The Shermaniac (sushiprat och ekonomignäll)
Jobbat hela dagen med mitt Cindy Sherman projekt till nästa vecka. Så roligt det har varit. Att man så enkelt kan göra sig till helt olika individer. BIlder kommer när jag är klar med det hela. Fick ett fint avbrott i arbetet när Liza kom hit med färska fisken och tofu. Det blev ett sushikalas som heter duga. Extra roligt att det var hennes första gång att äta rå fisk efter en lång tid som vegan, så spänningen låg i luften, det är ju antingen något man älskar eller hatar.. she loved it..
Love at first bite!
Detta är första helgen av mitt nya s.k vitare liv. Och det känns bra. Ingen utgångsnoja. Ingen ångest över att jag sitter hemma och softar. Tvärtom. Eftersom jag för mig själv erkänt att jag inte pallar med utelivet i staden så finns heller ingen press att fortsätta försöka tycka om det. Det är skönt att leva ett lite slappt liv och istället ha de stora sakerna att se fram emot. Queens of the stoneage på söndag. Manchester och Edinburgh i april. Kina i juni. Och så finns det ju alltid mindre saker att förgylla vardagen med - som mer sushikalas och våffelfester såklart! ;)
Har lagt ut massa mer saker på Tradera. Det enda i mitt liv som skapar vardagsstress är ekonomin. Fy fan vad jag hatar att va student. Skulle kunna jobba visst, men vad är det som säger att bara för att man studerar så ska man skaffa kneg för att lyckas överleva. Tänk om jag känner för att utnyttja den frihet jag faktiskt har att bestämma själv och använda min tid till annat. Sånt som leder till personlig utveckling och lycka istället. Som att måla, teckna, plugga japanska mm.. Varför ska inte jag kunna ha ett ekonomiskt stressfritt liv bara för att jag läser? Ibland känns det som om man straffas för att man är en äldre student. Inget bostadsbidrag t ex. Vad tusan har det med ålder att göra? Bostadsbidrag betalas av tills man fyller 29 sen är det klippt. För jävligt.
Men tänker kanske någon, jag ska ju till Eddan och Kina.. och ja det stämmer. Och det möjliggörs av en enda anledning, att jag offrar enormt mycket. Jag sparar och lever ett händelselöst liv under i princip hela året. Jag har shoppingstopp på kläder, kosmetika, skivor, böcker och allt annat man kan tänkas vilja köpa. Jag säljer en mängd saker på Tradera och även eBay. Jag har gjort upp en budget som visar exakt hur mycket jag kan spendera var vecka ända fram tills jag kommer hem från Kina i juli. Och ingenting har att göra med att jag är student. Detta är mitt val och inte alla kan snåla på sitt redan futtiga studiemedel så att de kan resa. Jag tror det är en av mina stora talanger - att jag är sjukt ekonomisk! Och envis! Jag gjorde samma sak förra året med Japan och Korea och när man väl sitter därborta då kommer återbetalningen. Den stora belöningen är att medan alla som söp bort sina lånade pengar på studentpuben nu går där hemma och morrar på nått jobb medan jag sitter och tar en öl på en uteservering i 40graders värme och tittar på t ex Shanghais skyline.. Not bad I say!
Denna syn väntar mig i Juni - wow!!!!!
(Bild lånad från: http://www.destination360.com/asia/china/shanghai.php)
Det är dock med lite sorg i hjärtat som jag gör mig av med vissa saker. Som alla (egentligen helt meningslösa) Japan-prylar. Dem är ju så roliga!!! Men den nya jag som faktiskt måste jobba vidare på min icke-materiella personlighet måste fortsätta avpoletera saker även om det skär lite i mig. En dag ska jag ju flytta från landet igen och denna gången ska jag inte ha en massa saker i folks källare och vindar. Jag vill vara en fri själ. No bagage left behind!
Ajöss med skojigheterna!
Det kliar i fingrarna att leka vidare i Photoshop så jag tror att jag ska återgå till att göra lite nytta. Kanske återkommer senare under kvällen med mer tankar och lösdrivet prat. Until then:
Pixiecat likes Wildcat!
Läs mer om ekonomi, sushi, tradera, shanghai, anime, ratatat, samhälle, fredag, bilder, resa
Love at first bite!
Detta är första helgen av mitt nya s.k vitare liv. Och det känns bra. Ingen utgångsnoja. Ingen ångest över att jag sitter hemma och softar. Tvärtom. Eftersom jag för mig själv erkänt att jag inte pallar med utelivet i staden så finns heller ingen press att fortsätta försöka tycka om det. Det är skönt att leva ett lite slappt liv och istället ha de stora sakerna att se fram emot. Queens of the stoneage på söndag. Manchester och Edinburgh i april. Kina i juni. Och så finns det ju alltid mindre saker att förgylla vardagen med - som mer sushikalas och våffelfester såklart! ;)
Har lagt ut massa mer saker på Tradera. Det enda i mitt liv som skapar vardagsstress är ekonomin. Fy fan vad jag hatar att va student. Skulle kunna jobba visst, men vad är det som säger att bara för att man studerar så ska man skaffa kneg för att lyckas överleva. Tänk om jag känner för att utnyttja den frihet jag faktiskt har att bestämma själv och använda min tid till annat. Sånt som leder till personlig utveckling och lycka istället. Som att måla, teckna, plugga japanska mm.. Varför ska inte jag kunna ha ett ekonomiskt stressfritt liv bara för att jag läser? Ibland känns det som om man straffas för att man är en äldre student. Inget bostadsbidrag t ex. Vad tusan har det med ålder att göra? Bostadsbidrag betalas av tills man fyller 29 sen är det klippt. För jävligt.
Men tänker kanske någon, jag ska ju till Eddan och Kina.. och ja det stämmer. Och det möjliggörs av en enda anledning, att jag offrar enormt mycket. Jag sparar och lever ett händelselöst liv under i princip hela året. Jag har shoppingstopp på kläder, kosmetika, skivor, böcker och allt annat man kan tänkas vilja köpa. Jag säljer en mängd saker på Tradera och även eBay. Jag har gjort upp en budget som visar exakt hur mycket jag kan spendera var vecka ända fram tills jag kommer hem från Kina i juli. Och ingenting har att göra med att jag är student. Detta är mitt val och inte alla kan snåla på sitt redan futtiga studiemedel så att de kan resa. Jag tror det är en av mina stora talanger - att jag är sjukt ekonomisk! Och envis! Jag gjorde samma sak förra året med Japan och Korea och när man väl sitter därborta då kommer återbetalningen. Den stora belöningen är att medan alla som söp bort sina lånade pengar på studentpuben nu går där hemma och morrar på nått jobb medan jag sitter och tar en öl på en uteservering i 40graders värme och tittar på t ex Shanghais skyline.. Not bad I say!
Denna syn väntar mig i Juni - wow!!!!!
(Bild lånad från: http://www.destination360.com/asia/china/shanghai.php)
Det är dock med lite sorg i hjärtat som jag gör mig av med vissa saker. Som alla (egentligen helt meningslösa) Japan-prylar. Dem är ju så roliga!!! Men den nya jag som faktiskt måste jobba vidare på min icke-materiella personlighet måste fortsätta avpoletera saker även om det skär lite i mig. En dag ska jag ju flytta från landet igen och denna gången ska jag inte ha en massa saker i folks källare och vindar. Jag vill vara en fri själ. No bagage left behind!
Ajöss med skojigheterna!
Det kliar i fingrarna att leka vidare i Photoshop så jag tror att jag ska återgå till att göra lite nytta. Kanske återkommer senare under kvällen med mer tankar och lösdrivet prat. Until then:
Pixiecat likes Wildcat!
Läs mer om ekonomi, sushi, tradera, shanghai, anime, ratatat, samhälle, fredag, bilder, resa
Kommentarer/Comments
Postat av: Sister
Ja, det är ju så: Den som spar han har:)
Fast glöm inte att vi fick ju rätt stora summor av föräldrarna oxå.
Puss
Postat av: Pixiekatten
Sant! :) Utan den pengen hade jag nog kommit till Kina men inte hem..heheh.. ;)
Postat av: Sister
Förresten, sushin på bilderna såg väldigt smarrig ut. Synd att det ska smaka så jäkligt ;)
Trackback