PixieKatten

Beastwoman - mitt nya alter ego. Idag utser jag mig till superhjältinna. Börjar ana att mitt kall är att bekämpa mörkrets makter. Ondskan ruvar i mitt hus - jag misstänker detta allt mer. Folk har börjat försvinna och i deras ställe finns nu "människor" som verkar leva för att tortera och systematiskt förinta ens förstånd. Men Beastwoman (jag) är dem på spåren.. dem vet det inte.. men dem ska jag inte få ta över *piiiiiiiiiip*vägen (censurpip för er som inte fattade) i Malmö utan en fajt. Speciellt inte när de slår till under Beastwoman's pre-mens period. Dem har tur om de överlever fredagen... jag kanske tar dem med mina "rage-rays"... bestrålar dem med min ilska tills dem smälter i farstun.. Denna morgon var jag nämligen nära att gå bärsärkagång i trappen. Borrmaskinerna som dessa omänskliga grannar använder till att gräva sig ner till helvetets portar väckte mig och gjorde mig på sämre morgonhumör än vanligt. Men Toadie (min sidekick, och roomie) stoppade mig i sista sekund innan han själv flydde fältet, eller rättare sagt gjorde en "Clark Kent" och begav sig till sitt dagjobb där alla är ovetande om det faktum att de har en superhjältinnas medhjälpare så nära inpå.

Anyway... när jag inte fick lov att mosa grannarna så var jag tvungen att bege mig till ett s.k safe house där jag kan tygla mina otroliga krafter. Platsen är alltså ett ställe där andra är säkra för mig, där jag håller mig lugn. Stadsbibilioteket med andra ord. Fast det var nästan att Beastwoman kröp ur mina normala paltor och visade sig i sina inte så figurvänliga trikåer även här. Man skulle nästan kunnat ha trott att jag gått fel och gått till en jäkla lekplats istället för Bibblan. Det var nämligen ett öronbedövande gapande och märgilande skriande när jag vandrade in här med manteln noga instoppade i byxlinningen så att den gjorde en perfekt imitation av en cancersvulst i ryggslutet. Det enda som får mitt alter ego att se rött mer än borrande helvetesvarelser är denna mindre version av dem - de går under täcknamnet "barn". Men alla som har hört och känt deras läten spränga i örongångarna, få ens blod att koka, spänna ens nerver till pianotrådar och agera rivjärn på ens ryggkotor - alla dem vet att barn härstammar från en annan värld. Och deras genialiska plan är att ta över världen genom att skicka hit dessa till utseendet urgulliga små ting som sedan sakta driver mänskligheten till vansinne och lämnar fältet öppet för en attack från yttre rymden. Jorden vore chanslös om det inte vore för mig och min talang för genomskådning.

Nu ska jag dock använda en annan av mina många talanger - och det är att få ihop ett hejdundrande upplägg till min c-uppsats. Känner doften av VG bara jag tänker ordet uppsats. Haha.. så märkligt att jag annars brukar lida av noll självförtroende innan mens.. idag är mitt ego så stort att det nästan läcker genom öronen.. Det är gött att va en superhjältinna!

(Mental Note: måste fixa en bild på Beastwoman!)

---

Läs mer om grannar, barn, bibliotek, mens, superhjältinna, superhjälte, sidekick, hjältinna, helvetet, alter ego, alien, utomjording

En fältundersökning.. hur svårt kan det vara? Boken har inte kommit in på Stadbibilioteket så jag fick gå efter eget huvud. Jag har gjort så som jag trott man ska göra. Det får bli som det blir. Ganska kul dock att göra det som en digital bildberättelse. Har iofs noll förmåga att höra min egen inspelade röst utan att tycka jag låter som en ur Muppet Show... because I do! ;) Det blev bra med musiken dock. Och bilderna jag tog blev fina. Frågeställning: är Malmö Konsthall till för alla eller en plats för dem med näsan uppe i den finkulturella snålblåsten? Typ så. Vad kom jag fram till? Att konsthallen är en plats för alla. En samlingsplats för folket. Det var roligt att sitta och fota entrén/utgången igår. Så mycket blandade människor. Alla åldrar. Ensamma eller i grupp. Kul. På vägen hem fick jag upp ögonen för statyn utanför Stadsteatern.. eller Operan är det väl egentligen... Har gått förbi så många gånger men aldrig riktigt sett den. Statyn alltså, byggnaden har jag ju inte missat.. hehe.. Den är ju iallafall makalös, den där statyn. Aningen bizarr. Så jag var tvungen att fotografera och efterforska lite...


"Tragos" av N. Sjögren, 1953.
Tragos består av 22 figurer från den grekiska teatervärlden. Den symboliserar teaterkören utklädda till bockar. Tragos tog 8 år att utföra men konstnären avled innan hans verk blev färdigt och den färdigställdes av hans team och avtäcktes 1953. Tragos betyder getabock. Ordet Tragedi (genre inom teatern) kommer härifån.

Apropå själva byggnaden så fann jag en ganska kul artikel medan jag googlade Tragos... Den hittar ni här.

Nu ska jag ut i solen. Bibliotek och skolarbete väntar!

---

Läs mer om fältundersökning, tragos, malmö konsthall, stadsteatern, operan, sydsvenskan

Jag måste säga att jag älskar oförutsebarheten med Internet. Efter att jag insett att jag förlorat mina foton från Pixies spelningen i Edinburgh så började jag tanka upp alla foton på Flickr. Bland annat så finns där ett av de bästa bilderna jag nånsin tagit, på 2st maiko som kommer gående i det gamla Gionkvarteret i Kyoto. För er som inte vet så kan man säga att maiko är lärlingar till att bli geisha. Jag har ibland tittat på bilden och frågat mig vem dessa flickor är. Nu vet jag aningen mer, tack vare detta globala nät. En vänlig själ från Kyoto lämnade ett litet avtryck på min Flickrsida med namnet på dem. Och att bara veta vad de heter gör bilden ännu mer personlig.


Maiko Sayaka & Maiko Mamehana
Orginalfoto är 88cm x 58,5cm

Historien bakom bilden är ganska rolig faktiskt. Det var min sista dag i Kyoto innan hemresan till Sverige och jag kom gående i Gion. Framför mig ser jag en folksamling utanför ett tehus. De trängs alla med sina kameror i högsta hugg. Vid ingången till tehuset står en lyxig taxibil och jag inser att människorna antagligen väntar på att en geisha eller maiko ska komma ut. Det hela ser ganska absurt ut så jag känner att jag bara måste föreviga ögonblicket. Och medan jag står där och knäpper min bild på den armbågande massan så ser jag dessa 2 maiko komma trippande bakom den ovetande högen. Jag låtsas som ingenting och smyger förbi alla människor och i samma sekund som jag tar mitt foto så får alla andra syn på dem och människorvågen svallar mot de 2 flickorna. Jag flyr fältet. De andras bilder måste mest innehålla uppsträckta huvuden eller utsträckta kameror. Min däremot var folktom och klockren. Det kändes bra. 3 gånger har jag varit i Kyoto och aldrig har jag lyckats fånga detta japanska fenomen på bild.  Och jag kunde inte låta bli att känna aningen skadeglädje och tanken att den som gapar över mycket dök upp i mitt i huvud. Alla dem som trängts kring tehuset missed out indeed!

Jag håller på tal om maiko även på med att även fånga deras väsen med pensel. Ja jag tycker man kan kalla dem väsen, de är som tagna ur en annan tid och en annan värld. De känns när man lägger ögonen på dem lika (o)verkliga som en älva eller en fé. De rör sig på ett sätt man inte skådat förr. Hela deras uppenbarelse berör en. Eller berörde mig iallafall. Hur det var med resten av folkmassan den dagen kan jag inte svara på .. nånting säger mig dock att de inte kände det där lilla stinget inom sig. De vände väl bara på steken och ägnade hela sin uppmärksamhet mot tehuset igen.. vad vet jag..

Tavlan har iallafall stått vilande ett bra tag men igår gav jag mig på den igen. 4 timmar senare insåg jag att mörkret sänkt sig över Malmö och att min mage kurrade och handen krampade en aning. Skitjobbigt att det är så. Som om en nerv hamnar i kläm.. för många år i café och restaurangbranschen.. that's what it is.. alla tunga lyft.. kånkandet på överfulla brickor eller 4 tallrikar i en hand.. man är sällan smart när man ska visa sig duktig..

En annan hobby förutom måleriet är att fånga processen. Från skiss till färdigt verk. Så här kommer smakprov. Tavlan är självfallet låååångt ifrån klar men det känns dumt att ha skrivit om den utan att ge andra en visuell upplevelse av det som står i texten...


Skissen är ca 14cm x 6cm... Tavlan är 72cm x 52cm..
Egentligen bara kladd i mitt block en dag när jag satt ytterst uttråkad på en föreläsning men jag kom att gilla idén om att fånga ögonblicket i en dansande maiko. Att måla arm- och fotrörelserna. Lite futuristisk expressionism... ;)

Anyways...nu har jag suttit här och babblat på tok för länge igen. Jag har ärenden på stan att uträtta. Ett bibliotek att besöka. Ett fotoprojekt att avsluta. En digital bildberättelse att påbörja. Och en Caesars Palace cd att lyssna in mig på. Hittills ca 4 låtar som fastnat... kanske inte bästa betyget med tanke på att det är en dubbel-cd... Vi får se hur det ser ut i slutet av dagen... En sista sak... mer än jag som vägrar säga the Ceasars? För mig kommer dem alltid vara med ett Palace på slutet!! Ha!

---

Läs mer om japan, bilder, foto, konst, måla, maiko, geisha, kyoto, caesars, caesars palace, skola

Pass inkl. Kina-visum ligger nu i tryggt förvar i min byrålåda och inväntar Skottlandsresan som jag var så orolig att missa ifall passet inte hann tillbaka till mig i tid från kinesiska ambassaden. Men nu är väntan över och med den en nojja mindre.. Gött som fan är också att jag nyss kollade Forex hemsida och pundet ligger mycket lägre än vad jag räknade med i min budget.. vilket innebär more spending money for me!!

Inga våfflor har det dock blivit på denna våffeldag men har man inget järn så måste man ju ut på stan och leta och det hade jag inte tid med en dag som denna. Får väl bjuda in mig hos Emma och Liza snart igen på ny våffelfest ;))

Nu är det dags att ta tag i skolarbetet med hårdhandskarna. Fältuppdraget skriver sig inte på egen hand.

---

Läs mer om våffeldagen, kina, visum, skola, pund, oro

Ännu en natt i nojjans tecken. Det går i perioder men inatt låg jag och vände och vred på mig igen tills jag höll på att storkna av utmattning men kunde inte sova för det. Till sist gjorde jag mina avslappningsövningar och det enda jag minns är att jag började tänka på att laga lasagne och undra om man kan ha cream cheese istället för ricotta, sen däckade jag. Dagens inlägg handlar om att jag accepterat att jag är en grubblare och kommer antagligen nojja över saker resten av mitt liv men den handlar främst om hur jag lärde mig att tygla nojjan och det är också en histora om sweet revenge!

Nojja är en del av mig men styr mig inte så som förr. Nu för tiden får jag ju iallafall inte magkatarr av eländet, alltid ett steg i rätt riktning. Minns att det fanns en tid när jag fick sjuka mig från jobb för att jag inte kunde resa mig ur sängen p g a magsmärtor. Men det är finito. Av den tiden lärde jag mig att det finns ingenting i världen som är viktigare än ens eget välbefinnande. Och jag lärde mig något annat också. Att det kan vara förbannat skönt att ge igen - låta folk smaka av sin egen medicin.

År 2002 hade jag jobb på ett mycket populärt fik i Lund. Ägarna till detta ställe var inte av denna värld. Inte nog med att vi jobbade för minimilön och stressade oss pinnsmala för att det alltid fanns på tok för mycket att göra utan att extrapersonal sattes in... köerna ringlade sig långt ut på gatan på sommaren och gästerna påminde alltför ofta om styvsystrarna i Askungen.. kommenderade och gnällde.. sällan förstående för att vi faktiskt gjorde mer än så gott vi kunde.. vi gjorde allt vi kunde. Men kunderna har ju alltid rätt (haha, yeah right..) så det var bara att le och hålla igen reflexen att ge dem en fet smäll. Sånt kan man ändå ta... Alla har vi ju varit gäster och tänkt att hur servitörerna eller servitriserna har det är väl ändå inte mitt problem, dem är här för att serva! Nej, vänta... inte jag. Kanske är det för att jag jobbat med det själv sen 1997 men jag har faktiskt många gånger vänt i dörren när jag sett personalen springa sig möra på ett ställe.

Iallafall, det var ägarna till det här stället som jag inte tålde. Ett par i 30-something åldern. Frugan född med en silverskedd i munnen och visste hur man gnatade och trodde sig veta något om branschen.. men stod hon väl bakom disken för att ge ett handtag (vilket som tur var inte hände alltför ofta) så ville man bara kicka bort henne igen. Hon orsakade bara mer jobb och mer kaos. Ingen uppfattning alls om hur saker borde gå till för att flyta smidigt. Och när såna människor gnäller på mig och ger mig kritik då ligger dem i skottzonen för mitt totala avsky.

Värre dock var ju hennes man.. som så tydligt valt henne för stålarna och inte p g a kärlek.. Och han vandrade alltid rätt in bakom disken och stal vår dricks.. inte för att det låg mycket i den där burken.. svenskar är väl inte direkt givmildast i världen och lever fortfarande under en falsk bild att dricksen är inbakad i priset.. haha, what a load of crap! Jag har jobbat på minst 4 ställen i Sverige och aldrig sett röken av nån dricks. Nu vet ni det gott folk! Iallafall, tillbaka till drickstjuven. Han gjorde det bara för att poängtera sin makt.. för när ett ställe drar in tusenlappar på några få timmar så spelade ju vår hårt förvärvade 50-lapp inte nån ekonomisk skillnad för honom.. han var helt enkelt bara en rälig människa. Värst var det när han kom in med sin bror.. som uppenbarligen var en ännu större loser men som levde på att ha blodsband till ägaren. Han kom in med sin blick som alltid vandrade upp och ner på en.. krävde sin gratis kaffe och macka fastän vi fått klara order om att bara ge honom 25% rabatt... men när någon gnäller likt ett barn i evigheter så ger man efter... Ta din j-la macka och sätt den i halsen! Tänkte jag alltid.

Och som om dem inte kunde bli sämre människor så hade dem en barnflicka från ett närliggande östland... som dem verkligen såg till att utnyttja till max.. inte endast släpade hon runt på deras son 24-7.. hon var även städerska till fiket och ett annat ställe som de också ägde som låg runt hörnan. Kan tänka mig hur hennes dygn såg ut. Det jag skäms över idag är att man aldrig hjälpte henne städa. Istället satt man och suckande räknade minuterna och ojade sig över hur seg hon var och att man ville hem men inte fick gå förrän hon var klar för bara vi hade nycklar. Tänk att man blir sån. Att om man har ett as över sig så blir man själv ett as mot den som är under en själv.

Men som sagt. Jag orkade bara med så mycket magkatarr och sömnlösa nätter för att jag inte ville gå till jobbet. Till slut, med stöd av min dåvarande sambo, sa jag stopp. Here but no further. Jag sa upp mig lagom tills våren kom. Beställde en resa till Edinburgh (som bara den skulle ställa min värld upp o ned) och mådde så bra för att jag såg ljuset i tunneln. Dagarna i helvetet var räknade. 30 dagars uppsägningstid.. och dem sprang sin väg. Sen kom min stora chans. Ägarinnan närmade sig mig en dag i slutet av min period för att be mig om en sista tjänst. De hade inte hunnit hitta en ersättare och undrade om jag kunde tänka mig att iallafall jobba under sommaren också efter min Edinburgh resa och sluta när turistsäsongen var slut. Jag sa ja för jag har alltid haft svårt att neka till jobb och jag hade ju inget kirrat i vilket fall som helst efter hemkomsten. Men i samma sekund anade jag att detta skulle bli min chans. Det fanns nämligen inga papper på att jag skulle jobba där efter semestern. Det fanns inte ett enda anställningsavtal som spådde om min återkomst.

Så jag åkte till Eddan. Kom hem och sökte nytt jobb redan dagen efter. Hade en jäkla tur och fick ett på en lunchrestaurang i Malmö med omedelbar anställning. Så när min gamla chef kvittrande ringde och frågade hur min semester varit och om jag var redo att börja jobba igen hos dem så spelade jag helt oförstående. Jobba hos er? Vet inte vad du pratar om. Det har jag aldrig lovat. Hon trodde att jag skojade. Nej jag skämtar inte. Jag har ett nytt jobb i Malmö, varför ska jag då pendla till Lund? Hon frustade och stånkade och till slut gick hennes röst upp i falsett innan hon skrek rakt ut åt mig. Att såhär kunde jag inte göra. Vad skulle dem nu göra som hade en personal för lite. Men kära vän, du får väl jobba där själv då i sommar. Jag kan iallafall inte. Efter aningen mer gormande lovade hon mig att jag aldrig mer skulle kunna få ett jobb i Lund. Hon skulle svartmåla mig tills jag var svartlistad. Sen slängde hon luren i örat på mig. Jag satt där med en tyst lur i min hand och hade aldrig mått bättre i mitt liv. Och ca 4månader senare flyttade jag till Edinburgh och sket fullständigt i både henne och Lund... Jag hade satt dit henne och det var en vändning i mitt liv.

För så här är det. Jag grubblar och oroar mig och nojjar än i dag. Det ligger i mina gener, för pappa är likadan. Men den dagen hände något. I samband med att jag gav igen till någon som varit orsaken till så mycket magont så vann jag min egen respekt. Jag kunde se mig i spegeln och veta att folk försökt sätta sig på mig, sätta sig över mig men att jag gått ur det hela med rak rygg, som vinnaren. Och den känslan har bott kvar. Forsatt stärka mig. Mitt första jobb i Edinburgh var på ett ställe som hette The Dome och som fick jobbet i Lund att te sig som en lekskola. På The Dome visste dem hur man systematiskt knäckte sin personal. Folk kom och gick varenda dag. Vissa vandrade ut med vild ilska i blicken, andra med ögonen fulla av tårar. Att servera på detta uber-super-posh-exklusiva stället kostade en en hel del värdighet. Och jag led också där. Fast jag stod i kaffebaren och hade det lite lugnare än de andra. Men den dagen jag vandrade ut därifrån, efter 6 månaders pina, så var det återigen med ryggen sträckt och glädje i maggropen. Men det är en helt annan historia.

Nu måste jag starta med skolarbete. Och så skiner ju solen. Det betyder bara en enda sak. Promenad i parken!!

---

Kollade precis kollinumret på postens hemsida. Mitt pass är på väg hem. Så vare sig där sitter ett visum eller inte så blir iallafall Skottland av den 16e april. Lugn i kroppen och lugn i knoppen. Hoppas ju ändå dock att allt blev godkänt annars blir det några dyra resor till kinesiska ambassaden i Köpenhamn. Skickar inte iväg passet igen - hemsk känsla. Att vara så låst. Inte en gång till. Är allt som det ska så kan jag bara skratta åt mig själv och som jag flippade ut över det. Sömnlösa nätter och ont i magen. Rädslan över att missa resan till Manchester och Eddan. Och så skickar dem tillbaka det 4dagar senare... Men som sagt... inte ta ut nån seger i förskott. Man vet aldrig, saker kan fortfarande gå fel, som att posten kör sönder brevet i nån maskin. Inget ovanligt (I know.. för man har ju knegat på posten en gång i tiden...)

Apropå Eddan så damp det ner ett nytt mail från mannen där idag. Han hade läst på om Cindy Sherman efter att jag nämnde henne i mitt sista mail - det värmer när nån tar sig tid för det som intresserar en. Mgmt dök upp som profillåt på hans sida... kanske bara flux.. eller så har han tassat in på min last.fm där dem bara råkar ligga som mest spelade. Vem vet... Hur som helst så får hela historien mig att mysa. Jag känner mig ung igen - nästan som gymnasietids-fjärilar i magen. Nice med en liten crush. Att den existerat sedan julpartajet på Pear Tree House 2003 - well, sånt är livet...

Mailade iväg bokrapporten på Bruners 'Kulturens väv' idag. Över 6st A4 sidor. Plus att den inte ska va inne förrän torsdagen efter påsk egentligen - men jag blev klar och helnöjd och varför sitta och hålla på den när man kan glänsa lite... Boken visade sig vara väldigt intressant vilket gjorde den lätt att skriva om. Och jag gillar när man med hjälp av teorier som stöd får säga vad man anser om samhället och skolan och ge sin starka åsikt om hur det egentligen borde va! För åsikter är det inte ont om i denna skallen...

Imorgon sätter påsken igång på riktigt. Så Glad Påsk.
Nu ska jag natta mig med min Lonely Planet. Att ligga och planera får mig att drömma så sött. Så God Natt!

---

Tog den här schyssta bilden härom dagen.
Är mycket svag för reflektioner i vatten.

---

Läs mer om pass, edinburgh, crush, kina, sömn, påsk, visum, jerome bruner

Inlägget idag handlar om att "skicka vidare". Eller mer kanske om att göra andra glada. Att inte vara en tråkig småsint själ som livnär sig på andras olycka. Att våga inse att godhet är lika mycket för ens egen skull som för andras.

Imorse fick jag ett sms från kvinnan som vann en av mobilerna på Tradera. Hon kunde inte p g a en hög personliga saker komma och köpa den denna morgon så som vi bestämt. Hon avslutade sms:et med en ursäkt och att "jag nu får sätta negativt omdöme på henne". Varpå jag sms:ade tillbaka att det tänkte jag inte göra. Alla kan vi ha en svacka, det sista den här kvinnan behöver är en simpel människa utan förståelse som sätter ett dåligt omdöme.

Det är någonting jag verkligen ogillar på Tradera. Människors småsinthet. Denna snabbhet med negativa betyg. Hur vissa sitter och räknar dagarna till den 60:e dagen anlänt och så klämmer de dit ett minus, efter 60 dagar kan man inte längre lämna omdöme på en auktion så då klarar de sig från att få ett negativt tillbaka. Kan tänka att de myser inombords. Gottar sig åt att de va så sluga. Vilket pack! Tycker lika illa om dem som jag tycker om folk som sätter sig på yttersta sätet i stadsbussen och som inte flyttar på sig eller erbjuder fönsterplatsen till andra fastän bussen håller på att fyllas upp. De sitter där som om de betalt 2 platser och frågar man om man får ta den andra platsen så möts man av en suck, himlande ögon och pur irritation för att man stör dem. Skärpning bussresenärer!!!

Men om jag ska återgå till den föregående kängan, så hände detta med Tradera mig innan jul. Jag sålde ett jätte sött katthalsband, oanvänt. Det var i "biker" stil i svart läder med en pytteliten snusnäsduk fastsydd, så som många har det på sina Golden Retrivers. Den kostade mig runt en hundring men min katt hatade mig för inköpet och jag värdesatte hennes välbefinnande mer än att hon skulle se gullig ut. Så en kvinna köpte den för 7kr på Tradera. Plus 22 i porto. Men posten hade inga inrikesfrimärken kvar den dagen så jag tryckte dit 2st b-post frimärken istället. De kostar 5kr istället för 5,50kr, och jag antog att ingen är så petig när de får en så gullig sak för den lilla pengen. I was wrong! Men det tog tid innan jag insåg hur fel jag hade. Exakt på den 60e dagen efter avslutad auktion så klämmer maran dit ett negativt för att jag tog för mycket i porto. Påstod t o m att hon mailat och ringt mig massor av gånger. Vilket var lögn. Jag mailade tillbaka och undrade vad hon höll på med, varför hon ljög i om att hon försökt kontakta mig och hur hon kunde vara så sniken och låg att hon inväntade tills den sista dagen - för en sablans krona! Och såklart fick jag aldrig svar på mitt mail.

Att få ett negativt på Tradera rör mig inte i ryggen. Om jag förtjänat det. Men när människor är så fula och rent av jäklas med en för att få sig själva att må bättre - det stör mig grymt. Människor som är utträknande i sin litenhet mot andra. Att någon bidar sin tid med ett negativt omdöme - för en endaste krona. Det är på gränsen till sinnessjukt.

Så när jag idag fick detta sms från kvinnan som skulle ha min mobil så beslöt jag mig för att inte sluta mig till skaran av de låga Tradera-medlemmarna. Så jag förlorade 500 spänn. Plus Traderas provision. Gör det mig till en gladare person att ge henne negativt. Inte det minsta! Så jag satte positivt. För kommunikationen de här 10 dagarna har varit trevlig och bra - det måste väl också räknas. Alla sms där hon försökt lösa situationen. Sånt kan jag sätta värde på.

Mobilaffären gick i stöpet men jag vet redan hur jag ska lösa det - har en idé som fick mig att lé hela morgonen. Men det är en hemlis. Det är nämligen så att godhet går åt båda hållen. Det gör någon annan glad, men det känns förbaskat bra i den egna maggropen också! Godhet är osjälvisk själviskhet - eller självisk osjälvhet - bestäm själva.

Så gott folk, gör någon glad idag. Och må bättre själva.

---

Läs mer om Tradera, omdöme, stadsbuss, glad, mupparna, samhälle

Vårröj trots att snön ligger vit på marken.

Idag vaknade jag med den där energin igen. Måste få gjort något stort idag. Så jag lade in en hög med nya låtar på datorn och sen tog jag itu med något som fått vänta alldeles för länge - att röja mitt rum. Ut med alla lådor med meck och mög som inte är mitt. Torka rent (mmm.. äppledoften sprider sig sakta i rummet...) och få upp sakerna som ska va i bokhyllan och resten ner i flyttlådorna som sen fick inta hedersplatsen där Toadies skräp stått innan. Väck med lampan i taket som samlat damm sen 1975 och upp med min japanska vindpingla som jag fick i present av Yuya när han hälsade på i höstas. Lite då och då när en vindpust letade sig in genom det vidöppna fönstret så klingar den behagligt... lite annat än yrande damm.

Värmde på och mumsade i mig HELA den vegetariska lasagnen som jag gjorde igår. Kaffe i stora lass. Och allsång till Edie Brickell & the new Bohemians... om man nu kan kalla en persons gormande för allsång...

Solen lyser klart ute och om man låter bli att kolla genom fönstrena så kan man lura sig att det verkligen är härligt vårväder ute.

Har inte fått gjort något skolarbete men en dag som denna spelar det faktiskt inte så stor roll. Är alldeles för glad för att det ska få komma in min väg. There's still lotsa time!


Edie Brickel & the New Bohemians - What I am

Arbetet kallar. Bara att fortsätta innan gnistan brinner ut. Mitt rum håller på att verkligen bli mitt rum!
Tjoohoo!

---

Läs mer om vårstäda, edie brickell, röja, tisdag, glad, youtube

Ok så här var det. En kväll som denna med värsta snöstormen, då man borde bädda ner sig i soffan och ha filmmaraton... ja då kommer jag och Toadie på att vi ska utnyttja våra halva priset kort på Filmstaden och se Jumper (mmm, Hayden..). Men väl där så visar det sig att den går inte förrän kl 21.20. Vi vägrade gå hem igen så vi valde att se någon annan som började 18.40. I ren brist på något vi verkligen ville se så blev den lyckliga vinnaren till slut '10 000 BC'. Redan när jag läste affischen om den utanför bion så förstod jag att den skulle va åt det väldigt dåliga hållet. Men vad gör man inte när snön vräker ute och man bara vill in i värmen... Plus för 45spänn går det att chansa...

10 000 BC visade sig vara en kavalkad av uruselt skådespeleri, ett manus som någon lätt kommit på i fyllan, specialeffekter som inte klarar av att imponera, komisk rekvisita som såklart inte hade poängen att väcka till skratt - do I need to go on???

*** SPOILER ALERT ***
*** Hela filmen i stora drag ***
Filmen tar sin början i en stenåldersby på ett snötäckt kargt berg... där man (hör och häpna) talar engelska... de hittar en liten blåögd flicka och trollkvinnan i byn spår att flickan kommer avgöra byns öde som vuxen (och som då bär superduperblå linser och ser halvt galen ut istället för vacker, var det torka på blåögda skådisar eller hittade de ingen som ville ta rollen???).
I denna by jagar man iallafall mammutar för att avgöra vem som ska bli byns nästa storjägare och som ska få bära det vita spjutet... men en dag kommer krigare på hästar (!!) och rövar bort halva byn... Mannen som är kär i Blåöga ger sig iväg för att rädda henne.. Han möter på färden gigantiska kluckande forntidskalkoner (i djungeln helt plötsligt) och han trillar ner i ett hål grävd för att fånga hjortar (!!) och däri träffar han på en sabeltandad tigrer (som han bli polare med... såklart... ingen konstigt alls...) och efter det snubblar han in i en lerhyddeby och råkar på flera olika stammar av afrikanska krigare som alla märkligt nog talar samma påhittade hullabulla-språk och bär rustningar av bland annat bambupinnar... och de utser ju såklart den ensamma engelsktalande mannen till sin ledare för han va ju polare med tigern precis som deras profetia hade utlovat (suck!!!! den västerländske vite mannen som förebild igen, tröttsamt!!).
Tillsammans jagar de efter hästkrigarna som nu plötsligt har enorma båtar med stora röda segel och när de väl når sin slutdestination ja då har vi hamnat mitt i ett pyramidbyggande lett av en ondskefull präst... och fångarna blir slavar som tillsammans med fångade mammutar (!!) bygger dessa pyramider med guldtoppar och Inkaliknanade tempel a la Machu Picchu och en sfinxliknande tigerfigur... och slavarna har en snubbe gömd i en kista i en hål i marken som de kallar 'den vise' och han är blind och talar sin visdom med späd babyröst...
Och blåöga bär givetvis "tecknet" på sin hand för prästen har en egen profetsia som bådar om hans undergång och tecknet är formen av stjärnbilden Stora Björn och vid det här laget låg jag och Toadie i stolarna och asgarvade... det gick inte att ta filmen på något annat sätt än med ett gott skratt... så nu vet ni det!
*** Betyg: 2/10 ***

Vill ni ha smakprov, vassego:

På hedersord: trailern är bättre än HELA filmen!!!

På bion hann jag såklart också nästan bli halvt ovän med en mycket störig ung man. Han och hans flickvän(?) had platserna bredvid mig och Toadie men eftersom vi var de enda på hela raden så tänkte jag att de kunde ju hoppa ett steg bort så fick vi alla mer plats och slapp sitta i knät på varann. Men oj oj oj... den unge mannen var visst en regelföljare, en som inte bryter sina principer i första taget. Och han kunde inte sluta mumla "det lär ju komma fler... inte ska vi börja byta platser... det lär ju komma fler..." vilket det inte gjorde och 30 sekunder senare släcktes ljuset och filmen började och jag kunde inte sluta flina åt att såklart ha haft rätt. Vad var det värsta som kunde hänt - well.. att de fick flytta tillbaka - men det är väl en chans man tar när filmen strax ska börja för att få lite extra plats... eller... är det bara jag???

Nu ska jag göra mig lite tea... kanske en tallrik jordgubbsfil... sen förgylla kvällen med Scrubs... yours truly har ju nämligen berikat sin filmsamling med säsong 1,2,3,4 och 5... tjohoo!

God kväll och sov väl!

---

Läs mer om 10000 bc, bio, snö, scrubs, recension

Helt sant. Vaknade denna morgon full av energi. Klockan 9.13 satt jag och packade paket till Traderavinnare och var redo att jogga ner till posten och sen ta nått varv runt parken i solskenet. Och hur tackas denna hurtfriskhet? Denna härliga känsla att äntligen vilja springa och motionera på riktigt - inte bara promenara mina varv som vanligt.. Jo man belönas med att solen byts ut mot en jäkla snöstorm. Nu pallar jag ju knappt luffsa ner till lådan och posta. Bara att titta ut gör en blöt och olycklig i själen. Jag som hängt undan vinterjackan. Jag som tänkte ta en extra tur ner mot Caroli för att köpa billig sushi ovanpå tobaksaffären eftersom Yukai håller stängt så kvällens sushiätande medLiza och Emma är inställd. Shit va trött man blir. Musten rann definitivt ur mig.

Mitt PM kom iväg igårkväll redan strax efter klockan 21. Jag som trott att det skulle bli en all-nighter... men icke.. när dessa tassar väl får smak för tangentbordet så går det i en rasande takt. Och 8 sidor blev det. Inte säker hur det kom sig men men.. klagar inte.. förhoppningsvis så täcker det upp lite för att jag missat 3 av 4 föreläsningar (p g a deras dumma schemaändringar som jag inte ens visste om). Ska bli jäkligt roligt att skriva om mitt ämne. Mest för att jag äntligen kommer få en lite inblick i det skotska skolsystemet och hur bildämnet funkar där. Bra att veta för framtida jobbplaner i Eddan. Idag ska jag försöka få iväg mailen och boka tid med nån att intervjua. Och putsa på intervjufrågor. Och sätta igång med litteraturseminariet - ska iofs inte vara inne förrän nästa torsdag men jag vill ha det gjort. Så att jag kan börja på fältuppgiften. Haha, härom dagen klagade jag för att jag inte hade något att göra, nu har jag massor. Wunderbar!

Kollade mitt kollinummer på postens hemsida. Mitt pass o visumansökan har överlämnats på kinesiska ambassaden. Nedräkningen har börjat.

Ska ta ett bad.
Lägga upp nya saker på Tradera.
Trotsa vädret och köpa sushi på Möllan eller kanske göra hemlagad lasagne, har ju pastadeg kvar...
Sen skola skola skola..
Maila Länsförsäkringar om försäkring på mitt rum - Toadie blir ju aldrig klar med att ringa If...

Busy little bee...


Slacker Cats var ok... än så länge är jag inte superbegeistrad men har ju bara sett ett avsnitt - och Flat Cat episoden var klart roligast... se vad ni tycker..

---

Läs mer om snö, slacker cats, pm, skola, sushi, youtube, måndag

Klockan 8.00 imorgonbitti ska jag maila iväg ett PM till en föreläsare. Jag vet inte hur många sidor det ska vara på men säkert minst 6-7st. Det ska vara om min c-uppsats. Och jag sitter fast. Att skriva om bildämnets historia i Sverige är busenkelt, det har vi läst en massa om på högskolan. Men bildämnets historia i Storbritannien - en helt annan femma. Tur att jag ska till Eddan snart så jag kan hänga på biblioteket där och få en massa hjälp. För på internet hittar jag noll. Får bara upp en massa konsthistoria eller annat som inte är helt relevant och det driver mig till vansinne att det ska vara så klurigt när det låter som en så enkel sak att hitta material om. Om någon därute sitter på tips eller kunskap - let me know!!!!

Tror jag ska föra över lite låtar till min MP3-spelare och ge mig ut i parken. Efter en nästan helt stillasittande lördag så spritter det i varenda nerv i mig. Och jag tror jag måste göra av med lite energi och grubbel för att ens kunna sätta mig och skriva alls. Att det blir en sen natt gör mig ingenting - men jag måste komma igång innan jag kan börja tänka på att bli klar.

Sugen på sushi. Men jag ska Yukai imorgonkväll med Emma och Liza och jag tror inte jag ekonomiskt kan försvara att äta ute 2 dar i rad. Men det hade varit sååå gott. Fast låter jag bli nu så blir det dubbel glädje imorgon. Har ju kvar hemgjord pasta i kylen från gårdagen, men jag tror jag ska poppa den i frysen. Massa mjölmat 2dar i rad är något jag har problem med. Inte direkt vänligt för figuren... Har dock en massa mumsig ricottaröra kvar och den kan jag säkert hitta på något kul med. Ska lätt börja handla hem det oftare. Yum!!! Gjorde en med stekta champisar, vitlök och lök samt en med spenat och soltorkade tomater. Säger bara en sak - smörgåstårtefyllning!!! Bra mycket nyttigare än majonäskladdet och gott så det vattnas i munnen bara jag tänker på det! Lätt månadens bästa idé!

Ok, dags att röra de lurviga!
Promenad i solen - me like!


Nya favvislåten efter att jag totalt lyssnat sönder Electric Feel m MGMT:
2080 med Yeasayer!

---

Läs mer om bildämnets historia, storbritannien, yeasayer, c-uppsats, pm, recept, youtube

Quidy har repat sig ur sin kräksjuka. Nu bubblar min mage dock. Men jag har en känsla av att jag kommer klara mig trots allt. Har följt mammas kur - en slatt whisky morgon och kväll. Grymt sugen var jag på Ben & Jerrys cookie dough tidigare men för slö för att pallra mig ner till Coop. Vad gör man - jo tager vad man haver. Och minsann B&J kan slänga sig i väggen! Tofulines chokladglass blandat med hackad Marsbar, in i frysen igen en stund.. ät!! Galet gott!

Lyssnar på Presets nya singel. Lustigt hur vissa låtar väcker den där gnistan i mig. Allt som oftast är 'the-clubbing-nerve' lugn och under kontroll. Men så det några fåtal med ett visst gung som nästan driver mig till vansinne. Mest för att jag vet att jag skulle kunna ge mig ut i Malmönatten senare för att danska men jag skulle aldrig få stillat begäret. Faktum kvarstår att nyårsnatten fortfarande står obesegrad dansmässigt. Jag och Liza som dansens drottning - ruling tha floor.

Men om 4 veckor (ta i trä att jag får tillbaka mitt pass tills dess) blir det andra bullar. Dot kommer ha partajbrigaden redo. Finemang. Men det roliga tar inte slut där. Den 23:e maj blir det fest igen - Gaby har bokat biljetter och kommer och hälsar på!!! När jag innan årsskiftet satt med en känsla i magen om att 2008 blir ett fint år så hade jag nog inte fel - ta i trä i repris!

Imorgon skulle jag egentligen hälsat på hos Knudsen-familjen i Sleepyville men eftersom inga lektioner äger rum i Kalmar på måndagen så har jag ställt in även denna resa upp dit. Jag hade så gärna träffat dem och speciellt bus-Heddan men jag kan inte gå och yra i Kalmar i 10 timmar när ungar är på dagis och deras mamma/min väninna är på jobb. Visst hade jag kunnat jobba lite på skolan - men såå mycket jag har jag inte. Och ingenting har ju en deadline den veckan vilket gör mig lugn och lat och med fokus på annat. Man jobbar ju bäst under press - gärna långt in på nätterna med ådrorna sprickfärdiga av för mycket koffein.. (hahaha... det där lät typ som om jag injicerar kaffe.. I don't!)

Ikväll sker premiären av Slacker Cats. Inte hört något speciellt om den - förväntar mig inte mycket. Men om man gillar FamGuy mfl så ska detta tydligen vara nått man också blir förtjust i. We'll see about that!


Bild lånad från steveahn.blogspot.com   

Och för den som undrar hur Presets nya låter (glöm inte att höja ljudet!):



Jag är iallafall mycket förtjust i både låten och videon.

Och det var alles för denna lördagskväll.

Må väl - över och ut!'

---

Läs mer om slacker cats, ben and jerry, presets, malmö, edinburgh, tofuline, kalmar, studier, klubbar, lördag, youtube

Upp tidigt denna fredag och har mer eller mindre kastat i mig frullen för att komma iväg till korthuset och köpa vadderade kuvert och sen swisha och ta passfoto och sen till mamman för att skriva ut alla handlingar som behövs för att till sist komma iväg till posten och skicka iväg allt dubbelt rekommenderat - både mitt och deras svarskuvert. På deras hemsida står att det normalt tar 10dagar att få ärendet behandlat. Men med min vanliga otur så vet man ju redan att något kommer gå snett på vägen. Och runt den 10e april kommer jag sitta och gnaga på fingrar, knogar, armågar och t o m tårna och fråga mig fördärvad vart mitt pass tar vägen. Den 16e måste jag ju ha det för att åka till Eddan. Ryan Airs hemsida ger blandade svar om man kan åka på sitt ID-kort. På svenska sidan står det att det är ok om det är utfärdat av en myndighet inom EES regionen. Men det är ju självklart för bra för att vara sant - för går man in på den engelska sidan så står det att det visst är ok - men bara inom länder som är med i Schengen. Vilket Storbritannien inte är... tror jag...Och för det andra så är mitt ID ändå utgånget. Så vill jag ut och ens försöka åka flygplan med ett sådant så är det bara att sätta igång och skaffa ett nytt.

Någon som vet något gällande kinesiska visum eller resa med ID - lämna kommentar - stilla mina nerver - kanske jag kan få sova inatt. Lustigt hur ens säng kan kännas som en lumpig knölhög under natten medan man ligger där och vänder och vrider på sig och inte kan sluta grubbla och vet att timmarna går och till sist mer eller mindre svimmar av trötthet. Men på morgonen när väckarklockan försöker tuta liv i en då är sängen plötsligt som att sova på moln. Den verkar forma sig efter ens kropp och man vill inte alls stiga upp. Kroppen har precis slappnat av och är blytung. Hjärnan är i ett tillstånd då den är så trött att den struntar i allt. Försenat visum, inställd Skottlandsresa, besvikna vänner, en ännu mer besviken oresenär - whatever! Jag vill sova!

Right. Inte slösa med tiden. Idag är den dyrbar. Tid är pengar och vad gäller detta så har jag inte mycket av nån av dem. Gulp! Got to go.

---

Läs mer om visum, kina, id, panik, sömn, edinburgh, ryan air, pass

Inget internet idag heller. Måste vara en hejdundrans serverkollaps någonstans. Först förbannade jag det hela dagen igår. Testade om det kommit igång varannan minut - hade ju Traderasaker att skicka men inga adresser till människorna. Och så hade jag ju såklart haft en Golddigga-tshirt i min minneslista som jag tänkt bjuda på i sista minuterna - och den missade jag ju såklart. Störigt! Jag som aldrig bjuder utan bara säljer... oh well... då var det väl inte meningen att jag skulle ha den. Störigt var det iallafall. Och till på köpet så var även min mobil helt knäpp. Ingen kunde ringa mig och jag fick inte ut några sms ens. Fast det hjälptes av att jag kopplade bort 3G-nätet och bara använde mig av GSM. Inte för att jag fattar vad det egentligen innebär, men det har funkat för mig tidigare när något liknande hände i Sleepyville.

När jag vaknade idag hade jag lätt ångest. Måste ju få iväg mitt pass FORT till kinesiska konsulatet så att det hinner tillbaka till mig innan jag ska till Eddan. Men inget internet idag heller. Så jag kunde inte ta hem ansökningsformuläret till visumet och inte heller kolla all annan info. Vad gör man? Jo tar ett djupt andetag och sen kommer på att Stadsbibblan med all säkerhet har trådlöst bredband till sina besökare. Jag beslöt mig för att undersöka detta och på vägen hit köpte jag mig en bamse-latte på Espresso House. Och här sitter jag nu. Lyssnar på MGMT, mailar Traderare och har även mina andra auktioner under uppsikt. Fick sålt 9st Pär Lagerkvist böcker. Inte till några stora summor men nu blir jag iallafall av med dem. Och de som inte blev sålda åker till Myrorna. Sammanlagt har det ändå blivit en del pengar, speciellt till Quidy såklart eftersom det varit hans prylar men 10% av några tusen kronor blir ändå en del för mig med. Det har betalat min visum-ansökan (eller kommer göra när jag får iväg den) och några nätter på hostel i Kina. Tänk vad gammal "skräp" kan göra, haha! Vad som är släng för den ene är uppenbart till nytta för någon annan. Återvinning - me like!

Vad jag också gillar är att jag sitter här på Bibblan. Ute bland folk och med en härlig kaffe vid min vänstra sida. På min högra sida sitter ett riktigt litet ögongodis. Det är inte fel alls det här. Ska jag nog fortsätta med även efter att internet kommer igång igen hemma.

Drömde helt galet inatt. För det första sov jag så oroligt eftersom min stackars roomie i princip bodde på toan pga sitt hysteriska kräkande. För det andra så smög sig en viss Fisisor in på mitt rum och låg och snarkade i högan sky på en av mina flyttlådor. Pixie var uppe var 10e minut och knaprade kattmat och eftersom hon inte kan äta som en normal katt utan först måste raffsa ner bitarna från skålen till golvet med tassen så hördes det ett ständigt pling plongande när hon kraffsade i lerskålen. Alla dessa ljud rördes såklart in i mina drömmar och när jag till på köpet ständigt vaknade till så hade jag till slut ingen aning om vad som var verklighet och vad som var dröm. Så när mobilväckarklockan tutade igång klockan 8.30 imorse så var jag nära att slänga den i väggen. Hade ju lagt mig tidigt som fan för att komma upp tidigt idag men såhär går det när jag ska leka duktig. Lika bra att inse och sluta kämpa emot det faktum att jag är, och alltid kommer vara, ett nattdjur.

Nej minsann, nu ska jag köpa mig ett extra kamerabatteri på eBay... slipper man ladda och ladda och ladda på sin resa! 4pund är som hittat - det är ju inte äkta Canon men huvudsaken det passar.

Över och ut!

---

Läs mer om internet, mgmt, bibiliotek, drömmar, sömn, tradera,

Nyvaken med nybryggt kaffe i handen. Vet inte när jag gick och lade mig inatt men när Kalmartrippen gick i stöpet så satt jag oppe med min guidebok och lusläste om Kina. Vet inte när jag somnade men det var nog sent - eller väldigt tidigt om man säger så. Summan av kardemumman är att jag omplanerade rutten en aning. Det gick ju inte att låta bli eftersom jag till min stora glädje fann att finfina stränder låg inom avverkningsbart avstånd. Så det ser ut som om jag och Maria får våra kokosnötsdrinkar nere vid vattnet trots allt. Att det fanns hajrisk är nog något jag ska hålla tyst om - hon som är lite orolig för att bada i svenska vatten lär ju inte ens doppa stortån om hon vet att det finns hajar i krokarna. Personligen sätter jag stort tillit till hajnäten. Bada är ett måste.

Jag som är en sucker för statyer och skulpturer låg verkligen och mös så jag rös inatt när jag läste på. Speciellt när jag kom till avsnittet om Leshan och den gigantiska Buddha statyn Bara öronen på honom är 7meter långa!


Bild lånad från:
http://www.farhorizon.com/Southeast_Asia
/images_under_china_skies/Leshan_buddha

Denna veckan ska visumansökningarna in. Det börjar bli verkligt nu. Ska bli så underbart att vara ute på vift igen. Satt och laddade upp foton på flickr härom dagen när jag insåg att jag nog tappat bort nån cd med bilder från tiden i Eddan. För att detta tragiska öde inte ska återupprepa sig så tänkte jag att nätet nog är en tryggare förvaringsplats än mina flyttlådor. Och medan jag satt där och laddade upp och ändrade namn mm på dem så blev jag bara så himla glad över att jag är jag. Så många man träffar på genom t ex skola och som knappt varit utanför de svenska gränserna. Och här har jag bott flera år i Skottland och varit i Japan 3 gånger, Korea 1 gång och på flera platser i Europa. Jag kom bort från smålänska Sleepyville med hjärnkontoret intakt och sitter nu i Malmö med en stundande resa till Eddan i april och sen Kina i juni. När jag ser mitt liv på det sättet så blir jag arg på mig själv för att jag kan vara en sån jädrans gnällspik. Att vara jag är minsann inte fy skam - även om mitt hår för tillfället driver mig till vansinne, haha ;o)


Edinburgh Castle at night

Och med den tanken liggandes i maggropen och pirra ska jag nu höja volymen på Electric feel och ta mig ut i köket och förbereda min frulle. Vad dagen har i sitt sköte återstår att se. Min ilska har iallafall lagt sig och det är ju huvudsaken. Kalmar förtjänar inte att vara min energitjuv. Sånt klarar jag av alldeles utmärkt på egen hand - men idag är inte en sån dag. Idag är en glad dag. Solen skiner. Tror jag ska ut. Dock vågar jag mig inte på ett kaffesession - hehe - spelar ingen roll hur glad jag är för barnskri kan få ner humöret på den bästa...

Över och ut.

---

Läs mer om kina, leshan, buddha, edinburgh, resa, bilder, lonely planet, flickr

Förra gången jag skulle till Kalmar så var en av två lektioner inställda p g a sjukdom. Det kan jag väl ta.. ingen kan hjälpa att man blir dålig. Jag blev ju själv smittad samma dag och låg ju sen sjuk själv i flunsan veckan därpå. Men denna gången får jag ett sms från en kursare kl 22.30 kvällen innan (idag alltså) jag ska in och hon berättar att föreläsningen bytt plats från eftermiddag till förmiddag. Nya pengar i sjön för tågbiljetter jag inte kan använda!

Damn it! Vad är problemet?? Hur svårt kan det vara för 3 vuxna människor (mina lärare) att synka sina föreläsningar så att inga byten behövs göras! Nu har jag verkligen ingen aning vad som sker med mitt betyg i Vetenskapsteori. Förhoppningsvis får jag lämna in nån uppgift så att jag får G iallafall.. Att de ger mig IG tror jag inte mycket på. Mannen som håller i föreläsningarna svarar ju inte ens på mina mail så hur ska han då orka med att jag får tenta om kursen??? Det måste ju vara på tok jobbigare för stackarn än att maila tillbaka sin elev... SUCK!!! Vilket skämt detta är!

Jaja.. jag slipper ju iallafall helt plötsligt att gå upp strax efter klockan sex. Och morgondagens lunch är fixad... det står ju nämligen en liten matlåda i kylen som skulle med till Kalmar. Synd att jag inte hunnit bre mina mackor för annars hade även frukosten varit kirrad. Hade kunnat ha en riktig latmorgon och bara behövt sätta igång kaffekokaren. Den hade jag ju i och för sig tänkt sätta timern på så att jag vaknade imorgonbitti till lukten av nybryggt kaffe.. och det kan jag ju fixa - om jag orkar - lathet är aningen smittsamt.

Dammit!

Människor har frågat mig om hur det känns att byta över till det dåligt beryktade lärarprogrammet på Malmö Högskolan till sommaren... Hittills har jag varit aningen skeptisk. Men hade någon frågat mig ikväll så hade svaret blivit att det ska bli gött som fan! Nog för att det är fint av dem uppe i Småland att jag får läsa som jag gör nerifrån Malmö... och mycket finner jag fortfarande intressant och kul. Det är en jäkla tur dock att jag är pådriven själv och vill lära. Och att jag läser och lär på eget bevåg. För när en lärare inte ens kan svara på ett mail... när en lärare inte ens kan informera att en kurs bytt tid... när en lärare inte verkar bry sig alls.. då kan jag bara ställa mig en enda fråga... vilken slags lärare tänker dem sig att jag ska bli? Det är ju trots allt lärarutbildningen jag går på och om inte dem kan föregå med gott exempel - hur påverkar det min framtida lärarroll?

Suck...

---

Läs mer om lärarutbildning, kalmar, lärare, högskola, utbildning, kritik

Jag kan inte hjälpa det. Jag försöker verkligen - jag lovar. Ansträngningarna tar nästan musten ur mig. Men jag kan inte ens klämma fram ett litet enda leende. Inte ens ett halvt. Tvärtom. Småungar driver mig till vansinne! Det kryper i skinnet på mig. Jag står inte ut.

Idag vandrade jag runt på staden. Köpte post-it lappar och understrykningspennor i finfina färger. I min väska låg Lonely Planet och väntade spänt eftersom den varit aningen ignorerad den sista tiden. Men idag skulle det ske. En stooor latte på Espresso House på Davidhallstorg skulle få äran att akompanjera eftermiddagens Kinaplanering. Och det var riktigt trevlig att få sitta där och läsa och stryka under och drömma sig bort till sommarens resa. Det var trevligt som tusan - i cirka 2 minuter. Sen började två småttingar i andra delen av rummet leka den fasansfulla leken där de testar sina röster.. och gapandet tog aldrig slut. De satt där i sina barnstolar och ett sågverk skulle låtit som en stilla bris i gräset jämförelsevis...

Jag försökte överrösta kultingarnas skriande med min mp3-spelare.. men de va rätt lönlöst. Barns röster har en sällsynt gåva att tränga igenom allt. Så även min benmärg. Men jag hade en gigantisk kaffe att dricka ur så jag hade inget val mer än att försöka stå ut. 10 (tusen) djupa andetag senare så vande sig mina stackars öron till misshandeln en aning och jag läste vidare så gott det gick. Tills bordet bredvid mig tas i besittning av ännu fler medlemmar ur barnvagnsligan. Det var nu jag insåg att nästa gång jag ska ut och fika så är det endast två saker jag behöver ha med mig... visakort och öronproppar. Då är (vego)biffen räddad.

Jag flydde fältet.

Vart tar den varma våren vägen? Värme kom hit!

Kom hit snarast så att man kan inhandla en take-away kaffe och slå sig ner på en avlägsen plats i nån park där barnfötter aldrig beträtt marken.

Jag vet att det nog inte är det lättaste att tysta en unge i den åldern.. sen finns det dem som säger att man inte ska.. för detta är en viktig fas i deras utveckling.. well.. var drar man linjen? Hur mycket väsen ska jag behöva stå ut med? Och andra? Idag såg jag att många reagerade... folk sköljde ner sina kakor med det heta kaffet och brände säkert bort sina halsmandlar i processen, allt för att komma ut illa kvickt. Men ingen sa något. Nej för till föräldrar med småbarn tassar man på tå! Varför?

När får man klaga till personalen? När får personalen be gästerna att försöka tysta sina barn? Vart går gränsen för att föräldrarna själva ska inse att skränet förpestar tillvaron för resten av gästerna och tar sina barn därifrån?

Djurfritt... rökfritt.. vad sägs om barnfritt? Bara en tanke...

En annan tanke... appropå ingenting.. Jag blir så sjukt glad var gång min telefon ringer. The Power of Great Ringtones, haha.. Vet inte varför men denna låten får mig att tänka att snart är minsann sommaren här. Ljuvligt..


Mgmt - Electric Feel

Nu ska jag packa min lilla ryggsäck och förbereda en liten matlåda till morgondagens tripp till Kalmar och föreläsningen i vetenskapsteori. Sen återstår de 3 sista avsnitten av Invasion.

Over and out.

---

Läs mer om barn, klagomål, espresso house, kina, mgmt, oljud

Sitter förnöjt i mitt hem och dricker ett glas rödvin och myser till The Mary Onettes. En mycket tjock katt spinner bredvid mig - tror han är ganska nöjd han med trots att husse är ute på vift. Ska strax gå till sängs fastän det är fredag. Vill sluta dagen medan jag är på topp! Och tänk att komma upp tidigt på en lördag. Gå i parken innan staden vaknat. Det är grejjer det...

Spenderade dagen med att först möta mamman för att hjälpa henne välja ett headset på Mobilia. Jag bjöd på fika på Espresso House, min tur att stå för kaffet. Men jag tror jag ska bojkotta just det espresso huset. Att servera allt i engångsmuggar fastän man sitter på plats känns inte som ett slag för miljön direkt. Så NEJ TACK! Om jag blir kaffesugen på Mobban igen så blir det filterkaffe på det lilla fiket vid symaskinsaffären.

Hade ingen direkt plan för resten av dagen. Tills Liza hörde av sig och ville bjuda igen för min sushi-lunch. Och det gjorde hon, så det nästan slog gnistor. Vilken festmåltid. Lyxschnitzlar med ost från Hälsans Kök.. hasselbackspotäter.. bearnaisesås.. kokt broccoli.. Ah det var verkligen helt superbt. Jag hade med glasstårta till efterrätt. Kaffe- och vaniljsmak med strössel och punchgele.. men det var inte slut på festligheterna där inte.. för i Lizas frys stod en burk med Ben & Jerry's chocolate fudge.. det var verkligen en fantastisk fredagsmiddag. Speciellt hasselbackspotatisen.. himmelska. Måste laga såna själv.. rätt snart..

Efter maten kollade vi på Kill Bill. Har inte sett den på hur länge som helst och glömt hur bra den är. Ett mästerverk minsann. (Måste lägga rabarber på tvån - soon!) Eftersom Liza skulle upp 5 imorgon så begav jag mig hemåt efter filmen. Och hittade en hundring utanför teatern. Haha..

Väl hemma så kände jag att jag förtjänade ett litet glas rött. Det är ju bra för hjärtat.. och ibland för själen med. Innan jag gick till Möllan för att dinnera så var jag på sjukt dåligt humör. Min symaskin trillskades utan like och en tant som vunnit Kobra-telefonen på Tradera trillskades hon med. Plötsligt fungerade den inte och hon ville ha pengarna tillbaka. Jag är ju inte svår och sa att de kunde hon väl få. Men sen mailade hon igen och sa att det berodde på att hennes bredband gjorde så att 'snurrtelefoner' inte funka.. hon va tvungen att ha knapptelefoner.. Jamen jisses!!!! Kolla opp det innan!!! Så jag sa att då va de minsann inte mitt problem.. hon kan ju sälja den på Tradera på egen hand.. Får säkert minus igen nu.. men det tar jag gärna.. nån måtta får det va.. Jag kan va snäll men folk ska fan inte utnyttja det! Speciellt folk jag inte känner.. Så när en dag varit så upp-o-ner så kan man behöva komma ner på jorden igen. And do not worry!! Jag är inte den som dricker ensam - ever!! Men ikväll satt det jäkligt bra med en liten röd tår.

Imorgon (idag) är det den 8:e mars. Kvinnodagen. F*ck Valentine's! Om nån vill uppvakta mig så borde det vara denna dagen. En ros för att jag är en rejäl kvinna står högre i kurs i min värld än en ros för kärlek som ändå tar slut förr eller senare.. hahah.. och så kom cynikern ut igen..

En slurk vin kvar.
Sängdags.
Men först måste jag visa världen att Pixie va sötast idag.. och kortet blev ännu sötare hur det nu är möjligt.. jo gigantiska tassar.. that's how!

Nehe.. inte det.. det funkar minsann inte att ladda upp nånting.. varken bilder eller youtube med Mary Onettes.. strax efter tolvslaget är alltid blogg.se lite opålitligt.. spöken i maskineriet kanske.. vad vet jag...
Struntar i allt och går bara och lägger mig då..
..nitey nite..

---

Läs mer om the mary onettes, pixie, tradera, espresso house, miljö, mat, vin, fredag, kill bill

En dag som stämmer överens med mitt sinneslag. Regnet utanför och den murkna himlen talar för att idag får jag lov att hålla mig inomhus. Det är ok att ha dagarna när man bara inte känner för nått. Inte möta människor man inte känner på gatan eller i parken. Helt enkelt få vara lite skygg och inne i sig själv...

Igår fixade jag ju och donade non stop. Slog in saker som sålts under Traderas hammare och långpromenade först till postombudet för att skicka dem, sen Netto, vidare till Stadsbiblioteket och sist Symaskinsaffären för att inhandla svart tråd (men de hade stängt för lunch 6min innan jag kom - dammit - lunch kl14 till kl15, vad är de för skum tid?). Sydde om 3-4 tröjor och ett par brallor. Skrev klart arbetet om postmodernismen. Började läsa i nya delkursens bok av Jerome Bruner - Kulturens väv. Och jag kom äntligen till skott och tog hem Skype. Så jäkla dumt att man inte tänkt på det tidigare. Ringa gratis till vänner i Skottland, Japan och Australien, det är ju genialiskt! Till på köpet så lagade jag också lite japansk lunch - okonomiyaki - och den blev nästintill perfekt. Kanske skulle ta jobb som okonomiyaki-kock på nått japanskt ställe i Malmö. ;o) (Ger gärna receptet till den som vill ha - just ask the pro! Haha..) (Pro = proffset och inte Pensionärernas Riksförbund - men de fattade ni va.. hehe..)

Det finaste av allt var att jag satt och åt på min målarstol precis innanför den vidöppna balkongdörren och solen lyste mig i ansiktet och jag hade bara på mig shorts och tshirt och det var så jäkla underbart! Jag blundade och lät smaken av okonomiyakin lura mig för studen. Jag satt inte alls i lägenheten i Malmö utan på en terrass i Japan. I Kyoto och framför mig sträckte Kamo floden ut sig. Och vid dess kant satt ett tjugotal par och höll varann i handen och enligt japansk tradition så hade man kunnat mäta 50cm på pricken mellan varje par. Allting ska alltid vara så exakt och så ordentligt - till och med när de sitter och myser avslappnat med sin partner.


Mmmmmmm... lite meckigt men j*vligt gott!


Kaz - erbjöd sig spontant att guida mig i Kyoto och blev en god vän!
Här står han vid Kamogawas terrasser och nedanför sitter alla par.

---

Så ja minsann, när jag vaknade idag så kände jag mig för en gångs skull osugen på att göra nått. En riktig hemmasittar dag. Roomien är i Stockholm på kurs tills på söndag så jag kan verkligen bara få lov att vara de närmaste dagarna. Men det är jobbigt att vara på sånt osocialt eremithumör när solen gassar utanför och kroppen gråter efter att få komma ut och röra på sig och lapa solsken. Så idag har jag tur. Jag kan sitta och ruva i lägenheten bäst jag vill. Det är knappt jag ens kommer kunna övertala benen att ta mig genom dörren för att köpa den förbaskade sytråden.

Gårdagen hade med sig en annan sak i sin famn. Ny musik! Hade ju glömt nästan hur bra Last.fm är! Det hela började med att Sister rekommenderade lite låtar som var fantastiska och sen var det bara att följa den röda tråden på Last. Rekommendationer på rekommendationer på rekommendationer kan leda en långt och till band man aldrig hört talas om men som plötsligt svingar sig rätt in under kategorin Favoriter. Not bad!

Nu ska jag dock sätta på mer kaffe och börja jobba på instuderingsfrågorna till Bruner-boken. Eller kanske bara slappa ett tag till. Fan vad bra jag har det som pluggar som jag gör. Totalt egenbestämmande. Jag gör vad jag vill när jag vill bara det som ska bli gjort blir gjort så är lugnt. Har gnällt över slappheten förr men just idag känns det fint. Orkar inte dem till stor del av tiden så kan jag ha en dag när jag inte orkar heller.. I call that fair!

---

Läs mer om japan, okonomiyaki, tradera, last.fm, bilder, kultur, kyoto, sy, ensamhet, skype

Det är helt otroligt hur saker kan svänga i mitt huvud. För ca 48h sen satt jag och var hur glad som helst över att jag fått ett fint mail från mannen i Skottland. Nu är jag inte så säker längre på att det var vad jag behövde höra. Detta är en person som jag haft ögonen på i flera år. Han har liksom alltid funnits i mitt bakhuvud som en slags dagdröm - något som jag aldrig trodde skulle bli av. Speciellt inte efter att jag flyttat från Edinburgh. Och nu är inte bara en 'date' inplanerad utan två - en kaffe på Black Medicine och en drink på en bar. Sen då?

Kanske vi inte alls kommer trivas i varandras sällskap och den vision jag haft om honom kommer va raserad och vem ska man då drömma lite om? Eller så går det tvärtom.. åren av att sitta på varsin sida av puben och bara glo på varann betalar av sig och löve is in the air... På något sätt är det än värre eftersom jag hela mitt liv proppsat på att förhållanden på distans ALDRIG funkar. Ska jag behöva motbevisa mig själv efter alla dessa år med denna attityd?Jag som aldig skulle få för mig att lita på en av motsatt kön - inte efter de ruttna ägg jag haft missnöjet att vara ihop med fram tills nu. Så vad göra? Som att välja mellan pest och asbest...

Sen tillbakakomsten till Sverige för snart 2år sen har jag hållt mig på avstånd från manskap. Men det är klart att de börjar rycka lite i förhållandenerven nu när våren sakta kommer kravlande in i detta land. Det hade ju varit lite fint att få släppa fram känslorna lite. Släpp fångarna loss det är vår! ;o) Jag har hållt mina känslor i strama tyglar. Vill jag verkligen riskera att han på andra sidan Nordsjön stjäler dem från mig när jag väl vågar mig på att koppla loss dem?

Och varför pratar jag om mina känslor som om de var nån jäkla hund?

Varför ödslar jag tid på att prata om detta överhuvudtaget?

Varför fortsätta ställa retoriska frågor när jag inte förväntar mig nått svar? Detta är ju bara ett utlopp för mina hjärnvågor. En kanal för mina tankar.

Ska gå och sova. Först vill jag bara tacka Sister för hennes braiga tips på musik:



Tack!!

---

Läs mer om cinematics, känslor, förhållande, dagbok, tankar, tisdag, date, vårkänslor

Igår var en trevlig kväll. Spelkväll hos Nojjan-dojjan och sen en vända till Brogatan för några öl. Somnade i soffan och vaknade klockan 8.30 imorse - pigg och glad och traskade hemåt medan solen ännu sken. Har haft en så skön dag. Terminator-maraton men 3:ans manus är så pinsamt att jag inte fixar att kolla på den, det är därför jag bloggar under tiden. Har käkat gourmépizza med soltorkade tomater, färsk basilika, champisar och hyvlad parmesan samt druckit flera liter äpplejos. I princip inte rört mig från soffan.. precis så som en lat-söndag ska vara. Piggast har Pixie varit som hittade en turkist peppar karamell under bordet och sen lekte med den hur länge som helst, uppblåst till en stor svart pälsboll.. hon kan om hon vill den lilla parveln.

Har fortfarande lite fjäriar i magen efter att imorse läst mailet från mannen i Eddan. Han skrev precis vad jag ville höra och nu kan april inte komma fort nog. Ska bli spännande att se vad som sker efter all denna tid. Men jag ska försöka att hålla förväntningarna nere - vem vet, vi kanske inte pallar med mer än 10 minuter i varandras sällskap... hur det än blir så är det kul i allafall.. trodde ju aldrig att den här dan skulle komma. Jag trodde han skulle förbli en figur i dagdrömmarnas land och som till slut skulle blekna och försvinna. Men icke... får väl tacka Facebook för det var där han såg mig i en gemensam väns lista.. tänk att den där sidan kan föra gott med sig.. ;o)

I veckan väntar skolarbete. Har kommit på vad jag vill skriva om i min c-uppsats så imorgon ska jag kontakta Malmö konsthall och konstmuséet i Edinburgh. Ska ta en titt på hur de båda ställena gör visningar för barn och sen göra en jämförelse. Jag måste ju ha en anledning till att jag åker till Eddan i 2 veckor mitt i terminen.. ;o) Plus att de kan va nyttigt för mig eftersom jag faktiskt inte har planer på att jobba i Sverige efter jag är klar med utbildningen. Lika bra att ta en titt på skotsk pedagogik redan!

Imorgon hoppas jag tusan i det att vinden lägger sig och att regn uteblir. Är så sjukt sugen på att börja jogga i Pildammsparken istället för att bara gå mina rundor men de är så drygt att springa i blåsväder.


Sist hade jag kameran med mig på promenaden runt parken

Nu ska jag slurka ur det sista i bringaren med jos och sen tror jag att det kanske får bli lite läsa i sängen. Har hittat Toadies förråd med Kalle-tidningar.. det var så sjukt längesen jag läste seriemagasin att det faktiskt är riktigt roande. Och så är det så härligt lättsamt också. Skönt att vila hjärnan efter en dag med hårt slit! ;o)

---

Läs mer om pildammsparken, malmö, brogatan, edinburgh, konst, uppsats, crush, facebook, kalle anka