss i Mississippi och min skalle kräver en bättre scen.. så istället för besvikelse när jag inte uppnår önskad fix så serverar jag mig själv lugna kvällar.. Jag vet att många inte förstår det.. men jag tycker det är så skönt att bara få vara.. mina tankar har under en lång period inte varit mina.. på något sätt är det som att lära känna sig själv igen.. och var gång jag stannar inne och undanhåller mig själv jakten på 'en kul kväll' så känner jag att jag vinner ännu ett slag.. får tillbaka ännu en bit av mig själv.. På senare tid har det blivit bättre.. Jag känner att min isolering har ett slut.. Den har varit självvald men det till trots så ska det bli fint att ta mig ur skalet.. spräcka muren.. Jag kan våga vara jag igen.
Det är här nervositeten kommer in. Fast nervositet är fel ord. Förväntan och spänning är mer korrekt. Det som finns inom mig är lite den känslan som ett barn har dagen innan sin födelsedag. Jag ska tillbaka till Edinburgh och få anar nog hur härligt det ska bli. Hur mycket jag längtar. Spänd som en fjäder och inom en kort framtid ska jag få släppa taget och få slappna av igen. Jag behöver inte längre hålla saker inom mig. För det gnager i mig konstant och jag har så svårt att slappna av och bete mig 'normalt'. Det är svårt att ignorera vad ni skulle kalla hemlängtan.
Jag vet att många tror att jag vill tillbaka dit för att återuppta min gamla livstil. Det är inte så. Jag vill bara hem. Ibland måste man lämna saker bakom sig för att inse hur mycket man saknar dem. Ibland måste man lämna en plats för att inse att det är där man hör hemma. Jag saknar att se Edinburgh Castle uppe på sin kulle.. jag saknar att vandra genom Old Town och se Arthur's Seat sakta dyka upp bakom hustaken innan berget till slut intar hela min vy. Jag saknar att kunna köpa en G&T utan att bli ruinerad. Och mest av allt saknar jag jargongen människorna emellan.. The banter.
Det är en märklig känsla att vara svensk och bo i Malmöstad som man flyttade till i 17-års åldern men att inte känna sig ett dugg hemma. Det är därför jag redan nu går med lite fjärilar i magen och smått lyckorus. I nästa vecka är jag i Edinburgh igen. Och jag ska jobba där i sommar efter hemkomsten från Kina.
2008 är verkligen ett år som heter duga. Tänk att det kändes redan på tolvslaget på nyårsafton... att detta året skulle bli bra.. en vändpunkt.. Eller var det kanske mitt jävlar-anamma som återvände till mig den natten. Kanske är det inte 2008 i sig som är bra som fan utan kanske är det jag? Det är jag själv som satt alla hjul i rullning.
Betryggande tanke att jag slipper sätta min tillit till ödet. Är hellre min egen lyckas smed.
Och inte att förglömma.. den 23e maj kommer Gaby på visit!!
Läs mer om hemlängtan, edinburgh, alkohol, besök, längtan, tankar, förväntan
Det är här nervositeten kommer in. Fast nervositet är fel ord. Förväntan och spänning är mer korrekt. Det som finns inom mig är lite den känslan som ett barn har dagen innan sin födelsedag. Jag ska tillbaka till Edinburgh och få anar nog hur härligt det ska bli. Hur mycket jag längtar. Spänd som en fjäder och inom en kort framtid ska jag få släppa taget och få slappna av igen. Jag behöver inte längre hålla saker inom mig. För det gnager i mig konstant och jag har så svårt att slappna av och bete mig 'normalt'. Det är svårt att ignorera vad ni skulle kalla hemlängtan.
Jag vet att många tror att jag vill tillbaka dit för att återuppta min gamla livstil. Det är inte så. Jag vill bara hem. Ibland måste man lämna saker bakom sig för att inse hur mycket man saknar dem. Ibland måste man lämna en plats för att inse att det är där man hör hemma. Jag saknar att se Edinburgh Castle uppe på sin kulle.. jag saknar att vandra genom Old Town och se Arthur's Seat sakta dyka upp bakom hustaken innan berget till slut intar hela min vy. Jag saknar att kunna köpa en G&T utan att bli ruinerad. Och mest av allt saknar jag jargongen människorna emellan.. The banter.
Det är en märklig känsla att vara svensk och bo i Malmöstad som man flyttade till i 17-års åldern men att inte känna sig ett dugg hemma. Det är därför jag redan nu går med lite fjärilar i magen och smått lyckorus. I nästa vecka är jag i Edinburgh igen. Och jag ska jobba där i sommar efter hemkomsten från Kina.
2008 är verkligen ett år som heter duga. Tänk att det kändes redan på tolvslaget på nyårsafton... att detta året skulle bli bra.. en vändpunkt.. Eller var det kanske mitt jävlar-anamma som återvände till mig den natten. Kanske är det inte 2008 i sig som är bra som fan utan kanske är det jag? Det är jag själv som satt alla hjul i rullning.
Betryggande tanke att jag slipper sätta min tillit till ödet. Är hellre min egen lyckas smed.
Och inte att förglömma.. den 23e maj kommer Gaby på visit!!
Läs mer om hemlängtan, edinburgh, alkohol, besök, längtan, tankar, förväntan
Kommentarer/Comments
Trackback