I Malmöregnet minns jag Gula Berget
När jag vaknade imorse föll ett tråkigt grått ljus in genom fönstret och trots att öronpropparna höll ute regndropparnas slag mot rutan så visste jag att marken utanför låg våt och tråkig. Det disiga dimgrå ljuset går inte att ta fel på. Minnen av Gula Berget (Huangshan) bubblade upp och trots att klockan återigen bara var strax efter 07 så steg jag upp för att på denna sidan minnas Kina. Och speciellt den dagen på berget då ingenting verkade gå rätt.
Någongång i mitten av Juni (datumen har bleknat till obetydliga siffror redan) så sammanstrålade jag och Maria med vår nyfunna koreanska väninna Peaulyne som vi träffat i Shanghai ca en vecka tidigare. Vi återsågs i Tunxi med ett gemensamt mål, att klättra i Huangshan, det gula berget. Vad vi alla hört och läst så skulle det vara en av de vackraste platserna i Kina och speciellt för Peaulyne så var det hennes resas höjdpunkt. Maria som framtill denna dag varmt talat om alla berg hon ville upp i såg också mycket fram emot en heldag med klättring. Men speciellt på denna plats skulle mitt och Marias nya motto gälla för i princip allt som hände. You win some, you lose some... Med stor betoning på den sista.
Kvällen innan berget - återföreningen på Huangshan Youth Hostel
Klockan 05.15 masade vi oss upp för att kasta i oss frukosten som stod och väntade på oss. 05.35 avgick bussen mot Huangshan. Ute piskade redan regnet gatorna. Jag hade stoppat fötterna i två plastpåsar på vardera fot innan jag stuckit ner dem i mina gympadojjor men kände med en gång att det där aldrig skulle vara nog och jag ångrade lite att jag inte införskaffat gummistövlar. Maria bar en regnjacka och Jag och Peaulyne hade köpt regn ponchos på hostellet för 3yuan (ca3kr) på hostellet. Min ena gick sönder så fort jag satte på den. God kinesisk kvalitet...
Två sömniga töser klockan 05.30
Redan innan vi satt en fot på berget så lös energin och inlevelsen med sin frånvaro. Jag tror att det lilla jävlaranamma vi haft försvann när priserna tornade upp sig inför oss vid ingången. Inträde 200yuan (hälften för studenter) och linbanorna 80yuan per sträcka (ingen studentrabatt och de fanns 3 hållplatser innan man nått toppen). Jag fick min biljett till halva priset genom att visa mitt svenska studentkort men när Maria skulle göra samma så sade dem blankt nej. Sa att det var tvunget att ha foto. Och till Peaulyne påstod dem att kinesiska studentkort inte gällde alls utan var tvungna att vara internationella (hon pluggade i Beijing). Vi fick en känsla av att de hittade på regler allteftersom... kanske ville dem ha in pengarna p g a det dåliga vädret och den ännu sämre folkströmningen. Efter noga överläggning och t o m efter ett besök till chefens kontor (för att ta ett prat med honom som visade sig inte kunna ett ord engelska) så beslöt vi oss för att göra det bästa av situationen. Linbanan till första stoppet och sen klättra en av rutterna som tog oss upp och runt så att vi kunde klättra ner och slippa fler linbanor till ockerpriser.
Så mycket såg vi på vägen upp...
För att summera klättringen så kan jag säga tropiskt regn och speciellt Maria blev inom kort tid blöt in till benmärgen.. Avstängda vägar mot toppen pga vädret.. Urdålig skyltning och en dyblöt söndrig karta ledde till att vi gick halvt vilse.. Turistgrupper med kineser som inte tog nån hänsyn utan plöjde på som vanligt i branta trappor utan räcke och med 1000m störtdyk på en sida gjorde att man mer än en gång bad för sitt liv så fort man hörde dem komma.. dem och deras paraplyer som de aldrig höll åt sidan utan var ett konstant hot mot våra stackars ögon.. Tjock dimma gjorde att vi inte inte heller såg någonting av berget eller naturen omkring oss.. Efter ca 3-4h började Huangshan te sig alltmer ovälkomnande och trötta och frusna gav vi upp och rånade oss själva med att köpa en linbanebiljett ner och påbörja turen tillbaka till Tunxi som skulle visa sig ta ytterligare 3-4h...
För att komma till Huangshan hade vi tagit en buss som vårt hostel arrangerat och som hämtade upp folk på andra hotell eller gästhus. Men för att komma tillbaka så skulle vi ta en minibuss hade jag läst i min kära guidebok. När vi väl kommit nerför berget (ett nerfallet träd över vägen innebar att vi fått gå genom skog för att bussen inte kunde ta sig fram...) och hittat parkeringen där bussar avgick så blev vi uppraggade av en kvinna som skrek Tunxi? Tunxi? Lyckliga över att haft tur att få en minibuss så snabbt så betalade vi henne och slog oss ner. Men icke att vi åkte. De var tvungna att ha minst 10 passagerare. En lååång väntan tog sin början. När bussen väl hade sina passagerare och såg ut att vara redo att åka sin väg, ja då skulle vi ändå åka gatorna fram i den lilla staden vid bergets fot och haffa fler passagerare. Lite då och då rullade föraren ner sin ruta och vrålade Tunxi!! till folk på trottoarerna. När sätena var fulla så åkte en pall fram. Och en upp och nervänd spann. I Kina kan man alltid klämma in en till om det innebär lite extra cash..
Bussfärden tillbaka till Tunxi..
Igår skrev jag att i Kina är allting roligt. Och så är det. För även om vi när vi befann oss på Gula Berget inte tyckte det var alls kul så skriver jag om det nu med ett brett leende på läpparna. Absurditeten i allt som skedde ter sig nu efteråt som ett ljuvligt skämt. Det osannolika blir i Kina nästan vardagligt. Egna regler och egna lagar gör att ingenting går till på det sätt vi är vana vid och som vi tycker är rätt. Men på ett eller annat sätt så går det ändå. Visst tar saker och ting längre tid men det är under den där tiden som allt det där roliga sker. Allt det som aldrig händer här hemma. För vi styrs så av vår moral och att rätt ska vara rätt. Vi hastar principfast igenom livet medan kineserna lunkar och lullar och gör lite som dem vill. Kina har som land många fel och orättvisor. Men jag saknar livligheten. Obekymmersamheten. Som att lunka fram i regnet på gula berget med paraflaxet i högsta hugg och ett stort leende på läpparna. Och bredvid gick vi och huttrade och frös medan irritationen steg och hela världen tedde sig i dystert ljus. I början kunde jag inte ens le åt det faktum att mannen som satt bredvid mig på bussen tillbaka till Tunxi satt på en spann.
Så visst berget var enligt mig en ren turistfälla. Dyrt jämfört med allt annat vi gjorde i Kina. Uthuggna trappsteg och färdga rutter känns inte direkt som vild natur. Vädret sög. Men det var en erfarenhet likt allt annat. Och redan samma kväll, över några öl, så skrattade vi gott åt våra obravader. För saken är den, you win some... you lose some...
Tags: kina, tunxi, gula berget, huangshan, foto, resa, china
Någongång i mitten av Juni (datumen har bleknat till obetydliga siffror redan) så sammanstrålade jag och Maria med vår nyfunna koreanska väninna Peaulyne som vi träffat i Shanghai ca en vecka tidigare. Vi återsågs i Tunxi med ett gemensamt mål, att klättra i Huangshan, det gula berget. Vad vi alla hört och läst så skulle det vara en av de vackraste platserna i Kina och speciellt för Peaulyne så var det hennes resas höjdpunkt. Maria som framtill denna dag varmt talat om alla berg hon ville upp i såg också mycket fram emot en heldag med klättring. Men speciellt på denna plats skulle mitt och Marias nya motto gälla för i princip allt som hände. You win some, you lose some... Med stor betoning på den sista.
Kvällen innan berget - återföreningen på Huangshan Youth Hostel
Klockan 05.15 masade vi oss upp för att kasta i oss frukosten som stod och väntade på oss. 05.35 avgick bussen mot Huangshan. Ute piskade redan regnet gatorna. Jag hade stoppat fötterna i två plastpåsar på vardera fot innan jag stuckit ner dem i mina gympadojjor men kände med en gång att det där aldrig skulle vara nog och jag ångrade lite att jag inte införskaffat gummistövlar. Maria bar en regnjacka och Jag och Peaulyne hade köpt regn ponchos på hostellet för 3yuan (ca3kr) på hostellet. Min ena gick sönder så fort jag satte på den. God kinesisk kvalitet...
Två sömniga töser klockan 05.30
Redan innan vi satt en fot på berget så lös energin och inlevelsen med sin frånvaro. Jag tror att det lilla jävlaranamma vi haft försvann när priserna tornade upp sig inför oss vid ingången. Inträde 200yuan (hälften för studenter) och linbanorna 80yuan per sträcka (ingen studentrabatt och de fanns 3 hållplatser innan man nått toppen). Jag fick min biljett till halva priset genom att visa mitt svenska studentkort men när Maria skulle göra samma så sade dem blankt nej. Sa att det var tvunget att ha foto. Och till Peaulyne påstod dem att kinesiska studentkort inte gällde alls utan var tvungna att vara internationella (hon pluggade i Beijing). Vi fick en känsla av att de hittade på regler allteftersom... kanske ville dem ha in pengarna p g a det dåliga vädret och den ännu sämre folkströmningen. Efter noga överläggning och t o m efter ett besök till chefens kontor (för att ta ett prat med honom som visade sig inte kunna ett ord engelska) så beslöt vi oss för att göra det bästa av situationen. Linbanan till första stoppet och sen klättra en av rutterna som tog oss upp och runt så att vi kunde klättra ner och slippa fler linbanor till ockerpriser.
Så mycket såg vi på vägen upp...
För att summera klättringen så kan jag säga tropiskt regn och speciellt Maria blev inom kort tid blöt in till benmärgen.. Avstängda vägar mot toppen pga vädret.. Urdålig skyltning och en dyblöt söndrig karta ledde till att vi gick halvt vilse.. Turistgrupper med kineser som inte tog nån hänsyn utan plöjde på som vanligt i branta trappor utan räcke och med 1000m störtdyk på en sida gjorde att man mer än en gång bad för sitt liv så fort man hörde dem komma.. dem och deras paraplyer som de aldrig höll åt sidan utan var ett konstant hot mot våra stackars ögon.. Tjock dimma gjorde att vi inte inte heller såg någonting av berget eller naturen omkring oss.. Efter ca 3-4h började Huangshan te sig alltmer ovälkomnande och trötta och frusna gav vi upp och rånade oss själva med att köpa en linbanebiljett ner och påbörja turen tillbaka till Tunxi som skulle visa sig ta ytterligare 3-4h...
För att komma till Huangshan hade vi tagit en buss som vårt hostel arrangerat och som hämtade upp folk på andra hotell eller gästhus. Men för att komma tillbaka så skulle vi ta en minibuss hade jag läst i min kära guidebok. När vi väl kommit nerför berget (ett nerfallet träd över vägen innebar att vi fått gå genom skog för att bussen inte kunde ta sig fram...) och hittat parkeringen där bussar avgick så blev vi uppraggade av en kvinna som skrek Tunxi? Tunxi? Lyckliga över att haft tur att få en minibuss så snabbt så betalade vi henne och slog oss ner. Men icke att vi åkte. De var tvungna att ha minst 10 passagerare. En lååång väntan tog sin början. När bussen väl hade sina passagerare och såg ut att vara redo att åka sin väg, ja då skulle vi ändå åka gatorna fram i den lilla staden vid bergets fot och haffa fler passagerare. Lite då och då rullade föraren ner sin ruta och vrålade Tunxi!! till folk på trottoarerna. När sätena var fulla så åkte en pall fram. Och en upp och nervänd spann. I Kina kan man alltid klämma in en till om det innebär lite extra cash..
Bussfärden tillbaka till Tunxi..
Igår skrev jag att i Kina är allting roligt. Och så är det. För även om vi när vi befann oss på Gula Berget inte tyckte det var alls kul så skriver jag om det nu med ett brett leende på läpparna. Absurditeten i allt som skedde ter sig nu efteråt som ett ljuvligt skämt. Det osannolika blir i Kina nästan vardagligt. Egna regler och egna lagar gör att ingenting går till på det sätt vi är vana vid och som vi tycker är rätt. Men på ett eller annat sätt så går det ändå. Visst tar saker och ting längre tid men det är under den där tiden som allt det där roliga sker. Allt det som aldrig händer här hemma. För vi styrs så av vår moral och att rätt ska vara rätt. Vi hastar principfast igenom livet medan kineserna lunkar och lullar och gör lite som dem vill. Kina har som land många fel och orättvisor. Men jag saknar livligheten. Obekymmersamheten. Som att lunka fram i regnet på gula berget med paraflaxet i högsta hugg och ett stort leende på läpparna. Och bredvid gick vi och huttrade och frös medan irritationen steg och hela världen tedde sig i dystert ljus. I början kunde jag inte ens le åt det faktum att mannen som satt bredvid mig på bussen tillbaka till Tunxi satt på en spann.
Så visst berget var enligt mig en ren turistfälla. Dyrt jämfört med allt annat vi gjorde i Kina. Uthuggna trappsteg och färdga rutter känns inte direkt som vild natur. Vädret sög. Men det var en erfarenhet likt allt annat. Och redan samma kväll, över några öl, så skrattade vi gott åt våra obravader. För saken är den, you win some... you lose some...
Tags: kina, tunxi, gula berget, huangshan, foto, resa, china
Jet Lag & Tuk Tuk (I Kina är allting roligt!)
Ännu en morgon sen återkomsten så vaknade jag strax efter klockan 07. Lyckligtvis inte exakt på minuten 13 över som de andra två dagarna.. hade varit aningen scary med en tredje gång. Idag var kroppen inte like tung och inte heller lika såsig i skallen. Tror att min jet lag börjar gå över. Men det känns fortfarande märkligt att vara tillbaka i Malmö och Sverige. Saknar den galna trafiken, matstånden, maten, naturen, människorna.. ja till och med de stirrande kineserna saknar jag.. Jag saknar livligheten och stöket och böket.. Allting är så tyst här kring Pildammarna.. så tyst som om det knappt var någon här..
Var dag sen hemkomsten har jag blivit grymt rastlös.. energin bultar i benen.. jag vill klättra och svettas och ta ut mig fysiskt i den starka solen och däckande värmen. Istället huttrar jag i den kyliga vinden och undrar när regnet börjar igen.. Första dagen promenerade jag ut till mamma på Sege för att hämta missen.. Igår vandrade jag nått varv kring parken och sen bort till bibblan och lånade stora tunga historieböcker om Kina, Japan och Korea som jag kånkade hem i min famn för jag hade ingen påse. Värkte lite gött i musklerna sen.
En månad i Kina flög sin kos. Ändå när vi var där så kändes det som om vi varit där i evigheter. Länder där man kommer till rätta snabbt och känner sig hemma är länder som hamnar högt på min lista över potentiella platser att åka tillbaka till inom en snar framtid. Typiskt så har ju både Japan och Korea också varit såna länder. Vilket resulterat i mina 3 besök till Japan på 3år. Nu går jag i tankar att nästa gång ta dem alla tre i en smäll. Kina - båt till Korea - båt till Japan... en månad i vart land. Tror jag måste fixa ett extraknäck fort som fan.
Inatt drömde jag om vår galna Tuk Tuk chaufför som flög fram på Beijings gator. Minns inte vad jag drömde bara att han var med. Det är en fröjd att minnas tillbaka på den åkturen.. Inte förrän efter vi satt oss i den lilla lådan insåg vi att han nog var ganska sleten och säkert halvfull och att det fanns en anledning till att taxikvinnan stannade och försökte få oss att åka med henne istället. Men vi var ju så glada att att vi utnyttjat situationen till att pruta ner färden ännu mer och steg in i hans Tuk Tuk med stora leenden på läpparna. Tills vi såg att dörrlåset var ett gummiband på sin sista refräng och att fönstrena inte var förnster utan tejp. Men han for i väg och vi höll varann i händerna och inväntade vår sista stund. Taxikvinnan var skirarg och försökte blockera vår väg så gott hon kunde med alla sätt tillåtna. Till slut gav hon upp och vi susade fram på väg mot shopping på YoShow. Och överlevde. Väl där blev det såklart ändå en diskussion om priset som vi kommit överens om men som han nu inte godtog. Jag vann. Maria dokumenterade händelsen med sin kamera. I Kina är allting roligt. Även om skräcken lyser i mina ögon ;o)
I Kina blir allting ett mission. Språkbarriären och kulturella krockar gör att det mesta i Kina roar som i en film. Flera gånger väntade man sig strålkastare falla ner och landa vid ens fötter precis som i The Truman Show... Deras annars så lunkande vardag, där det verkar va ok för en byggnadsarbetare att lägga hjälmen åt sidan och ta en tupplur vid vägkanten mitt i arbetspasset, ja den vardagen förbyttes till kaos så fort de skymtade mig och Maria i perferin. Den stressade kostymsnubben på tunnelbanan sprang halvvägs uppför trappan och vände sen tvärt för att springa ner igen för att ta sig en titt på de två blåögda som stod och hängde i rulltrappan. Sen kutade han opp igen. Pappan med sitt barn på scootern höll på att köra i diket för att han tog ögonen från vägen för att peka och berätta för barnet att titta där går .. ja där går vadå? Jag undrar än idag vad det är dem säger om oss.. vad de tänker när de stirrar.. när de på tåget håller sig vakna hela natten för att vaka över oss och se till att vi stiger av vid rätt stop. I Kina är allting roligt!
Tags: kina, tuk tuk, kinesiska muren, tåg, resa, foto, humor
Tags: kina, tuk tuk, kinesiska muren, tåg, resa, foto, humor
Shop-a-holics on the Wall!
2 more days in Beijing and then this trip will come to an end. Although a mental thunder storm hit the city last night we still managed to have a fantastic day at the Summer Palace. Of course we got lost and even managed to lose track of eachother some how.. haha.. but it was still a goos day just hiking around on our own and then meeting up at the exit. Later on while the rain whipped the streets we were safe in the massive shopping mall... bargaining and having a great laugh. I love the game. The shop assistants start at ridiculus high prices. Then they pretend to get upset over the silly low counter offers and then slowly they give in... hunting the buyers down the isles. "You're a friend. I want to sell you this shoes. Come back and I give you good price..." When one hears that and some babble in swedish the battle is finallyu won. Whoopee... (Oh yes, they speak a little of every language you can think of..)
This morning we got up at 06.30 and went on a tour to The Great Wall. We were supposed to do the thing on our own but with only couple of days left in China we felt like the lazy option suited us better. The whisked us to the wall (Mutianyu part). Three hours of hiking. A free lunch. Having a look at the market. Then swooshed back to the hostel. Back here just after 2pm and after refuling with some caffeine and apple pie we're now off to the silk street market for some more fun and games.
Before I go I just need to say how amazing the wall was. The scene blew me away completely and in justa few days I will show you all the pics (given up on uploading them from here. Doesnt seem to work ok... me cant click on them and get them bigger size anyway...)
Ok so Im offski.
Lots of love to ya all!
-M
This morning we got up at 06.30 and went on a tour to The Great Wall. We were supposed to do the thing on our own but with only couple of days left in China we felt like the lazy option suited us better. The whisked us to the wall (Mutianyu part). Three hours of hiking. A free lunch. Having a look at the market. Then swooshed back to the hostel. Back here just after 2pm and after refuling with some caffeine and apple pie we're now off to the silk street market for some more fun and games.
Before I go I just need to say how amazing the wall was. The scene blew me away completely and in justa few days I will show you all the pics (given up on uploading them from here. Doesnt seem to work ok... me cant click on them and get them bigger size anyway...)
Ok so Im offski.
Lots of love to ya all!
-M
Beijing - Day 2
Just got back from a visit to the Forbidden City and a wild goose chase in the Hutongs near the hostel. Also had a HUGE dinner, dumplings and aubergine hot pot. Altough a guy on his pedicab tried to get me to pay 300yuan instead of 3yuan for his little bike ride to the hostel yesterday I do feel good about Beijing. That's just China for you. It is a weird feeling that this is our last stop on the journey. Sad indeed.
The train ride here from Luoyang went very well. They only had standing tickets left for the 5.30am train and although I didnt look forward to standing up for 8hours I had no choice but to but that ticket. It was crazy cheap though and when I got on they gave me a soft seat with no extra charge. Across the table from me sat an old chinese man. He fed me roasted sun flower seeds. He didnt try to talk to me once which was a good feeling. He was well aware of the language barrier and made no attempt to cross it. In silence we ate seeds and watched China go by our window.
Luoyang was an ok city. Rather small in Chinese terms. Only like 1 million people which to them is nothing. I made two new friends, 2 guys from Korea. Had some really interesting talks about the south and north issue and how it all started after the end of world war 2. I felt quite stupid and ignorant. In Europe it was the happiest days ever that the war ended and for them the sad nightmare just begun. They want nothing more than a united country and it is the second time in my life I see somebody talk about it with such passion and sadness in their voice. Almost tears in the eyes. It's an powerfull experience.
In Luoyang I visited The Longmen Caves which was really amazing. More than 100 000 carvings and statues in the cliffs. But it also made me a bit down. So many were smashed during the cultural revolution and and also many are decapitaded. Makes me so angry that 2 museums in USA got two of these heads on show. To me it is pure robbery. They should be returned to China so the work with restoring Longmen Caves can go on. The nature scene picked me up though. It was breathtaking and I spent a an hour or so just hiking around the mountain.
Something real funny happened. As I was walking from the end of the caves on my way to one of the temples there one of the little police cars that runs on batteries and more looks like a beach buggy stopped next to me and 3 giggling police men offered me a ride to the temple. Of course I couldnt resist such an offer and sat down next to the driver. Behind me the 2 officers turned into young school boys instantly. The blushed and giggles and tried to get enough curage to ask me something but instead they hid their faces in their hands. As I got of by the temple I could hold back my own laughter and laughed til I cried. Then I walked around the temple ground for around an hour and believe it or not. As soon as I set my foot back on the boardwalk I hear a voice yelling Hello behind me. Yep same three police guys in their buggy police car comes driving down the narrow street. I am quite sure they had been driving up and down waiting for me to get out. And once again they offered me a ride to the merchant street from where my bus back to Luoyang left. That walk would have taken me maybe 30min but now I got there in no time thanks to my personal taxi. It was hilarious. Unfortunately they refused to pose in a picture. They were so cute in their big helmets and uniform. No way I could ever take them seriously. Guess boys will be boys...
The evening me and the korean fellas spent at restaurants and then beers at the hostel which was actually housed in a hotel so we had our own room with a bath and everything. Altough it was the filthiest thing I seen in my life. It was just I could bring myself to even have a shower there.
Last night Maria went out on her own for a while and I ended up playing Go Fishing with a mad briton. He was completely fried from far too much drugs in his youth but we still had a great time drinking beer and playing cards and exchanging life stories. He had been in China for a couple of months to learn Mandarin and kung fu. That's what I love with travelling. All the different types of people one meets on the way. Some funny ones, a few madmen and then the occasional big bore.
Now me is going to have a coffee and have a look at all the pics from todays wee wonder in Beijing. Later on I think we're heading for some night markets. Maybe meeting an older american dude in some bar. His first words to me were about Sonic Youth and some chinese band he wanted to see here in Beijing that had played with SY. And that means he's a cool 40-something guy.
Bye for now. Lots of love,
-M
The train ride here from Luoyang went very well. They only had standing tickets left for the 5.30am train and although I didnt look forward to standing up for 8hours I had no choice but to but that ticket. It was crazy cheap though and when I got on they gave me a soft seat with no extra charge. Across the table from me sat an old chinese man. He fed me roasted sun flower seeds. He didnt try to talk to me once which was a good feeling. He was well aware of the language barrier and made no attempt to cross it. In silence we ate seeds and watched China go by our window.
Luoyang was an ok city. Rather small in Chinese terms. Only like 1 million people which to them is nothing. I made two new friends, 2 guys from Korea. Had some really interesting talks about the south and north issue and how it all started after the end of world war 2. I felt quite stupid and ignorant. In Europe it was the happiest days ever that the war ended and for them the sad nightmare just begun. They want nothing more than a united country and it is the second time in my life I see somebody talk about it with such passion and sadness in their voice. Almost tears in the eyes. It's an powerfull experience.
In Luoyang I visited The Longmen Caves which was really amazing. More than 100 000 carvings and statues in the cliffs. But it also made me a bit down. So many were smashed during the cultural revolution and and also many are decapitaded. Makes me so angry that 2 museums in USA got two of these heads on show. To me it is pure robbery. They should be returned to China so the work with restoring Longmen Caves can go on. The nature scene picked me up though. It was breathtaking and I spent a an hour or so just hiking around the mountain.
Something real funny happened. As I was walking from the end of the caves on my way to one of the temples there one of the little police cars that runs on batteries and more looks like a beach buggy stopped next to me and 3 giggling police men offered me a ride to the temple. Of course I couldnt resist such an offer and sat down next to the driver. Behind me the 2 officers turned into young school boys instantly. The blushed and giggles and tried to get enough curage to ask me something but instead they hid their faces in their hands. As I got of by the temple I could hold back my own laughter and laughed til I cried. Then I walked around the temple ground for around an hour and believe it or not. As soon as I set my foot back on the boardwalk I hear a voice yelling Hello behind me. Yep same three police guys in their buggy police car comes driving down the narrow street. I am quite sure they had been driving up and down waiting for me to get out. And once again they offered me a ride to the merchant street from where my bus back to Luoyang left. That walk would have taken me maybe 30min but now I got there in no time thanks to my personal taxi. It was hilarious. Unfortunately they refused to pose in a picture. They were so cute in their big helmets and uniform. No way I could ever take them seriously. Guess boys will be boys...
The evening me and the korean fellas spent at restaurants and then beers at the hostel which was actually housed in a hotel so we had our own room with a bath and everything. Altough it was the filthiest thing I seen in my life. It was just I could bring myself to even have a shower there.
Last night Maria went out on her own for a while and I ended up playing Go Fishing with a mad briton. He was completely fried from far too much drugs in his youth but we still had a great time drinking beer and playing cards and exchanging life stories. He had been in China for a couple of months to learn Mandarin and kung fu. That's what I love with travelling. All the different types of people one meets on the way. Some funny ones, a few madmen and then the occasional big bore.
Now me is going to have a coffee and have a look at all the pics from todays wee wonder in Beijing. Later on I think we're heading for some night markets. Maybe meeting an older american dude in some bar. His first words to me were about Sonic Youth and some chinese band he wanted to see here in Beijing that had played with SY. And that means he's a cool 40-something guy.
Bye for now. Lots of love,
-M
Last hours in Chengdu
Woke up today feeling refreshed and rather free from illness. Still got a cough but at least the horrid fever is gone. Think it was the hike up to the Grand Buddha yesterday that made me sweat out whatever germs that were still hiding within me. Le Shan (where the Buddha is located) was a two hour busride from Chengdu. We got up at 06.30 because I wanted to get on the earliest bus to beat the crowds but in the end Maria couldnt go. The poor thing had been up all night because of tummy problems. Probably something she had eaten. Such a shame that she missed out on the one reason we came to Chengdu at all. I did the best out of the situation and woolfed a big breakfast and then hailed a cab to take me to Xinnanmen Bus Station. And whoopeee.. all sign were in English for once. At 08.10 I was on the bus. The man next to me made big efforts to keep a conversation and in the end we did ok only through body language. He was amazed by my many birthmarks on my arms as he had none. He also giggled when he discovered we both at scars on our knuckle on the left hand. I mimed if he'd been in a fight but he hadnt then I joked that mine was from a fight and his eyes almost popped out from its sockets.. I dont think I managed to convinced him it was only a joke.. he let me be for quite a while after that mime session. Until I got up my mobile to text Maria. Then he watched the swedish words on the display and kept asking if it was english. He just wouldnt take no for an answer.
When I 2 hours later got of the bus somewhere in LeShan I never even got a second to wonder where I was going next. A man walked passed me with a chinese tour group and offered that for 2yuan I could go with them to there east gate which was one entrance to the Buddha through the Oriental Buddha Park. I didnt think twice but jumped in his minibus and off we went. When reaching the destinantion I realised for real which impact the earthquake had and still has. The mountain was completely empty. We were about 20 people there that kept passing eachother every now and then. What a strange feeling that was. To have the place sometimes all to myself and my thoughts. I think that made the experience even more magical. I hiked for about 1,5hour when I suddenly saw something weird poking up infront of me. It was the Buddhas hair. And there he was. The biggest Buddha in the world. I will not try to explain how gigantic he is. I'll wait until I got pics ro show you. After a few more hours of walking up and down stairs I suddenly felt the illness slowly returning and I didnt want to take another step. Then my lifesaver showed up from nowhere. A guy on his pedicab (cycling taxi) waved at me and yelled if I needed to go to the bus back to Chengdu. Now that is luck. About 20min later I was on the shabbiest bus I ever seen but at least I was heading back home. I love China.
Last night Maria left around 9pm to go on her river cruise and myself Im heading for Luoyang this afternoon. We're meeting up in Beijing on the 1st of July. Think it is good for us both to do something on our own. It has gone surprisingly well between us but some alone time is precious for both of us.
Time for me to check out. Have a big meal before I get on that 24hours train to Luoyang and my Longmen Caves and the Shaolin temple. Until next time, lots of love and kisses,
-M
When I 2 hours later got of the bus somewhere in LeShan I never even got a second to wonder where I was going next. A man walked passed me with a chinese tour group and offered that for 2yuan I could go with them to there east gate which was one entrance to the Buddha through the Oriental Buddha Park. I didnt think twice but jumped in his minibus and off we went. When reaching the destinantion I realised for real which impact the earthquake had and still has. The mountain was completely empty. We were about 20 people there that kept passing eachother every now and then. What a strange feeling that was. To have the place sometimes all to myself and my thoughts. I think that made the experience even more magical. I hiked for about 1,5hour when I suddenly saw something weird poking up infront of me. It was the Buddhas hair. And there he was. The biggest Buddha in the world. I will not try to explain how gigantic he is. I'll wait until I got pics ro show you. After a few more hours of walking up and down stairs I suddenly felt the illness slowly returning and I didnt want to take another step. Then my lifesaver showed up from nowhere. A guy on his pedicab (cycling taxi) waved at me and yelled if I needed to go to the bus back to Chengdu. Now that is luck. About 20min later I was on the shabbiest bus I ever seen but at least I was heading back home. I love China.
Last night Maria left around 9pm to go on her river cruise and myself Im heading for Luoyang this afternoon. We're meeting up in Beijing on the 1st of July. Think it is good for us both to do something on our own. It has gone surprisingly well between us but some alone time is precious for both of us.
Time for me to check out. Have a big meal before I get on that 24hours train to Luoyang and my Longmen Caves and the Shaolin temple. Until next time, lots of love and kisses,
-M
Nanjing, the Yellow Mountain & Xian!
Here's some more China pics. This time from Nanjing, the very wet Yellow Mountain (Huang Shan) and Xian. It is really taking forever to upload them so sorry for only uploading a few out of my 1000s of photos.
ALL PICS: ©M.PTags: kina, china, foto, photo, travel, resa, nanjing, xian, terracotta army
Shanghai & Suzhou Pix!!!
More is to come. Uploading these one has taken me about an hour or more and the computer froze twice so me is a bit fed up. But it is suppose to rain tomorrow so I might just be bored enough to give it another go and give you some terracotta warriors and a very rainy Huangshan mountain... until then, lotsa love..
-MTags: shanghai, china, suzhou, foto, kina, photos
Hail to alla datanordar!!!
Tack vare datagenierna pa detta hostel sa har endast 3 bilder utav over 500st gatt forlorade ifran den rispiga cd:n. De holl pa i eveigheter och trixade och lyckades radda nastan alla. Idag, eller rattare sagt inatt nar alla sover sa ska jag gora ett nytt forsok att ladda upp! Hall tummarna att internet ar kraftigt nog. Det lar ta tid men upp ska dem! ;o)
Chengdu ar bokat! Hurra!
Pussar!
-M
Xian Terracotta Warriors (a k a BUY BUY BUY)
How does one describe todays daytrip to the warriors... Well the terracotta army itself was magnificent and left me speachless at many times. How one single person could be behind all this (and also the great wall of China) is incredible but on the edge to madness. 70,000 people died while building his underground kingdom spanning over 56km. Then there is the thousands and thousands warriors. He expected them to live in the afterlife and protect him and his world beneath the surface. The pits were gigantic and in one there was about 6000 more soldiers to be dug up and put together. But then not only terracotta men were made but some had horses aswell. All in lifesize. How I wish I could show you all the photos I took! Something I given up on. Although they at this hostel got a thingie to transmit the pics from my camera the computers are far too slow. Mental reminder: next trip bring the laptop!
Rest of the thing we did on the daytrip (a tour through the hostel) was visiting the workshop were souvenir terracotta soldiers in all sizes were made. Also a silk factory. But these two were just disguised opportunities for the place to sell us their merchandise. Even the lunch place which were supposed to be good local food were held at a international hotel with a buffe and then the staff tried to get us to buy paintings. Extremely tiring but that's China for you. If they can make an extra buck they will sure as try to!
Tomorrow it is time to explore a bit more of Xian. I did it for a bit after the daytrip but Maria is ill with a sore throat and fever so hopefully she can join me tomorrow. I of course got lost (again) after my visit to the Great Wild Goose Pagoda and myself went out on a wild goose chase. Ending in me hopping on a bus after asking 3-4 people where the heck South Gate is. Never ever trust a chinese map! In both Japan and Korea I been doing real good with maps but here it is better just to head out and then use a bus or cab to get back home.
My tummy is moaning at me so I guess it's feeding time. Think I deserve a cold beer aswell after my afternoon in the rain. (Dear sun, where o where art thou?)
Kisses to all!
-M
Tags: china, kina, xian, terracotta army, terrakotta armén, underverk, resa, travel
Rest of the thing we did on the daytrip (a tour through the hostel) was visiting the workshop were souvenir terracotta soldiers in all sizes were made. Also a silk factory. But these two were just disguised opportunities for the place to sell us their merchandise. Even the lunch place which were supposed to be good local food were held at a international hotel with a buffe and then the staff tried to get us to buy paintings. Extremely tiring but that's China for you. If they can make an extra buck they will sure as try to!
Tomorrow it is time to explore a bit more of Xian. I did it for a bit after the daytrip but Maria is ill with a sore throat and fever so hopefully she can join me tomorrow. I of course got lost (again) after my visit to the Great Wild Goose Pagoda and myself went out on a wild goose chase. Ending in me hopping on a bus after asking 3-4 people where the heck South Gate is. Never ever trust a chinese map! In both Japan and Korea I been doing real good with maps but here it is better just to head out and then use a bus or cab to get back home.
My tummy is moaning at me so I guess it's feeding time. Think I deserve a cold beer aswell after my afternoon in the rain. (Dear sun, where o where art thou?)
Kisses to all!
-M
Tags: china, kina, xian, terracotta army, terrakotta armén, underverk, resa, travel
Reporting from Xian
21hours later we have finally reached our destination in Xian. First sight that welcomed us was the grand wall and the North Gate. Like this place already. The train ride was quite something. Men staring.. trying to talk.. a wildcat in uniform worked at the train and of course she spoke no english. The was this form we had to fill (it is incredible the way they control the people's every move) but it took a while before we could even understand what she wanted us to do. Luckily the was a female student not far from our bunks and she stepped in and acted translator. Until about 10pm I read my book and then it was lights out. Got my MP3 player out and then fell asleep. Until noon today. Hm hm hm,.. haha.. maybe I had some catching up to do.
We left Tunxi and Mt Huangshan about three nights ago. Not too impressed with what was supposed to be the most beautiful mountain in China. Expensive.. touristy and so so so WET!! We were drenched cats after only an hour. Wet from the inside out. And the fog made it impossible to see almost anything. So we left Huangshan in the early afternoon (after a mental minibus drive where they circled for an hour around the mounatin to fish up more people to go to Tunxi.. Just opned the window and yelled TUNXI!!?? Back att the hostel we had some beers with a group of people that all agreed to come with us to Huangzhou (might be spelt wrong). This place is supposed to be heaven on earth. Real beautiful. I got to see the lake but missed out on the Felai Feng cliffs with the laughing Buddha. Just a bit to tired to be a tourist. Hanging out with people was greater fun just then. It was me, Maria, the norweigian man, a guy from Finland, one american and of course our sweet korean friend Pauline.
Xian sofar has been real good. Love the walls and gates. Hostel is fresh and got great service wich sofar hasnt been tip top in China. First hostel in Beijing even tried to get more money from us by saying we checked in a day earlier than we had done. Luckily I had the flight info printed out to show that we were not even in the country when they said we had arrived. Tomorrow awaits the terracotta warriors and then last day we're doing the sights in Xian. After that we leave for Chengdu and I cant even start to say how happy I am to get to go there and also to :Leshan to see the giant Buddha. The area has been open for tourism for a couple of weeks and there was no way I thought I was goin to be able to go there at all.
Now however I am off to bed. Even though I spent most of the train ride here sleepin I am still knackered. Until next time, lotsa love,
-M
We left Tunxi and Mt Huangshan about three nights ago. Not too impressed with what was supposed to be the most beautiful mountain in China. Expensive.. touristy and so so so WET!! We were drenched cats after only an hour. Wet from the inside out. And the fog made it impossible to see almost anything. So we left Huangshan in the early afternoon (after a mental minibus drive where they circled for an hour around the mounatin to fish up more people to go to Tunxi.. Just opned the window and yelled TUNXI!!?? Back att the hostel we had some beers with a group of people that all agreed to come with us to Huangzhou (might be spelt wrong). This place is supposed to be heaven on earth. Real beautiful. I got to see the lake but missed out on the Felai Feng cliffs with the laughing Buddha. Just a bit to tired to be a tourist. Hanging out with people was greater fun just then. It was me, Maria, the norweigian man, a guy from Finland, one american and of course our sweet korean friend Pauline.
Xian sofar has been real good. Love the walls and gates. Hostel is fresh and got great service wich sofar hasnt been tip top in China. First hostel in Beijing even tried to get more money from us by saying we checked in a day earlier than we had done. Luckily I had the flight info printed out to show that we were not even in the country when they said we had arrived. Tomorrow awaits the terracotta warriors and then last day we're doing the sights in Xian. After that we leave for Chengdu and I cant even start to say how happy I am to get to go there and also to :Leshan to see the giant Buddha. The area has been open for tourism for a couple of weeks and there was no way I thought I was goin to be able to go there at all.
Now however I am off to bed. Even though I spent most of the train ride here sleepin I am still knackered. Until next time, lotsa love,
-M
Infor Gula Berget
Inga bilder idag heller eftersom jag verkligen inte litar pa maskinerna har. Skulle gora ett andra forsok eftersom jag inte gillar att en maskin vinner over mig men efter att ha tittat pa cd'n och sett hur repig den ar sa vagar jag inte. Kanske ar bilderna redan forstorda for att datorn atit pa skivan men forhoppningsvis sa klarar min egen laptop lasa den och da ligger skivan sakrast i min vaska - orord.
Lordagskvallen var verkligen superkul. Blev bjudna till att dricka med ett gang kineser vid deras bord pa baren/klubben Scarlet och det marktes tydligt att den unga mannen som bjod over oss tillhorde den rikare skaran av befolkningen. Budweisers anlande till bordet var och varannan minut och det shottades Chivas Regal mixat med gront te som servitorerna blandade till oss i bringare vid bordet. Man fick inte gora nagonting sjalv fastan flaskorna stod redo pa bordet. Var bringaren slut sa kom genast en servitor och blandade nytt.
Klubben visade matchen mellan Sverige och Spanien pa en storskarm men nar vi ville kolla sa blev var nye kinesiske kamrat mycket purken och ville att vi skulle med till nasta klubb. Vi insag att han inte skulle lata oss komma undan sa vi gjorde toalett-tricket och rymde till en annan bar dar vi kunde titta i fred. I ca 10minuter for sen var det ilfart i en taxi for lilla blonda damen hade fatt nagra shots for manga. Jaja, sa kan det ga nar man ska gora som kineserna gor. Vi hade iallafall en underbart kul kvall. Scarlet var ett hip hop stalle och coolare manniskor har jag aldrig skadat. Ibland steg nagon upp pa en scen och korde lite kinesisk rap medan dj'n korde beats i bakgrunden.
Igar kopte vi tagbiljetter till Huangshan, dvs Gula Berget, dar vi ska klattra uppfor just det gula berget. Ca 8km upp och 8km ner. Pa vagen finns tempel, pagodas och en massa skon natur. Hoppas det inte regnar. Borjar bli aningen trottsamt att vara konstant vat men det ar val sant man far ta nar man backpackar under regnperioden, haha..
Igar delade jag och Maria pa oss och medan hon gick en tur pa stan och drack kaffe sa tog jag en promenad till ett tempel och sen vandrade jag langs med den uraldriga stadsmuren och promenerade runt Xuanwu sjon som ligger i stan alldeles intill Purpurberget. Det var valdigt vackert men hade sakert varit annu vackrare i solsken. Mycket imponerande var de gigantiska portarna som satt insprangda i muren.
Nar jag kom hem sa tog jag en valbehovd het dusch, sen vilade jag en stund och efter det at jag middag med en kinesisk kille pa rummet. Han gav mig varldens skramselhicka. Han bestallde in all mat, ca 7 ratter, och nar jag undrade vad kottet vi at var (allt annat var vegetariskt vilket var snallt av honom) sa svarade han hund. Jag holl pa att kola av. Men efter en stund skrattade han hjartligt och sa att det var en Nanjing specialite, en ratt pa anka. Det hjalpte dock inte for min del utan jag holl mig till de vegetariska mumsigheterna och sen fick Maria ankan i en doggybag...
Klockan 16 i eftermiddag tar vi taget. Ca 7timmars resa till Huangshan. Forhoppningsvis vantar Pauline pa oss dar. Hade varit kul att traffa henne igen. Alltid kul nar man skapar nya vanskapsband. Det ar otroligt hur mycket olika manniskor man traffar. Pa hostellet har i Nanjing ar vi 6st svenskar for tillfallet vilket ar helt galet. I rummet finns ocksa en mormon, en tokig kines vars mat stinker hundmat och sa han som jag kakade middag med igar och som nyss flyttat tillbaka till Nanjing efter 13 ar i Singapore. Man har rakat pa den unga bohemen som tar dagen som den kommer och reser utan nagra planer alls. Den allvetande fransmannen som alskade sin egen rost pa tok for mycket. Och sa kanadensaren som bott i Kina i 6 manader och bara verkade ata MacDonalds eller Pizza Hut. En salig rora. Skoj!
Nu ska jag ta mig ut och ata frukost. Skulle egentligen gatt upp tidigt och fatt se nagra saker innan vi lamnar Nanjing men jag kande att jag behovde en morgon att ta det lugnt och sova langre och smalta allt vi gjort. Orkar inte stressa och gora en massa bara for att man ska.
Pussar och kramar till alla!
Klubben visade matchen mellan Sverige och Spanien pa en storskarm men nar vi ville kolla sa blev var nye kinesiske kamrat mycket purken och ville att vi skulle med till nasta klubb. Vi insag att han inte skulle lata oss komma undan sa vi gjorde toalett-tricket och rymde till en annan bar dar vi kunde titta i fred. I ca 10minuter for sen var det ilfart i en taxi for lilla blonda damen hade fatt nagra shots for manga. Jaja, sa kan det ga nar man ska gora som kineserna gor. Vi hade iallafall en underbart kul kvall. Scarlet var ett hip hop stalle och coolare manniskor har jag aldrig skadat. Ibland steg nagon upp pa en scen och korde lite kinesisk rap medan dj'n korde beats i bakgrunden.
Igar kopte vi tagbiljetter till Huangshan, dvs Gula Berget, dar vi ska klattra uppfor just det gula berget. Ca 8km upp och 8km ner. Pa vagen finns tempel, pagodas och en massa skon natur. Hoppas det inte regnar. Borjar bli aningen trottsamt att vara konstant vat men det ar val sant man far ta nar man backpackar under regnperioden, haha..
Igar delade jag och Maria pa oss och medan hon gick en tur pa stan och drack kaffe sa tog jag en promenad till ett tempel och sen vandrade jag langs med den uraldriga stadsmuren och promenerade runt Xuanwu sjon som ligger i stan alldeles intill Purpurberget. Det var valdigt vackert men hade sakert varit annu vackrare i solsken. Mycket imponerande var de gigantiska portarna som satt insprangda i muren.
Nar jag kom hem sa tog jag en valbehovd het dusch, sen vilade jag en stund och efter det at jag middag med en kinesisk kille pa rummet. Han gav mig varldens skramselhicka. Han bestallde in all mat, ca 7 ratter, och nar jag undrade vad kottet vi at var (allt annat var vegetariskt vilket var snallt av honom) sa svarade han hund. Jag holl pa att kola av. Men efter en stund skrattade han hjartligt och sa att det var en Nanjing specialite, en ratt pa anka. Det hjalpte dock inte for min del utan jag holl mig till de vegetariska mumsigheterna och sen fick Maria ankan i en doggybag...
Klockan 16 i eftermiddag tar vi taget. Ca 7timmars resa till Huangshan. Forhoppningsvis vantar Pauline pa oss dar. Hade varit kul att traffa henne igen. Alltid kul nar man skapar nya vanskapsband. Det ar otroligt hur mycket olika manniskor man traffar. Pa hostellet har i Nanjing ar vi 6st svenskar for tillfallet vilket ar helt galet. I rummet finns ocksa en mormon, en tokig kines vars mat stinker hundmat och sa han som jag kakade middag med igar och som nyss flyttat tillbaka till Nanjing efter 13 ar i Singapore. Man har rakat pa den unga bohemen som tar dagen som den kommer och reser utan nagra planer alls. Den allvetande fransmannen som alskade sin egen rost pa tok for mycket. Och sa kanadensaren som bott i Kina i 6 manader och bara verkade ata MacDonalds eller Pizza Hut. En salig rora. Skoj!
Nu ska jag ta mig ut och ata frukost. Skulle egentligen gatt upp tidigt och fatt se nagra saker innan vi lamnar Nanjing men jag kande att jag behovde en morgon att ta det lugnt och sova langre och smalta allt vi gjort. Orkar inte stressa och gora en massa bara for att man ska.
Pussar och kramar till alla!
The Chivas Regal & Green Tea Experience
A short little entry before we're leaving Nanjing for Tunxi and to climb the Huangshan, a k a Yellow Mountain. Hopefully Pauline is meeting us there. Would be cool to see her again. Last night was just brilliant. We grabbed some filled pita bread on the street before hopping into a cab. The 1912 area was great. A block of bars and clubs which had anything from country music to chinese hip hop. We ended up at a place called Scarlet which we had had recommended to us by the annoying canadian guy at our hostel in Shanghai. But since he was a Pizza Hut kinda a guy we didnt expect much from the place and at first it didnt look like we were staying after finishing our bottles of Carlsberg (cheapest beer everywhere because of the footie games I guess). But then a young chinese guy came up to our table and asked us to join his table downstairs. Thinking we had nothing to loose we went with him. And that was the best choice ever. A guy did some chinese rap on a stage and the crowd was wild. Later when a dj took over a gal and 2 boys got up on the stage and did the craziest dance moves I ever seen. Didn't honestly expect that the coolest people I'd ever lay my eyes on would be chinese.
The brew was flowing and this is the first time I gotten tipsy on fine Chivas Regal mixed with green tea. It was actually quite nice and very easy to down. After a while me and Maria got strongly affected by the loud grooves and when another fab chinese girl grabbed the mic and started rapping we danced like mad at the table.
Further in the room was a big screen TV and they were showing the game between Sweden and Spain. But when we wanted to watch the game the chinese lad who had invited us to his table wanted to leave for another club and suddenly we realised we had become 'his girls'. He wouldn't let us stay to cheer for Sweden. Also Maria had made some new friends by the screen that fed her whisky on the rocks and this later resulted in one extremely drunk swedish lassie. Realising we had to made a run for it we did the 'we need the toilet' act and instead ran through the exit doors and around the corner and into nearest bar. Which was a sportsbar playing REMs Losing my religion on repeat. Maria made it about 10minutes in there then it was a cab drive back to the hostel and many laughs for me as she was very very funny doing her Honky Tonk dances and talking nonsence. Yep one could definately tell it was two teachers to be that were out for a boogie session.. 29 acting 18.. isn't life wonderful.. haha! ;)
However I do look forward to moving on and to see some natur scene. Apparently Yellow Mountain is amazing and I could do with some exercise. 7,5km climb up and same down - and that is the easy route.
No pics today either as I don't trust the computers here. Was goin to give it another go as I can't stand machines wining the match but I had a look at the cd and it looks quite scratched. Scared that the cd drive is eating the discs and who knows, maybe it ruined my pics already which would be a shame since I already erased like 200 of them from my camera. Oh well.. still plenty of places to see and tons of pics to take.. Just next time I will remember to bring my cable for the camera.. One lives to learn.
Ok, Im off to the trainstation to book train tickets and then heading for a visit to the museum of the Nanjing massacre. Take care all and lotsa love!
-M
Tags: china, kina, nanjing, 1912, whisky and green tea, clubbing in china, travel, kina, resa
A letter from Nanjing
(For svenskt inlagg - aterkom senare.. inga foton idag heller eftersom maskinerna pa internet cafeet inte tar cd skivor.. sanslost!!)
Here I am in an Internet cafe in Nanjing to upload pictures to show you people how amazing this country is but it seems it just won't happen. In the first hostel the computers broke down. In the second one the computers die every time I try to upload and in this cafe the computers doesnt have a thingie for cds. So I'll do my best to paint you a pictures in my own words.
I been in China for a week now and the first 5 days in Shanghai were amazing. We saw temples and amazing gardens and it's killing me I cant show the pictures! I love this country and the Chinese are nothing like I expected. I feel safe and they're friendly and I must say that the men here are fantastic. They take care of the kids and apparently they clean and cook and the wives can just relax and be ladies.. now that's impressing.
Shanghai was kind of dirty but still unbelievable. The view from the Bund was a space age dream landscape and then not far from it is an old old garden which took our breath away. Me and Pauline ( a korean gal we made friends with at the hostel) made a daytrip to Suzhou but unfortunately Maria had to spend the day in bed. Her feet had swollen up and ached and itched so she couldn't walk. We're quite certain that it was the dirty rain water flowing down the streets and there we were walking around in flip flops.. not a good idea.
It's funny how they stare at us and point and take pictures. We feel like caged monkeys from time to time. It's not subtle stares.. people hang out of their windows at cars, trains and sometimes even come back a second time to have another look at us. We been photographed plenty of times and mothers stop with their children and point at us for them to see the strange white people. Also Marias blonde hair doesnt make it any easier to blend in.. haha..
We met plenty of great people. I have already mentioned Pauline and besides her there's been some real good people at the hostels. Also some extremely annoying ones of course. But so far I am very happy with the trip. I still find it hard to bargain. Mostly because things are so cheap anyway and it makes me feel so rude to want things even cheaper. But I guess I have to work on that. It's just the way things go here. But prices never stops to amaze me. Today me and Maria had 'breakfast' (we were quite hungover and it was after 1pm) at a cute little place with waiters that wouldnt stop giggling at us. We got a giant hotpot with potatoes and duck.. side dishes with cooked crayfish, watermelon, steamed beans, rice and as much tea as we could down.. All for 45 yuan which is next to nothing for two people.. about 4 british pounds and 6 US dollars.. And it was sooooo tasty!! Yeah the whole veggie thingie here doesnt go too well... They speak no english and when we order we kinda just point at something on the menu and hope for the best. Just have to put my guilty conscience aside at the moment and get back on track in Sweden..
Right so since I dont have any pictures to amaze you with I will now return to the hostel.. get Maria and head out for another crazy night in Nanjing. Last night ended in a sports bar (that will show Sweden play football tomorrow.. YAY!!) and then some REAL UNBELIEVABLY hot BBQ from a street vendor and then to a r'n'b-ish club. Good Friday night. Tonight we're off to the 1912 district which is a stylish bar and club area so that should be good. Think I'll keep away from the street food tonight.. hehe..
Okidoki that's it for now.. Lots a love!
-M
Tags: china, nanjing, 1912, clubbing, hostel, travel, kina, resa, backpacking
The Shanghai Story
(For entry in english, pls come back tomorrow.. sorry..)
Ni far ursakta att det inte blev nagra bilder men datorn vagrar laffa upp dem.. sorry!!!
Tags: shanghai, kina, longhua, tempel, resa, nanjing, suzhou
Till att borja med vill jag saga att alla stavfel far ursaktas..ar aningen stressad.. jag sitter pa mitt hostel och datorn far egentligen inte anvandas till annat an info sokning men jag ar ju en sann buse.. haha.. Livet i Kina har hittills varit fantastiskt. Shanghai var en helt underbar stad och bade jag och Maria kom overens om att man latt hade kunnat bo dar. Trafiken var inte av denna varld och jag var overtygad om att jag intye skulle overleva en enda dag utan att fa benen krossade av en galen kines pa scooter men man kom snabbt in i deras jargong. Vara kroppar var dock inte helt vana vid Kina och speciellt Maria fick svara problem med svullna onda fotter efter promenader i skitigt regnvatten men det har som tur lagt sig igen. Tyvarr fick hon stanna hemma nar jag och Pauline (var nya koreanska van) akte pa dagsutflykt till Suzhou. Shanghai var en utseendemassigt en helt fantastisk stad och utsikten fran The Bund gar bara att beskrivas som futurisrisk drom.. det enda som gjorde det verkligt var pangandet av tiggarbarnens muggar.
Vi har besokt flera tempel och min favorit var Longhua, det aldsta i staden. Typiskt nog dog mitt kamerabatteri den dagen och osmart nog sa hade jag extra batteriet o min backpack inne pa hostellet. Suck!! Men jag fick lana Marias sa det blev anda dokumenterat. Bade Maria och pauline pastar att jag skulle kunna bli fotograf for att mina bilder blir sa sjukt snygga.. haha..en vadigt fin komplimang.. jag skulle dock vilja saga att min goda van Canon har ett finger med i spelet.
Nu har vi dock lamnat Shanghai och befinner oss i Nanjing. Trots att vi bara varit har o nagra timmar sa ar jag redan galen i staden. Det ligger nagot i luften som gor det till en mycket speciell stad. Det ar fredagkvall och forhoppningsvis sa blir det partaj med mannen som jag och Maria delar rum med.. ganska fina bagge tva.. hehe!
Nu kommer folk och koar till datorn so I better go... Ska forsoka ta mig till internetcafe imorgon sa jag kan babbla pa mera och beratta mer detaljerat om hur det ar att vara apa i bur (japp dem stirrar och fotograferar oss HELA tiden!) Tills nasta gang - pussar och kramar!!!
Vi har besokt flera tempel och min favorit var Longhua, det aldsta i staden. Typiskt nog dog mitt kamerabatteri den dagen och osmart nog sa hade jag extra batteriet o min backpack inne pa hostellet. Suck!! Men jag fick lana Marias sa det blev anda dokumenterat. Bade Maria och pauline pastar att jag skulle kunna bli fotograf for att mina bilder blir sa sjukt snygga.. haha..en vadigt fin komplimang.. jag skulle dock vilja saga att min goda van Canon har ett finger med i spelet.
Nu har vi dock lamnat Shanghai och befinner oss i Nanjing. Trots att vi bara varit har o nagra timmar sa ar jag redan galen i staden. Det ligger nagot i luften som gor det till en mycket speciell stad. Det ar fredagkvall och forhoppningsvis sa blir det partaj med mannen som jag och Maria delar rum med.. ganska fina bagge tva.. hehe!
Nu kommer folk och koar till datorn so I better go... Ska forsoka ta mig till internetcafe imorgon sa jag kan babbla pa mera och beratta mer detaljerat om hur det ar att vara apa i bur (japp dem stirrar och fotograferar oss HELA tiden!) Tills nasta gang - pussar och kramar!!!
Ni far ursakta att det inte blev nagra bilder men datorn vagrar laffa upp dem.. sorry!!!
Tags: shanghai, kina, longhua, tempel, resa, nanjing, suzhou
China Baby!! (Part 2)
| Sorry all non-swedes! |
| No English translation tonight. Me is too tired to think and it is only more China rantings anyway.. one week to go so me is getting so so so so excited! Next time I'll write for your eyes as well - word! ♥ |
En vecka kvar till avresa. Kändes så hemskt när jag fick avboka vårt hostel i Chengdu. Fick ett så ledset mail tillbaka från dem. De har nog förlorat större delen av sina gäster. Och vem vet - kanske nån vän eller familj också. Tragiskt att förlora en nära person men också att det hela påverkar dem så fruktansvärt ekonomiskt också.
För egen del känns det ok att inte åka dit nu, till Chengdu området. För jätteBuddhan i Leshan var en av mina höjdpunkter men nu sparas den till en annan resa någon gång i framtiden - hahaha.. jag tar för givet att jag kommer älska Kina och vilja åka dit igen. Det känns också ok för att jag kom på hur sjukt ego man är som västerlänning. Som om den största olyckan inte var alla som dog och allt som raserades - utan att jag inte fick se Buddhans 7m långa öron. *Suck* Skämdes som fan. Nu är jag glad för att jag minsann har lite självrannsakan i vart fall.
Planeringskommittén i full gång! Jisses vad jag längtar!!!!
Ska sova nu. En viss systeryster ringde visst och väckte mig klockan 8 imorse. Men det var ett spännande besök på sjukan. Brandlarm och allt. Hela byggnaden utrymmdes. Tur det var falskt alarm annars kanske man hade fått hugga i och hjälpa att få ut folk som inte kunde själv. Som typ nån sövd stackare på operationsbordet. Ja inte tur för att jag inte pallade hjälpa utan såklart för att det hade varit drygt för sjukhuspersonalen och de inlagda!
Sov sött vem som nu läser... ♥
Tags: resa, kina, resfeber, foto, planera resa, jordbävning, brandlarm
China Baby!!
För svenskt inlägg - skrolla neråt!
| The Route to Excitement |
| Me and Lady M spent a few hours in the sun re-planning our route in China. Later we spent another couple of hours doin some more planning and also havin a delicious non-low-calorie chocolate milkshake at Red Dog. Superb. We also had to some on the road hugging and jumping up and down everytime we realised China is only 9 days away. So close but still so far away, me wants to go now! ♥ New route: - Shanghai, incl several daytrips (Tongli.. Suzhou.. Zhenjiang..) - Nanjing - Tunxi with daytrip to Huang Shan << GAP - not yet decided destinations >> - Xi´an - Luoyang - Jinan with daytrip to Tai Shan - Qingdao - Beijing Right, there's a documentary bout China and the 'plastic fantastic' generation on the TV so this is all for now. Me got to go watch (and become extremely upset probably) about young females having operations to get taller or getting eye lids to become more beautiful. Dear oh dear, the world is such a sad place sometimes... |
Eftersom det är en dokumentär om Kina på TV så måste jag hålla mig lite kort. Det är jobbigt att skriva och kolla samtidigt. Men innan jag publicerar detta inlägg och sätter mig bänkad framför TV:n, och blir ledsen över unga kvinnors kirurgiska ingrepp för att bli längre eller vackrare och se mer europeiska ut, så ska jag berätta om den nya rutten. Jag och Maria spenderade ett par timmar i solen och sen ännu ett par till på Red Dog med en icke-kalori härlig milkshake i handen och bestämde hur vi nu ska åka efter jordbävningarna.
- Shanghai, inkl flera dagsutflykter (Tongli.. Suzhou.. Zhenjiang..)
- Nanjing
- Tunxi inkl dagsutflykt till Huang Shan
<< Destinationer här mellan ej bestämda >>
- Xi´an
- Luoyang
- Jinan inkl dagsutflykt till Tai Shan
- Qingdao
- Beijing
En av resans höjdpunkter - Longmen Grottorna vid Luoyang!
Tags: kina, china, longmen grottoes, plastikoperation, travel itinerary
- Shanghai, inkl flera dagsutflykter (Tongli.. Suzhou.. Zhenjiang..)
- Nanjing
- Tunxi inkl dagsutflykt till Huang Shan
<< Destinationer här mellan ej bestämda >>
- Xi´an
- Luoyang
- Jinan inkl dagsutflykt till Tai Shan
- Qingdao
- Beijing
En av resans höjdpunkter - Longmen Grottorna vid Luoyang!
Tags: kina, china, longmen grottoes, plastikoperation, travel itinerary