Måndagens uppgång och fall
Idag styrde Stuart (Stooie) kosan tillbaka till Manchester och jag ligger i soffan utmattad av att bära det ok som det innebär att vara någons guide i 3 dagar, samt att jag även drabbats av en irriterande förkylning som ligger och killar mig i näsa och hals. Någon sprang ju runt Köpenhamn i tron att hon förlorat sin tjocka tröja någonstans under pubrundan, när den egentligen hela tiden satt knuten runt midjan.. dear oh dear.. ska vara jag till det.
Igår hade vi ju dock lämnat Köpenhamn bakom oss och hade en heldag i Malmö. Den bestod av en av mig guidad tur runt stan samt bort till Turning Torso, något som höll på kosta mig mina tänder, ja man skulle rent ut sagt kunna säga livet. Där går vi intet ont anande och pladdrar och blickar upp mot detta svängiga torn när jag plötsligt åker i marken, med skallen först, och med en jävla smäll. Som tur är så är mina reflexer blixtsnabba, det blir så när man serverat i så många år som jag och mången gång räddat vin- eller ölglas från att vippa från brickan ner i golvet. Jag hann alltså med nöd och näppe sätta handflatorna framför munnen och tur var det för annars hade jag varit fröken tandalös i denna stund. Istället klarade jag mig med sönderrivna handflator och skrapsår på näsan. Mina knäm var dock inte lika tursamma och åkte i marken med en rungande smäll och är idag både blåslagna och med fula grusiga skrapsår. Så vad var det som hände då? Jo naturligtvis ännu en bravad a la Pixiekatten. Om man så försökte göra om det i resten av sitt liv så skulle det inte gå. Runt mina fötter satt en ögla av tjock plastsnöre, antagligen någonting som använts i bygget runtomkring till att hålla någonting på plats, plankor eller nått, vad vet väl jag. Men denna hade jag under promenadens gång inte bara lyckats få runt en fot utan på något oförklarligt sätt runt bägge så när jag skulle ta ett steg framåt så blev effekten snarare som om någon sparkade undan benen för mig och jag åkte i backen - föll som en fura. Om det är någon som råkar ut för något sådant så är det såklart jag. Är inte det minsta förvånad egentligen. Att få in två fötter genom en ögla som är ca 20cm i diameter medan man går och utan att märka det, det ska va jag till det.
Efteråt kan man säga att jag var både omtumlad, and in a lot of pain! Stödjandes på Stuart lunkade vi från Torso eländet och ner mot stan igen där vi hade en finfin lunch på Vegegården. Har velat gå dit länge sedan Liza och Emma kastat sina lovord över detta ställe och eftersom Stuart är vegetarian så passade det perfekt. Och jag måste hålla med mina vänner - vilken fantastiskt lunch det var. Buffé bestående av kinesisk och helt vegtarisk mat. "Biff" och bambugryta, "kycklinggryta" med kokosmjölk och babymajs, friterade "räkor" och friterad aubergine, ris, stekta nudlar, salladsbar, bröd, frukt och mycket annat gott. Lätt något jag rekommenderar, gå dit och njut!
Med fullproppade magar begav vi oss hemåt för en liten vilopaus. Förkylda och fortfarande aningen bakfulla sedan helgen så behövde vi en power nap. Runt 20-tiden återvände vi ut eftersom Stuart insisterade på att få bjuda på middag som tack för att jag gett honom tak över huvudet. Vi skulle egentligen gå till Volym och äta deras underbara tofuburgare men vi kände båda att det under dagarna blivit lite mycket friterat och burgar-aktigt. Och jag kände att det var för långt till Möllan för mina stackars onda ben så det blev Davidshall. Jag hade ju inte bangat för lite hälsosam och ljuvlig sushi på Hai men Stuart kände att den vegetariska sushin inte var lika lockande.
Så vi hamnade på Via Veneto för att äta lite italienskt. Har varit där innan och hade då en bra upplevelse. Men det måste givitvis varit innan min tid inom restauranger. Via Veneto får bara ris, och ingen ros!!!! Efter att vi ätit upp huvudrätten så blev vi totalt ignorerade. Servitören, som skulle kunna kosta på sig ett och annat leende, höll sig på säkert avstånd från vårt bord och sprang istället runt och dukade andra bord som betalat och gått eller så gömde han sig i köket. När jag till slut gick upp till honom för att be om 2 glas vin till och en titt på dessertmenyn så kollade han på mig som om jag nyss sagt det dummaste han nånsin hört och svarade kallt: Nej vi har stängt. Två minuter senare hamnade notan på vårt bord utan att vi ens bett om den.
Jag har sedan 1997 då jag satte min fot i restaurangbranschen aldrig nekat befintliga gäster. Dem ser man till att dem har det bra och blir nöjda. Är köket stängt så är det klart att man kan neka nya folk som kommer in men man nekar jädrans i det aldrig dem som redan sitter där! Först och främst är det en förlust av pengar och för det andra urdålig service! Verkligen en besvikelse att servicekänslan på restauranger i Malmö kan vara så låg, på gränsen till obefintlig! Via Veneto är ett ställe vars dörrar jag aldrig mer kommer gå genom och jag råder andra till att göra det samma. Det finns ställen som bättre förtjänar kundskaran, som t ex Moonlit Lounge - som också är en italiensk restaurang och ligger endast ett stenkast från landsmannen på Davidhallsgatan. Dock gav vi inte upp så lätt. Vår kväll skulle inte ta slut med ett upp och nervänt leende minsann. Det blev ett par öl på JP's där barflickorna alltid är glada och trevliga och så är det ju så nära hem!
Idag var det då dagen D, dags för Stooie att åka hem igen. Men vi beslutade att ses snart igen. Jag tänker nämligen att min 2 veckors visit i Edinburgh lika bra skulle kunna se ut så här; 2-3 dar hos Gaby i London, 2-3 dar hos Stooie nära Manchester och sen runt en vecka i Eddan. Under hela april och maj har jag ju i princip inga föreläsningar i Kalmar utan allt är hemjobberi i och med c-uppsatsen. Få se hur jag gör.
Nu ska jag dock gosa ner mig i soffan och kolla på The Number 23 med Jim Carrey.
God dagens.
Lite Köpenhamns bilder på mig och Stooie. Och även på vad jag anser måste vara världens fulaste kreationer - vem anställde personen som klädde de dockorna egentligen?? Ännu mer ofattbart - outfitten till vänster kostar endast runt 15 000 danska kronor! När folk skriver om dagens outfit i sina bloggar så borde tävlingen inte vara vem som är mest moderiktig utan vem som kan hittade den allra fulaste. Tror att jag leder den genren utan större konkurrens som det är nu!
Läs även andra bloggares åsikter om Köpenhamn, Malmö, mat, dagens, outfit, mode, via veneto, vegegården, tips, bilder
Pixiekatten lives and breath in Malmö
Igår hade vi ju dock lämnat Köpenhamn bakom oss och hade en heldag i Malmö. Den bestod av en av mig guidad tur runt stan samt bort till Turning Torso, något som höll på kosta mig mina tänder, ja man skulle rent ut sagt kunna säga livet. Där går vi intet ont anande och pladdrar och blickar upp mot detta svängiga torn när jag plötsligt åker i marken, med skallen först, och med en jävla smäll. Som tur är så är mina reflexer blixtsnabba, det blir så när man serverat i så många år som jag och mången gång räddat vin- eller ölglas från att vippa från brickan ner i golvet. Jag hann alltså med nöd och näppe sätta handflatorna framför munnen och tur var det för annars hade jag varit fröken tandalös i denna stund. Istället klarade jag mig med sönderrivna handflator och skrapsår på näsan. Mina knäm var dock inte lika tursamma och åkte i marken med en rungande smäll och är idag både blåslagna och med fula grusiga skrapsår. Så vad var det som hände då? Jo naturligtvis ännu en bravad a la Pixiekatten. Om man så försökte göra om det i resten av sitt liv så skulle det inte gå. Runt mina fötter satt en ögla av tjock plastsnöre, antagligen någonting som använts i bygget runtomkring till att hålla någonting på plats, plankor eller nått, vad vet väl jag. Men denna hade jag under promenadens gång inte bara lyckats få runt en fot utan på något oförklarligt sätt runt bägge så när jag skulle ta ett steg framåt så blev effekten snarare som om någon sparkade undan benen för mig och jag åkte i backen - föll som en fura. Om det är någon som råkar ut för något sådant så är det såklart jag. Är inte det minsta förvånad egentligen. Att få in två fötter genom en ögla som är ca 20cm i diameter medan man går och utan att märka det, det ska va jag till det.
Efteråt kan man säga att jag var både omtumlad, and in a lot of pain! Stödjandes på Stuart lunkade vi från Torso eländet och ner mot stan igen där vi hade en finfin lunch på Vegegården. Har velat gå dit länge sedan Liza och Emma kastat sina lovord över detta ställe och eftersom Stuart är vegetarian så passade det perfekt. Och jag måste hålla med mina vänner - vilken fantastiskt lunch det var. Buffé bestående av kinesisk och helt vegtarisk mat. "Biff" och bambugryta, "kycklinggryta" med kokosmjölk och babymajs, friterade "räkor" och friterad aubergine, ris, stekta nudlar, salladsbar, bröd, frukt och mycket annat gott. Lätt något jag rekommenderar, gå dit och njut!
Med fullproppade magar begav vi oss hemåt för en liten vilopaus. Förkylda och fortfarande aningen bakfulla sedan helgen så behövde vi en power nap. Runt 20-tiden återvände vi ut eftersom Stuart insisterade på att få bjuda på middag som tack för att jag gett honom tak över huvudet. Vi skulle egentligen gå till Volym och äta deras underbara tofuburgare men vi kände båda att det under dagarna blivit lite mycket friterat och burgar-aktigt. Och jag kände att det var för långt till Möllan för mina stackars onda ben så det blev Davidshall. Jag hade ju inte bangat för lite hälsosam och ljuvlig sushi på Hai men Stuart kände att den vegetariska sushin inte var lika lockande.
Så vi hamnade på Via Veneto för att äta lite italienskt. Har varit där innan och hade då en bra upplevelse. Men det måste givitvis varit innan min tid inom restauranger. Via Veneto får bara ris, och ingen ros!!!! Efter att vi ätit upp huvudrätten så blev vi totalt ignorerade. Servitören, som skulle kunna kosta på sig ett och annat leende, höll sig på säkert avstånd från vårt bord och sprang istället runt och dukade andra bord som betalat och gått eller så gömde han sig i köket. När jag till slut gick upp till honom för att be om 2 glas vin till och en titt på dessertmenyn så kollade han på mig som om jag nyss sagt det dummaste han nånsin hört och svarade kallt: Nej vi har stängt. Två minuter senare hamnade notan på vårt bord utan att vi ens bett om den.
Jag har sedan 1997 då jag satte min fot i restaurangbranschen aldrig nekat befintliga gäster. Dem ser man till att dem har det bra och blir nöjda. Är köket stängt så är det klart att man kan neka nya folk som kommer in men man nekar jädrans i det aldrig dem som redan sitter där! Först och främst är det en förlust av pengar och för det andra urdålig service! Verkligen en besvikelse att servicekänslan på restauranger i Malmö kan vara så låg, på gränsen till obefintlig! Via Veneto är ett ställe vars dörrar jag aldrig mer kommer gå genom och jag råder andra till att göra det samma. Det finns ställen som bättre förtjänar kundskaran, som t ex Moonlit Lounge - som också är en italiensk restaurang och ligger endast ett stenkast från landsmannen på Davidhallsgatan. Dock gav vi inte upp så lätt. Vår kväll skulle inte ta slut med ett upp och nervänt leende minsann. Det blev ett par öl på JP's där barflickorna alltid är glada och trevliga och så är det ju så nära hem!
Idag var det då dagen D, dags för Stooie att åka hem igen. Men vi beslutade att ses snart igen. Jag tänker nämligen att min 2 veckors visit i Edinburgh lika bra skulle kunna se ut så här; 2-3 dar hos Gaby i London, 2-3 dar hos Stooie nära Manchester och sen runt en vecka i Eddan. Under hela april och maj har jag ju i princip inga föreläsningar i Kalmar utan allt är hemjobberi i och med c-uppsatsen. Få se hur jag gör.
Nu ska jag dock gosa ner mig i soffan och kolla på The Number 23 med Jim Carrey.
God dagens.
Lite Köpenhamns bilder på mig och Stooie. Och även på vad jag anser måste vara världens fulaste kreationer - vem anställde personen som klädde de dockorna egentligen?? Ännu mer ofattbart - outfitten till vänster kostar endast runt 15 000 danska kronor! När folk skriver om dagens outfit i sina bloggar så borde tävlingen inte vara vem som är mest moderiktig utan vem som kan hittade den allra fulaste. Tror att jag leder den genren utan större konkurrens som det är nu!
Läs även andra bloggares åsikter om Köpenhamn, Malmö, mat, dagens, outfit, mode, via veneto, vegegården, tips, bilder
Pixiekatten lives and breath in Malmö
Kommentarer/Comments
Postat av: Marlene / trolltyg & änglaströssel
Åh snälla vännen... du behöver nästan få en sån kopp kaffe som jag bjuder på i svarskommentar hemma hos mej. Du verkar ha fullt upp och ändå tog du dej tid och titta in till mej på en kopp. Välkommen tillbaks
Postat av: Pixiekatten
Här är en som aldrig är för upptagen för en kaffe - tvärtom. Kaffe först, allting annat sen! ;))
Postat av: Marlene / trolltyg & änglaströssel
Ja då måste du titta här, lite annat kaffe med änglaströssel
Postat av: Marlene / trolltyg & änglaströssel
Nähä. se det gick inte allas att länka, men adressen är denna iaf http://blogg.marlenes.nu/2007/04/en-kopp-kaffe-med-nglastrssel-serveras.html
Postat av: Carro
Ey
tusen tack!!!! :D
Postat av: RedLib
Ni restaurangfolk är så kollegialt stränga och krävande på varandra :-)
Postat av: Pixiekatten
RedLib: Japp det är vi verkligen, tror det kallas arbetsskada.. ;)
Trackback