Håller regnet kärt
En dag som stämmer överens med mitt sinneslag. Regnet utanför och den murkna himlen talar för att idag får jag lov att hålla mig inomhus. Det är ok att ha dagarna när man bara inte känner för nått. Inte möta människor man inte känner på gatan eller i parken. Helt enkelt få vara lite skygg och inne i sig själv...
Igår fixade jag ju och donade non stop. Slog in saker som sålts under Traderas hammare och långpromenade först till postombudet för att skicka dem, sen Netto, vidare till Stadsbiblioteket och sist Symaskinsaffären för att inhandla svart tråd (men de hade stängt för lunch 6min innan jag kom - dammit - lunch kl14 till kl15, vad är de för skum tid?). Sydde om 3-4 tröjor och ett par brallor. Skrev klart arbetet om postmodernismen. Började läsa i nya delkursens bok av Jerome Bruner - Kulturens väv. Och jag kom äntligen till skott och tog hem Skype. Så jäkla dumt att man inte tänkt på det tidigare. Ringa gratis till vänner i Skottland, Japan och Australien, det är ju genialiskt! Till på köpet så lagade jag också lite japansk lunch - okonomiyaki - och den blev nästintill perfekt. Kanske skulle ta jobb som okonomiyaki-kock på nått japanskt ställe i Malmö. ;o) (Ger gärna receptet till den som vill ha - just ask the pro! Haha..) (Pro = proffset och inte Pensionärernas Riksförbund - men de fattade ni va.. hehe..)
Det finaste av allt var att jag satt och åt på min målarstol precis innanför den vidöppna balkongdörren och solen lyste mig i ansiktet och jag hade bara på mig shorts och tshirt och det var så jäkla underbart! Jag blundade och lät smaken av okonomiyakin lura mig för studen. Jag satt inte alls i lägenheten i Malmö utan på en terrass i Japan. I Kyoto och framför mig sträckte Kamo floden ut sig. Och vid dess kant satt ett tjugotal par och höll varann i handen och enligt japansk tradition så hade man kunnat mäta 50cm på pricken mellan varje par. Allting ska alltid vara så exakt och så ordentligt - till och med när de sitter och myser avslappnat med sin partner.
Mmmmmmm... lite meckigt men j*vligt gott!
Kaz - erbjöd sig spontant att guida mig i Kyoto och blev en god vän!
Här står han vid Kamogawas terrasser och nedanför sitter alla par.
Så ja minsann, när jag vaknade idag så kände jag mig för en gångs skull osugen på att göra nått. En riktig hemmasittar dag. Roomien är i Stockholm på kurs tills på söndag så jag kan verkligen bara få lov att vara de närmaste dagarna. Men det är jobbigt att vara på sånt osocialt eremithumör när solen gassar utanför och kroppen gråter efter att få komma ut och röra på sig och lapa solsken. Så idag har jag tur. Jag kan sitta och ruva i lägenheten bäst jag vill. Det är knappt jag ens kommer kunna övertala benen att ta mig genom dörren för att köpa den förbaskade sytråden.
Gårdagen hade med sig en annan sak i sin famn. Ny musik! Hade ju glömt nästan hur bra Last.fm är! Det hela började med att Sister rekommenderade lite låtar som var fantastiska och sen var det bara att följa den röda tråden på Last. Rekommendationer på rekommendationer på rekommendationer kan leda en långt och till band man aldrig hört talas om men som plötsligt svingar sig rätt in under kategorin Favoriter. Not bad!
Nu ska jag dock sätta på mer kaffe och börja jobba på instuderingsfrågorna till Bruner-boken. Eller kanske bara slappa ett tag till. Fan vad bra jag har det som pluggar som jag gör. Totalt egenbestämmande. Jag gör vad jag vill när jag vill bara det som ska bli gjort blir gjort så är lugnt. Har gnällt över slappheten förr men just idag känns det fint. Orkar inte dem till stor del av tiden så kan jag ha en dag när jag inte orkar heller.. I call that fair!
Läs mer om japan, okonomiyaki, tradera, last.fm, bilder, kultur, kyoto, sy, ensamhet, skype
Igår fixade jag ju och donade non stop. Slog in saker som sålts under Traderas hammare och långpromenade först till postombudet för att skicka dem, sen Netto, vidare till Stadsbiblioteket och sist Symaskinsaffären för att inhandla svart tråd (men de hade stängt för lunch 6min innan jag kom - dammit - lunch kl14 till kl15, vad är de för skum tid?). Sydde om 3-4 tröjor och ett par brallor. Skrev klart arbetet om postmodernismen. Började läsa i nya delkursens bok av Jerome Bruner - Kulturens väv. Och jag kom äntligen till skott och tog hem Skype. Så jäkla dumt att man inte tänkt på det tidigare. Ringa gratis till vänner i Skottland, Japan och Australien, det är ju genialiskt! Till på köpet så lagade jag också lite japansk lunch - okonomiyaki - och den blev nästintill perfekt. Kanske skulle ta jobb som okonomiyaki-kock på nått japanskt ställe i Malmö. ;o) (Ger gärna receptet till den som vill ha - just ask the pro! Haha..) (Pro = proffset och inte Pensionärernas Riksförbund - men de fattade ni va.. hehe..)
Det finaste av allt var att jag satt och åt på min målarstol precis innanför den vidöppna balkongdörren och solen lyste mig i ansiktet och jag hade bara på mig shorts och tshirt och det var så jäkla underbart! Jag blundade och lät smaken av okonomiyakin lura mig för studen. Jag satt inte alls i lägenheten i Malmö utan på en terrass i Japan. I Kyoto och framför mig sträckte Kamo floden ut sig. Och vid dess kant satt ett tjugotal par och höll varann i handen och enligt japansk tradition så hade man kunnat mäta 50cm på pricken mellan varje par. Allting ska alltid vara så exakt och så ordentligt - till och med när de sitter och myser avslappnat med sin partner.
Mmmmmmm... lite meckigt men j*vligt gott!
Kaz - erbjöd sig spontant att guida mig i Kyoto och blev en god vän!
Här står han vid Kamogawas terrasser och nedanför sitter alla par.
Så ja minsann, när jag vaknade idag så kände jag mig för en gångs skull osugen på att göra nått. En riktig hemmasittar dag. Roomien är i Stockholm på kurs tills på söndag så jag kan verkligen bara få lov att vara de närmaste dagarna. Men det är jobbigt att vara på sånt osocialt eremithumör när solen gassar utanför och kroppen gråter efter att få komma ut och röra på sig och lapa solsken. Så idag har jag tur. Jag kan sitta och ruva i lägenheten bäst jag vill. Det är knappt jag ens kommer kunna övertala benen att ta mig genom dörren för att köpa den förbaskade sytråden.
Gårdagen hade med sig en annan sak i sin famn. Ny musik! Hade ju glömt nästan hur bra Last.fm är! Det hela började med att Sister rekommenderade lite låtar som var fantastiska och sen var det bara att följa den röda tråden på Last. Rekommendationer på rekommendationer på rekommendationer kan leda en långt och till band man aldrig hört talas om men som plötsligt svingar sig rätt in under kategorin Favoriter. Not bad!
Nu ska jag dock sätta på mer kaffe och börja jobba på instuderingsfrågorna till Bruner-boken. Eller kanske bara slappa ett tag till. Fan vad bra jag har det som pluggar som jag gör. Totalt egenbestämmande. Jag gör vad jag vill när jag vill bara det som ska bli gjort blir gjort så är lugnt. Har gnällt över slappheten förr men just idag känns det fint. Orkar inte dem till stor del av tiden så kan jag ha en dag när jag inte orkar heller.. I call that fair!
Läs mer om japan, okonomiyaki, tradera, last.fm, bilder, kultur, kyoto, sy, ensamhet, skype
Kommentarer/Comments
Postat av: emma
ah! okinominyaki! jag vill ha! ahh! snart!
Postat av: Sister
Det är helt ok att känna sig så! Skönt att bara sitta inne och ruva i lägenheten.
Puss
Postat av: Pixie
ja fast de blev ju inte så mycket ruvande - solen kom jö - och då måste jag ut - så är de bara! :o)
Trackback