PixieKatten

Det har faktiskt varit oerhört skönt att få sitta apatiskt framför skärmen hela dagen. Number 23 (med Jim Carrey) sög i och för sig men bara att slippa tänka och röra på mig var obetalbart. Imorgon ska jag ta itu med att skicka Tradera grejor och skriva bokseminariet som klassen pysslade med i fredags, om min lärare mailat mig frågorna vill säga. Fick återigen påminna henne i eftermiddags när min mailbox låg öde och tom. Imorgon är också dagen då jag ska fundera över mitt postmoderna konstspektakel. Och så ska jag röra på mig. Ta en rejäl promenad runt Malmö stad. Det är fint med besök men det har blivit för mycket av det goda, skräpmat, öl och sötsaker. Känns som om huden sitter åt och klämmer på mig, som ett par för små brallor. Jag vet ju såklart att detta "bara" är mitt sjuka sinne som nu vaknar upp och har ångest över att jag givit mig hän åt detta okontrollerade intag.. Och bästa botet är rikligt med motion rörelse och ett par dar med striktare kost. Sen brukar panikkänslorna lätta och det klöser inte riktigt lika jävligt på insidan av huvudet. Önskar att det kunde sluta helt. Att jag kunde låta mig själv vara nån gång. Jag om någon är ju så anti utseendefixering man kan vara och önskar det inte åt någon annan heller. Och det är ju inte så att jag springer och glor i spegeln och kollar skalan av snygghet, nej detta sitter inborrat i skallen, ända in i själen.. Vad gjorde jag för att förtjäna dessa demoner utöver allt annat skit man ska släppa runt på innanför pannbenet..?

Anyway.. nog med gnäll och grubbel. Tror jag ska återgå till filmtittandet innan jag går och knyter mig bra mycket tidigare än vanligt. Deadbeat.

---

Läs mer om vikt, hälsa, samhälle

---

Pixiekatten lives and breathes in Malmö