PixieKatten

Om cirkus 2 timmar drar vi över till Köpenhamn. Och inom en inte alltför avlägsen kommer ett av världens bästa band att stå inför mig och det är ju inget minus att Mr Josh Homme kan räknas i kategorin för uber-sexy!

Bild lånad från: http://www.spirit-of-metal.com/les%20goupes/Q/Queens%20Of%20The%20Stone%20Age/

Tror denna dag kan komma att bli den första dagen för min mobilblogg - för idag blir det fest på hög nivå! Det är inte var dag man har 2000-talet Elvis framför sig.. ;)

Ha en bra söndag gott folk! I know I will...

---

Läs mer om köpenhamn, queens of the stone age, musik, rock, konsert, elvis

Ser ut som om det kommer gå bra för de japanska prylarna på Tradera. Bud första kvällen på plastmaten i miniatyr, finemang! Funderar på att lägga upp den japanska lergodsservisen också. Jag använder ju alltid den andra i plast och det är onödigt att den bara står inpackad om jag kan få nån hundralapp för den. Får se.. I do need the money. Funderar även på att min dyra servis som farmor samlade till mig till en auktionsfirma och få den såld. Jag kommer aldrig fortsätta samla på den. Och när jag i förra inlägget nämnde att jag inte vill ha kvarvarande bagage i Sverige när jag flyttar - well, den servisen känns verkligen som något som blir ett problem när jag ska sticka. Bättre att ordna sånt redan nu så slipper jag ha det på axlarna då.

Var inne en sväng på myspace och mailade mannen i Skottland. Slog till med en kommentar som han inte kan tolka mer än på det sätt jag vill att det ska tolkas. Och beroende på hans svar så vet jag om jag ska fortsätta lägga energi på våra mail och faktiskt träffa honom när jag är där, eller avveckla det. Trött på att fjanta runt som katten kring het gröt. Ska de va så ska det va på riktigt, annars kan det va.

Klar med 2 av de 3 "shermanska" bilderna. Det blir mycket bättre än jag trodde från början. Me like Photoshop. Som att klippa och klistra när man va liten.. samma fröjdfyllda pyssel. Känns liksom inte alls som ett arbete när jag håller på med det, utan bara kul tidsfördriv. Tänk att jag en dag ska få undervisa i det. Hoppas min glädje för det smittar av sig... Gillar unga idag pyssel eller är det bara tv-spel och sånt som gäller..? I wonder..

Tro't eller ej men jag ska minsann ta och dimpa till sängs. Ska träffa mamman tidigt imorgon och avlämna hennes Berlinfoton som jag framkallat åt henne. Och så ska vi ta en fika på Red Dog.

Nitey nite - bedbugs do bite!

---

Läs mer om photoshop, bilder, the cure, tradera, japan, sömn, fredag

Jobbat hela dagen med mitt Cindy Sherman projekt till nästa vecka. Så roligt det har varit. Att man så enkelt kan göra sig till helt olika individer. BIlder kommer när jag är klar med det hela. Fick ett fint avbrott i arbetet när Liza kom hit med färska fisken och tofu. Det blev ett sushikalas som heter duga. Extra roligt att det var hennes första gång att äta rå fisk efter en lång tid som vegan, så spänningen låg i luften, det är ju antingen något man älskar eller hatar.. she loved it..


Love at first bite!

Detta är första helgen av mitt nya s.k vitare liv. Och det känns bra. Ingen utgångsnoja. Ingen ångest över att jag sitter hemma och softar. Tvärtom. Eftersom jag för mig själv erkänt att jag inte pallar med utelivet i staden så finns heller ingen press att fortsätta försöka tycka om det. Det är skönt att leva ett lite slappt liv och istället ha de stora sakerna att se fram emot. Queens of the stoneage på söndag. Manchester och Edinburgh i april. Kina i juni. Och så finns det ju alltid mindre saker att förgylla vardagen med - som mer sushikalas och våffelfester såklart! ;)

Har lagt ut massa mer saker på Tradera. Det enda i mitt liv som skapar vardagsstress är ekonomin. Fy fan vad jag hatar att va student. Skulle kunna jobba visst, men vad är det som säger att bara för att man studerar så ska man skaffa kneg för att lyckas överleva. Tänk om jag känner för att utnyttja den frihet jag faktiskt har att bestämma själv och använda min tid till annat. Sånt som leder till personlig utveckling och lycka istället. Som att måla, teckna, plugga japanska mm.. Varför ska inte jag kunna ha ett ekonomiskt stressfritt liv bara för att jag läser? Ibland känns det som om man straffas för att man är en äldre student. Inget bostadsbidrag t ex. Vad tusan har det med ålder att göra? Bostadsbidrag betalas av tills man fyller 29 sen är det klippt. För jävligt.

Men tänker kanske någon, jag ska ju till Eddan och Kina.. och ja det stämmer. Och det möjliggörs av en enda anledning, att jag offrar enormt mycket. Jag sparar och lever ett händelselöst liv under i princip hela året. Jag har shoppingstopp på kläder, kosmetika, skivor, böcker och allt annat man kan tänkas vilja köpa. Jag säljer en mängd saker på Tradera och även eBay. Jag har gjort upp en budget som visar exakt hur mycket jag kan spendera var vecka ända fram tills jag kommer hem från Kina i juli. Och ingenting har att göra med att jag är student. Detta är mitt val och inte alla kan snåla på sitt redan futtiga studiemedel så att de kan resa. Jag tror det är en av mina stora talanger - att jag är sjukt ekonomisk! Och envis! Jag gjorde samma sak förra året med Japan och Korea och när man väl sitter därborta då kommer återbetalningen. Den stora belöningen är att medan alla som söp bort sina lånade pengar på studentpuben nu går där hemma och morrar på nått jobb medan jag sitter och tar en öl på en uteservering i 40graders värme och tittar på t ex Shanghais skyline.. Not bad I say!


Denna syn väntar mig i Juni - wow!!!!!
(Bild lånad från: http://www.destination360.com/asia/china/shanghai.php)

Det är dock med lite sorg i hjärtat som jag gör mig av med vissa saker. Som alla (egentligen helt meningslösa) Japan-prylar. Dem är ju så roliga!!! Men den nya jag som faktiskt måste jobba vidare på min icke-materiella personlighet måste fortsätta avpoletera saker även om det skär lite i mig. En dag ska jag ju flytta från landet igen och denna gången ska jag inte ha en massa saker i folks källare och vindar. Jag vill vara en fri själ. No bagage left behind!


Ajöss med skojigheterna!

Det kliar i fingrarna att leka vidare i Photoshop så jag tror att jag ska återgå till att göra lite nytta. Kanske återkommer senare under kvällen med mer tankar och lösdrivet prat. Until then:


Pixiecat likes Wildcat!

---

Läs mer om ekonomi, sushi, tradera, shanghai, anime, ratatat, samhälle, fredag, bilder, resa

Alla borde verkligen ha en kombo. Det är så himla fint att slippa vara själv. Behöver man lite privatliv och ensamhet så går man bara in på rummet och stänger dörren. Man slipper den ofrivilliga ensamheten. Det betyder mycket. Som ikväll har jag suttit mest och pysslat med mina foton i photoshop. Toadie har suttit bredvid och spelat Xbox. Inga många ord utbyttes mellan oss. Jag hade t o m musik i öronlurarna för att slippa lyssna på Grand Theft Auto ljudet. Det var bara så jäkla fint att ha nån brevdvid sig. Så när lusten föll på att snacka lite så fanns det nån som lyssnade. Jag vill aldrig bo ensam mer.

Egentligen ganska lustigt att under mitt snart 30-åriga liv så har jag knappt bott ensam alls. Så inte så konstigt att jag mår bra nu. Hade min 1:a vid Södervärn fast  där bodde jag knappt ett år, sen skaffade ju jag och Suz en 3:a i samma hus. Och i Eddan bodde jag ensam sista tiden på Grassmarket efter att Dot stack till Australien. Sen var det dem 16 månaderna i Småland när jag kom tillbaka till Sverige. Och den tiden var den längsta i mitt liv. Nyttig - men långdragen. Känns som om jag bodde där mycket längre... Never again. Komboskap är min grej. Billigare, roligare, bättre!

Ikväll kommer söta fröken hit - ska snacka lite Kina och sen gå och ta en öl tror jag. Titta på lite folk. Förhoppningsvis ska vi möta upp Emma också.

Ooooh, nu är hon här. Trevlig helg gott folk! :) Lite Zutons att mysa till!

---

Läs även andra bloggares åsikter om kombo, the zutons, roomie, lördag, kina

Var nära att slinka ut ikväll. När Emma ringde förrut så lät det oerhört lockande att sticka över till Möllan på ett par glas vin och lite prat. Men jag ringde återbud en liten stund senare. Hatar egentligen att först säga ja och sen ringa och ångra men jag är glad att jag gjorde det. Hade ju lovat mig själv en vit helg och jisses vad sorglig jag hade känt mig om jag inte hade hållt fast vid det. Well, ikväll hade jag ju med all säkerhet haft kul men imorgon hade jag nog tyckt annorlunda. Retat mig. Måste ju spara mina sista slantar tills nästa helg, Queens of the Stone Age i Köpenhamn. Då får man snåla till det med en helg inom de fyra väggarna. Och förresten är det precis vad jag behöver efter Stooies besök och förra helgens galej på andra sidan sundet.

Roomien är dock ute och svirar ikväll så jag har hela lyan för mig själv. Det är jag, Kings of Leon, lite Stone Roses, 16 Horsepower och min kära vän Ifolor. Sitter och leker med den sista fotoboken över Japan, denna blir från resan 2006. Vilken skillnad det är jämfört med den första boken jag gjorde över fjorårets Korea- och Japanresa. Ah, vilka minnen som kommer tillbaka när man sitter och pysslar med det. Njuter!


Exempel på hur det ser ut när man bygger sidor med programmet.

Har en Stone Roses revival för tillfället. Eller rättare sagt så lyssnar jag på I wanna be adored på repeat. Om man måste säga en låt som av någon anledning satt sig över alla andra låtar i ens sinne så måste jag säga den. Hade jag dött imorgon så är det min begravningslåt. Inte för att jag har en gravt behov att bli avgudad - utan det är helt enkelt en magisk låt. Och till på köpet så har jag hittat en cover på den av Death Cab For Cutie - dem gör den mycket bra.

Schabblade bort min tvättid igår så jag ska ner om en stund... kul fredagssyssla... not. Hade iallafall en finfin frulle på Simrishamnsgatan 3 med Liza. Gillar deras frukostbuffé. Och 50 spänn - som hittat. På hemvägen gick jag förbi Bikbok men dockan hade fått kläder på sig och brallorna va uppdragna och satt på plats, kanske var det inte nått massivt statement av affären som jag först trodde. Kul iallafall att gårdagens inlägg lockade åtminstone en person till diskussion - det är en början. Me like actions and reactions. Människor som tänker och tycker till, som har en åsikt. Bättre det än apati.

Har gått i en drömlik dimma hela förmiddagen. Tror det beror på att jag lyssnade på Kings of Leons nya cd hela kvällen igår. Snacka om att någon har etsat sig fast i skallen på mig. Men varför måste vi båda vara så jäkla kryptiska hela tiden? Kanske för att det är ett gissel att hålla kontakten för att vi setts några gånger och tycker något om varann men egentligen inte känner varann alls. Rädsla för att vi kanske byggt upp en drömbild - endast baserad på vad vi sett och på vad våra vänner berättar för oss om den andre. Helt sjuk situation. Ska jag åka till Eddan och se vad tusan som pågår och kanske få ett avståndsföhållande på halsen.. eller ska jag ignorera det och försöka stryka det hela ur mitt medvetande?

Tvättid om 10min.. ska ringa Sister.. ingen mjölk till kaffet.. solen skiner.. Pixie tigger oavbrutet.. min mage kurrar också när jag tänker efter.. har kommit på en go idé till min postmodernistiska konstuppgift.. dockor i all ära.. idéer som poppade upp efter den lilla Bikbok historien.. yup, jag vill också leka med dockor - se saker händer alltid av en anledning. ;) Tjohoo...

Time to go.

---

Läs även andra bloggares åsikter om kings of leon, fredag, blogg, Malmö, mat, drömmar

Idag har jag en dag framför mig fullproppad med viktiga åtaganden. Förutom tvättiden och besöket hos optikern så tänkte jag titta förbi BikBok och försöka få reda på vad egentligen det är de vill ha sagt med den nakna skyltdockan i fönstret. Nåja, hon är ju inte helt näck. Byxorna sitter ju nerdragna kring anklarna, helt normalt på en docka som har som uppgift att visa butikens kläder. Och så får vi ju inte glömma de putande bröstvårtorna. Tro fan de - stackarn - inga kläder mitt i vintern. Det är ju såklart inte dockan i sig eller direkt nakenheten jag reagerar på - utan framtoningen. Och idén bakom den... Varför sätta en docka med nerdragna byxor i fönstret? Vad betyder det? För allt har ju sin betydelse.

Jag och min vän gick förbi där igår på vägen till bion och han pekade ut denna docka åt mig, och han var verkligen upprörd. Sen diskuterade vi detta ett bra tag. Försöker de bara väcka uppmärksamhet med ett nakenstunt? Är det synen affären har på kvinnor - tankelösa dockor? Eller är detta vad kvinnors sexualitet raderats till - en naken skyltdocka? Fast det ser ju mer ut som en jävla invit till en man - hej kom och ta mig, jag har byxorna nere and am ready to go!! Alltså i så fall en porrig skyltdocka, vilket bara är sjukt. Eller är detta en del av samhällets objektifiering av kvinnor?? De shakar ju sina bootys i var och varannan video, vare sig de är själva artisten eller en brutta i en musikvideo så är kläderna alltmer minimala och ibland t o m obefintliga.

Och ingen reagerar på detta! Vi reagerar inte på någonting utan ser mellan fingrarna. Vi damer sitter bara och håller käften medan t ex rap och hiphop musiken spyr ut sitt kvinnoförakt, gubbarna i samhället toppar fortfarande lönelistor medan kvinnor tar ut mest föräldraledighet. För det är ju inte en fråga om att kvinnan ska sköta hushållet utan det är ju en ren ekonomisk fråga säger man. Det blir ju smartast så - han tjänar ju faktiskt mer. Well, that's just the point. Vi hålls på plats. Av oss själva. Av vår dumhet, feghet och de eviga orden att det är en ren ekonomisk fråga. Kapitalet och patriarkatet sitter i samma båt - och vi ror den åt dem. Inte ens det behöver de göra själva.

Något som jag finner intressant är hur många av dessa s.k modebloggare som slänger sig med ordet feminist. Har feminism blivit the new black, d v s en innegrej som betyder ingenting? En fluga. Eller tror dessa töser verkligen att man kan ha en blogg som går ut på att vara moderiktig och snygg och vacker - en blogg som endast handlar om att smycka sitt yttre skal - och sen kalla sig för feminist??? Då tror jag att det är dags att gå på biblioteket eller besöka Bokus.com och införskaffa lite litteratur på ämnet.

Som feminist är det väl klart att även jag har ett dress-sense, en personlig stil. Jag gjorde t ex ett kap på eBay och var jäkligt glad över min Bench munkis och det delade jag med mig av i ett inlägg. Men jag skulle aldrig sitta och sprida ett utseendefixerat hets i inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg.. och detta samtidigt som den skrivna texten i inläggen alltid är ett vill ha vill ha vill ha!!! Vad var det jag sa innan, just det... kapitalism och patriarkat sitter i samma båt. Utseendefixering och konsumtionsbegär, hand i hand. Se till att unga flickor fastnar i denna snara så har de inte energi att lägga saker på annat - som att utmana den manliga eliten på maktnivå. För en tjej som endast bryr sig om dagens outfit lär ju knappast ha åsikter om saker som faktiskt spelar roll.

Och med det menar jag inte att dagens tjejer är ett imbecillt släkte. Jag önskar bara att de lade modekatalogerna åt sidan. Lämnade över åran till männen i båten. Och började leva sitt eget liv på sina egna villkor. Började se efter sina medsystrar på en högre nivå. One for all - all for one! Precis som det varit i männens värld i århundraden. En klapp på axeln och gräddfilen till framgång. Kom igen tjejer, börja ta för er!

---

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, samhälle, patriarkat, malmö, politik, kvinnosyn, mode

---

Pixiekatten lives & breathes in Malmö

Ah, jisses vilken schizofren dag. Mitt humör har pendlat från en bottenskala då jag var nära att bita huvudet av stackars Toadie tills nu när jag känner mig hur glad som helst. Kanske för att alla goda ting kommer i 3tal?

1. Hämtade min khakigröna Bench-munkis på posten och den var galet snygg så jag är evigt tacksam för eBay.
2. Fick mail från Mr BMX, det var ett tag sen, trodde nästan att han avpoletterat mig sen jag avböjde till Electric Six konserten i Leeds.. men icke.. han lät mig veta att han minsann fortfarande är på att ses om jag kommer till Eddan i april. Jag har ju lovat att introducera honom till en Zybrowka (bison gräs vodka) med äpplejuice efter vår lilla diskussion på Facebook och han har lovat att bjuda igen tjänsten med en kaffe på Black Medicine Coffee Company. Och så avslutade han mailet med att mystiskt kommentera ett blogginlägg på MySpace som på ett väldigt kryptiskt sätt faktiskt handlade om honom. Nu är jag ganska säker på att han fattade det eftersom det inlägget har några veckor på nacken men han har hållt koll.
3. Monster-Mash-Wednesday!! Toadie fick biocheckar från nånstans och ska ta med mig att se Cloverfield ikväll. Den verkar skum men ganska bra. Till dessert blir det nog mer monsterfilm. Lyckades lägga rabarber på koreanska Gwoemul - the Host - och även om jag inte har en aning om huruvida den är bra eller inte så är jag svag för asiatisk film.

Ångesten från igår kväll har lättat rejält. Åt en saftig men nyttig middag bestående av ris, inari-zushi, pilgrimspusslor, räkor, mjuk tofu och till efterätt en kopp kaffe med en skopa tofuline chokladglass i. Imorgon blir det ett nytt besök på Asien Livs på Möllan och inköp av mer tofu. Man kan nog lätt säga att jag är beroende. Helt sjukt är dock att Kung Markattas tofu (som såklart är bra om man inte har tillgång till en asiatisk affär) säljs för ca 19-26spänn. Köper man däremot mjuk tofu på Möllan kostar de 5kr per bit. Där kan man tala om prisskillnad.

Anyway... Dags för mig att trä armarna i min nya Bench och traska ut på staden.

Förresten minns någon Kung Markatta? Minns att jag älskade denna tecknade apkung som liten flicka. Ska försöka hitta nån av dem i Kina i sommar.

---

Läs även andra bloggares åsikter om mat, Bench, kung markatta, youtube, bio, cloverfield, monster, onsdag

---

Pixiekatten lives & breathes in Malmö

Idag styrde Stuart (Stooie) kosan tillbaka till Manchester och jag ligger i soffan utmattad av att bära det ok som det innebär att vara någons guide i 3 dagar, samt att jag även drabbats av en irriterande förkylning som ligger och killar mig i näsa och hals. Någon sprang ju runt Köpenhamn i tron att hon förlorat sin tjocka tröja någonstans under pubrundan, när den egentligen hela tiden satt knuten runt midjan.. dear oh dear.. ska vara jag till det.

Igår hade vi ju dock lämnat Köpenhamn bakom oss och hade en heldag i Malmö. Den bestod av en av mig guidad tur runt stan samt bort till Turning Torso, något som höll på kosta mig mina tänder, ja man skulle rent ut sagt kunna säga livet. Där går vi intet ont anande och pladdrar och blickar upp mot detta svängiga torn när jag plötsligt åker i marken, med skallen först, och med en jävla smäll. Som tur är så är mina reflexer blixtsnabba, det blir så när man serverat i så många år som jag och mången gång räddat vin- eller ölglas från att vippa från brickan ner i golvet. Jag hann alltså med nöd och näppe sätta handflatorna framför munnen och tur var det för annars hade jag varit fröken tandalös i denna stund. Istället klarade jag mig med sönderrivna handflator och skrapsår på näsan. Mina knäm var dock inte lika tursamma och åkte i marken med en rungande smäll och är idag både blåslagna och med fula grusiga skrapsår. Så vad var det som hände då? Jo naturligtvis ännu en bravad a la Pixiekatten. Om man så försökte göra om det i resten av sitt liv så skulle det inte gå. Runt mina fötter satt en ögla av tjock plastsnöre, antagligen någonting som använts i bygget runtomkring till att hålla någonting på plats, plankor eller nått, vad vet väl jag. Men denna hade jag under promenadens gång inte bara lyckats få runt en fot utan på något oförklarligt sätt runt bägge så när jag skulle ta ett steg framåt så blev effekten snarare som om någon sparkade undan benen för mig och jag åkte i backen - föll som en fura. Om det är någon som råkar ut för något sådant så är det såklart jag. Är inte det minsta förvånad egentligen. Att få in två fötter genom en ögla som är ca 20cm i diameter medan man går och utan att märka det, det ska va jag till det.

Efteråt kan man säga att jag var både omtumlad, and in a lot of pain! Stödjandes på Stuart lunkade vi från Torso eländet och ner mot stan igen där vi hade en finfin lunch på Vegegården. Har velat gå dit länge sedan Liza och Emma kastat sina lovord över detta ställe och eftersom Stuart är vegetarian så passade det perfekt. Och jag måste hålla med mina vänner - vilken fantastiskt lunch det var. Buffé bestående av kinesisk och helt vegtarisk mat. "Biff" och bambugryta, "kycklinggryta" med kokosmjölk och babymajs, friterade "räkor" och friterad aubergine, ris, stekta nudlar, salladsbar, bröd, frukt och mycket annat gott. Lätt något jag rekommenderar, gå dit och njut!

Med fullproppade magar begav vi oss hemåt för en liten vilopaus. Förkylda och fortfarande aningen bakfulla sedan helgen så behövde vi en power nap. Runt 20-tiden återvände vi ut eftersom Stuart insisterade på att få bjuda på middag som tack för att jag gett honom tak över huvudet. Vi skulle egentligen gå till Volym och äta deras underbara tofuburgare men vi kände båda att det under dagarna blivit lite mycket friterat och burgar-aktigt. Och jag kände att det var för långt till Möllan för mina stackars onda ben så det blev Davidshall. Jag hade ju inte bangat för lite hälsosam och ljuvlig sushi på Hai men Stuart kände att den vegetariska sushin inte var lika lockande.

Så vi hamnade på Via Veneto för att äta lite italienskt. Har varit där innan och hade då en bra upplevelse. Men det måste givitvis varit innan min tid inom restauranger. Via Veneto får bara ris, och ingen ros!!!! Efter att vi ätit upp huvudrätten så blev vi totalt ignorerade. Servitören, som skulle kunna kosta på sig ett och annat leende, höll sig på säkert avstånd från vårt bord och sprang istället runt och dukade andra bord som betalat och gått eller så gömde han sig i köket. När jag till slut gick upp till honom för att be om 2 glas vin till och en titt på dessertmenyn så kollade han på mig som om jag nyss sagt det dummaste han nånsin hört och svarade kallt: Nej vi har stängt. Två minuter senare hamnade notan på vårt bord utan att vi ens bett om den.

Jag har sedan 1997 då jag satte min fot i restaurangbranschen aldrig nekat befintliga gäster. Dem ser man till att dem har det bra och blir nöjda. Är köket stängt så är det klart att man kan neka nya folk som kommer in men man nekar jädrans i det aldrig dem som redan sitter där! Först och främst är det en förlust av pengar och för det andra urdålig service! Verkligen en besvikelse att servicekänslan på restauranger i Malmö kan vara så låg, på gränsen till obefintlig! Via Veneto är ett ställe vars dörrar jag aldrig mer kommer gå genom och jag råder andra till att göra det samma. Det finns ställen som bättre förtjänar kundskaran, som t ex Moonlit Lounge - som också är en italiensk restaurang och ligger endast ett stenkast från landsmannen på Davidhallsgatan. Dock gav vi inte upp så lätt. Vår kväll skulle inte ta slut med ett upp och nervänt leende minsann. Det blev ett par öl på JP's där barflickorna alltid är glada och trevliga och så är det ju så nära hem!

Idag var det då dagen D, dags för Stooie att åka hem igen. Men vi beslutade att ses snart igen. Jag tänker nämligen att min 2 veckors visit i Edinburgh lika bra skulle kunna se ut så här; 2-3 dar hos Gaby i London, 2-3 dar hos Stooie nära Manchester och sen runt en vecka i Eddan. Under hela april och maj har jag ju i princip inga föreläsningar i Kalmar utan allt är hemjobberi i och med c-uppsatsen. Få se hur jag gör.

Nu ska jag dock gosa ner mig i soffan och kolla på The Number 23 med Jim Carrey.
God dagens.

---

Lite Köpenhamns bilder på mig och Stooie. Och även på vad jag anser måste vara världens fulaste kreationer - vem anställde personen som klädde de dockorna egentligen?? Ännu mer ofattbart - outfitten till vänster kostar endast runt 15 000 danska kronor! När folk skriver om dagens outfit i sina bloggar så borde tävlingen inte vara vem som är mest moderiktig utan vem som kan hittade den allra fulaste. Tror att jag leder den genren utan större konkurrens som det är nu!

---

Läs även andra bloggares åsikter om Köpenhamn, Malmö, mat, dagens, outfit, mode, via veneto, vegegården, tips, bilder

---

Pixiekatten lives and breath in Malmö

Ännu en kväll som man bara skulle ut och ta en öl. Ska jag till Köpenhamn ikväll på Virtual Tourist partaj. Och ville ju verkligen va på G för det. Man vet ju aldrig hur dem där mötena slutar. Sist ragglade dem in på hostellet när det var dags att checka ut.. Men som sagt, det blev lite mer än planerat. Och det blir det ju alltid när man festar med Mr N. Han är en farlig kamrat den där filuren när man försöker hålla sig lite på mattan och inte dricka för mycket. Vi hann ju inte mer än in på Ölcaféet och så stod det 7st shots på bordet som han återigen bjöd på. Jag är dock glad att jag valde en 3:a Hot Shot (mmmmmmm!!!) och inte en 6:a sambuca (tvi!!!) som dem andra. Himlans fint av honom men det är ju alltid dem som slår undan benen på mig.

Nu sitter jag här och försöker återstarta systemet för en ny natt på stan. Ibumetin tabletter x 2, se Sister jag lyssnar på dina råd, inga alvedon denna gången! ;). Sen en iskaffe med honung(kan bara inte dricka nått varmt när jag är bakis), 2 glas vatten, ett glas Coca och tre rostade mackor med kaviar. En dusch på det and I will be back in business!

Stooie har messat 2ggr redan och uppdaterat mig på flygsituationen, förseningar som vanligt och kanske lite tur i oturen så att jag hinner repa mig rejält. Och med dem orden får jag önska eder alla en trevlig helg. Dags för mig att sätta på lite Groove Armada och göra mig iordning för en helg i Köpenhamn.

---

Läs även andra bloggares åsikter om fest, alkohol, virtual tourist, köpenhamn, malmö, helg, festa

Jag låg och funderade lite nu under morgonkvisten. På hur dagens unga verkar okapabla till att koncentrera sig på sitt eget liv utan lever genom andras. Var tog individerna vägen? Vad hände med den rebelliska ungdomskulturen? Idag verkar det mest finnas en menlös massa där ute som inte på något sätt tycks ha någon glädje över sin ungdom - vet dem inte att dessa dagar är räknade? Att man växer upp och blir vuxen bra mycket fortare än man tror.. vips.. så sitter man där trettion fyllda. Och undrar hur fan det gick till.. det var ju bara igår man var 17, 18, 19... vart tog tiden vägen??

Mitt första piskrapp viner mot dokusåporna. Pop Idol, Sjukhuset, BB, Farmen, Top Model.. Bönderna och fruarna (vilken kvinna med självrespekt anmäler sig till ett sånt program?? För att bli nobbad och vanärad av en som aldrig lämnat sin gård och beter sig som en inavlad viktigpetter.. har jag hört och läst iallafall.. för nej nej NEJ - jag har aldrig sjunkit så lågt och ägnat en minut åt att titta på skiten - word!!) Ensamma mamman söker... dem är ju verkligen inte dem enda ensamma föräldrarna i världen - så varför sitta och drömma sig bort i deras patetiska program istället för att hitta sig lite egen kärlek?? Vem bryr sig om vilken av de kärlekskranka insmiskanade grabbarna de valde?? Bara reklamvinjetten med Gyllene Tider eller nån dansbandssmörja borde vara nog för folk att slänga ut teven genom fönstret!!

Alldeles för länge har vi matats med sån här dynga. Sista gången jag ens kastade en blick på en dokusåpa var hemma hos min syster och Big Brother stod på och en vuxen blond människa satt och badade i en vask i köket, där gick gränsen för vad jag utsätter mina arma ögon för. Har människan aldrig hört talas om mathygien? Sitta och snuska sig i köket? Trevligt att ta sig en macka där sen och hitta hennes småkrulliga hår som extra pålägg på skinkmackan.. Men det allra värsta är att den människan sen blir 'känd'. För vad?? Snälla kan någon vänlig själ upplysa mig om hur en dokusåpe-person förtjänar att vara 'känd'?? Det är århundrades gåta!! Jag får bara inte in det i skallen. Och enligt min mening så är det just denna oförståelse som skiljer agnarna från vetet. För det sorgligaste i hela historien det är människorna som köper skvallertidningarna, utöver att sitta fastklistrade vid programmen, och faktiskt bryr sig!!!! Hjälp vilket fullständigt meningslöst liv man måste leva då om man finner så stort intresse i dokuvärlden. Personligen tycker jag att dessa överproducerade och färdigpaketerade "verklighetsprogram" är ett hån mot min intelligens. Jag sätter mitt liv, mina intressen och min vardag först. Sen min familjs och mina vänners. Därefter försöker jag bevandra mig i världshändelser, miljö och lite politik. Nån nisse på teve som hungrar efter sina 15 minutes of fame så att det nästan ryker ur öronen på honom eller henne - dem är endast värda a lifetime of shame!!!


Och detta är vad svenska folket bänkar sig framför teven för. En clueless bonde. Finns det verkligen ett genuint intresse för om denna gårdskarl finner sig en fruga eller inte? Eller är det någon slags pervers skadeglädje folk får ut av att glo på det? Känner de sig bättre än denna stackaren? Lyckliga över att de minsann inte föddes in i hans liv? I just don't get it... (Bilden tagen från: http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/archive/00430)

Piskrapp nummer två. Dagens outfit!! Modebloggar!! Ego-pics!! Sveriges mest lästa bloggar är snorvalpar som belamrar sina sidor med bilder på sig själva och sina kläder och sedan utnämns av de läsande glinen som några mode gurus! Ahh jag kan bara skratta fastän jag hellre vill gråta en skvätt. Det haglar in kommentarer på dessa sidor från unga töser som berömmer och avgudar dessa bloggar. Sen när förlorade människan sin kraft att ställa sig framför en spegel och själv avgöra om det dem har på sig är snyggt eller fult eller ok? Varför denna hest med modebloggar? Och varför denna hets med ego bilder av sig själv? Behöver människor verkligen ständigt påminnas om hur snygga dem är? Äger dagens unga inga speglar? Eller föds dem helt utan självrespekt och självförtroende nu för tiden?

När jag började blogga trodde jag faktiskt att de mest lästa bloggarna skulle ha någonting att säga. Men det har dem inte. De är som bilderböcker som man läser för sina småbarn fast riktade till en lite äldre genereation. Ingen text knappt, inga färgstarka åsikter.. bara bilder och bilder och bilder och (jag somnar snart själv bara jag tänker tanken modeblogg) mera bilder.


Spana in likheten mellan Devos Mark Mothersbaugh och bonden en bit ovan.. slående va!? Och videon utspelas på en bondgård!! Undrar om detta karismatiska band visste vad framtiden hade i sitt sköte och helt enkelt försökte varna oss!?

---

Läs även andra bloggares åsikter om dokusåpa, modeblogg, mode, bonde, devo, självrespekt, samhälle, kultur, internet, bloggar, kritik,

Frysdiskarna på Willys attackerar kunderna. Helt sant. Mitt ben kommer nog få gipsas och amputeras och sys. Låret är blått och svullet -  I kid you not. Ett het tips till de som bygger ihop saker på Willys, frysdiskarnas hörnor ska nog sitta på diskarna och inte stå en halvmeter bort - osynligt grå - i lagom höjd med mitt arma ben. Jag visste inte om jag skulle skrika eller gråta eller slå en stackars anställd i huvet med en påse frusna majskolvar. Så istället körde jag på Toadie med vagnen ett par gånger.. på skoj.. och på lite mycket allvar.. För det gjorde så sjukt ont när jag gick in i den där grejen och då blir jag lite slagskämpig av mig.

Det gör fortfarande helt otroligt ont. Ska minsann skriva till Herr Willy - Queen of Complaints strikes again! Fast jag har nog aldrig haft så mycket anledning att klaga som denna gången. Hellre hundra timmar som en frusen snögubbe i väntan på SJ som aldrig kommer än det här. Hade jag varit amerikan hade jag varit sjukt rik samt fått en livstidsförbrukning av cheesecake och flotyrringar.. Rik och tjock hade jag blivit. Om jag bott i USA. Det är dagens sanning.

---

Läs även andra bloggares åsikter om willys, stämning, hälsa, aj, usa,

A splendid day for a semla scone!

Vaknade för en gångs skull av mig själv i morse - full av energi och sprattel i själen. Det är Fettisdagen men jag beslöt mig att fira denna dag i Edinburghs ära och anda. För när jag bodde där fanns ju inte semlor att tillgå och då gjorde jag alltid det näst bästa, jag gick och åt scones med sylt och grädde och en kopp te på nått litet fik fullt med bara små tanter (stora tanter har ingen smak - de kränger vad som bjuds.. ;)). Där visste man att man hade något gott att vänta sig för skotska små tanter är oerhört kräsna när det kommer till just dessa små bullar, i Skottland serveras dem nämligen i bullformat och inte som våra platta söndernaggade plattor.

Så idag ställde jag mig och bakade scones (platta och söndernaggade) efter eget recept taget ur huvudet och de blev smarriga som tusan. Och bra mycket nyttigare än vanliga (se recept sist i inlägget). Klockan nån minut efter tio väckte jag Toadie till dukat bord och det var finfint att ha någon att käka frulle med - har varit aningen tomt med bara mig vid bordet nu när han va iväg i Dalarna. En annan tanke var att man verkligen borde baka oftare. Först och främst är det så himlans gott med nybakat, spratt det inte i själen innan så gör det det när man drar in doften med ett djupt andetag och tar första tuggan av en nygräddat smörgås. What a treat! För det andra så vet man precis vad man får i sig och det är något jag anser väldigt viktigt. Inga konserveringsmedel - inget onödigt fett. Och efter ens personliga smak kan man slänga ner både det ena och det andra - själv är jag en sucker för solroskärnor.

---

Vad kan denna dagen mer ha att erbjuda mån tro... Jag fick ett oväntat mail från SJ. Det kom (endast!!) ca 3,5 månad efter att jag skickade iväg en klagan på en försening. Utnyttjade den s.k resegarantin när mitt tåg gick sönder i början av November och vi blev stående i kylan och snön på perrongen i Alvesta, i evigheters evighet, för att de inte hittade några ersättningsbussar. Erhöll en check till en gratis resa. Helt ok när man glömt hela historien. Ska promenera till Centralen senare idag och använda den till att köpa en resa till morgondagens föreläsning. Sen ska jag sätta mig och skriva bokseminariet som klassen gjorde förra veckan men som jag tydligen kan göra när jag vill - gäsp. Och jag som jobbar bäst under lite press.. hur ska detta sluta..

---

Nyttigare scones med lite allt möjligt i - till 4personer

Sätt ugnen på 225 grader.

Ca 3dl Vetemjöl special - med fullkorn
1dl dinkelflingor
0,5dl solroskärnor
0,5dl havregryn
0,5dl krossade linfrö
0,5tsk salt
2tsk bakpulver
2dl filmjölk
Ca 5tsk margarin

Blanda allt. Degen får inte va klistrig, ta i så fall lite mer mjöl. Platta ut till 2 runda kakor ca 1,5cm tjocka. Skär 2 linjer över kakorna så att du får fyra delar, men skär inte igenom helt. Nagga med en gaffel.

Grädda i 10-15minuter. Servera direkt! Gärna med en kopp te!
Yum!!!

---

Läs även andra bloggares åsikter om mat, semla, fettisdagen, recept, SJ, resegaranti, baka, scones, fettsnål, kalorisnål

Klipp mig själv igen. Nu väntar bara färgningen.. sen är jag back in business! Redo att göra Köpenhamn osäkert i helgen... Haft en toppendag och verkligen kommit på fötter igen efter förra veckans nedgång. Trevlig fika med Liza och sen väntade fina fisken tillagad av Emma. Insåg att jag äter fetaost alltför sällan.

Ännu lyckligare (om möjligt) över kapen jag gjorde på eBay. Tjänade ca 160pund (2100kr) på 2st Bench hoodies som jag haft ögonen på alltför länge men varit på tok för snål för att betala fullt pris... Betalade 10pund styck för dem.. galet billigt för bästa märket nånsin!!



En kall Tuborg och Robert Johnson & the Punchdrunks - what a Monday night!!

---

Läs även andra bloggares åsikter om ebay, bench, musik, mode, dagbok, nonsens

Måndag. Högskolehets. Stress. Betygsångest. I wish... När det blev överenskommet att jag kunde läsa c-kursen i bild på 'distans' - d v s närvara vid viktiga föreläsningar och seminarier och lämna in uppgifter via mail - så trodde jag faktiskt att jag skulle få jobbar hårdare än jag någonsin gjort. Att jag skulle ha deadlines för inlämningar precis som övriga klassen och att jag säkerligen skulle få extrauppgifter så att mina lärare skulle kunna hålla koll på att jag verkligen hänger med och läser vad jag ska. Men så är icke fallet. Jag tar tåget till Kalmar en gång i veckan och det är vad jobb jag har att göra. När klassen förra veckan hade ett bokseminarie fick jag inte ens mailat frågorna till mig och när jag påminde min lärare fick jag inte ens ett svar. Rena semestern tycker säkert några och undrar varför jag ens gnäller, det är väl bara att tacka och ta emot..?

Och det är just denna attityd som driver mig till vansinne. Slappheten. Slöheten. Latheten. Och när den t o m visar sig bland lärarna på Lärarutbildningen (japp, det är den jag går) så blir jag faktiskt orolig och aningen rädd. Det enda man läser om dagens skola är att den är på väg utför. Betygen blir sämre - ämnena utarmas - eleverna blir stökigare - lärarna allt mer maktlösa. Är det inte på Lärarutbildningen som vi ska lära oss att vända denna nedåtgående trend? Är det inte vi som 'morgondagens lärare' som ska kunna hanskas med situationen? Kan då någon svara mig hur detta ska göras när inte ens vi som lärarstudenter har någon press på oss?

Detta är ingenting som jag bara lagt märke till nu bara för att jag själv går omkring uttråkad. Det har funnit där sedan jag började i 2006. Människor verkar valsa rakt igenom. Utan större ansträngningar. Och vad jag skulle säga utan större ambitioner. Många var de gånger då jag och ett fåtal andra satt kvar efter lektionstid, innan lektionstid och på helger för att vi inte bara var intresserade av uppgiften utan för att vi faktiskt inte nöjde oss med annat än högsta betyg. Vad fick man höra.. jo att man alltid överarbetade allting!!! Minns speciellt hur en grabb i klassen påstod att vadå teorier och sånt, som bildlärare är det väl bara att ge dem penna och papper och säga åt ungarna att rita... Och en sån blir godkänd? Han ska ut som lärare sen bland våra unga - vara en förebild.. Det är skrämmande! Det känns som om vi är oroliga för skolans utveckling nu så kommer det minsann inte bli bättre i framtiden! Lärarutbildningen är slapp!

Att jag hittills hållt mig aktiverad och funnit den givande har helt berott på mitt eget engagemang - att jag brinner för bild och estetiskt skapande. Tror också att det beror på att jag är i den åldern jag är - har varit med om saker och ting - har lite perspektiv på min värld och min omvärld - jag kan ta en ledarrolll och framför allt, jag vill lära ut och dela med mig av den värld som jag älskar så - bildvärlden!

Speciellt i den tid vi lever i nu - media styr och genomsyrar så många unga människors liv. Det är så oerhört viktigt att vi lär dem att hantera den. Analysera den - granska den - förstå den - motstå den. Skolan idag kommer långt ner i stegen över vad som påverkar unga. Hur ska dagens skola med sin futtiga budget kunna konkurrera med dataspelen, modevärlden, tv-programmen, dessa industrier som omsätter summor vi inte ens kan tänka oss. När ska skolan satsas på igen? Time is running out...


I'm rather Puzzled!!!

---

Läs även andra bloggares åsikter om lärarutbildning, skola, media, samhälle, högskola, bild, kultur, utbildning, barn

Innan jag slår mig till ro för kvällen så vill jag avsluta veckan med lite ros och ris. Eller om jag ska välja ord som är lite mer 'jag' så kan vi kalla det veckans Hitlist alternativt Shitlist.

The HitList (inte i någon speciell ordning)

• Personer som bryr sig om hur det är med en fast utan att krusa och försöka släpa ut en för att få en och må bättre. Utan helt enkelt respekterar att man är inne i en svacka och behöver lite me-time. Puss på er - jag tror ni vet precis vem ni är!
• LastFM - älskar att upptäcka nya band och låtar utan att behöva anstränga mig alls. Det är bara att lyssna på det jag gillar och få rekommendationer genom att klicka på den lilla ikonen i aktivitetsfältet.
• Tradera. Den enas skräp är den andres lycka. Intjänat denna veckan - ca 2300. Not bad. Säljer ju iofs Toadies grejor - men tar 10% för jobbet.. haha. Business-woman aye!

The ShitList (inte heller i någon speciell ordning)

• Försäkringskassan för att de gett mig 890spänn för lite i bostadsbidrag under 2006 men jag får inte tillbaka ett öre för gränsen går vid 1200kr. Under den summan räknas det som att man fått 'rätt' belopp. Right amount my ass!!!
• KICKS: makeup-affär och parfymeria för er som undrar.. Nu säljs det inte bara presentkort utan det frågas om vilket kön man ska ha till. Flickor får ett sött ljusrosa och grabbarna det tuffa svarta! Gaaaah!!! Tar det aldrig slut med att reducera flickor och kvinnor till den rosa färgen!!?? Mer Nina Björk åt folket!!!
• Posten för att de fibblat bort terminsräkning efter terminsräkning och nu vet i tusan om jag kommer att hinna få nya Studentkortet i tid p g a detta nonsens. Vilket kommer innebär strul och möjligtvis avgifter eftersom jag bokat flera tågbiljetter i förtid och till dessa krävs giltigt Studentkort. Suck!

Och med det önskar jag eder alla en mycket god kväll. Nu ska jag umgås med min roomie som äntligen masat sig hem från en veckas kurser i Dalarna. But before I leave - en gammal goding som jag studsade omkring till imorse när jag vaknade och mådde fan så mycket bättre än jag gjort på ett tag. Enjoy!

---

Läs även andra bloggares åsikter om lista, försäkringskassan, bostadsbidrag, tradera, vänner, groove armada, nina björk, kicks, lastfm

Jag kan inte låta bli att känna mig halvt salig när jag tänker på att det är HedKandi i Malmö nästa vecka. Läste annonsen i Metro i förmiddags och genast började jag överlägga med mig själv ifall budgeten skulle täcka detta klubbmässiga underverk - i Malmös klubbliv mått mätta! Har man rört sig utanför denna stad vad gäller klubbscenen så inser man väldigt fort att för att vara Sveriges 3:e största stad så är möjligheterna till en redig danskväll väldigt få.

Många uteställen envisas med sina evinerliga indieklubbar.. andra vägrar släppa taget om 80-tals hitsen.. och förvånansvärt nog så har schlagern ännu inte självdött.. Vill man ut och svänga de lurviga så verkar Jeriko vara det ställe med ok musikutbud - och då ingår också en genuin prova-på känsla av hur det egentligen känns att vara en sardin i en trångbodd plåtburk. Därav faller betyget..

Men det jag undrar över allra mest är varför klubbarna i denna stad gömmer DJ:arna i ett mörkt hörn halvt utom synhåll för dansgolvet!!! Jag kan bara jämföra detta oföklarliga fenomen med ett exempel på hur det borde se ut. I Edinburgh jobbade jag med ena hälften av DJ-duon Fisher/Price som varje Söndag stod, och fortfarande står, för Edinburghs svettigaste dansklubb - Taste. Då var det på Liquid Room men har numera flyttat till Cabaret Voltaire. I alla fall så står dessa två galningar alltid uppe på scenen - inför publiken - som på en pedestal - som dansarnas gudar. En DJ:s jobb är inte bara att snurra plattor utan att få igång besökarna. Trissa upp dem till att dansa mer!! Vildare! Och galnare!!

Jag saknar den känslan som tusan. Pumpande house - ett dansgolv där inte folk står och gungar lite slappt med sitt eget lilla gäng utan istället rör sig som en enhetlig massa där alla dansar med alla. Energi. Leenden.

Så jag tänker om jag ska gå på HedKandi och chansa. Antingen kommer de vara ett jäkla ös där man inte ensam äger dansgolvet utan alla ger järnet. Eller också så blir det det slutgiltiga beviset för att Malmö-borna fortfarande har ett och annat att lära innan man kan jämföra staden med den internationella scenen.

Flipp eller flopp - det återstår att se. Housemusik-mässigt så är HedKandi iallafall ett säkert kort!


Bild lånad från: http://www.hedkandi.se/

---

Läs även andra bloggares åsikter om hedkandi, malmö, edinburgh, jeriko, klubb, dj, liquid room, musik, house