PixieKatten

Inatt när jag inte kunde sova så låg jag och funderade på ett av samtalen jag och Ushiri hade igår. Och så gled tankarna in på en idé jag har till en tavla. För en tid sen så hade vi 'art investigation' på högskolan. Man skulle välja en ism eller konstnär att fördjupa sig i och göra ett verk enligt detta sätt att måla. Jag gjorde ju då den där hästkarusellen a la Malevitj. Kul arbetstillvägagång. Och jag fastnade mycket för det kubo-futuristiska sättet att måla. Så jag har en idé att göra en kubo-futuristisk Buddha att ha i min meditationsvrå. Den går vidare i den Japan inspiration som jag inte kan skaka av mig men samtidigt ett litet steg längre. Ett test til min förmåga. Hur förvandlar man en tjock avslappnad Buddha till en metallisk kantig figur som även ska ha rörelse i sig? Spännande tanke (tycker jag)!
But steal this idea and I will kill you!

I alla fall... när jag satt och skissade på min Buddha så kom jag att tänka på att det ju är en himla tur att det är just Buddha jag försöker avbilda. Jesus hade också varit lugnt.. Så även Vishnu.. men sen finns det ju vissa vars avbildningar man gör belönas med dödsstraff.. Jag satt och funderade på detta medan en mediterande figur tog form på mitt papper. Jag är glad att jag får behålla livhanken efter att publicerat resultatet av min skiss här på min blogg.

Och eftersom jag aldrig låter någon gå ovetande och undrande efter att ha spenderat några minuter på min sida så kommer även (den ännu ofärdiga) färgkluddskaninen från gårdagens session att få en liten plats i dagens första inlägg.


Är det bara jag eller ser stackars Buddha inte ut att lida av harmynthet? Måste va för att jag fortfarande hade kaninen på hjärnan ;)

Tajm för frukost. Nån som provat Kalles Banankaviar by the way?? Inte för att det är det jag ska ha på mackan... jag ska ha banan i filen och cream cheese på en knäckis eller två. Och så 2 mega muggar kaffe. Det borde få igång mig lagom till min tvättid.

---

Läs mer om måla, konst, buddha, banankaviar, frukost, tankar, dödsstraff, malevitj

En fältundersökning.. hur svårt kan det vara? Boken har inte kommit in på Stadbibilioteket så jag fick gå efter eget huvud. Jag har gjort så som jag trott man ska göra. Det får bli som det blir. Ganska kul dock att göra det som en digital bildberättelse. Har iofs noll förmåga att höra min egen inspelade röst utan att tycka jag låter som en ur Muppet Show... because I do! ;) Det blev bra med musiken dock. Och bilderna jag tog blev fina. Frågeställning: är Malmö Konsthall till för alla eller en plats för dem med näsan uppe i den finkulturella snålblåsten? Typ så. Vad kom jag fram till? Att konsthallen är en plats för alla. En samlingsplats för folket. Det var roligt att sitta och fota entrén/utgången igår. Så mycket blandade människor. Alla åldrar. Ensamma eller i grupp. Kul. På vägen hem fick jag upp ögonen för statyn utanför Stadsteatern.. eller Operan är det väl egentligen... Har gått förbi så många gånger men aldrig riktigt sett den. Statyn alltså, byggnaden har jag ju inte missat.. hehe.. Den är ju iallafall makalös, den där statyn. Aningen bizarr. Så jag var tvungen att fotografera och efterforska lite...


"Tragos" av N. Sjögren, 1953.
Tragos består av 22 figurer från den grekiska teatervärlden. Den symboliserar teaterkören utklädda till bockar. Tragos tog 8 år att utföra men konstnären avled innan hans verk blev färdigt och den färdigställdes av hans team och avtäcktes 1953. Tragos betyder getabock. Ordet Tragedi (genre inom teatern) kommer härifån.

Apropå själva byggnaden så fann jag en ganska kul artikel medan jag googlade Tragos... Den hittar ni här.

Nu ska jag ut i solen. Bibliotek och skolarbete väntar!

---

Läs mer om fältundersökning, tragos, malmö konsthall, stadsteatern, operan, sydsvenskan

Jag måste säga att jag älskar oförutsebarheten med Internet. Efter att jag insett att jag förlorat mina foton från Pixies spelningen i Edinburgh så började jag tanka upp alla foton på Flickr. Bland annat så finns där ett av de bästa bilderna jag nånsin tagit, på 2st maiko som kommer gående i det gamla Gionkvarteret i Kyoto. För er som inte vet så kan man säga att maiko är lärlingar till att bli geisha. Jag har ibland tittat på bilden och frågat mig vem dessa flickor är. Nu vet jag aningen mer, tack vare detta globala nät. En vänlig själ från Kyoto lämnade ett litet avtryck på min Flickrsida med namnet på dem. Och att bara veta vad de heter gör bilden ännu mer personlig.


Maiko Sayaka & Maiko Mamehana
Orginalfoto är 88cm x 58,5cm

Historien bakom bilden är ganska rolig faktiskt. Det var min sista dag i Kyoto innan hemresan till Sverige och jag kom gående i Gion. Framför mig ser jag en folksamling utanför ett tehus. De trängs alla med sina kameror i högsta hugg. Vid ingången till tehuset står en lyxig taxibil och jag inser att människorna antagligen väntar på att en geisha eller maiko ska komma ut. Det hela ser ganska absurt ut så jag känner att jag bara måste föreviga ögonblicket. Och medan jag står där och knäpper min bild på den armbågande massan så ser jag dessa 2 maiko komma trippande bakom den ovetande högen. Jag låtsas som ingenting och smyger förbi alla människor och i samma sekund som jag tar mitt foto så får alla andra syn på dem och människorvågen svallar mot de 2 flickorna. Jag flyr fältet. De andras bilder måste mest innehålla uppsträckta huvuden eller utsträckta kameror. Min däremot var folktom och klockren. Det kändes bra. 3 gånger har jag varit i Kyoto och aldrig har jag lyckats fånga detta japanska fenomen på bild.  Och jag kunde inte låta bli att känna aningen skadeglädje och tanken att den som gapar över mycket dök upp i mitt i huvud. Alla dem som trängts kring tehuset missed out indeed!

Jag håller på tal om maiko även på med att även fånga deras väsen med pensel. Ja jag tycker man kan kalla dem väsen, de är som tagna ur en annan tid och en annan värld. De känns när man lägger ögonen på dem lika (o)verkliga som en älva eller en fé. De rör sig på ett sätt man inte skådat förr. Hela deras uppenbarelse berör en. Eller berörde mig iallafall. Hur det var med resten av folkmassan den dagen kan jag inte svara på .. nånting säger mig dock att de inte kände det där lilla stinget inom sig. De vände väl bara på steken och ägnade hela sin uppmärksamhet mot tehuset igen.. vad vet jag..

Tavlan har iallafall stått vilande ett bra tag men igår gav jag mig på den igen. 4 timmar senare insåg jag att mörkret sänkt sig över Malmö och att min mage kurrade och handen krampade en aning. Skitjobbigt att det är så. Som om en nerv hamnar i kläm.. för många år i café och restaurangbranschen.. that's what it is.. alla tunga lyft.. kånkandet på överfulla brickor eller 4 tallrikar i en hand.. man är sällan smart när man ska visa sig duktig..

En annan hobby förutom måleriet är att fånga processen. Från skiss till färdigt verk. Så här kommer smakprov. Tavlan är självfallet låååångt ifrån klar men det känns dumt att ha skrivit om den utan att ge andra en visuell upplevelse av det som står i texten...


Skissen är ca 14cm x 6cm... Tavlan är 72cm x 52cm..
Egentligen bara kladd i mitt block en dag när jag satt ytterst uttråkad på en föreläsning men jag kom att gilla idén om att fånga ögonblicket i en dansande maiko. Att måla arm- och fotrörelserna. Lite futuristisk expressionism... ;)

Anyways...nu har jag suttit här och babblat på tok för länge igen. Jag har ärenden på stan att uträtta. Ett bibliotek att besöka. Ett fotoprojekt att avsluta. En digital bildberättelse att påbörja. Och en Caesars Palace cd att lyssna in mig på. Hittills ca 4 låtar som fastnat... kanske inte bästa betyget med tanke på att det är en dubbel-cd... Vi får se hur det ser ut i slutet av dagen... En sista sak... mer än jag som vägrar säga the Ceasars? För mig kommer dem alltid vara med ett Palace på slutet!! Ha!

---

Läs mer om japan, bilder, foto, konst, måla, maiko, geisha, kyoto, caesars, caesars palace, skola