Trixy for a Pixie
Det är helt otroligt hur saker kan svänga i mitt huvud. För ca 48h sen satt jag och var hur glad som helst över att jag fått ett fint mail från mannen i Skottland. Nu är jag inte så säker längre på att det var vad jag behövde höra. Detta är en person som jag haft ögonen på i flera år. Han har liksom alltid funnits i mitt bakhuvud som en slags dagdröm - något som jag aldrig trodde skulle bli av. Speciellt inte efter att jag flyttat från Edinburgh. Och nu är inte bara en 'date' inplanerad utan två - en kaffe på Black Medicine och en drink på en bar. Sen då?
Kanske vi inte alls kommer trivas i varandras sällskap och den vision jag haft om honom kommer va raserad och vem ska man då drömma lite om? Eller så går det tvärtom.. åren av att sitta på varsin sida av puben och bara glo på varann betalar av sig och löve is in the air... På något sätt är det än värre eftersom jag hela mitt liv proppsat på att förhållanden på distans ALDRIG funkar. Ska jag behöva motbevisa mig själv efter alla dessa år med denna attityd?Jag som aldig skulle få för mig att lita på en av motsatt kön - inte efter de ruttna ägg jag haft missnöjet att vara ihop med fram tills nu. Så vad göra? Som att välja mellan pest och asbest...
Sen tillbakakomsten till Sverige för snart 2år sen har jag hållt mig på avstånd från manskap. Men det är klart att de börjar rycka lite i förhållandenerven nu när våren sakta kommer kravlande in i detta land. Det hade ju varit lite fint att få släppa fram känslorna lite. Släpp fångarna loss det är vår! ;o) Jag har hållt mina känslor i strama tyglar. Vill jag verkligen riskera att han på andra sidan Nordsjön stjäler dem från mig när jag väl vågar mig på att koppla loss dem?
Och varför pratar jag om mina känslor som om de var nån jäkla hund?
Varför ödslar jag tid på att prata om detta överhuvudtaget?
Varför fortsätta ställa retoriska frågor när jag inte förväntar mig nått svar? Detta är ju bara ett utlopp för mina hjärnvågor. En kanal för mina tankar.
Ska gå och sova. Först vill jag bara tacka Sister för hennes braiga tips på musik:
Tack!!
Läs mer om cinematics, känslor, förhållande, dagbok, tankar, tisdag, date, vårkänslor
Kanske vi inte alls kommer trivas i varandras sällskap och den vision jag haft om honom kommer va raserad och vem ska man då drömma lite om? Eller så går det tvärtom.. åren av att sitta på varsin sida av puben och bara glo på varann betalar av sig och löve is in the air... På något sätt är det än värre eftersom jag hela mitt liv proppsat på att förhållanden på distans ALDRIG funkar. Ska jag behöva motbevisa mig själv efter alla dessa år med denna attityd?Jag som aldig skulle få för mig att lita på en av motsatt kön - inte efter de ruttna ägg jag haft missnöjet att vara ihop med fram tills nu. Så vad göra? Som att välja mellan pest och asbest...
Sen tillbakakomsten till Sverige för snart 2år sen har jag hållt mig på avstånd från manskap. Men det är klart att de börjar rycka lite i förhållandenerven nu när våren sakta kommer kravlande in i detta land. Det hade ju varit lite fint att få släppa fram känslorna lite. Släpp fångarna loss det är vår! ;o) Jag har hållt mina känslor i strama tyglar. Vill jag verkligen riskera att han på andra sidan Nordsjön stjäler dem från mig när jag väl vågar mig på att koppla loss dem?
Och varför pratar jag om mina känslor som om de var nån jäkla hund?
Varför ödslar jag tid på att prata om detta överhuvudtaget?
Varför fortsätta ställa retoriska frågor när jag inte förväntar mig nått svar? Detta är ju bara ett utlopp för mina hjärnvågor. En kanal för mina tankar.
Ska gå och sova. Först vill jag bara tacka Sister för hennes braiga tips på musik:
Tack!!
Läs mer om cinematics, känslor, förhållande, dagbok, tankar, tisdag, date, vårkänslor
Kommentarer/Comments
Postat av: Sister
Så lite så! :))
Jag tycker att du ska ta det som det kommer med mannen. Just nu har du en el två dejter att se fram emot, vad som händer därefter vet ingen.
Oj,vad hård jag låter ;)
Postat av: Pixie
Just där ligger problemet.. är det lönt att ens dejta när vi inte bor i samma land..? Kanske är det bäst om han förblir en dagdröm..?
Trackback