Eddan Delight part 3
(For English, pls scroll down)
Här kommer gårdagen i bildform.
Tags: the emigrants, fringe, edinburgh, festival, polish theatre, a good night out, resa, foto
Var ledig igår och blev medbjuden till att se en polsk teaterpjäs tillsammans med en kollega (Aga1) och hennes vän (Aga2). Pjäsen hette Emigranterna och utspelades i en gammal buss. Ca 10pers satt ihoptryckta där bak medan akten tog plats inför oss. Jag fann den relativt underhållande. Och relativt sann på sina ställen. Jag kan tänka att man måste vara antingen polsk eller som jag själv ha halva av roten därifrån... Man måste vara införstådd med polsk kultur på ett eller annat sätt för att kunna ta den till sig. Samt att själv ha emigrerat till Edinburgh en gång gjorde även det sitt. Den bjöd på några tankenötter och flera skratt. Och vid ett tilfälle skulle aktörerna dricka sprit och enligt polsk sedvana så bjöd de på några snappsar. Såklart fick jag och de två Agorna allihop. Misstänker att det kan ha varit Krupnik.. mmmm... Här finns en recension av Emigranterna (obs på engelska). Och för den nyfikne så finns bussen och själva scenen här.
Efteråt blev det lite vin på Ecco Vino innan det var dags för nästa kulturarrangemang, en spelning på Cuckoo's Nest framförd av ingen mindre än en av kockarna på jobbet. Vi swooshade dit med taxi. Kollade på giget och swooshade sedan tillbaka till E.V igen för lite mer vin. Just när vi steg in så klockade alla lägligt nog ut och festen kunde börja. Och partaj blev det. Klockan strax innan halv fyra fick jag ta mig i kragen och promenera hemåt tillsammans med Peter. Skulle ju faktiskt opp och va på jobb klockan nio. Vilket jag lyckades med utan att må helt förfärligt idag. Aningen förvånande. Dock bra.
Det blev en lugn dag på jobb vilket passade mig utmärkt. Och klockan 16 gick jag hem med fickan full av cash - löning samt dricks.. och hela helgen ska det jobbas så inte hinner man spendera det heller.. finemang! Nu ska jag värma en croissant, kleta på lite sylt och sen krypa ihop till en boll i soffan. Glo på film tills Peter kommer hem. Då ska vi nog glo på mer film..
Efteråt blev det lite vin på Ecco Vino innan det var dags för nästa kulturarrangemang, en spelning på Cuckoo's Nest framförd av ingen mindre än en av kockarna på jobbet. Vi swooshade dit med taxi. Kollade på giget och swooshade sedan tillbaka till E.V igen för lite mer vin. Just när vi steg in så klockade alla lägligt nog ut och festen kunde börja. Och partaj blev det. Klockan strax innan halv fyra fick jag ta mig i kragen och promenera hemåt tillsammans med Peter. Skulle ju faktiskt opp och va på jobb klockan nio. Vilket jag lyckades med utan att må helt förfärligt idag. Aningen förvånande. Dock bra.
Det blev en lugn dag på jobb vilket passade mig utmärkt. Och klockan 16 gick jag hem med fickan full av cash - löning samt dricks.. och hela helgen ska det jobbas så inte hinner man spendera det heller.. finemang! Nu ska jag värma en croissant, kleta på lite sylt och sen krypa ihop till en boll i soffan. Glo på film tills Peter kommer hem. Då ska vi nog glo på mer film..
Här kommer gårdagen i bildform.
| Last night I was out and about and really enjoyed my day off. Started the evening with a show at the Fringe. A polish play called 'The Emigrants'. It was quite good and I loved the fact that we were about ten people all squeezed up at the back of an old van which was the actual stage. Plus they handed out shots of some spirit to the audience.. and somehow me and the 2 gals I went with managed to get our hands on all the shots.. not sure how that happened.. But it was a good start of the night. After the play finished we headed over to work for some wine before next thing on our schedule started.. a gig at the Cuckoos Nest performed by one of the chefs band.. It turned out to be quite good although half the band seemed to be missing.. Afterwards we went back to work to say hello and have another drink. It was a bit later than I had planned to when I staggered home in the night. But when my alarm went off at 8am this morning I felt better than expected.. or maybe I was just still a bit tipsy.. who knows.. but I managed to hack a day at work and that's all that matters.. With not that much energy left Im going to spend the evening all cuddled up in the sofa. Some tv.. a croissant with jam.. and a long sleep-in tomorrow.. nice! |
Tags: the emigrants, fringe, edinburgh, festival, polish theatre, a good night out, resa, foto
iDiary (a Macsperience)
(For entry in English, pls scroll down).
Tags: edinburgh, scotland, skottland, dagbok, diary, arthurs seat, foto, resa
Spenderade en stund efter dagens vinprovning och personalmöte med att traska uppför Nicholson street för att titta i de flertaliga välgörenhetsaffärer som ligger där. Och för att slippa festivalens folkmassor. Hörlurarna till min MP3-spelare hade gått sönder så istället för musik fick jag lyssna till mina tankar. Mina fötter kändes som bly, det var längesen jag var så tömd på energi. Sov fruktansvärt dåligt inatt. Drömde saker som fick mig att vakna mitt i natten i vilt ursinne. Satte mig käpprakt upp i sängen och jag kunde verkligen känna hur morrandet låg kvar i halsen som en spinnande bilmotor. Och när jag väl somnade om så fortsatte jag att vakna med ca 30minuters mellanrum, helt säker på att jag försovit mig var gång jag vaknade. När klockan väl ringde vid 8-tiden så hade jag knappt ork att stiga upp. Släpiga steg ut i köket. Men en tallrik WeetaBix och yoghurt fixar det mesta. Lagom tills att jag 25min senare var tvungen att lämna lägenheten för att vandra till Ecco Vino så var jag åter full med energi. Något som vinprovningen tog kål på. Att gurgla vin klockan 10 på morgonen ger en två val - festa till det med detsamma eller gå hem och lägg dig igen. Ett annat val är ju att spotta ut vinet, men det vore ju ovettigt med så goda droppar. Så när jag gick gatan fram så var min arma hjärna mycket konfunderad över hur den skulle bete sig. Halvt på snusen och halvt på sparlåga efter nattens osömn. Märklig känsla.
Jag köpte mig dock en liten bok second-hand som gjorde mig aningen piggare och väldigt glad. Ett verkigt bevis på hur läraryrket sakta börjar konkurrera med mitt forna liv om platsen i mitt huvud. Boken jag köpte var nämligen en jag haft koll på på Adlibris en längre tid men som jag varit för snål för att köpa. Introducing Semiotics. Med den i väskan gick jag till Bargain Stores och fixade en överstrykningspenna och sen vidare till 56 North Bar (fd Human Be-In) och köpte mig en latte. Läste, strök under, textade hem, läste, strök under.. mös.. tills jag frös.
Nu sitter jag här i min störtsköna loftsäng och väntar på att Peter ska komma hem. Vi har bestämt att ha slappkväll med film och popcorn.. Imorgon börjar mina shift igen. Ca 50h på schemat. Lär bli fler. Gött. Muchos money! Lunch med Layla väntar i veckan. Och så ska jag ta en kaffe med td som sms:ade igår äntligen... spännande.. Men innan allt det där ska jag fortsätta att slappa denna tisdagskväll. Kanske en tupplur innan Peter kommer.. kanske en kopp te..
Men först... mer Arthurs Seat till folket.. adios..
Jag köpte mig dock en liten bok second-hand som gjorde mig aningen piggare och väldigt glad. Ett verkigt bevis på hur läraryrket sakta börjar konkurrera med mitt forna liv om platsen i mitt huvud. Boken jag köpte var nämligen en jag haft koll på på Adlibris en längre tid men som jag varit för snål för att köpa. Introducing Semiotics. Med den i väskan gick jag till Bargain Stores och fixade en överstrykningspenna och sen vidare till 56 North Bar (fd Human Be-In) och köpte mig en latte. Läste, strök under, textade hem, läste, strök under.. mös.. tills jag frös.
Nu sitter jag här i min störtsköna loftsäng och väntar på att Peter ska komma hem. Vi har bestämt att ha slappkväll med film och popcorn.. Imorgon börjar mina shift igen. Ca 50h på schemat. Lär bli fler. Gött. Muchos money! Lunch med Layla väntar i veckan. Och så ska jag ta en kaffe med td som sms:ade igår äntligen... spännande.. Men innan allt det där ska jag fortsätta att slappa denna tisdagskväll. Kanske en tupplur innan Peter kommer.. kanske en kopp te..
Men först... mer Arthurs Seat till folket.. adios..
| The wine testing didnt end in mayhem as I feared. Only me walking up Nicholson St a wee bit tipsy but most of all mentally tired after a night without hardly any sleep. My dreams kept waking me up and I could still feel the wild rage .. still had a growl deep down my throat.. however what I dreamt I will keep to myself.. let's just say I guarded something, with sharpened claws and a mind set to keep what I considered mine, heheh. I think I know what caused the dream. Something that took place earlier that evening. It fuel my anticipation and excitement, but also a slight worry to lose control. Anyway.. I kept waking up the rest of the night thinking I had slept in. Every 30min or so I sat up straight in bed with my heart beating heavily in my chest. It's not like it would have been the end of the world if I had slept in. It was my day off after all with only a staff meeting to attend for a couple of hours. Guess it was the dreams and not the sleeping in part that made me gasp for breath. They were so vivid. So real. Being absolutely knackered me and Peter decided to have a quiet night in with movies and popcorn. He's picking up a couple of flicks after work so I guess I should fix the popcorn. But that means I got to leave this flat and I am just oh so comfy.. Maybe I'll just have a nap instead.. or a cuppa tea. Or maybe I'll just read some in my new book that I found at Oxfam this afternoon - Introducing Semiotics. Yup, it's safe to say the teacher in me is slowly taking up more and more space. 2 years ago I wouldn't even have glanced a book like that.. now it brings a big smile to my face and I spent the afternoon at 56 North Bar reading it and highlighting the good parts.. I think that is pretty cool. Plus I can start name-dropping big words to show off I'm becoming quite cultured.. But instead I think I'll just grab that cup of tea and save the showing off for another day or another life.. |
Tags: edinburgh, scotland, skottland, dagbok, diary, arthurs seat, foto, resa
Eddan Delight part 2
(For entry in English, pls scroll down)
(För mer bilder från Arthurs Seat - klicka HÄR!)
View from Arthurs Seat. Edinburgh Castle on its green hill right in the city centre. Pointy thing to the right of the castle is Scott Monument.
Tags: edinburgh, arthurs seat, scotland, skottland, resa, foto, wine, jg ballard
Har haft en superb dag. Började den med att klättra uppför Arthurs Seat. Tog bilder och njöt av utsikten. Solen sken och en svag bris gjorde klättringen riktigt skön. Jag låg en stund i gräset på toppen och filosoferade över ditten och datten. Utan att komma fram till något direkt svar på mina livets små gåtor så klättrade jag ner igen och brottade mig igenom folkmassorna på Royal Mile. Jag bara skulle ta mig till Shelter (som svenska Myrorna) och se efter om böckerna av JG Ballard fanns kvar. De gjorde dem. Bägge två. Ska börja läsa redan ikväll och jag anar att det kommer bli en sen natt. Solens Rike släpper man nog inte i första taget. Har ju sett filmen (och den är en av mina stora favoriter) men böcker brukar vara en helt annan upplevelse. Förutom böckerna så inhandlade jag två toppar på superrea. Shopping och klättring - verkligen ingen dum dag. Och tilll kvällsmat hade jag lasagne och majskolv. Yum yum!! : )
Nu ska jag koka mig lite Tetleys koffeinfritt te. Läsdags. Imorgon är det personalmöte och vinprovning på jobbet. Trots att det är min lediga dag måste man dit. Farligt att vara ledig när det är testning utav vin. När stackarna som ska jobba måste spotta så sitter de lediga och sörplar nöjt. Och ska 10-15 vinsorter provas så kan ni ju själva tänka hur på pikkalurken man kan bli.. klockan 10 på morgonen.. och bakfull strax innan middag.. Ja så kan de gå..
Kram o Go Natt!
Nu ska jag koka mig lite Tetleys koffeinfritt te. Läsdags. Imorgon är det personalmöte och vinprovning på jobbet. Trots att det är min lediga dag måste man dit. Farligt att vara ledig när det är testning utav vin. När stackarna som ska jobba måste spotta så sitter de lediga och sörplar nöjt. Och ska 10-15 vinsorter provas så kan ni ju själva tänka hur på pikkalurken man kan bli.. klockan 10 på morgonen.. och bakfull strax innan middag.. Ja så kan de gå..
Kram o Go Natt!
(För mer bilder från Arthurs Seat - klicka HÄR!)
View from Arthurs Seat. Edinburgh Castle on its green hill right in the city centre. Pointy thing to the right of the castle is Scott Monument.
| Today was my day off. And I felt like spending i outdoors.. but far away from the crowds of the Fringe. As I walked through the Meadows I decided that today was a good day to conquer Arthur. I hadn't been up there for years.. and weather was ok.. I had comfy shoes on.. and of course my dear old friend Canon was lying ready in my shoulder bag. So climbed Arthurs Seat I did. And I think I might do it again tomorrow. Of course it was a bit of a struggle. But sitting there, at the top, looking out at the city, feeling the sun in your face and the breeze in your hair.. it is an amazing feeling. And there wasn't a lot of people around. It was also such a nice thing that everyone up there smiled and said hello to eachother.. everyone seemed genuinally happy.. And on my way down I met an old man with his four dogs. Two of them were plainly ignoring his orders to sit and stay and his whistles fell on deaf doggie ears. They ran up to me faster than the speed of light and jumped about and I swear I could have put the wee one in my bag and brought it home with me.. it was so cute.. The owner didn't react as many other dog owners would have done, ie yelling and gettin angry at the dogs. Instead he laughed it off and praised the dogs for having such good taste in ladies.. After Arthurs Seat I sharpened my elbows and fought my way through the Royal Mile. Anyone in their right mind wouldnt voluntarily put her- or himself through the non-moving crowds but I had to get to Shelter to see if the JG Ballard books were still there.. They were, plus whilst pushing people forward on the mile I happened to catch the tunes of a band playing on the street. One song specially was brilliant so I bought their cd on the spot for a fiver.. Been listening to it all evening and it is quite good.. Besides the cd I also picked up two tops which were on supersale.. so it's been a good day... Am off tomorrow aswell but has to go in to work for staff meeting and then wine testing. Always fun, and a bit dangerous, to be off when it's time to try wines. The others spit but I can swallow..haha.. It has happened in the past that a wine testing led to a full on party.. but what do I know.. maybe the staff at Ecco are more sensible.. (yeah right). Time for me to have a wee cuppa tea and then Im going to read my new book, Empire of the Sun. One of my favourite films.. so the book must be excellent.. Nitey nite. (For more pics from Arthurs Seat - click HERE!) |
Tags: edinburgh, arthurs seat, scotland, skottland, resa, foto, wine, jg ballard
Eddan Delight
(This is kinda a Swedish version of this ENTRY)
Japp japp japp... idag fredag drar Fringe-festivalen igång och nu väntar 3 veckors fröjdefullt kaos. Att jobba på Ecco Vino har gått som på räls efter endast två skift. Inser hur mycket jag har saknat att lattja runt bland gäster och bakom baren. Men jag hoppas att musten kommer att gå ur mig tills det att det är dags att återvända till Malmö - annars blir det med enorm sorg och bruten själ som jag lämnar Eddan. Att träffa alla gamla kamrater igen.. att vandra genom gator och torg.. att sitta i solen i Princes Garden med ett Boots meal deal.. att ta en öl på SpiegelTent.. att fjanta runt med Peter.. ja allt får mig att nästan känna som om jag aldrig åkt.. Det är en surrealistisk känsla att jobba här igen efter 2,5 långa år och samtidigt känna mig lika hemmastad som förr.. Inger mig hopp och ny säkerhet att planera en flytt tillbaka efter studiernas slut. Det inger lyckorus. Det känns rätt!
Jag har min egen trygga vrå i det rum jag får låna av Peter och hans roomies.. jes box jag sover som en stock i den underbara loftsängen.. där oppe i takhöjd låg jag inatt och kollade på gammal kung fu film på min laptop efter ett hektiskt och hett shift på Ecco.. och jag kände mig så avslappnad och bra. Så rätt.
Idag börjar jag klockan 17. Ska ta mig en dusch. En kaffe på stan. Kanske köpa ett SuperDry linne på Cult. Solen skiner. Eddan är vackert. Jag är glad!
Peter o Co - Jam session @ The Secret Arcade
Tags: edinburgh, skottland, festival, fringe, resa
Japp japp japp... idag fredag drar Fringe-festivalen igång och nu väntar 3 veckors fröjdefullt kaos. Att jobba på Ecco Vino har gått som på räls efter endast två skift. Inser hur mycket jag har saknat att lattja runt bland gäster och bakom baren. Men jag hoppas att musten kommer att gå ur mig tills det att det är dags att återvända till Malmö - annars blir det med enorm sorg och bruten själ som jag lämnar Eddan. Att träffa alla gamla kamrater igen.. att vandra genom gator och torg.. att sitta i solen i Princes Garden med ett Boots meal deal.. att ta en öl på SpiegelTent.. att fjanta runt med Peter.. ja allt får mig att nästan känna som om jag aldrig åkt.. Det är en surrealistisk känsla att jobba här igen efter 2,5 långa år och samtidigt känna mig lika hemmastad som förr.. Inger mig hopp och ny säkerhet att planera en flytt tillbaka efter studiernas slut. Det inger lyckorus. Det känns rätt!
Jag har min egen trygga vrå i det rum jag får låna av Peter och hans roomies.. jes box jag sover som en stock i den underbara loftsängen.. där oppe i takhöjd låg jag inatt och kollade på gammal kung fu film på min laptop efter ett hektiskt och hett shift på Ecco.. och jag kände mig så avslappnad och bra. Så rätt.
Idag börjar jag klockan 17. Ska ta mig en dusch. En kaffe på stan. Kanske köpa ett SuperDry linne på Cult. Solen skiner. Eddan är vackert. Jag är glad!
Peter o Co - Jam session @ The Secret Arcade
Tags: edinburgh, skottland, festival, fringe, resa
Edinburgh yeah!!!!
Just a quicke .. dear Peter is waiting for me so we can start stuffing our faces with ice cream, crisps and chocolate bars while watching some stupid horror movie. Been in town for approx 36hrs and done my first shift at Ecco Vino.. and last night i saw Dot for some food and a drink and then the evening ended with a fabulous party at the Secret Arcade where Peter and some ppl had an amazing music session. Got home at 2.30am and had to get up at 9 to go to work and do my double shift but it was ok because I hardly had anything to drink so I was tired but not hungover at all.. good feeling. And the shift at Ecco went better than I ever could have guessed.. it was like I never left hospitality.. the waitress still lives within and knew how to get the job done.. we got hit at the evening and I loved every minute. It was great to be back in the game.. cannot wait for the Fringe to start!!
Pics will come of course but for now I just want to enjoy to be back without spending time in front of the screen.. so the blog won't be updated as often as usual.
Hope you all are as happy as I am..
..lots of love,
-M
Avsked vid Bord 10
Vaknade nu på eftermiddagen efter ca 12 timmars sömn... känner mig fortfarande aningen matt men ska snart ut och handla mat - mmm... turkisk afton bara för mig och min TV ikväll. Vill inte och ska inte träffa en själ. Alldeles för trött i skallen för att ens överväga att vara social idag.
Lade upp de sista bilderna från Edinburgh på datorn - min avskedskväll vid bord 10 på Ecco Vino. Det var en väldigt kul kväll. Jag hade inte planerat att det skulle bli några festligheter alls eftersom jag skulle upp tidigt dagen därpå men folk dök upp helt oväntat och vi stannade på stället till långt efter stängning. Fint att vännerna vill festa av en fastän vi ses snart igen. Bokade förresten min biljett tillbaka igår kväll innan jag somnade. Den 28e juli sticker jag dit för att jobba. En hel månad i Eddan. Bliss indeed! ♥
Alla bilder: ©M.P
De 3 sista bilderna är dock tagna på Empires, den turkiska restaurangen som ägs av Peters vän Osman. Vi var där dagen innan min sista festkväll och efter att jag och Peter ätit så uppträdde han och hans 'Sound of Flamenco' där för en födelsedagsfest som hölls på stället. De var sjukt bra. Kanske är inte musiken direkt min grej men tjejernas dans var väldigt imponerande. Tänk att kunna röra sig så!
Läs mer om resa, edinburgh, flamenco, bilder, fest, avsked, foto, vänskap, skottland
Lade upp de sista bilderna från Edinburgh på datorn - min avskedskväll vid bord 10 på Ecco Vino. Det var en väldigt kul kväll. Jag hade inte planerat att det skulle bli några festligheter alls eftersom jag skulle upp tidigt dagen därpå men folk dök upp helt oväntat och vi stannade på stället till långt efter stängning. Fint att vännerna vill festa av en fastän vi ses snart igen. Bokade förresten min biljett tillbaka igår kväll innan jag somnade. Den 28e juli sticker jag dit för att jobba. En hel månad i Eddan. Bliss indeed! ♥
Alla bilder: ©M.P
De 3 sista bilderna är dock tagna på Empires, den turkiska restaurangen som ägs av Peters vän Osman. Vi var där dagen innan min sista festkväll och efter att jag och Peter ätit så uppträdde han och hans 'Sound of Flamenco' där för en födelsedagsfest som hölls på stället. De var sjukt bra. Kanske är inte musiken direkt min grej men tjejernas dans var väldigt imponerande. Tänk att kunna röra sig så!
Läs mer om resa, edinburgh, flamenco, bilder, fest, avsked, foto, vänskap, skottland
Packad!
Japp nu om bara en liten stund kommer min laptop ligga nerpackad i sitt hölje och får inte se ljusan dag förrän jag sitter och ugglar på Skavsta flyplats hela Valborgsnatten. Min vistelse i Edinburgh närmar sig sitt slut och det är med stor sorg jag lämnar min älskade stad bakom mig. Men inte i hel förtvivlan. För om bara lite mindre än 3 månader ska jag hit igen ju. Och då ska jag stanna i en hel månad! Tjoflöjt!
Ikväll blir det avsked på Ecco Vino med Norrie, Layla, Peter, Ewen och förhoppningsvis tokgalna Jess. Har haft en helt underbar semester här men jag ser fram emot att träffa alla i Malmö igen. Tills dess... må väl.. stor kram till alla! ♥
©M.P - Jag & Dot på 'A Taste of Havana' @ the Caves
Läs mer om edinburgh, skottland, valborg, resa, foto
Ikväll blir det avsked på Ecco Vino med Norrie, Layla, Peter, Ewen och förhoppningsvis tokgalna Jess. Har haft en helt underbar semester här men jag ser fram emot att träffa alla i Malmö igen. Tills dess... må väl.. stor kram till alla! ♥
©M.P - Jag & Dot på 'A Taste of Havana' @ the Caves
Läs mer om edinburgh, skottland, valborg, resa, foto
Meze och shopping i eddan
Ikväll ska jag och Peter tillbaka till Osmans restaurang för mer turkiska smakligheter. Något jag lätt ska börja laga hemma för det är fräsch, gott och känns relativt nyttigt också. Men för att kunna laga måste man komma ihåg och mitt minne är ju inte alltid det bästa. Så detta inlägg blir min egen lilla kom ihåg-lapp till turkisk mat.
- Grillad aubergine i yoghurtsås med vitlök.
- Grillad halloumi
- Burek: små vårrullar med getost och spenat
- Varmt pitabröd
- Hummus
- Grillad aubergine med körsbärstomater, lök, vitlök och örter
- Tapenade-dipp på svarta bönor och örter
- Calamari
- Paprika med getost - grillat
- Rostade kikärtor (suveränt istället för nötter till öl)
- Kall kronärtskocka i olivolja och citrondressing med dill
©M.P - Delar av våra 'meze' rätter på Empires, St Marys Street, Edinburgh
Idag var jag ute och sprang en runda på stan. Köpte shampoo som mamman beställt och näsdroppar och Ibuprofen till mig själv. Fatta att en ask tabletter här kostar 37pence - ca 5spänn. Galet billigt. Ska köpa med mig några extra. Bra att ha hemma mot mensvärken och bakfyllan ;). Det gör mig dock aningen orolig att min förkylning inte blir bättre utan snarare tvärtom. Hade inte brytt mig om det inte vore för den saken att jag ska spendera natten på Skavsta flyplats på onsdag. Det är drygt i sig men kommer va på gränsen till outhärdligt om jag är sjuk. Mitt flyg kommer in kring midnatt och då går inga tåg till Skåneland. Och jag är på tok för snål för att bo på hotellet i Nyköping. Då blir det liksom ingen poäng i att jaga billiga flyg om man smäller det man tjänade in på boende. Som tur är har jag preparerat min dator med tidsfördriv. Lade över några Ghibli-dvd's innan jag stack så jag kan spendera natten med att glo på anime.
Nu ska jag dock ta en titt på resten jag inhandlade idag. Sprang på en skoaffär som skulle lägga ner så jag köpte tuffa bruna mockastövlar för £5 - ca 60kr. Not bad at all. Jag gillar kap! ♥
Läs mer om edinburgh, resa, mat, turkiet, foto, flygplats, sömn
- Grillad aubergine i yoghurtsås med vitlök.
- Grillad halloumi
- Burek: små vårrullar med getost och spenat
- Varmt pitabröd
- Hummus
- Grillad aubergine med körsbärstomater, lök, vitlök och örter
- Tapenade-dipp på svarta bönor och örter
- Calamari
- Paprika med getost - grillat
- Rostade kikärtor (suveränt istället för nötter till öl)
- Kall kronärtskocka i olivolja och citrondressing med dill
©M.P - Delar av våra 'meze' rätter på Empires, St Marys Street, Edinburgh
Idag var jag ute och sprang en runda på stan. Köpte shampoo som mamman beställt och näsdroppar och Ibuprofen till mig själv. Fatta att en ask tabletter här kostar 37pence - ca 5spänn. Galet billigt. Ska köpa med mig några extra. Bra att ha hemma mot mensvärken och bakfyllan ;). Det gör mig dock aningen orolig att min förkylning inte blir bättre utan snarare tvärtom. Hade inte brytt mig om det inte vore för den saken att jag ska spendera natten på Skavsta flyplats på onsdag. Det är drygt i sig men kommer va på gränsen till outhärdligt om jag är sjuk. Mitt flyg kommer in kring midnatt och då går inga tåg till Skåneland. Och jag är på tok för snål för att bo på hotellet i Nyköping. Då blir det liksom ingen poäng i att jaga billiga flyg om man smäller det man tjänade in på boende. Som tur är har jag preparerat min dator med tidsfördriv. Lade över några Ghibli-dvd's innan jag stack så jag kan spendera natten med att glo på anime.
Nu ska jag dock ta en titt på resten jag inhandlade idag. Sprang på en skoaffär som skulle lägga ner så jag köpte tuffa bruna mockastövlar för £5 - ca 60kr. Not bad at all. Jag gillar kap! ♥
Läs mer om edinburgh, resa, mat, turkiet, foto, flygplats, sömn
Söndagssolbränna i Skottland
Kändes nästan overkligt att sitta i Princes Garden denna eftermiddag. Solen stekte. Porerna svettades. Magen ropade efter mjukglass. Och Peter kunde inte sluta leka med sin kamera. Det var verkligen finfint. Kan tänka mig att halva Sverige också tillbringade dagen i solskenet men jag kan slå vad om att ingen befann sig på en lika vacker plats som jag. Princes Gardens på en varm solig dag är magisk upplevelse näst inpå. Berget med slottet framför sig.. och supermoderna shoppinggatan bakom sig.
©M.P - Princes Gardens med Edinburgh Castle
När jag låg där och blundade så kom en ren reflextanke farandes genom mitt huvud. För blott nån sekund tänkte min hjärna att den ville ligga i soffan på Inglis Court och glo på TV hela kvällen och att det var skönt att va ledig en dag som denna. För ett litet tag fick jag för mig att jag fortfarande bodde och jobbade här. Sen vaknade jag ur det där tillståndet och kände mig en aning sorgsen över att det inte var så. Jag vill stanna här. Men jag visste ju att min tripp hit skulle föra med sig dem tankarna så jag har på något sätt bearbetat dem i förväg. Jag kunde skaka av mig sorgsenheten och istället glädjas över det faktum att jag faktiskt ska hit igen.
©M.P - Peter i gröngräset med sin kamera i högsta hugg
Det är också fint att tillbringa så mycket tid med Peter igen. Har verkligen saknat honom i mitt liv. Vi funkar så bra ihop som vänner trots vårt förflutna som ett par i över 3år. Vi kan fjanta oss rejält men också prata om allt mellan himmel och jord. Sånt som andra skakar lite på huvudet åt. Idag pratade vi mycket om The Celestine Prophesy och om just energi mellan människor och energi mellan människan och hennes omvärld. Imorgon ska vi äta middag på den turkiska restaurangen igen som ägs av Peters vän Osman. Maten och hela stället gjorde mig lycklig i magen. Osman måste nog vara en av de mysigaste och finaste människor jag träffat på länge. Man kan se att han har en snäll själ. Peter spelar där ikväll men jag orkar bara inte gå ut utan vill sitta ihopkurad och kolla på film och skriva lite här.
Alla bilder ovan: ©M.P
Gårkvällen var mycket kul. Middagen på Maison Bleue var utsökt. Jag och Dot delade en flaska Loc Cardos Sauvignon Blanc - mmm.... Till förrätt hade jag fritterad aubergine och zuccini med wasabimajonäs och som huvudrätt delade jag och Dot på en bigsize portion calamari och så hade vi varsin portion med pilgrimsmusslor eftersom dem kan man bara inte dela. Man vill ha alla själv. Igår va första gången jag inte åt helvegetariskt här i Eddan, men jag skyller det på vinet ;) Efter middagen flyttade vi ut i baren och drack varsin French Martini och den var så god att det knappt var sant. Plötsligt dundrade Nas genom dörren med sin flickvän Mel och det är första gången jag råkade på honom sen jag ankom. Kramkalas på hög nivå.
©M.P - Fr vänster: Dot, Nas, Mel och så jag i förgrunden
©M.P - Från vänster igen: Dot, Mel & jag
Våra cocktails följdes sen av en Havana Club och Cola och efter den drinken fick vi den mycket skapliga notan på £26, cirkus 300 spänn, för oss bägge. Japp ibland är det bra att vara en ex-anställd och vän till ägarens dotter som ger mycket skaplig personalrabatt fast man inte jobbar där längre! Tjoohoo!
Sedan bar det av till The Caves. Där det var packat med folk. Men Norrie tog in oss gratis genom bakdörren och sen sprang jag på ännu en gammal fd kollega, Tim, som är manager på Caves numera. Kramkalas igen uppföljt av en gratis Gin & Tonic. Jag hade tänkt ta det lugnt med alkoholen igår men det blir svårt när gamla polare envisas med att sticka drinkar i handen på en utan att man behöver betala. Jag och Dot tröttnade iallafall till slut på massan därinne och drog oss undan till en avstängd del av The Caves där vi satt i godan ro och pratade och bara mös av lugnet. När klubben stängt och allt folk kastats ut så satt vi kvar en stund och tog en sista drink innan vi beställde en taxi och åkte hem till dubbelsängen som vi så fint delat i över en vecka nu. Japp, man kan gott säga att både lördagen och söndagen tillsammans blev en toppenhelg. Nu ska jag dock ta mig en väl förtjänt paus och se de sista avsnitten av Skins. 2 kvar sen var det slut med säsong 2 också. Snyft...
©M.P - Dot n Me! ♥
Läs mer om edinburgh, skottland, princes gardens, the caves, maison bleue, fest, foto, resa
©M.P - Princes Gardens med Edinburgh Castle
När jag låg där och blundade så kom en ren reflextanke farandes genom mitt huvud. För blott nån sekund tänkte min hjärna att den ville ligga i soffan på Inglis Court och glo på TV hela kvällen och att det var skönt att va ledig en dag som denna. För ett litet tag fick jag för mig att jag fortfarande bodde och jobbade här. Sen vaknade jag ur det där tillståndet och kände mig en aning sorgsen över att det inte var så. Jag vill stanna här. Men jag visste ju att min tripp hit skulle föra med sig dem tankarna så jag har på något sätt bearbetat dem i förväg. Jag kunde skaka av mig sorgsenheten och istället glädjas över det faktum att jag faktiskt ska hit igen.
©M.P - Peter i gröngräset med sin kamera i högsta hugg
Det är också fint att tillbringa så mycket tid med Peter igen. Har verkligen saknat honom i mitt liv. Vi funkar så bra ihop som vänner trots vårt förflutna som ett par i över 3år. Vi kan fjanta oss rejält men också prata om allt mellan himmel och jord. Sånt som andra skakar lite på huvudet åt. Idag pratade vi mycket om The Celestine Prophesy och om just energi mellan människor och energi mellan människan och hennes omvärld. Imorgon ska vi äta middag på den turkiska restaurangen igen som ägs av Peters vän Osman. Maten och hela stället gjorde mig lycklig i magen. Osman måste nog vara en av de mysigaste och finaste människor jag träffat på länge. Man kan se att han har en snäll själ. Peter spelar där ikväll men jag orkar bara inte gå ut utan vill sitta ihopkurad och kolla på film och skriva lite här.
Alla bilder ovan: ©M.P
Gårkvällen var mycket kul. Middagen på Maison Bleue var utsökt. Jag och Dot delade en flaska Loc Cardos Sauvignon Blanc - mmm.... Till förrätt hade jag fritterad aubergine och zuccini med wasabimajonäs och som huvudrätt delade jag och Dot på en bigsize portion calamari och så hade vi varsin portion med pilgrimsmusslor eftersom dem kan man bara inte dela. Man vill ha alla själv. Igår va första gången jag inte åt helvegetariskt här i Eddan, men jag skyller det på vinet ;) Efter middagen flyttade vi ut i baren och drack varsin French Martini och den var så god att det knappt var sant. Plötsligt dundrade Nas genom dörren med sin flickvän Mel och det är första gången jag råkade på honom sen jag ankom. Kramkalas på hög nivå.
©M.P - Fr vänster: Dot, Nas, Mel och så jag i förgrunden
©M.P - Från vänster igen: Dot, Mel & jag
Våra cocktails följdes sen av en Havana Club och Cola och efter den drinken fick vi den mycket skapliga notan på £26, cirkus 300 spänn, för oss bägge. Japp ibland är det bra att vara en ex-anställd och vän till ägarens dotter som ger mycket skaplig personalrabatt fast man inte jobbar där längre! Tjoohoo!
Sedan bar det av till The Caves. Där det var packat med folk. Men Norrie tog in oss gratis genom bakdörren och sen sprang jag på ännu en gammal fd kollega, Tim, som är manager på Caves numera. Kramkalas igen uppföljt av en gratis Gin & Tonic. Jag hade tänkt ta det lugnt med alkoholen igår men det blir svårt när gamla polare envisas med att sticka drinkar i handen på en utan att man behöver betala. Jag och Dot tröttnade iallafall till slut på massan därinne och drog oss undan till en avstängd del av The Caves där vi satt i godan ro och pratade och bara mös av lugnet. När klubben stängt och allt folk kastats ut så satt vi kvar en stund och tog en sista drink innan vi beställde en taxi och åkte hem till dubbelsängen som vi så fint delat i över en vecka nu. Japp, man kan gott säga att både lördagen och söndagen tillsammans blev en toppenhelg. Nu ska jag dock ta mig en väl förtjänt paus och se de sista avsnitten av Skins. 2 kvar sen var det slut med säsong 2 också. Snyft...
©M.P - Dot n Me! ♥
Läs mer om edinburgh, skottland, princes gardens, the caves, maison bleue, fest, foto, resa
Lördag i Eddan - del 2
Wow. Gick runt i bokaffärer och kollade på material för bildlärare att använda på sina lektioner och det finns så sjukt mycket roligt och bra material här. Vet i och för sig inte om jag som lärare velat använda dessa s.k. "ready-mades" men dem var iallafall kul att kolla igenom och jag skrev upp dem åt min lärare på högskolan, hon ville se vad som kommit ut nytt de sista åren. Flera av dem skulle jag velat ha själv. Mycket intressant att de hur det gör böcker som går över gränserna så att säga, lärarhandledningar som går att använda för lektioner där t ex bild och religion kombineras. Suveränt. Jag passade på att inhandla en styck bok åt mig. En megastor bok med massa underbara bilder på Impressionism. Endast £3.99. Galet billigt. Galet fin bok.
©M.P
Lekte med panorama-funktionen på min mobil idag när jag käkade lunch i solen i Princes Gardens. Så som jag så ofta gjorde förr, lunchätandet alltså och inte lek med mobilen. Viktväktar-smörgås från Boots med räkor och majo, en bit frukt/nöt/morotskaka och en flaska fläderblomsjuice, godkänd för fastning så den är bra för kroppen och fin för smaklökarna. Paketpris endast £2.99. Har alltid gillat Boots Meal Deal.
©M.P
Och detta var min utsikt. Edinburgh Castle. Jag satt där och det kändes som om jag aldrig lämnat staden. För jag kan inte förstå att jag varit borta härifrån i 2år. Och när jag åker tillbaka till Malmö på onsdag så vet jag redan nu att det kommer kännas som om jag åker bort och inte hem. Edinburgh är hemma.
©M.P
Det är tur att jag ska jobba här i sommar. Att jag vet att jag ska tillbaka hit inom snar framtid och att jag innan dess har Kina att se fram emot. För annars hade jag burit runt på ett tungt sinne. Men det finns ingen anledning till det nu. Och det känns förbannat bra.
Mannen som jag pratade om så mycket innan jag åkte hit men som det varit tyst om sen dess tog äntligen steget idag och vill ses. Får se hur jag gör.
Nu ska jag snart göra mig iordning. Det blir en liten sväng på Caves iallafall. Vi kommer in gratis och vi får köpa drinkar för rabatterat personalpris - cirkus £1.50. Lite dans på det. Mår bättre nu och Dot måste jobba resten av min tid här pga personalbrist. Och det är trots allt lördagskväll i Edinburgh. Och bestämde oss för en kompremiss. Hon får en danskväll på Caves av mig och jag får äta ute som jag ville. Om en liten stund bär det av till Maison Moan för en pre-klubb middag! ♥
Läs mer om edinburgh, slott, resa, foto, skottland, lördag
©M.P
Lekte med panorama-funktionen på min mobil idag när jag käkade lunch i solen i Princes Gardens. Så som jag så ofta gjorde förr, lunchätandet alltså och inte lek med mobilen. Viktväktar-smörgås från Boots med räkor och majo, en bit frukt/nöt/morotskaka och en flaska fläderblomsjuice, godkänd för fastning så den är bra för kroppen och fin för smaklökarna. Paketpris endast £2.99. Har alltid gillat Boots Meal Deal.
©M.P
Och detta var min utsikt. Edinburgh Castle. Jag satt där och det kändes som om jag aldrig lämnat staden. För jag kan inte förstå att jag varit borta härifrån i 2år. Och när jag åker tillbaka till Malmö på onsdag så vet jag redan nu att det kommer kännas som om jag åker bort och inte hem. Edinburgh är hemma.
©M.P
Det är tur att jag ska jobba här i sommar. Att jag vet att jag ska tillbaka hit inom snar framtid och att jag innan dess har Kina att se fram emot. För annars hade jag burit runt på ett tungt sinne. Men det finns ingen anledning till det nu. Och det känns förbannat bra.
Mannen som jag pratade om så mycket innan jag åkte hit men som det varit tyst om sen dess tog äntligen steget idag och vill ses. Får se hur jag gör.
Nu ska jag snart göra mig iordning. Det blir en liten sväng på Caves iallafall. Vi kommer in gratis och vi får köpa drinkar för rabatterat personalpris - cirkus £1.50. Lite dans på det. Mår bättre nu och Dot måste jobba resten av min tid här pga personalbrist. Och det är trots allt lördagskväll i Edinburgh. Och bestämde oss för en kompremiss. Hon får en danskväll på Caves av mig och jag får äta ute som jag ville. Om en liten stund bär det av till Maison Moan för en pre-klubb middag! ♥
Läs mer om edinburgh, slott, resa, foto, skottland, lördag
Lördag i Eddan
Sitter i Dots lägenhet och skriver på min c-uppsats. (Jajamensan - den här lilla damen sysslar med nyttigheter också. Inte bara festeri och skojigheter). Har blivit förkyld som satan i gatan och ikväll är det meningen att vi ska ut på Caves igen för det är Departure Lounge som tydligen ska vara en suverän klubb, men jag tror faktiskt inte jag orkar. Får se vad jag gör istället. Problemet är ju bara att här i Skottland är ju puben det enda alternativet för många. Stannar hemma gör man när man är gift och har barn. Jag hade tyckt det var trevligt att äta ute igen. Men det får nog vänta tills efter helgen. Peter bjöd in mig på Flamenco-fest igår. Hade varit kul att se honom spela men jag och Dot höll oss inne. Hon är sjuk hon med. Så vi satt och drack tea och tyckte allmänt synd om oss själva.
Om en stund ska jag lägga skriveriet åt sidan och ta mig ut på stan. Kolla i bokaffärer efter läroböcker i bild. Gå på biblioteket och undersöka bildämnets historia i Storbritannien. Äta blåbärsmuffins på Starbucks... Hämta Dot på Ecco Vino kl17.
Busy little bee...
Läs mer om edinburgh, c-uppsats, bild, skottland, resa, resor
Om en stund ska jag lägga skriveriet åt sidan och ta mig ut på stan. Kolla i bokaffärer efter läroböcker i bild. Gå på biblioteket och undersöka bildämnets historia i Storbritannien. Äta blåbärsmuffins på Starbucks... Hämta Dot på Ecco Vino kl17.
Busy little bee...
Läs mer om edinburgh, c-uppsats, bild, skottland, resa, resor
Edinburgh uppdatering
Är lagom slö i skallen idag. Sen natt på the Caves, sen en liten efterfest och så upp tidigt för att gå på vinprovning på ett företag jag inte jobbar på.. ännu.. Efter det en massiv lunch på Mama Roma. Men jag tar allt från början...
Jag, Dot, Jess och Ewen möttes upp för några pre-klubb cocktails på kära gamla Maison Bleue. Eftersom Norrie är den stolta ägaren till The Caves så hade han fixat in oss på gästlistan till kvällens 'A taste of Havana'. Havana Club Rum hade privat fest med kubansk musik, snacks och rum-baserade drinkar i baren. Man fick 2st drinkbiljetter vid ingången och sen fick man betala. Fast inte om man känner Norrie. Då var det fri bar hela kvällen. Barpersonalen kom med Mojito efter Mojito efter Mojito efter Cuba Libre efter Cuba Libre... osv... Det var rätt bra ös därinne. Ca 800pers som kände på smaken av Havana.
När alkoholen i baren tog slut så var festen slut. Detta skedde oväntat tidigt kring 1-tiden. Vi var ju såklart på G efter alla Mojitos men ingen av oss kände för att gå in på nått annat halvtomt ställe för stämningen på en död torsdagsnatt skulle antagligen vara en riktig buzz-killer. Så Norrie tog en tur ner till spritkällaren för att förse oss med lite vodka och sen begav vi oss hem till honom där vi fick sällskap av Ash. Det var himlans trevligt faktiskt att komma bort från alla människor och få umgås lite ensamt med ens gamla polare. Vi babblade på några timmar till och strax efter klockan 4 så tog vi en taxi hem.
Något mycket roligt beslutades dock under kvällen. Under en av turerna ut på rökpaus så stod jag och Ewen och pratade om att jag ska tillbaka till Eddan i sommar för att jobba. Och vi kom ju då osökt in på Maison Bleue. Han kunde inte fatta alls hur jag kunde tänka mig att slita där igen efter all denna tid och jag menade att jag behövde ett jobb efter Kina och jag visste att det jobbet var ett säkert kort, var skulle jag annars jobba... Då erbjöd han mig jobb på Ecco Vino istället - som supervisor. Mer lön i min ficka. Lite mer att säga till om fastän jag aldrig förr jobbat där. Och så får jag ju jobba med alla mina gamla polare igen eftersom Ewen mer eller mindre stulit över dem från Maison Bleue och dit. The dream team is back! Jag och Dot sprang runt och lullade av lycka hela natten.
Så idag var jag på vinprovning där. Det var roligt att återigen få sitta och lukta och gurgla på olika viner. Och eftersom det inte var en arbetsdag så slapp man ju spotta, haha.. Medan jag satt där så kom de där tankarna krypande igen.. de där som viskar och ifrågasätter om mina lärarstudier är det rätta.. för jag saknar verkligen restaurang- och barbranschen ibland.. men jag vet ju också att det är ett tärande jobb.. hårt på kroppen.. obekväma arbetstider.. Att va bildlärare känns mer som ett tryggare framtidsval. Det är också lustigt att jag möts av sån respekt här när jag säger vad jag pluggar till. I Sverige är ju en lärare inte värd nånting i dagens läge. Men här är det ännu ett yrke man högaktar. Och med tanke på att det är här jag en dag ska jobba så känns det fint inombords.
Efter vinprovningen så gick jag och Dot och 2 andra damer från Ecco Vino och käka lunch på Mama Roma. Allt rödvin gjorde oss vrålsugna på pasta. Och där råkade ju en av Dots väninnor jobba så vi fick massiva a la carte portioner fastän vi beställde från lunchmenyn som bara kostade £5.95 för 3 rätter. Nu sitter jag i Dots lägenhet och medan hon sover middag så ska jag kolla på några avsnitt av Skins. Är fortfarande proppmätt och det är meningen att vi ska på middag på Maison Bleue ikväll men jag anar redan att jag inte kommer va kapabel till det. Trött och har så mycket canneloni i magen att det sticker ut genom öronen.. kanske blir en lugn fredag på bio istället. Vi får se...
Alla bilder: ©M.P
Läs mer om edinburgh, skottland, resa, foto, cocktail, drinkar, fest, recept, vänskap
Jag, Dot, Jess och Ewen möttes upp för några pre-klubb cocktails på kära gamla Maison Bleue. Eftersom Norrie är den stolta ägaren till The Caves så hade han fixat in oss på gästlistan till kvällens 'A taste of Havana'. Havana Club Rum hade privat fest med kubansk musik, snacks och rum-baserade drinkar i baren. Man fick 2st drinkbiljetter vid ingången och sen fick man betala. Fast inte om man känner Norrie. Då var det fri bar hela kvällen. Barpersonalen kom med Mojito efter Mojito efter Mojito efter Cuba Libre efter Cuba Libre... osv... Det var rätt bra ös därinne. Ca 800pers som kände på smaken av Havana.
När alkoholen i baren tog slut så var festen slut. Detta skedde oväntat tidigt kring 1-tiden. Vi var ju såklart på G efter alla Mojitos men ingen av oss kände för att gå in på nått annat halvtomt ställe för stämningen på en död torsdagsnatt skulle antagligen vara en riktig buzz-killer. Så Norrie tog en tur ner till spritkällaren för att förse oss med lite vodka och sen begav vi oss hem till honom där vi fick sällskap av Ash. Det var himlans trevligt faktiskt att komma bort från alla människor och få umgås lite ensamt med ens gamla polare. Vi babblade på några timmar till och strax efter klockan 4 så tog vi en taxi hem.
Något mycket roligt beslutades dock under kvällen. Under en av turerna ut på rökpaus så stod jag och Ewen och pratade om att jag ska tillbaka till Eddan i sommar för att jobba. Och vi kom ju då osökt in på Maison Bleue. Han kunde inte fatta alls hur jag kunde tänka mig att slita där igen efter all denna tid och jag menade att jag behövde ett jobb efter Kina och jag visste att det jobbet var ett säkert kort, var skulle jag annars jobba... Då erbjöd han mig jobb på Ecco Vino istället - som supervisor. Mer lön i min ficka. Lite mer att säga till om fastän jag aldrig förr jobbat där. Och så får jag ju jobba med alla mina gamla polare igen eftersom Ewen mer eller mindre stulit över dem från Maison Bleue och dit. The dream team is back! Jag och Dot sprang runt och lullade av lycka hela natten.
Så idag var jag på vinprovning där. Det var roligt att återigen få sitta och lukta och gurgla på olika viner. Och eftersom det inte var en arbetsdag så slapp man ju spotta, haha.. Medan jag satt där så kom de där tankarna krypande igen.. de där som viskar och ifrågasätter om mina lärarstudier är det rätta.. för jag saknar verkligen restaurang- och barbranschen ibland.. men jag vet ju också att det är ett tärande jobb.. hårt på kroppen.. obekväma arbetstider.. Att va bildlärare känns mer som ett tryggare framtidsval. Det är också lustigt att jag möts av sån respekt här när jag säger vad jag pluggar till. I Sverige är ju en lärare inte värd nånting i dagens läge. Men här är det ännu ett yrke man högaktar. Och med tanke på att det är här jag en dag ska jobba så känns det fint inombords.
Efter vinprovningen så gick jag och Dot och 2 andra damer från Ecco Vino och käka lunch på Mama Roma. Allt rödvin gjorde oss vrålsugna på pasta. Och där råkade ju en av Dots väninnor jobba så vi fick massiva a la carte portioner fastän vi beställde från lunchmenyn som bara kostade £5.95 för 3 rätter. Nu sitter jag i Dots lägenhet och medan hon sover middag så ska jag kolla på några avsnitt av Skins. Är fortfarande proppmätt och det är meningen att vi ska på middag på Maison Bleue ikväll men jag anar redan att jag inte kommer va kapabel till det. Trött och har så mycket canneloni i magen att det sticker ut genom öronen.. kanske blir en lugn fredag på bio istället. Vi får se...
Alla bilder: ©M.P
Läs mer om edinburgh, skottland, resa, foto, cocktail, drinkar, fest, recept, vänskap
Hemlängtan
Jag börjar faktiskt bli lite nervös. Det låter fånigt. Ska ju bara till Eddan. Men det är länge sen jag var där och mitt liv är så annorlunda nu än när jag flyttade därifrån. De sista månaderna där söp jag genomsnittsvis 5-6 dar i veckan.. det bara blev så.. bar, klubb och restaurangvärlden är sån. Vi var alla en bunte ungt folk med mer pengar än vad som kanske ibland är bra för en... dricksen var en extra lön.. det fanns aldrig en eftertänksamhet.. det var vår vardag.. ibland slutade vi festa en timme innan vi skulle vara på jobb.. från efterfesten direkt på morgonpasset.. När jag tänker på det så känns det så främmande. Nu sitter jag här halvvägs mot läraryrket.. festar nästan aldrig längre.. inte för att jag kanske inte vill.. det är svårt att säga.. Men jag tror mer det är för att Malmö ärligt känns som en piss i Mississippi och min skalle kräver en bättre scen.. så istället för besvikelse när jag inte uppnår önskad fix så serverar jag mig själv lugna kvällar.. Jag vet att många inte förstår det.. men jag tycker det är så skönt att bara få vara.. mina tankar har under en lång period inte varit mina.. på något sätt är det som att lära känna sig själv igen.. och var gång jag stannar inne och undanhåller mig själv jakten på 'en kul kväll' så känner jag att jag vinner ännu ett slag.. får tillbaka ännu en bit av mig själv.. På senare tid har det blivit bättre.. Jag känner att min isolering har ett slut.. Den har varit självvald men det till trots så ska det bli fint att ta mig ur skalet.. spräcka muren.. Jag kan våga vara jag igen.
Det är här nervositeten kommer in. Fast nervositet är fel ord. Förväntan och spänning är mer korrekt. Det som finns inom mig är lite den känslan som ett barn har dagen innan sin födelsedag. Jag ska tillbaka till Edinburgh och få anar nog hur härligt det ska bli. Hur mycket jag längtar. Spänd som en fjäder och inom en kort framtid ska jag få släppa taget och få slappna av igen. Jag behöver inte längre hålla saker inom mig. För det gnager i mig konstant och jag har så svårt att slappna av och bete mig 'normalt'. Det är svårt att ignorera vad ni skulle kalla hemlängtan.
Jag vet att många tror att jag vill tillbaka dit för att återuppta min gamla livstil. Det är inte så. Jag vill bara hem. Ibland måste man lämna saker bakom sig för att inse hur mycket man saknar dem. Ibland måste man lämna en plats för att inse att det är där man hör hemma. Jag saknar att se Edinburgh Castle uppe på sin kulle.. jag saknar att vandra genom Old Town och se Arthur's Seat sakta dyka upp bakom hustaken innan berget till slut intar hela min vy. Jag saknar att kunna köpa en G&T utan att bli ruinerad. Och mest av allt saknar jag jargongen människorna emellan.. The banter.
Det är en märklig känsla att vara svensk och bo i Malmöstad som man flyttade till i 17-års åldern men att inte känna sig ett dugg hemma. Det är därför jag redan nu går med lite fjärilar i magen och smått lyckorus. I nästa vecka är jag i Edinburgh igen. Och jag ska jobba där i sommar efter hemkomsten från Kina.
2008 är verkligen ett år som heter duga. Tänk att det kändes redan på tolvslaget på nyårsafton... att detta året skulle bli bra.. en vändpunkt.. Eller var det kanske mitt jävlar-anamma som återvände till mig den natten. Kanske är det inte 2008 i sig som är bra som fan utan kanske är det jag? Det är jag själv som satt alla hjul i rullning.
Betryggande tanke att jag slipper sätta min tillit till ödet. Är hellre min egen lyckas smed.
Och inte att förglömma.. den 23e maj kommer Gaby på visit!!
Läs mer om hemlängtan, edinburgh, alkohol, besök, längtan, tankar, förväntan
Det är här nervositeten kommer in. Fast nervositet är fel ord. Förväntan och spänning är mer korrekt. Det som finns inom mig är lite den känslan som ett barn har dagen innan sin födelsedag. Jag ska tillbaka till Edinburgh och få anar nog hur härligt det ska bli. Hur mycket jag längtar. Spänd som en fjäder och inom en kort framtid ska jag få släppa taget och få slappna av igen. Jag behöver inte längre hålla saker inom mig. För det gnager i mig konstant och jag har så svårt att slappna av och bete mig 'normalt'. Det är svårt att ignorera vad ni skulle kalla hemlängtan.
Jag vet att många tror att jag vill tillbaka dit för att återuppta min gamla livstil. Det är inte så. Jag vill bara hem. Ibland måste man lämna saker bakom sig för att inse hur mycket man saknar dem. Ibland måste man lämna en plats för att inse att det är där man hör hemma. Jag saknar att se Edinburgh Castle uppe på sin kulle.. jag saknar att vandra genom Old Town och se Arthur's Seat sakta dyka upp bakom hustaken innan berget till slut intar hela min vy. Jag saknar att kunna köpa en G&T utan att bli ruinerad. Och mest av allt saknar jag jargongen människorna emellan.. The banter.
Det är en märklig känsla att vara svensk och bo i Malmöstad som man flyttade till i 17-års åldern men att inte känna sig ett dugg hemma. Det är därför jag redan nu går med lite fjärilar i magen och smått lyckorus. I nästa vecka är jag i Edinburgh igen. Och jag ska jobba där i sommar efter hemkomsten från Kina.
2008 är verkligen ett år som heter duga. Tänk att det kändes redan på tolvslaget på nyårsafton... att detta året skulle bli bra.. en vändpunkt.. Eller var det kanske mitt jävlar-anamma som återvände till mig den natten. Kanske är det inte 2008 i sig som är bra som fan utan kanske är det jag? Det är jag själv som satt alla hjul i rullning.
Betryggande tanke att jag slipper sätta min tillit till ödet. Är hellre min egen lyckas smed.
Och inte att förglömma.. den 23e maj kommer Gaby på visit!!
Läs mer om hemlängtan, edinburgh, alkohol, besök, längtan, tankar, förväntan
Vätskerummet och Dagssländan (Tillbakablick 3)
En timme och en kvart - sen tågar helgen in igen med högt buren fana. Worship me it says... Jag har längtat efter just denna helgen. Det händer något utöver det vanliga. Jag slipper fundera på vilken av Malmös hak jag ska besvära mig med efter att pubarna stängt. Jeriko? Retro? Brogatan? Debaser? Inget lockar. Tur att jag tillhör skaran som går ut för sällskapet och inte efter vilken klubb som är ballast - då hade det varit kört. Men nej nej nej.. detta ska inte bli ännu ett inlägg där jag droppar galla över Malmös uteliv - man måste lära sig att skilja på att säga sin mening och tråka folk med vad som i slutändan blir gnäll som gnisslar hål i människors öron - eller i detta fall ögon... Min uppmärksamhet ikväll är vänd över sundet, mot København...
Lördag klockan 14 ska jag möta Stooie på Centralstationen och efter att ha dumpat grejor på hostellet så börjar arbetet. Att jobba fram den perfekta onykterheten (skriver jag fyllan så låter det a) alldeles för fjortis och b) som om vi ska bli så redlösa som möjligt utan att däcka.. men så är ikke fallet). Jag pratar om ett fnittrigt tillstånd som ska vara hela eftermiddagen, kvällen och förhoppningsvis in på morgonkvisten men utan att ruinera mitt stackars studentkonto.. Lycka till med det (I said it first, och är alltså inte helt full av självbedrägeri).
Ungefär på samma sätt som jag i ett tidigare inlägg idag skrev hur skönt det var med upptäckten att jag inte var känslomässigt avliden, ja ungefär så känns det nu. Att en festlig helg känns festlig och inte som ännu en vardag a la Eddan. Har man ett bord på en bar (The Villager) som alltid står och väntar på en och vakterna var eviga kväll låter en antingen gå förbi hela kön eller komma in fastän det egentligen är alldeles för sent och de nekat alla andra, well då är det inte längre fest utan en livsstil. Samma sak med Liquid Room. Andra gick dit för att dansa och ha skoj. Vi från restaurangen släntrade in för att vi inte hade något bättre för oss. Att ställen låg rakt över gatan från varandra gjorde inte saken bättre. När jag bodde där så slog mig tanken ofta att MB var mitt jobb och fanimej mitt hem så många timmar som jag lade ner där. Villager och Liquid Room var som ett andra hem. När de sen öppnade upp DragonFly i princip över gatan från min lägenhet på Grassmarket, ja då var det verkligen inte många timmar jag spenderade i mitt 'riktiga' hem. Då var det ingenting jag reflekterade över. Nu när jag sitter här och tänker efter så är det banemej ett rätt sorgligt liv att aldrig veta när det är fest för det är så invävt i vardagen...
Men nu är det annorlunda. Helger har blivit helger igen. Och att sitta hemma en lördagskväll är minsann något jag gärna gör. Men när det händer saker så spritter det till i mig. Förväntan. Jag hade nästan glömt vad det ordet betyder. Verkar som om jag verkligen håller på att vakna upp. Gnistorna känns att bli allt fler. Allt jag kan hoppas på nu är en stadig eld som varar - så att jag inte brinner ut innan mitt nya liv ens hinner börja...
Flickorna på DragonFly.. en helt vanlig syn..
Läs även andra bloggares åsikter om Edinburgh, minnen, alkohol, uteliv, helg, nöje, vardag, livet
Lördag klockan 14 ska jag möta Stooie på Centralstationen och efter att ha dumpat grejor på hostellet så börjar arbetet. Att jobba fram den perfekta onykterheten (skriver jag fyllan så låter det a) alldeles för fjortis och b) som om vi ska bli så redlösa som möjligt utan att däcka.. men så är ikke fallet). Jag pratar om ett fnittrigt tillstånd som ska vara hela eftermiddagen, kvällen och förhoppningsvis in på morgonkvisten men utan att ruinera mitt stackars studentkonto.. Lycka till med det (I said it first, och är alltså inte helt full av självbedrägeri).
Ungefär på samma sätt som jag i ett tidigare inlägg idag skrev hur skönt det var med upptäckten att jag inte var känslomässigt avliden, ja ungefär så känns det nu. Att en festlig helg känns festlig och inte som ännu en vardag a la Eddan. Har man ett bord på en bar (The Villager) som alltid står och väntar på en och vakterna var eviga kväll låter en antingen gå förbi hela kön eller komma in fastän det egentligen är alldeles för sent och de nekat alla andra, well då är det inte längre fest utan en livsstil. Samma sak med Liquid Room. Andra gick dit för att dansa och ha skoj. Vi från restaurangen släntrade in för att vi inte hade något bättre för oss. Att ställen låg rakt över gatan från varandra gjorde inte saken bättre. När jag bodde där så slog mig tanken ofta att MB var mitt jobb och fanimej mitt hem så många timmar som jag lade ner där. Villager och Liquid Room var som ett andra hem. När de sen öppnade upp DragonFly i princip över gatan från min lägenhet på Grassmarket, ja då var det verkligen inte många timmar jag spenderade i mitt 'riktiga' hem. Då var det ingenting jag reflekterade över. Nu när jag sitter här och tänker efter så är det banemej ett rätt sorgligt liv att aldrig veta när det är fest för det är så invävt i vardagen...
Men nu är det annorlunda. Helger har blivit helger igen. Och att sitta hemma en lördagskväll är minsann något jag gärna gör. Men när det händer saker så spritter det till i mig. Förväntan. Jag hade nästan glömt vad det ordet betyder. Verkar som om jag verkligen håller på att vakna upp. Gnistorna känns att bli allt fler. Allt jag kan hoppas på nu är en stadig eld som varar - så att jag inte brinner ut innan mitt nya liv ens hinner börja...
Flickorna på DragonFly.. en helt vanlig syn..
Läs även andra bloggares åsikter om Edinburgh, minnen, alkohol, uteliv, helg, nöje, vardag, livet
Farväl Malmö - God dag Edinburgh! (Tillbakablick 2)
Så bizarrt!! Verklighetsfrämmande och drömartat!! Jag satt och läste igenom de första breven som jag skrivit till Sister från Edinburgh precis när vi flyttat dit i början av februari 2003. Det var som om det inte var jag som hade skrivit dem. Framför mig såg jag en ung tjej, storögd av allt nytt omkring. Jag kunde nästan känna hjärtat dunka nervöst inför allt som behövde fixas - över hur liten hon kände sig för att inte ha familjen eller vännerna till hands.
Jag kunde nästan också uppleva hur fjärilarna slog med vingarna inom henne när hon upptäckte småsakerna som blev dagliga små glädjeämnen. Som att det kom post även på lördagar vilket betydde en extra dag för brev från från Sverige att dimpa ner. Som att en gin och tonic kostade samma som en stor stark. Att utbudet på vegetariska produkter var minst det tiodubbla jämfört med hemma. Att det var riktigt trevligt att sitta längst fram på dubbeldäckarnas ovanvåning. Att IKEA sålde svensk kaviar. Att cd-skivor var billigare och att det var gratis att gå in på de flesta konstmuséer.
Någonstans där i brevet fanns en knappt märkbar, men ändå befintlig, underliggande ton av stolthet. Att hon hade genomfört flyttan. Att hon hade haft viljekraft, sedan semestern i Edinburgh sommaren innan, att säga upp sig från jobb, ordna med lägenheten och se till att rabiesvaccinera katterna. Hon hade klarat allt detta och var nu på plats. I sina drömmars stad.
Fast hon var ju inte helt ensam och hade ju fått hjälp med allt fixande. Hennes livskärlek, PS, fanns ju vid hennes sida. Han hade följt med henne dit utan att en enda gång tveka. Att saker skulle raseras, att Edinburgh var slutet för dem, det var båda vid det här laget lyckligt ovetande om.
Jag läser brevet om dessa två personer och kan bara le åt hur de körde från Malmö till Göteborg för att ta färjan över till Newcastle med den till bristningsgränsen fullastade gamla Bettan. Väl framme i Gborg var det mitt i natten och flera timmar tills de ens fick köra ombord. Jag minns plötsligt hur vi satt där i Volvon och sov en liten stund och sedan vaknade att det var iskallt i bilen, till den grad att kondensen av den varma andedräkten satte sig som små istappar på insidan av bilen. Så PS fick vackert starta motorn och köra runt med värmefläkten på fullt blås tills bilen blev varm igen. Jag tror att jag förblev sovande under många av dessa turer - en fördel med att inte ha körkort.
Av färjan till Newcaslte minns jag inte så mycket. Vi hade varit förutseende nog att ha med nån slags sjösjuketabletter. Båt på Nordsjön mitt i vintern kändes lite som en färd på liv eller död. Det jag dock kommer ihåg var rånet som skedde i båtens kafeteria. 45 spänn för en kopp kaffe. Hutlöst. Men vad gjorde man inte efter att ha tillbringat natten stelfrusen i bilen. De hade kunnat ta 200kr och vi hade nog gladeligen hostat upp pengarna. Jag tror aldrig en kopp kaffe någonsin kommer smaka så bra som den gjorde. Det var inte bara kaffe i den koppen - det var röd lava till en frusen själ.
Skulle någon fråga vad mer jag minns om båtresan så är det två saker. Jag minns tunnbrödsrullarna med köttfärsbiffar och rödbetssallad som mamma gjort och packat ner till oss. Det är en sån grej som satt sig i bakhuvudet. Så fort jag känner smaken av rödbetssallad vandrar tanken till just den dagen inne i hytten på DFDS Seaways färjan. Tröttheten och kylan hade släppt taget om mig och istället ersatts med en vild hunger. Och så som ett lejon kastar sig över ett byte på savannerna så slet jag upp foliet och högg ner i min macka. Jag lovar att det slog en oxfilémiddag på Grand Hotel med hästlängder!
Det andra jag kan säga om den resan är ju inte direkt ett minne, utan mer ett faktum. Någonstans på vägen när färjan började komma in på olugnare vatten så tog vi våra sjösjuketabletter. I förberedande syfte. Sen då? Well, ungefär 16 timmar senare vaknade jag - i Newcastle. Nerklubbad är bara förnamnet på hur jag reagerade på de där tabletterna. Totalt medvetslös är efternamet.
Brevet till Sister är skrivet på Alla hjärtans dag. Ca 8 dagar efter vi anlänt i Edinburgh med flyttlasset. Skillnaderna mellan Malmö och Edinburgh är, för mig än idag, förvånansvärda. Vi kom dit utan att ha jobb och ingen att stå som borgenär. Ändå lyckades vi på dagarna tre få en lägenhet. En möblerad 2:a som visst var väldigt brittisk i standarden med sin heltäckningsmatta och malplacerade värmeelement. Men den hade dock alla de nödvändigheter två unga människor kunde tänkas behöva. Säng, bäddsoffa, bokhylla, klädskåp, köksmöblemang, dusch, micro, tvättmaskin, vattenkokare, brödrost och mer därtill. Världens kap tyckte vi. Det enda som saknades var en TV. Men den skaffade vi själva tids nog. Tills dess hade vi min gamla tokstora PC som vi släpat med oss från Sverige - och på den fanns något som var minst lika bra som TV - the Sims.
Att läsa det första brevet och om hur smärtfri vår start var i Edinburgh får mig verkligen att längta tills den dagen det är dags för mig att bege mig dit igen. Och då pratar jag inte om mitt planerade besök nu i vår utan min flytt så fort högskolan är slut. Vi var smått isolerade i början, ingen hemtelefon och ingen dator, för BT skulle ha £300 pund för att koppla in allt för att vi var ditflyttade från Sverige. Säkerhetsdepositioner och sånt. Men numera har jag ju mitt engelska Social Security nummer och räknas ju mer eller mindre som skotsk vad gäller sånt. I brevet skriver jag endast om ett hinder och det existerar ju inte i dagens läge:
"Språket är lite av en barriär, även om jag snackar och förstår väldigt bra så är det måsakerna som gör det. Ex hur man skämtar och kallpratar, allt komplicerat snack med elbolag, telebolag, banker etc. Sånt är skitsvårt när man inte behärskar allt. Och som när vi bodde hos Paul och Co. Han kunde säga en mening med tre ord som sade mig noll medan alla andra gapflabbade. Man kan basic engelska men tyngden fattas. Och innan man har det så känner man sig liten, bortkommen och lite utanför.
Och så blir det lite missförstånd ibland. PS skulle fråga Panda efter en 'pawnshop' men han bara stirrade tillbaka och sa 'Whaaaat??'. Det visade sig att han trodde att PS frågat efter en 'Pornshop'."
Ja så var det i början. I nästkommande brev tror jag att jag gör mitt inträde på The Dome. Det stället var verkligen det stora testet i mitt liv. Jag kan ibland blicka tillbaka på min tid där och fortfarande bara känna förakt för det. Ett så typiskt exempel på vad som döljer sig under ytan på sköna ting. But that my friends - is a different story.
Tillbakablicken är slut för idag...
Läs även andra bloggares åsikter om Edinburgh, flytta, flytta utomlands, Skottland, Malmö, samhälle, språkbarriär, dagbok, brev, minnen, kärlek
Jag kunde nästan också uppleva hur fjärilarna slog med vingarna inom henne när hon upptäckte småsakerna som blev dagliga små glädjeämnen. Som att det kom post även på lördagar vilket betydde en extra dag för brev från från Sverige att dimpa ner. Som att en gin och tonic kostade samma som en stor stark. Att utbudet på vegetariska produkter var minst det tiodubbla jämfört med hemma. Att det var riktigt trevligt att sitta längst fram på dubbeldäckarnas ovanvåning. Att IKEA sålde svensk kaviar. Att cd-skivor var billigare och att det var gratis att gå in på de flesta konstmuséer.
Någonstans där i brevet fanns en knappt märkbar, men ändå befintlig, underliggande ton av stolthet. Att hon hade genomfört flyttan. Att hon hade haft viljekraft, sedan semestern i Edinburgh sommaren innan, att säga upp sig från jobb, ordna med lägenheten och se till att rabiesvaccinera katterna. Hon hade klarat allt detta och var nu på plats. I sina drömmars stad.
Fast hon var ju inte helt ensam och hade ju fått hjälp med allt fixande. Hennes livskärlek, PS, fanns ju vid hennes sida. Han hade följt med henne dit utan att en enda gång tveka. Att saker skulle raseras, att Edinburgh var slutet för dem, det var båda vid det här laget lyckligt ovetande om.
Jag läser brevet om dessa två personer och kan bara le åt hur de körde från Malmö till Göteborg för att ta färjan över till Newcastle med den till bristningsgränsen fullastade gamla Bettan. Väl framme i Gborg var det mitt i natten och flera timmar tills de ens fick köra ombord. Jag minns plötsligt hur vi satt där i Volvon och sov en liten stund och sedan vaknade att det var iskallt i bilen, till den grad att kondensen av den varma andedräkten satte sig som små istappar på insidan av bilen. Så PS fick vackert starta motorn och köra runt med värmefläkten på fullt blås tills bilen blev varm igen. Jag tror att jag förblev sovande under många av dessa turer - en fördel med att inte ha körkort.
Av färjan till Newcaslte minns jag inte så mycket. Vi hade varit förutseende nog att ha med nån slags sjösjuketabletter. Båt på Nordsjön mitt i vintern kändes lite som en färd på liv eller död. Det jag dock kommer ihåg var rånet som skedde i båtens kafeteria. 45 spänn för en kopp kaffe. Hutlöst. Men vad gjorde man inte efter att ha tillbringat natten stelfrusen i bilen. De hade kunnat ta 200kr och vi hade nog gladeligen hostat upp pengarna. Jag tror aldrig en kopp kaffe någonsin kommer smaka så bra som den gjorde. Det var inte bara kaffe i den koppen - det var röd lava till en frusen själ.
Skulle någon fråga vad mer jag minns om båtresan så är det två saker. Jag minns tunnbrödsrullarna med köttfärsbiffar och rödbetssallad som mamma gjort och packat ner till oss. Det är en sån grej som satt sig i bakhuvudet. Så fort jag känner smaken av rödbetssallad vandrar tanken till just den dagen inne i hytten på DFDS Seaways färjan. Tröttheten och kylan hade släppt taget om mig och istället ersatts med en vild hunger. Och så som ett lejon kastar sig över ett byte på savannerna så slet jag upp foliet och högg ner i min macka. Jag lovar att det slog en oxfilémiddag på Grand Hotel med hästlängder!
Det andra jag kan säga om den resan är ju inte direkt ett minne, utan mer ett faktum. Någonstans på vägen när färjan började komma in på olugnare vatten så tog vi våra sjösjuketabletter. I förberedande syfte. Sen då? Well, ungefär 16 timmar senare vaknade jag - i Newcastle. Nerklubbad är bara förnamnet på hur jag reagerade på de där tabletterna. Totalt medvetslös är efternamet.
Brevet till Sister är skrivet på Alla hjärtans dag. Ca 8 dagar efter vi anlänt i Edinburgh med flyttlasset. Skillnaderna mellan Malmö och Edinburgh är, för mig än idag, förvånansvärda. Vi kom dit utan att ha jobb och ingen att stå som borgenär. Ändå lyckades vi på dagarna tre få en lägenhet. En möblerad 2:a som visst var väldigt brittisk i standarden med sin heltäckningsmatta och malplacerade värmeelement. Men den hade dock alla de nödvändigheter två unga människor kunde tänkas behöva. Säng, bäddsoffa, bokhylla, klädskåp, köksmöblemang, dusch, micro, tvättmaskin, vattenkokare, brödrost och mer därtill. Världens kap tyckte vi. Det enda som saknades var en TV. Men den skaffade vi själva tids nog. Tills dess hade vi min gamla tokstora PC som vi släpat med oss från Sverige - och på den fanns något som var minst lika bra som TV - the Sims.
Att läsa det första brevet och om hur smärtfri vår start var i Edinburgh får mig verkligen att längta tills den dagen det är dags för mig att bege mig dit igen. Och då pratar jag inte om mitt planerade besök nu i vår utan min flytt så fort högskolan är slut. Vi var smått isolerade i början, ingen hemtelefon och ingen dator, för BT skulle ha £300 pund för att koppla in allt för att vi var ditflyttade från Sverige. Säkerhetsdepositioner och sånt. Men numera har jag ju mitt engelska Social Security nummer och räknas ju mer eller mindre som skotsk vad gäller sånt. I brevet skriver jag endast om ett hinder och det existerar ju inte i dagens läge:
"Språket är lite av en barriär, även om jag snackar och förstår väldigt bra så är det måsakerna som gör det. Ex hur man skämtar och kallpratar, allt komplicerat snack med elbolag, telebolag, banker etc. Sånt är skitsvårt när man inte behärskar allt. Och som när vi bodde hos Paul och Co. Han kunde säga en mening med tre ord som sade mig noll medan alla andra gapflabbade. Man kan basic engelska men tyngden fattas. Och innan man har det så känner man sig liten, bortkommen och lite utanför.
Och så blir det lite missförstånd ibland. PS skulle fråga Panda efter en 'pawnshop' men han bara stirrade tillbaka och sa 'Whaaaat??'. Det visade sig att han trodde att PS frågat efter en 'Pornshop'."
Ja så var det i början. I nästkommande brev tror jag att jag gör mitt inträde på The Dome. Det stället var verkligen det stora testet i mitt liv. Jag kan ibland blicka tillbaka på min tid där och fortfarande bara känna förakt för det. Ett så typiskt exempel på vad som döljer sig under ytan på sköna ting. But that my friends - is a different story.
Tillbakablicken är slut för idag...
Läs även andra bloggares åsikter om Edinburgh, flytta, flytta utomlands, Skottland, Malmö, samhälle, språkbarriär, dagbok, brev, minnen, kärlek
Evol & Opium (Tillbakablick 1)
Sommaren 1997. Tiden då jag och min vän Ingis gick ut gymnasiet i Lund och hade en klar känsla av att det fanns en värld som väntade på att upptäckas. Av oss. Vår destination bestämdes enhetligt. Det fanns ingen diskussion kring ämnet utan valet var lika naturligt som att alltid bära svart och slitna Dr Martens. Filmen Trainspotting hade gjort valet åt oss genom att på något sätt genomsyra vår vardag med en märklig lockelse. Det var inte drogerna vi ville åt.. utan det vilda livet som aldrig riktigt ville utspela sig på vår hemmaplan. Det var nära några gånger. Adrenalinet pumpade vilt den gången vi hade fest i ett övergivet hus nära vår gymnasieskola och polisen plötsligt var överallt med skällande hundar och vi med nöd och näppe lyckades smita genom att springa för livet. Men ändå var vi inte nöjda. Vi krävde mer. Vi ville bort där vi inte hade skyddsnät i form av familjen och andra vänner. Vi skulle leva det vilda livet på egen hand.
Efter mycket planerande var vi nästan på väg. Som Au Pairer. Men så gick saker snett. Jag träffade en pojk som helt plötsligt fick mig att tvivla på mitt val att åka bort. Så Ingis drog ensam. Och jag satt olycklig kvar och tvivlade mer än någonsin på vad jag höll på med. Då skedde det som jag tror hör till ovanligheterna. Min pojk släppte mig fri. Han gjorde slut med motivationen till att han inte ville hålla mig kvar på en plats när jag hade ett annat liv som väntade mig någon annanstans. Så ett par månader efter Ingis stack till slut jag också. Men inte som Au Pair - barn kändes inte som min grej. Jag hade hört ryktesvägen att restaurangjobb utannonserades via lappar i fönstrena på ställena och att inte nån större erfarenhet krävdes. Inte kunde jag ana att detta skulle bli mitt kall de följande 10 åren... och att jag en dag skulle styra och ställa på en av Eddans innerestauranger..
Början av November 1997 - jag anlände till Eddan. Blev upphämtad på Waverly Station av Ingis och mina blivande rumskompisar. Hon hade nämligen fixat ett ställe åt mig att bo. Tillsammans med 8 studenter i deras studentlägenhet, allihop killar. Och så började det vilda livet. Det var precis som vi önskat och förutsett. Vi skaffade oss fejkade studentleg och drack oss fulla på smarriga cocktails på Negotiants - där fick man en bringare fylld av läckerheter för vad en ynka 3:a Gin o Tonic skulle kostat i Sverige. Varje vecka var det Evol, en indieklubb på Liquid Room - något som inte skulle nå Sverige förrän åratal senare, då plötsligt vartenda jäkla ställe ska va indieklubb, men det är en annan historia..
Jag fick jobb på Kublai Khan, en mongolisk restaurang i den bortre änden av stadsdelen Leith. Kanske inte direkt den del av Edinburgh ens föräldrar hade önskat att man befann sig i dagligen men men.. vad visste dem.. Jag trivdes i allafall toppen och fick skåda stadens bakgator. Varje kväll efter stängning satte ägaren oss i varsin taxi hem - gratis - för att försäkra sig om att vi kom hem tryggt. Och nästan varje kväll väntade fest i lägenheten när man kom hem. Och hyss som att försöka rulla en flera meter lång joint, att rita på folk som däckat eller att stjäla all mat från studenterna i de andra lägenheterna.
I lägenheten mittemot vår bodde 3st senior students. En av dem var en 23-årig ryss, Nick, som alla i huset tävlade om att bli vän med. Han var husets 'Renton' - som direkt hämtad ur Trainspotting, minus heroinet. Av någon anledning beslöt han sig att ta mig under sina vingar och plötsligt hade jag en storebror. Någon som drog ett blommigt förkläde ovanpå sina slitna stuprörsjeans och sin Bench hoody och lagade potatisgratäng och köttfärsbiffar till den lilla svenska galenpannan mittemot. Jag fick en trygg punkt och när jag häromdagen hittade det sista brev han någonsin skrev efter att jag lämnat Edinburgh så fylldes jag med vemod och en undran med vad som hände med honom sen.
Julen anlände till Edinburgh och det var första gången utan min familj på en så stor högtid. Vi firade in den med en gigantisk julmiddag för alla i huset i vår lägenhet. Kalkon, ugnsrostad potatis, xmas pudding och xmas crackers med en ful plastleksak och en ännu fulare pappershatt förgyllde kvällen. Champagne gjorde den perfekt. Medan bubblorna sakta väckte den där fnittriga galenfyllan till liv så vandrade vi alla iväg för att dansa någonstans på Cowgate. Dagen efter skulle de flesta tillbaka till sina familjer någonstans i Storbritannien men få gick och lade sig innan tågen gick. Det var en kväll som hette duga.
Dagen efter vaknade jag någon gång framåt kvällen i en tom lägenhet. Jag kastade en blick på ett ton disk som täckte köket mer eller mindre från golv till tak. Fastbesluten om att lämna det tills de andra kom hem ringde jag Ingis som sov en trappa upp. Tillsammans hoppade vi på en buss för att fira resten av julen hos den familj hon jobbade hos. En stycken elak farfar, en styck karriärs-karlslok som säkerligen hade en affär vid sidan om, en mager nippertippa vars enda prioritering i livet verkade vara fina naglar och massage, samt 3st ungar - mer eller mycket mer bortskämda. Dags för mer kalkon, rostade potatisar, xmas pudding och fula pappershattar.
Sen kom Hogmanay, det edinburghianska nyåret. Jag jobbade tills klockan 22 och medan vi drack en nyårsdrink på jobbet i väntan på våra taxis så satte jag fast mitt plastarmband som var biljetten in på gatufesten på Princes Street. Ingis och company väntade mig vid Scott monument och alla som längtar efter en spektakulär nyårsfest ska ta sig till Eddan! Karnevalståg, livemusik, kramvänligt glatt folk överallt, inget klår det! Till på köpet finns en galen lokal tradition - The Hogmanay Kiss. Alla pussar alla från tolvslaget och framåt! På kinden, på pannan, på munnen... you name it. Ett finfint tillfälle att hångla upp varenda snygging man lade ögonen på. Som följd till detta ligger halva Edinburgh sjuka i 'The Kissing Disease' efter nyår, för oss känt som sharlakansfeber. Jag var såklart en av dem.. oups..
Det nya året flöt på utan större förändringar. Vi fortsatte att hänga på Evol, the Moo bar, Negociants.. Shoppade skivor på Avalanche. Men så kom nyheten om min farmors död samtidigt som det fanns allt mindre att göra på K Khan och pengarna tröt. Det blev också irritationer mellan mig och de 8 grabbarna i lägenheten. Något som började då jag efter jul kommit hem till lägenheten som stank av all gammal disk som stått kvar sedan festen. Lösningen på detta var att muttrande slänga ner allt i badkaret, förbannad för att jag ensam fick ta hand om eländet. Det hela slutade med att en hel del saker gick sönder under diskningen. Något som blev mindre populär bland pojkarna som visste att de var tvungna att ersätta det vid utflyttningen. Bråket var ett faktum - jag vägrade ju betala.
Less på det hela kände jag att det var dags att återvända till Sverige. Lättare sagt än gjort. Jag hade en öppen biljett hem men flygbolaget hade gått i konkurs. Efter att ha ringt cirka 500 samtal, besökt alla stans resebyråer utan chans till ombokning så fick jag nog och ville bara hem! Men detta var en tid innan lågprisflyg. Och redan då hade jag en fixidé som än sitter i - att aldrig be föräldrarna om hjälp. Storgråtande ringde jag till Edinburgh Airport och berättade om min situation, att jag satt fast utan pengar med en oanvändbar flygbiljett. En goghjärtad kvinna kände till slut förbarmande och bokade in mig på ett plan några dar senare för en mindre avgift på 10 pund.
Våren 1998 återvände jag till Sverige. Till en tid med Komvuxstudier och fortsatt jobb inom café och restaurang. I ett par år höll sig Edinburgh i bakgrunden av mitt medvetande. Tills sommaren 2002 då jag återvände dit på semester. Sen var det klippt. En gnagande längtan väcktes till liv. Jag var tvungen att bo där igen. Det var som att ha kommit hem. Rakt in i själen satte sig en känsla av att jag hörde hemma där! Jag ville inte lämna staden, jag greps av panik och visste varken ut eller in. Min reskamrat Minna försäkrade mig att Edinburgh finns kvar, ingen anledning att deppa under semestern. Och hon hade ju så rätt.
Det tog sex månader och sen var flyttlasser på väg. Jag, en styck pojkvän och vår gamla Bettan, en vit volvo kombi flyttade temporärt in hos Panda, en kille jag lärt känna under semestern sommaren innan (well, bilen lämnade vi utanför). Två stycken missar hade fått rabiesvaccin och väntade nu de obligatoriska 6 månaderna hos min mamma innan vi kunde ta över dem. Så kom det sig att jag 5år senare var på plats igen. Det väntade mig en sjukt rolig tid men också motgångar, ledsamheter och erfarenheter jag än idag inte vet under vilket fack de hör hemma.
Fortsättning följer...
Julfesten 1997
På Opium med Minna o Panda - sommaren 2002
Blickar ut över mitt nya hem - Eddan 2003
Läs även andra bloggares åsikter om edinburgh, festa, flytta utomlands, skottland, hogmanay
Efter mycket planerande var vi nästan på väg. Som Au Pairer. Men så gick saker snett. Jag träffade en pojk som helt plötsligt fick mig att tvivla på mitt val att åka bort. Så Ingis drog ensam. Och jag satt olycklig kvar och tvivlade mer än någonsin på vad jag höll på med. Då skedde det som jag tror hör till ovanligheterna. Min pojk släppte mig fri. Han gjorde slut med motivationen till att han inte ville hålla mig kvar på en plats när jag hade ett annat liv som väntade mig någon annanstans. Så ett par månader efter Ingis stack till slut jag också. Men inte som Au Pair - barn kändes inte som min grej. Jag hade hört ryktesvägen att restaurangjobb utannonserades via lappar i fönstrena på ställena och att inte nån större erfarenhet krävdes. Inte kunde jag ana att detta skulle bli mitt kall de följande 10 åren... och att jag en dag skulle styra och ställa på en av Eddans innerestauranger..
Början av November 1997 - jag anlände till Eddan. Blev upphämtad på Waverly Station av Ingis och mina blivande rumskompisar. Hon hade nämligen fixat ett ställe åt mig att bo. Tillsammans med 8 studenter i deras studentlägenhet, allihop killar. Och så började det vilda livet. Det var precis som vi önskat och förutsett. Vi skaffade oss fejkade studentleg och drack oss fulla på smarriga cocktails på Negotiants - där fick man en bringare fylld av läckerheter för vad en ynka 3:a Gin o Tonic skulle kostat i Sverige. Varje vecka var det Evol, en indieklubb på Liquid Room - något som inte skulle nå Sverige förrän åratal senare, då plötsligt vartenda jäkla ställe ska va indieklubb, men det är en annan historia..
Jag fick jobb på Kublai Khan, en mongolisk restaurang i den bortre änden av stadsdelen Leith. Kanske inte direkt den del av Edinburgh ens föräldrar hade önskat att man befann sig i dagligen men men.. vad visste dem.. Jag trivdes i allafall toppen och fick skåda stadens bakgator. Varje kväll efter stängning satte ägaren oss i varsin taxi hem - gratis - för att försäkra sig om att vi kom hem tryggt. Och nästan varje kväll väntade fest i lägenheten när man kom hem. Och hyss som att försöka rulla en flera meter lång joint, att rita på folk som däckat eller att stjäla all mat från studenterna i de andra lägenheterna.
I lägenheten mittemot vår bodde 3st senior students. En av dem var en 23-årig ryss, Nick, som alla i huset tävlade om att bli vän med. Han var husets 'Renton' - som direkt hämtad ur Trainspotting, minus heroinet. Av någon anledning beslöt han sig att ta mig under sina vingar och plötsligt hade jag en storebror. Någon som drog ett blommigt förkläde ovanpå sina slitna stuprörsjeans och sin Bench hoody och lagade potatisgratäng och köttfärsbiffar till den lilla svenska galenpannan mittemot. Jag fick en trygg punkt och när jag häromdagen hittade det sista brev han någonsin skrev efter att jag lämnat Edinburgh så fylldes jag med vemod och en undran med vad som hände med honom sen.
Julen anlände till Edinburgh och det var första gången utan min familj på en så stor högtid. Vi firade in den med en gigantisk julmiddag för alla i huset i vår lägenhet. Kalkon, ugnsrostad potatis, xmas pudding och xmas crackers med en ful plastleksak och en ännu fulare pappershatt förgyllde kvällen. Champagne gjorde den perfekt. Medan bubblorna sakta väckte den där fnittriga galenfyllan till liv så vandrade vi alla iväg för att dansa någonstans på Cowgate. Dagen efter skulle de flesta tillbaka till sina familjer någonstans i Storbritannien men få gick och lade sig innan tågen gick. Det var en kväll som hette duga.
Dagen efter vaknade jag någon gång framåt kvällen i en tom lägenhet. Jag kastade en blick på ett ton disk som täckte köket mer eller mindre från golv till tak. Fastbesluten om att lämna det tills de andra kom hem ringde jag Ingis som sov en trappa upp. Tillsammans hoppade vi på en buss för att fira resten av julen hos den familj hon jobbade hos. En stycken elak farfar, en styck karriärs-karlslok som säkerligen hade en affär vid sidan om, en mager nippertippa vars enda prioritering i livet verkade vara fina naglar och massage, samt 3st ungar - mer eller mycket mer bortskämda. Dags för mer kalkon, rostade potatisar, xmas pudding och fula pappershattar.
Sen kom Hogmanay, det edinburghianska nyåret. Jag jobbade tills klockan 22 och medan vi drack en nyårsdrink på jobbet i väntan på våra taxis så satte jag fast mitt plastarmband som var biljetten in på gatufesten på Princes Street. Ingis och company väntade mig vid Scott monument och alla som längtar efter en spektakulär nyårsfest ska ta sig till Eddan! Karnevalståg, livemusik, kramvänligt glatt folk överallt, inget klår det! Till på köpet finns en galen lokal tradition - The Hogmanay Kiss. Alla pussar alla från tolvslaget och framåt! På kinden, på pannan, på munnen... you name it. Ett finfint tillfälle att hångla upp varenda snygging man lade ögonen på. Som följd till detta ligger halva Edinburgh sjuka i 'The Kissing Disease' efter nyår, för oss känt som sharlakansfeber. Jag var såklart en av dem.. oups..
Det nya året flöt på utan större förändringar. Vi fortsatte att hänga på Evol, the Moo bar, Negociants.. Shoppade skivor på Avalanche. Men så kom nyheten om min farmors död samtidigt som det fanns allt mindre att göra på K Khan och pengarna tröt. Det blev också irritationer mellan mig och de 8 grabbarna i lägenheten. Något som började då jag efter jul kommit hem till lägenheten som stank av all gammal disk som stått kvar sedan festen. Lösningen på detta var att muttrande slänga ner allt i badkaret, förbannad för att jag ensam fick ta hand om eländet. Det hela slutade med att en hel del saker gick sönder under diskningen. Något som blev mindre populär bland pojkarna som visste att de var tvungna att ersätta det vid utflyttningen. Bråket var ett faktum - jag vägrade ju betala.
Less på det hela kände jag att det var dags att återvända till Sverige. Lättare sagt än gjort. Jag hade en öppen biljett hem men flygbolaget hade gått i konkurs. Efter att ha ringt cirka 500 samtal, besökt alla stans resebyråer utan chans till ombokning så fick jag nog och ville bara hem! Men detta var en tid innan lågprisflyg. Och redan då hade jag en fixidé som än sitter i - att aldrig be föräldrarna om hjälp. Storgråtande ringde jag till Edinburgh Airport och berättade om min situation, att jag satt fast utan pengar med en oanvändbar flygbiljett. En goghjärtad kvinna kände till slut förbarmande och bokade in mig på ett plan några dar senare för en mindre avgift på 10 pund.
Våren 1998 återvände jag till Sverige. Till en tid med Komvuxstudier och fortsatt jobb inom café och restaurang. I ett par år höll sig Edinburgh i bakgrunden av mitt medvetande. Tills sommaren 2002 då jag återvände dit på semester. Sen var det klippt. En gnagande längtan väcktes till liv. Jag var tvungen att bo där igen. Det var som att ha kommit hem. Rakt in i själen satte sig en känsla av att jag hörde hemma där! Jag ville inte lämna staden, jag greps av panik och visste varken ut eller in. Min reskamrat Minna försäkrade mig att Edinburgh finns kvar, ingen anledning att deppa under semestern. Och hon hade ju så rätt.
Det tog sex månader och sen var flyttlasser på väg. Jag, en styck pojkvän och vår gamla Bettan, en vit volvo kombi flyttade temporärt in hos Panda, en kille jag lärt känna under semestern sommaren innan (well, bilen lämnade vi utanför). Två stycken missar hade fått rabiesvaccin och väntade nu de obligatoriska 6 månaderna hos min mamma innan vi kunde ta över dem. Så kom det sig att jag 5år senare var på plats igen. Det väntade mig en sjukt rolig tid men också motgångar, ledsamheter och erfarenheter jag än idag inte vet under vilket fack de hör hemma.
Fortsättning följer...
Julfesten 1997
På Opium med Minna o Panda - sommaren 2002
Blickar ut över mitt nya hem - Eddan 2003
Läs även andra bloggares åsikter om edinburgh, festa, flytta utomlands, skottland, hogmanay