The Maiko Movement
Jag måste säga att jag älskar oförutsebarheten med Internet. Efter att jag insett att jag förlorat mina foton från Pixies spelningen i Edinburgh så började jag tanka upp alla foton på Flickr. Bland annat så finns där ett av de bästa bilderna jag nånsin tagit, på 2st maiko som kommer gående i det gamla Gionkvarteret i Kyoto. För er som inte vet så kan man säga att maiko är lärlingar till att bli geisha. Jag har ibland tittat på bilden och frågat mig vem dessa flickor är. Nu vet jag aningen mer, tack vare detta globala nät. En vänlig själ från Kyoto lämnade ett litet avtryck på min Flickrsida med namnet på dem. Och att bara veta vad de heter gör bilden ännu mer personlig.
Maiko Sayaka & Maiko Mamehana
Orginalfoto är 88cm x 58,5cm
Historien bakom bilden är ganska rolig faktiskt. Det var min sista dag i Kyoto innan hemresan till Sverige och jag kom gående i Gion. Framför mig ser jag en folksamling utanför ett tehus. De trängs alla med sina kameror i högsta hugg. Vid ingången till tehuset står en lyxig taxibil och jag inser att människorna antagligen väntar på att en geisha eller maiko ska komma ut. Det hela ser ganska absurt ut så jag känner att jag bara måste föreviga ögonblicket. Och medan jag står där och knäpper min bild på den armbågande massan så ser jag dessa 2 maiko komma trippande bakom den ovetande högen. Jag låtsas som ingenting och smyger förbi alla människor och i samma sekund som jag tar mitt foto så får alla andra syn på dem och människorvågen svallar mot de 2 flickorna. Jag flyr fältet. De andras bilder måste mest innehålla uppsträckta huvuden eller utsträckta kameror. Min däremot var folktom och klockren. Det kändes bra. 3 gånger har jag varit i Kyoto och aldrig har jag lyckats fånga detta japanska fenomen på bild. Och jag kunde inte låta bli att känna aningen skadeglädje och tanken att den som gapar över mycket dök upp i mitt i huvud. Alla dem som trängts kring tehuset missed out indeed!
Jag håller på tal om maiko även på med att även fånga deras väsen med pensel. Ja jag tycker man kan kalla dem väsen, de är som tagna ur en annan tid och en annan värld. De känns när man lägger ögonen på dem lika (o)verkliga som en älva eller en fé. De rör sig på ett sätt man inte skådat förr. Hela deras uppenbarelse berör en. Eller berörde mig iallafall. Hur det var med resten av folkmassan den dagen kan jag inte svara på .. nånting säger mig dock att de inte kände det där lilla stinget inom sig. De vände väl bara på steken och ägnade hela sin uppmärksamhet mot tehuset igen.. vad vet jag..
Tavlan har iallafall stått vilande ett bra tag men igår gav jag mig på den igen. 4 timmar senare insåg jag att mörkret sänkt sig över Malmö och att min mage kurrade och handen krampade en aning. Skitjobbigt att det är så. Som om en nerv hamnar i kläm.. för många år i café och restaurangbranschen.. that's what it is.. alla tunga lyft.. kånkandet på överfulla brickor eller 4 tallrikar i en hand.. man är sällan smart när man ska visa sig duktig..
En annan hobby förutom måleriet är att fånga processen. Från skiss till färdigt verk. Så här kommer smakprov. Tavlan är självfallet låååångt ifrån klar men det känns dumt att ha skrivit om den utan att ge andra en visuell upplevelse av det som står i texten...
Skissen är ca 14cm x 6cm... Tavlan är 72cm x 52cm..
Egentligen bara kladd i mitt block en dag när jag satt ytterst uttråkad på en föreläsning men jag kom att gilla idén om att fånga ögonblicket i en dansande maiko. Att måla arm- och fotrörelserna. Lite futuristisk expressionism... ;)
Anyways...nu har jag suttit här och babblat på tok för länge igen. Jag har ärenden på stan att uträtta. Ett bibliotek att besöka. Ett fotoprojekt att avsluta. En digital bildberättelse att påbörja. Och en Caesars Palace cd att lyssna in mig på. Hittills ca 4 låtar som fastnat... kanske inte bästa betyget med tanke på att det är en dubbel-cd... Vi får se hur det ser ut i slutet av dagen... En sista sak... mer än jag som vägrar säga the Ceasars? För mig kommer dem alltid vara med ett Palace på slutet!! Ha!
Läs mer om japan, bilder, foto, konst, måla, maiko, geisha, kyoto, caesars, caesars palace, skola
Maiko Sayaka & Maiko Mamehana
Orginalfoto är 88cm x 58,5cm
Historien bakom bilden är ganska rolig faktiskt. Det var min sista dag i Kyoto innan hemresan till Sverige och jag kom gående i Gion. Framför mig ser jag en folksamling utanför ett tehus. De trängs alla med sina kameror i högsta hugg. Vid ingången till tehuset står en lyxig taxibil och jag inser att människorna antagligen väntar på att en geisha eller maiko ska komma ut. Det hela ser ganska absurt ut så jag känner att jag bara måste föreviga ögonblicket. Och medan jag står där och knäpper min bild på den armbågande massan så ser jag dessa 2 maiko komma trippande bakom den ovetande högen. Jag låtsas som ingenting och smyger förbi alla människor och i samma sekund som jag tar mitt foto så får alla andra syn på dem och människorvågen svallar mot de 2 flickorna. Jag flyr fältet. De andras bilder måste mest innehålla uppsträckta huvuden eller utsträckta kameror. Min däremot var folktom och klockren. Det kändes bra. 3 gånger har jag varit i Kyoto och aldrig har jag lyckats fånga detta japanska fenomen på bild. Och jag kunde inte låta bli att känna aningen skadeglädje och tanken att den som gapar över mycket dök upp i mitt i huvud. Alla dem som trängts kring tehuset missed out indeed!
Jag håller på tal om maiko även på med att även fånga deras väsen med pensel. Ja jag tycker man kan kalla dem väsen, de är som tagna ur en annan tid och en annan värld. De känns när man lägger ögonen på dem lika (o)verkliga som en älva eller en fé. De rör sig på ett sätt man inte skådat förr. Hela deras uppenbarelse berör en. Eller berörde mig iallafall. Hur det var med resten av folkmassan den dagen kan jag inte svara på .. nånting säger mig dock att de inte kände det där lilla stinget inom sig. De vände väl bara på steken och ägnade hela sin uppmärksamhet mot tehuset igen.. vad vet jag..
Tavlan har iallafall stått vilande ett bra tag men igår gav jag mig på den igen. 4 timmar senare insåg jag att mörkret sänkt sig över Malmö och att min mage kurrade och handen krampade en aning. Skitjobbigt att det är så. Som om en nerv hamnar i kläm.. för många år i café och restaurangbranschen.. that's what it is.. alla tunga lyft.. kånkandet på överfulla brickor eller 4 tallrikar i en hand.. man är sällan smart när man ska visa sig duktig..
En annan hobby förutom måleriet är att fånga processen. Från skiss till färdigt verk. Så här kommer smakprov. Tavlan är självfallet låååångt ifrån klar men det känns dumt att ha skrivit om den utan att ge andra en visuell upplevelse av det som står i texten...
Skissen är ca 14cm x 6cm... Tavlan är 72cm x 52cm..
Egentligen bara kladd i mitt block en dag när jag satt ytterst uttråkad på en föreläsning men jag kom att gilla idén om att fånga ögonblicket i en dansande maiko. Att måla arm- och fotrörelserna. Lite futuristisk expressionism... ;)
Anyways...nu har jag suttit här och babblat på tok för länge igen. Jag har ärenden på stan att uträtta. Ett bibliotek att besöka. Ett fotoprojekt att avsluta. En digital bildberättelse att påbörja. Och en Caesars Palace cd att lyssna in mig på. Hittills ca 4 låtar som fastnat... kanske inte bästa betyget med tanke på att det är en dubbel-cd... Vi får se hur det ser ut i slutet av dagen... En sista sak... mer än jag som vägrar säga the Ceasars? För mig kommer dem alltid vara med ett Palace på slutet!! Ha!
Läs mer om japan, bilder, foto, konst, måla, maiko, geisha, kyoto, caesars, caesars palace, skola
Kommentarer/Comments
Postat av: Sister
Rolig berättelse om hur du fick till fotot:D
Postat av: Dessi
har kollat på tidigare lost säsonger på dvd, så mycket roligare och bättre med maraton. antar att vi inte kommer se alla avsnitten nu heller, eftersom det alltid kommer något emellan. vilka härliga bilder på maikorna! (om man nu säger så?!)
Trackback