Förklädda Robotar gör manliga perspektiv kvinnliga
Jag har lyssnat på Robots in Disguise under ett par veckors tid nu och det verkar inte som om jag kan få nog. Det var längesen jag tog åt mig texter, ens lade märkte till dem. Men med så mycket massproducerad smörja som florerar nu så är det kanske inte så konstigt att man stänger ner. Känns extra kul att det är två damer som står för mitt uppvaknande. Robots in Disguise gör elctrolåtar som till stor del låter hobby och hemmaplonkat, tills nya ep:n totalt slog omkull mig - den är galet bra. Electro som hör hemma på ett dansgolv. Jag kan iallafall inte sitta still när jag lyssnar på alla versionerna av The Sex Has Made Me Stupid i rad - och det gör jag verkligen.
Det jag älskar i dessa texter är att det ofta finns ett perspektiv som alltid anses vara manligt. De tar för sig och kräver och tar plats. De vänder upp och ner på vad och vem som är ett objekt och vår norm och får det att kännas fullt naturligt och förbannat bra. Vi borde alla ifrågasätta mera. Dee Plume och Sue Denim är mina hjältinnor - och det var inte igår jag hade några sådana att se upp till. De blir allt färre desto äldre man blir känns det som. Att lyssna till Plumes och Denims texter är som att gå tillbaka i tiden och läsa Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg för första gången.
Ur 'Boys':
Let us celebrate the foreign glamour of boys. Their allure is left unexplained. Their features and form alien to girls as described by girls. Scant chance for us to consume the beauty of the male body for pleasure.
The body of boys, the blood of boys...
we like...
your skin
flat chest
shoulders square
cock
sex
broken voices
skinny hips
shape
synthesis
sinew
bass
metal
Behöver jag säga mer?
Nu ska jag låta Winamp sova ett tag och istället kolla lite Pushing Daisies - tack Emma - evigt tacksam för rådet!
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, norm, objekt, sex, robots in disguise
Det jag älskar i dessa texter är att det ofta finns ett perspektiv som alltid anses vara manligt. De tar för sig och kräver och tar plats. De vänder upp och ner på vad och vem som är ett objekt och vår norm och får det att kännas fullt naturligt och förbannat bra. Vi borde alla ifrågasätta mera. Dee Plume och Sue Denim är mina hjältinnor - och det var inte igår jag hade några sådana att se upp till. De blir allt färre desto äldre man blir känns det som. Att lyssna till Plumes och Denims texter är som att gå tillbaka i tiden och läsa Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg för första gången.
Ur 'Boys':
Let us celebrate the foreign glamour of boys. Their allure is left unexplained. Their features and form alien to girls as described by girls. Scant chance for us to consume the beauty of the male body for pleasure.
The body of boys, the blood of boys...
we like...
your skin
flat chest
shoulders square
cock
sex
broken voices
skinny hips
shape
synthesis
sinew
bass
metal
Behöver jag säga mer?
Nu ska jag låta Winamp sova ett tag och istället kolla lite Pushing Daisies - tack Emma - evigt tacksam för rådet!
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, norm, objekt, sex, robots in disguise
Kommentarer/Comments
Trackback