LördagsNostalgi (LoveDotCom)
Tänk att några rader på en skärm kan göra en så glad. Några välbehövliga ord från en vän man inte pratat med på länge. Satt och pratade med Dot på msn. Vi kom in på mitt nalkande besök och även min flytt från Eddan och mina planer att återvända den dag min utbildning här i Sverige är klar. Hon funderat på att plugga ett år i New York eller att åka tillbaka till Australien och läsa. Men vad våra planer än är så ville båda tillbaka till Edinburgh för att bo. Och när hon skrev att even though it's in a distant future it is well worth the wait because that day, when we both return, will be the day of my life!
Jisses vad dem orden betydde mycket. Vetskapen om att det fortfaranade finns omtanke och kärlek där. I ca 3år jobbade vi ihop och i ca 18 månader av de 3 åren bodde vi även ihop. Plus att vi umgicks nästan dagligen utanför jobbet och hemmet också. Jag kan inte minnas ett enda bråk. Knappt ens några sura miner. Sen drog hon till Oz och hann inte tillbaka innan det var min tur att dra. Den sista tiden har vi inte hörts särskilt ofta. Fast när hon hörde om mitt besök var hon först med att erbjuda sovplats så länge jag ville stanna. Och idag det här.
Det finns några sådana människor i mitt liv. Personer man inte behöver anstränga sig särskilt mycket att hålla kontakten med för man vet att när man väl ses så är det som om ingen tid gått. Och jag tror att det är det som är riktig vänskap. Jag är ytterst dålig på att höra av mig och är medveten om detta. Därför förebrår jag aldrig någon som är kass på att maila (såvida det inte handlar om total ignoration efter att man utlovat telefonsamtal mm - that deserves a good beating, almost, om jag nu var en sån som slogs, fast de är jag inte, tur för vissa).
Roomies - collegues - best mates!
Jag skickade Dot bilden ovan över msn, som en kul grej. Lite lördagsnostalgi. En stund efter vårt lilla samtal kollade jag mail på myspace och till min stora glädje kunde jag i min lista över mina vänner se att hon ändrat sin profilbild till just den. Kul att se att inte bara jag är en sucker för nostalgi...
Och apropå det så hade jag och Emma en kul stund med att bläddra igenom min hög med fotoalbum denna eftermiddag efter att vi tagit en kaffe på stan (stunden efter att jag och mamma just tagit en kaffe på stan - snacka om lagom dos koffein). Jisses vilka garv. Vilka härliga tider man haft. Ibland är det så lätt att bara sitta och se tillbaka på de misstag man begått och fel val som gjorts. Det man oftare borde göra är att sitta ner och inse vilka fantastiska händelser som tillvaron bjudit på. Det är fan så mycket roligare!
Emma och Bobby
Vet inte vad det är. Men den sista tiden har jag haft problem med att hitta mig själv igen. Har kännt mig lost, apatisk inför mycket och okapabel till att slappna av och ha riktigt roligt. Det har funnits en stor irritation inom mig. Idag känns allt annorlunda. Vet inte om det är vetskapen om att jag ska tillbringa 2 veckor i Edinburgh.. eller om det är mitt vita beslut.. eller om det är glädjen över att ha familjen nära och fina vänner till hands.. eller om det är Queens of the Stone Age imorgon i Köpenhamn.. Vad det än är så känner jag mig ytterst glad idag. Genuin glädje i maggropen. Det är fint. Idag är en bra dag att vara jag!
Läs mer om vänskap, queens of the stone age, edinburgh, känslor, framtiden, minnen, bilder
Jisses vad dem orden betydde mycket. Vetskapen om att det fortfaranade finns omtanke och kärlek där. I ca 3år jobbade vi ihop och i ca 18 månader av de 3 åren bodde vi även ihop. Plus att vi umgicks nästan dagligen utanför jobbet och hemmet också. Jag kan inte minnas ett enda bråk. Knappt ens några sura miner. Sen drog hon till Oz och hann inte tillbaka innan det var min tur att dra. Den sista tiden har vi inte hörts särskilt ofta. Fast när hon hörde om mitt besök var hon först med att erbjuda sovplats så länge jag ville stanna. Och idag det här.
Det finns några sådana människor i mitt liv. Personer man inte behöver anstränga sig särskilt mycket att hålla kontakten med för man vet att när man väl ses så är det som om ingen tid gått. Och jag tror att det är det som är riktig vänskap. Jag är ytterst dålig på att höra av mig och är medveten om detta. Därför förebrår jag aldrig någon som är kass på att maila (såvida det inte handlar om total ignoration efter att man utlovat telefonsamtal mm - that deserves a good beating, almost, om jag nu var en sån som slogs, fast de är jag inte, tur för vissa).
Roomies - collegues - best mates!
Jag skickade Dot bilden ovan över msn, som en kul grej. Lite lördagsnostalgi. En stund efter vårt lilla samtal kollade jag mail på myspace och till min stora glädje kunde jag i min lista över mina vänner se att hon ändrat sin profilbild till just den. Kul att se att inte bara jag är en sucker för nostalgi...
Och apropå det så hade jag och Emma en kul stund med att bläddra igenom min hög med fotoalbum denna eftermiddag efter att vi tagit en kaffe på stan (stunden efter att jag och mamma just tagit en kaffe på stan - snacka om lagom dos koffein). Jisses vilka garv. Vilka härliga tider man haft. Ibland är det så lätt att bara sitta och se tillbaka på de misstag man begått och fel val som gjorts. Det man oftare borde göra är att sitta ner och inse vilka fantastiska händelser som tillvaron bjudit på. Det är fan så mycket roligare!
Emma och Bobby
Vet inte vad det är. Men den sista tiden har jag haft problem med att hitta mig själv igen. Har kännt mig lost, apatisk inför mycket och okapabel till att slappna av och ha riktigt roligt. Det har funnits en stor irritation inom mig. Idag känns allt annorlunda. Vet inte om det är vetskapen om att jag ska tillbringa 2 veckor i Edinburgh.. eller om det är mitt vita beslut.. eller om det är glädjen över att ha familjen nära och fina vänner till hands.. eller om det är Queens of the Stone Age imorgon i Köpenhamn.. Vad det än är så känner jag mig ytterst glad idag. Genuin glädje i maggropen. Det är fint. Idag är en bra dag att vara jag!
Läs mer om vänskap, queens of the stone age, edinburgh, känslor, framtiden, minnen, bilder
Kommentarer/Comments
Postat av: Sister
Man ska ta väl vara på dom som är ens riktiga vänner. När det går åratal mellan ggr:na man ses och det ändå känns som igår när man snackar... Ja!
Då är det med stor sannolik en vän för livet! Och då växer inte på träd.
Puss
Postat av: Sister
Och dom växer ju inte på träd, skulle det vara. Retar mig när jag skriver fel, grrr! :)
Trackback