Gränslinjer - några tankar kring alkohol och BPS
Borde känna mig utvilad men istället verkar sömnen bara ha gjort saker och ting värre. Igår var jag mentalt utschasad, idag känns kroppen som om den bestodd av ihopsydda delar på en trasdocka. Och istället för att vara fylld med bomullsvadd har man fyllt mina leder med sten. Jag kan inte tänka klart och kroppen är nästan för tung för att ta mig från ett rum till ett annat.
Jag menar ju inget illa. Jag har tagit en ståndpunkt för att skydda inte bara mig själv. Och hur det här än slutar så vägrar jag ge mig på den punkten. Det gör mig inte till en dålig människa - det borde egentligen vara tvärtom. Jag borde mötas med tacksamhet för att jag gör vad jag kan för att hålla en person borta för det som skadar denna så. Istället känner jag mig halvt straffad. Jag känner mig 12år igen. Redo att ge personen whatever it might be - för att få sinnesro, inte för att det är det rätta att göra. Det rätta är att stå kvar på min punkt. Borra ner tårna i sanden och låta tidvågorna slå och slå och slå. Men att stå kvar, förankrad av det jag anser vara rätt.
Alkohol. Jag har en hatkärlek till det. Det är en förrädisk dryck som jag tyvärr har varit alldeles förtjust i själv en gång i tiden. Men det var då och jag försöker att hålla fast till den mer hälsosamma attityd jag lyckades frammana under min tid i den småländska småstaden. Detta är dock svårt när man är tillbaka i Malmö och där man en gång hade slagit rot inne på t ex Ölcafét. För en gångs skull vill jag känna mig rotlös. Jag vill inte känna mig hemmastad på en pub. Jag vill att det ska vara ett kul besök och inte andra hem.
Alkohol. Mitt liv kretsade kring det i Edinburgh. Att ha ett jobb som manager på vad som var en restaurang / bar / nattklubb gjorde på något sätt alkohol till en naturlig del av tillvaron. Att sitta klockan 11 på förmiddagen och provsmaka olika slags tequila, vodka eller likörer från försäljare var inte konstigare än att ta en kopp kaffe. Jag höll i vinprovningar med halva personalen i taget, lagom när vårt shift slutade efter lunch - så att de skulle slippa spotta och istället få en gratis skjuts till en partyeftermiddag. Och när våra skift slutade på kvällen eller natten beroende på om vi jobbat i restaurangen eller klubben, ja då började ju vår egen kväll. Lägg ett pund i glaset och ta en öl, ett glas vin eller en shot sprit med mixer - det var regeln. Och när man öppnade morgonen därpå och fann 127pund i glaset delat på kanske 7-8 personer då visste man att det fanns mer än en som skulle dyka upp med rejäl baksmälla när deras skift började - om de nu dök upp alls. Dags att ringa och förbereda inhopparna på att de kanske skulle få jobba ikväll. Och så levde man livet - spelade ingen roll om det var vardag eller helg. I den världen suddas de gränserna ut till en gråzon.
Så jag tror det är därför jag kan vara starkare nu i min tro på att säga nej till att festa. Been there - done that. Jag vet att en öl aldrig blir en öl.
Gränslinjen - BPS - måste vara vara platsen mellan jordskorpan och helvetet. Som att stå med en fot på var sida om denna linje och inte veta vart man hör hemma. Jag kan inte ens ana hur det verkligen känns trots att jag levt så nära i så många år. Jag kan bara tänka mig att det är som att ta min värsta PMS-dag någonsin och förstärka den gånger några hundra och ändå inte komma i närheten.
Jag har förstått via en mycket bra hemsida att BPS är något som inte kan räknas som ovanligt. Ändå så vet människor så lite om det. Hur det är att se ut som precis vet som helst men att ha en okontrollerbar storm inom en som vid minsta lilla kan ställa tills värre oreda än Gudrun någonsin gjorde mot de stackars skogsägarna i Småland.
Varför omnäms BPS aldrig i skolan? Varför kommer ingen ut och pratar om det? Tror det hade kunnat hjälpa så många som antingen lider av det utan att veta vad det är dem har.. det hade kunnat hjälpa anhöriga att förstå vid ett mycket tidigare läge.. och det hade kunnat göra befolkningen lite mer uppmärksam och förstående.. för det sista en med BPS behöver är att människa sitter och tittar snett!!!
Dagens tanke - mer information till folket!
Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, BPS, borderline, edinburgh, anhörig, trötthet, samhälle,
Jag menar ju inget illa. Jag har tagit en ståndpunkt för att skydda inte bara mig själv. Och hur det här än slutar så vägrar jag ge mig på den punkten. Det gör mig inte till en dålig människa - det borde egentligen vara tvärtom. Jag borde mötas med tacksamhet för att jag gör vad jag kan för att hålla en person borta för det som skadar denna så. Istället känner jag mig halvt straffad. Jag känner mig 12år igen. Redo att ge personen whatever it might be - för att få sinnesro, inte för att det är det rätta att göra. Det rätta är att stå kvar på min punkt. Borra ner tårna i sanden och låta tidvågorna slå och slå och slå. Men att stå kvar, förankrad av det jag anser vara rätt.
Alkohol. Jag har en hatkärlek till det. Det är en förrädisk dryck som jag tyvärr har varit alldeles förtjust i själv en gång i tiden. Men det var då och jag försöker att hålla fast till den mer hälsosamma attityd jag lyckades frammana under min tid i den småländska småstaden. Detta är dock svårt när man är tillbaka i Malmö och där man en gång hade slagit rot inne på t ex Ölcafét. För en gångs skull vill jag känna mig rotlös. Jag vill inte känna mig hemmastad på en pub. Jag vill att det ska vara ett kul besök och inte andra hem.
Alkohol. Mitt liv kretsade kring det i Edinburgh. Att ha ett jobb som manager på vad som var en restaurang / bar / nattklubb gjorde på något sätt alkohol till en naturlig del av tillvaron. Att sitta klockan 11 på förmiddagen och provsmaka olika slags tequila, vodka eller likörer från försäljare var inte konstigare än att ta en kopp kaffe. Jag höll i vinprovningar med halva personalen i taget, lagom när vårt shift slutade efter lunch - så att de skulle slippa spotta och istället få en gratis skjuts till en partyeftermiddag. Och när våra skift slutade på kvällen eller natten beroende på om vi jobbat i restaurangen eller klubben, ja då började ju vår egen kväll. Lägg ett pund i glaset och ta en öl, ett glas vin eller en shot sprit med mixer - det var regeln. Och när man öppnade morgonen därpå och fann 127pund i glaset delat på kanske 7-8 personer då visste man att det fanns mer än en som skulle dyka upp med rejäl baksmälla när deras skift började - om de nu dök upp alls. Dags att ringa och förbereda inhopparna på att de kanske skulle få jobba ikväll. Och så levde man livet - spelade ingen roll om det var vardag eller helg. I den världen suddas de gränserna ut till en gråzon.
Så jag tror det är därför jag kan vara starkare nu i min tro på att säga nej till att festa. Been there - done that. Jag vet att en öl aldrig blir en öl.
Gränslinjen - BPS - måste vara vara platsen mellan jordskorpan och helvetet. Som att stå med en fot på var sida om denna linje och inte veta vart man hör hemma. Jag kan inte ens ana hur det verkligen känns trots att jag levt så nära i så många år. Jag kan bara tänka mig att det är som att ta min värsta PMS-dag någonsin och förstärka den gånger några hundra och ändå inte komma i närheten.
Jag har förstått via en mycket bra hemsida att BPS är något som inte kan räknas som ovanligt. Ändå så vet människor så lite om det. Hur det är att se ut som precis vet som helst men att ha en okontrollerbar storm inom en som vid minsta lilla kan ställa tills värre oreda än Gudrun någonsin gjorde mot de stackars skogsägarna i Småland.
Varför omnäms BPS aldrig i skolan? Varför kommer ingen ut och pratar om det? Tror det hade kunnat hjälpa så många som antingen lider av det utan att veta vad det är dem har.. det hade kunnat hjälpa anhöriga att förstå vid ett mycket tidigare läge.. och det hade kunnat göra befolkningen lite mer uppmärksam och förstående.. för det sista en med BPS behöver är att människa sitter och tittar snett!!!
Dagens tanke - mer information till folket!
Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, BPS, borderline, edinburgh, anhörig, trötthet, samhälle,
Kommentarer/Comments
Postat av: Linda
jobbigt när man inte är utvilad
Postat av: Sophia Almawi
håller me dig !!
pusss
Trackback