PixieKatten

Hur gick det till? Jag fattar inte.. i förrgår var jag nästintill döende.. igår någonstans mittimellan.. idag - pigg som en mört - whoohoo! Krakel Spektakel Kusin Vitamin all the way! Efter så mycket sömn att jag aldrig trodde jag skulle vakna igen och flera kilo blodapelsiner (och jag tror nog den där hemska promenaden igår gjorde sitt också) så känner jag mig helt återställd denna kväll. Skumt. Men bra som fan. Min förkylning hade nog bråttom vidare till nästa person - säkerligen till en man som den lilla basilusken visste att den skulle kunna däcka helt. För alla har vi ju hört att "The Horrible Man-Flu" är värre än att föda barn..haha..

På musikfronten har jag dock fått hjärnsläpp. Precis allt är sönderlyssnat. Jag har bläddrat igenom alla mina cd:s och även Toadies och jag kan fan inte hitta nått som känns kul. Damn it... Har någon förslag på något nytt och spännande så är alla tips välkomna... :) Just nu håller jag på att köra Ratatat tills det bara återstår damm i hårddisken. Bra är det.. men jag börjar tröttna.. lite.. pytte.. (och nej jag snackar inte Scocco och Ratata!!)

Imorgon väntar ett besök på Bibblan där jag lyckades reservera kursböcker - damn nice att slippa lägga flera hundralappar på att köpa dem.. Runa Patells Forskningsmetodik - me don't think so... säkert bra och så men i min bokhylla kommer den bara att samla damm efter att rapporten är skriven.. Och det är ju dags att börja planera den nu. Jag fick lov att göra c-uppsats/fotoprojekt... så det är ju kanon.. hade avlidit i mitt inre och blivit en mycket tråkig människa att vara kring om jag bara skulle koncentrerat mig på 60sidor (minst) med bara text..

Blev lite skrattsugen.. känner hur det drar lite i mungiporna.. men jag kan ju inte sitta som en dåre i soffan och skratta åt ingenting så det blir till att ge näring åt denna nykläckta gladlynthet.. och ingen kan göra de bättre än herr Izzard!

I am off to the Death Star Canteen! :D
Men såklart delar jag med mig - mer skratt åt folket!!

---

Läs mer om musik, eddie izzard, star wars, uppsats, humor, förkylning

Ska alldeles strax gå och lägga huvudet på kudden och försöka sova så jag kommer upp imorgon kring halv fem (suck!!). Men jag har iallafall bearbetat klart fotona till morgondagens projekt. Ska egentligen lämna in skriftligt tre sidor också men det fixar jag sen och mailar till min lärare. Just nu vill jag bara nanna och jag satt på tok för länge med fotona.. shit happens.. Här är iallafall det färdiga resultatet:


Min favvis blev vandrarbilden med vår tids "wicked witch of the west" - McDonlad's.

Gick på stan idag med Toadie och upptäckte att min mobil tar panoramabilder. Kul att leka med. Var tvungen att testa ju och så här fint var det när vi satt och åt sushi nära Caroli (tack Emma för bra tips!!):


Miso-skål!!

Fick återigen ett minus på Tradera av en tomte som 'åkt på semester' och inte hört av sig ang mobilen han köpt på ca 3 veckor. Tröttnade och satte minus på honom eftersom jag mailat och sms:at. 5minuter senare får jag minus tillbaka och han påstår att han NYSS kom hem från semestern.. Jaja säkerligen.. att folk inte tröttnat på det svepskälet ännu!! Iallafall, vill någon ha en Sony Ericsson P990i - vassego och bjud! :)


Smygreklam - yeah yeah yeah!

Nu ska jag nanna gott!
Sov sött!

---

Läs mer om tradera, sony ericsson, konst, bilder, foto, sömn

Nope nope nope.. härmed ska alla spelningar ses i litet format.  Debaser eller Vega eller t o m värt turen till England för att se ett bra band. Queens of the stone age igår hade säkert varit en fantastisk konsert om man hört sången åtminstone lite. Det var ju rätt bra ös och publiken var redo att vråla med.. men det kändes aningen fånigt att höra sin egen röst mer än Herr Hommes.

Allt som allt var det en bra kväll. Innan spelningen satt vi på en liten pub över gatan från Hovedbanegården och sörplade billig öl. Inne på KB Hallen bjöds jag på en styck shot av givmilda Herr Nojjens och det var allt jag behövde för att komma i topp. Männen i sällskapet tillhörde ju den långa skaran allihop så de stod lite längre bak medan jag armbågade mig nästan längst fram.. Kanske inte fick höra så mycket sång men jag fick ju se desto mer .. yum! Detta hade dock ett pris. Någon gång under spelningen dog kamerabatteriet på Quidys kamera och linsen vägrade åka in. I tron om att den låg skyddad i min väska så lade jag ner kameran. Men bufflande och knuffande pajjade zoomen och nu går kameran inte att använda. Shit va rutten jag känner mig även om det inte var meningen eller mitt fel på sätt och vis.


QOTSA på KB Hallen i Köpenhamn igår - innan kameran dog.

Nu ska jag se till att jobba klart med min Sherman projekt och sen ska jag posta lite saker för Tradera. Imorgon ska jag ta tåget till Kalmar kl 06.00 - hjälp! Knappt lönt att gå och lägga sig.

Känner sushi-nerven sakta göra sig hörd. Det blir nog dagens middag.

---

Läs mer om Köpenhamn, qotsa, gig, spelning, ljud, bilder, konsert, queens of the stona age

Om cirkus 2 timmar drar vi över till Köpenhamn. Och inom en inte alltför avlägsen kommer ett av världens bästa band att stå inför mig och det är ju inget minus att Mr Josh Homme kan räknas i kategorin för uber-sexy!

Bild lånad från: http://www.spirit-of-metal.com/les%20goupes/Q/Queens%20Of%20The%20Stone%20Age/

Tror denna dag kan komma att bli den första dagen för min mobilblogg - för idag blir det fest på hög nivå! Det är inte var dag man har 2000-talet Elvis framför sig.. ;)

Ha en bra söndag gott folk! I know I will...

---

Läs mer om köpenhamn, queens of the stone age, musik, rock, konsert, elvis

Tänk att några rader på en skärm kan göra en så glad. Några välbehövliga ord från en vän man inte pratat med på länge. Satt och pratade med Dot på msn. Vi kom in på mitt nalkande besök och även min flytt från Eddan och mina planer att återvända den dag min utbildning här i Sverige är klar. Hon funderat på att plugga ett år i New York eller att åka tillbaka till Australien och läsa. Men vad våra planer än är så ville båda tillbaka till Edinburgh för att bo. Och när hon skrev att even though it's in a distant future it is well worth the wait because that day, when we both return, will be the day of my life!

Jisses vad dem orden betydde mycket. Vetskapen om att det fortfaranade finns omtanke och kärlek där. I ca 3år jobbade vi ihop och i ca 18 månader av de 3 åren bodde vi även ihop. Plus att vi umgicks nästan dagligen utanför jobbet och hemmet också. Jag kan inte minnas ett enda bråk. Knappt ens några sura miner. Sen drog hon till Oz och hann inte tillbaka innan det var min tur att dra. Den sista tiden har vi inte hörts särskilt ofta. Fast när hon hörde om mitt besök var hon först med att erbjuda sovplats så länge jag ville stanna. Och idag det här.

Det finns några sådana människor i mitt liv. Personer man inte behöver anstränga sig särskilt mycket att hålla kontakten med för man vet att när man väl ses så är det som om ingen tid gått. Och jag tror att det är det som är riktig vänskap. Jag är ytterst dålig på att höra av mig och är medveten om detta. Därför förebrår jag aldrig någon som är kass på att maila (såvida det inte handlar om total ignoration efter att man utlovat telefonsamtal mm - that deserves a good beating, almost, om jag nu var en sån som slogs, fast de är jag inte, tur för vissa).


Roomies - collegues - best mates!

Jag skickade Dot bilden ovan över msn, som en kul grej. Lite lördagsnostalgi. En stund efter vårt lilla samtal kollade jag mail på myspace och till min stora glädje kunde jag i min lista över mina vänner se att hon ändrat sin profilbild till just den. Kul att se att inte bara jag är en sucker för nostalgi...

Och apropå det så hade jag och Emma en kul stund med att bläddra igenom min hög med fotoalbum denna eftermiddag efter att vi tagit en kaffe på stan (stunden efter att jag och mamma just tagit en kaffe på stan - snacka om lagom dos koffein). Jisses vilka garv. Vilka härliga tider man haft. Ibland är det så lätt att bara sitta och se tillbaka på de misstag man begått och fel val som gjorts. Det man oftare borde göra är att sitta ner och inse vilka fantastiska händelser som tillvaron bjudit på. Det är fan så mycket roligare!


Emma och Bobby

Vet inte vad det är. Men den sista tiden har jag haft problem med att hitta mig själv igen. Har kännt mig lost, apatisk inför mycket och okapabel till att slappna av och ha riktigt roligt. Det har funnits en stor irritation inom mig. Idag känns allt annorlunda. Vet inte om det är vetskapen om att jag ska tillbringa 2 veckor i Edinburgh.. eller om det är mitt vita beslut.. eller om det är glädjen över att ha familjen nära och fina vänner till hands.. eller om det är Queens of the Stone Age imorgon i Köpenhamn.. Vad det än är så känner jag mig ytterst glad idag. Genuin glädje i maggropen. Det är fint. Idag är en bra dag att vara jag!

---

Läs mer om vänskap, queens of the stone age, edinburgh, känslor, framtiden, minnen, bilder

Ser ut som om det kommer gå bra för de japanska prylarna på Tradera. Bud första kvällen på plastmaten i miniatyr, finemang! Funderar på att lägga upp den japanska lergodsservisen också. Jag använder ju alltid den andra i plast och det är onödigt att den bara står inpackad om jag kan få nån hundralapp för den. Får se.. I do need the money. Funderar även på att min dyra servis som farmor samlade till mig till en auktionsfirma och få den såld. Jag kommer aldrig fortsätta samla på den. Och när jag i förra inlägget nämnde att jag inte vill ha kvarvarande bagage i Sverige när jag flyttar - well, den servisen känns verkligen som något som blir ett problem när jag ska sticka. Bättre att ordna sånt redan nu så slipper jag ha det på axlarna då.

Var inne en sväng på myspace och mailade mannen i Skottland. Slog till med en kommentar som han inte kan tolka mer än på det sätt jag vill att det ska tolkas. Och beroende på hans svar så vet jag om jag ska fortsätta lägga energi på våra mail och faktiskt träffa honom när jag är där, eller avveckla det. Trött på att fjanta runt som katten kring het gröt. Ska de va så ska det va på riktigt, annars kan det va.

Klar med 2 av de 3 "shermanska" bilderna. Det blir mycket bättre än jag trodde från början. Me like Photoshop. Som att klippa och klistra när man va liten.. samma fröjdfyllda pyssel. Känns liksom inte alls som ett arbete när jag håller på med det, utan bara kul tidsfördriv. Tänk att jag en dag ska få undervisa i det. Hoppas min glädje för det smittar av sig... Gillar unga idag pyssel eller är det bara tv-spel och sånt som gäller..? I wonder..

Tro't eller ej men jag ska minsann ta och dimpa till sängs. Ska träffa mamman tidigt imorgon och avlämna hennes Berlinfoton som jag framkallat åt henne. Och så ska vi ta en fika på Red Dog.

Nitey nite - bedbugs do bite!

---

Läs mer om photoshop, bilder, the cure, tradera, japan, sömn, fredag

Jobbat hela dagen med mitt Cindy Sherman projekt till nästa vecka. Så roligt det har varit. Att man så enkelt kan göra sig till helt olika individer. BIlder kommer när jag är klar med det hela. Fick ett fint avbrott i arbetet när Liza kom hit med färska fisken och tofu. Det blev ett sushikalas som heter duga. Extra roligt att det var hennes första gång att äta rå fisk efter en lång tid som vegan, så spänningen låg i luften, det är ju antingen något man älskar eller hatar.. she loved it..


Love at first bite!

Detta är första helgen av mitt nya s.k vitare liv. Och det känns bra. Ingen utgångsnoja. Ingen ångest över att jag sitter hemma och softar. Tvärtom. Eftersom jag för mig själv erkänt att jag inte pallar med utelivet i staden så finns heller ingen press att fortsätta försöka tycka om det. Det är skönt att leva ett lite slappt liv och istället ha de stora sakerna att se fram emot. Queens of the stoneage på söndag. Manchester och Edinburgh i april. Kina i juni. Och så finns det ju alltid mindre saker att förgylla vardagen med - som mer sushikalas och våffelfester såklart! ;)

Har lagt ut massa mer saker på Tradera. Det enda i mitt liv som skapar vardagsstress är ekonomin. Fy fan vad jag hatar att va student. Skulle kunna jobba visst, men vad är det som säger att bara för att man studerar så ska man skaffa kneg för att lyckas överleva. Tänk om jag känner för att utnyttja den frihet jag faktiskt har att bestämma själv och använda min tid till annat. Sånt som leder till personlig utveckling och lycka istället. Som att måla, teckna, plugga japanska mm.. Varför ska inte jag kunna ha ett ekonomiskt stressfritt liv bara för att jag läser? Ibland känns det som om man straffas för att man är en äldre student. Inget bostadsbidrag t ex. Vad tusan har det med ålder att göra? Bostadsbidrag betalas av tills man fyller 29 sen är det klippt. För jävligt.

Men tänker kanske någon, jag ska ju till Eddan och Kina.. och ja det stämmer. Och det möjliggörs av en enda anledning, att jag offrar enormt mycket. Jag sparar och lever ett händelselöst liv under i princip hela året. Jag har shoppingstopp på kläder, kosmetika, skivor, böcker och allt annat man kan tänkas vilja köpa. Jag säljer en mängd saker på Tradera och även eBay. Jag har gjort upp en budget som visar exakt hur mycket jag kan spendera var vecka ända fram tills jag kommer hem från Kina i juli. Och ingenting har att göra med att jag är student. Detta är mitt val och inte alla kan snåla på sitt redan futtiga studiemedel så att de kan resa. Jag tror det är en av mina stora talanger - att jag är sjukt ekonomisk! Och envis! Jag gjorde samma sak förra året med Japan och Korea och när man väl sitter därborta då kommer återbetalningen. Den stora belöningen är att medan alla som söp bort sina lånade pengar på studentpuben nu går där hemma och morrar på nått jobb medan jag sitter och tar en öl på en uteservering i 40graders värme och tittar på t ex Shanghais skyline.. Not bad I say!


Denna syn väntar mig i Juni - wow!!!!!
(Bild lånad från: http://www.destination360.com/asia/china/shanghai.php)

Det är dock med lite sorg i hjärtat som jag gör mig av med vissa saker. Som alla (egentligen helt meningslösa) Japan-prylar. Dem är ju så roliga!!! Men den nya jag som faktiskt måste jobba vidare på min icke-materiella personlighet måste fortsätta avpoletera saker även om det skär lite i mig. En dag ska jag ju flytta från landet igen och denna gången ska jag inte ha en massa saker i folks källare och vindar. Jag vill vara en fri själ. No bagage left behind!


Ajöss med skojigheterna!

Det kliar i fingrarna att leka vidare i Photoshop så jag tror att jag ska återgå till att göra lite nytta. Kanske återkommer senare under kvällen med mer tankar och lösdrivet prat. Until then:


Pixiecat likes Wildcat!

---

Läs mer om ekonomi, sushi, tradera, shanghai, anime, ratatat, samhälle, fredag, bilder, resa

Resan är bokad!!!
Helgalna flypriser med Ryan Air. Tur och retur Skavsta och Liverpool - 78kr, inkl flygskatter!! Plus det läggs tåg mellan Malmö och Nyköping - 212kr t o r. Så jag kommer resa för sammanlagt 290kr till England. Det tycker man om! Och där borta fixar Stooie billiga tågbiljetter till mig. Liverpool till Edinburgh - 10pund. Plus att han hämtar mig på plats i Liverpool med sin bil när jag kommer. Så himla fin människa!!
Och jag som låg och räknade och räknade inatt om jag skulle kunna unna mig denna tripp utöver Kina. Och det kan jag! Tjohooo! Fan va fint det ska bli. 16e april drar jag och kommer tillbaka till Valborg. Tar med lappisen och sitter där borta och skriver min c-uppsats. Ingen sol idag men jag är glad ändå!

Time to post Tradera thingies. Märkligt hur folk kan bjuda på saker där det uttryckligen står att jag vill ha betalt inom 3dagar för jag vill ha en snabb affär och sen är dem lide stora i korken och säger att de inte kan betala förrän om 2,5 vecka (idag) och sen avslutar de samma mail med ett kram som om vi vore några jävla kompisar. Menmen, jag orkar inte få minus för en sån bagatell som att lägga ut en auktion igen fastän budaren betett sig fel. Så jag väntade snällt. Och betalningen kom idag. Tur det annars skulle jag nog personligen åkt till Luleå och tryckt ner frimärkena som tanten bjöd på i halsen på henne! Såna människor stör mig något grymt!

Men men.. inte hänga läpp.. bara att höja volymen på Taper Jean Girl och le och va glad och hoppa raka vägen ut i det fria så jag får någonting gjort idag utanför lägenheten!
A-ha!! ;))

---

Läs även andra bloggares åsikter om ryan air, tradera, resa, storbritannien, vänskap

Idag var en dag då det var gött att vara jag. Inte för att nått speciellt hände utan för att jag hade den där varma goa magkänslan som man får ibland när saker bara känns rätt. Gick ut i Pildammsparken på långrunda och jag hade ingen jacka utan hoodie och halsduk och jag frös inte alls. Lyssnade på Kings of Leons "Aha Shake Heartbreak" och den gör mig så himla glad och mysigt vårkänslig. Tror det var mer än jag som kände sig sådär vårglada för människor jag gick förbi log och hälsade men eftersom jag hade min MP3-manick så nickade jag bara glatt tillbaka - på tok för rädd för att vråla ut ett hej om jag öppnade munnen.

Och imorgon ska jag boka flyg. Allt är fixat med Stooie. Gaby kunde nog men om inte så tar jag ett par dar ensam i London - det funkar det med. Och Eddan ser jag fram emot. Efter att Electric 6 spelningen gick i stöpet så har the man gjort klart att vi ändå måste ses över en kaffe och en drink som vi bestämt.. och det känns ju fint.

Japp .. 2008 kommer bli ett bra år. Sade det innan nyår och den känslan sitter i. (Ta i trä!!)

---

Läs mer om vårkänslor, kings of leon, edinburgh, 2008, promenad

Idag mailade jag alla parter för en sista koll så att datumen är ok. Hittade flygbiljetter till finfina priser - 1kr styck om man flyger från och till Göteborg. Så förhoppnings bokar jag redan ikväll och den 16e april drar jag först till Gaby i London, sen Stooie i Manchester trakten, sista stoppet blir Edinburgh och där stannar jag en vecka. Ska försöka få några skift på The Caves. Sist tjänade jag en tusing för en kvälls jobb.. bra extrakosing.. och så fick jag ju servera ostron till Edinburghs grädda - författaren Ian Rankin med flera.. De hade sin årliga ostronträff med champagne och grejor.. det var verkligen en trevlig kväll. När jag är där tänkte jag även försöka göra upp med Norrie om några veckors jobb efter Kina i sommar. Att tillbringa hela sommaren i Malmö och ett sista minuten jobb på typ Konsum - no no no NO WAY! Speciellt inte om man kan tjäna mer än det dubbla på kortare tid och samtidigt få va i Eddan under festivalen. Saknar pulsen och stöket och störiga turister (trodde fan aldrig jag skulle uttala dem orden!!). Och Spiegeltent - efter några vita månader i Malmö kommer dear ol' Smeagol te sig härligare än någonsin! Plus att få stå bakom bardisken igen - jag ångrar inte att jag gav upp yrket inom bar och restaurang - men jag saknar det något grymt ibland. Har man gjort det sedan 1997 så blir det en del av en. Men förlorar man en sak så vinner man något annat. Under åren i Edinburgh hade jag ingen tid att måla eller skapa kreativt. Det har jag nu. Och det är vänligare mot min arma kropp. Inga tunga lyft och kånkande på kilo efter kilo med tallrikar eller brickor med en massa glas och flaskor.. Inget mer glaskross så att knogen skärs upp så benet sticker ut - och min dumma nöt fortsatte jobba - det var jag ju fredagkväll, and I was in charge! Jobbet före hälsan. Jisses...

Nu ska jag fortsätta lägga upp saker på Tradera åt Toadie och även mamman har börjat anlita mig - hehehe - borde nog öka min avgift om det fortsätter så här.. 10% av försäljningen för vad som blivit en jäkla massa jobb. Jaja, har man inget att göra studiemässigt så är ju iallafall detta nån form av sysselsättning..


Aah - sommar i Eddan 2005 - mys!! Leve Pear Tree House!

---

Läs även andra bloggares åsikter om edinburgh, resa, fringe, sommar, minnen, caves, bartender

Jag har tagit ett beslut som känns bra. Jäkligt bra faktiskt. När jag jämför helgens dagar, den vita fredagen mot gårdagens svireri, så känns det inte bara som ett bra och rätt val, utan även självklart på något sätt. Att festa är inte längre jag, att dricka är inte längre jag. Den energi som går åt vid alkoholintag och bakfyllan dagen efter kan jag använda till mycket annat. Och pengarna som går åt kan jag ha mycket roligare för.

Det var gårdagen som fick mig att inse detta. Cidern som jag satt och drack här hemma innan vi gick ut smakade inge bra. Hade svårigheter att få ner en 33cl. Väl ute så hamnade vi på Metro. Men jag blev yr i mössan av att se alla kloner - män i skjorta och cardigan eller sweater-väst och välklippt propert hår, med eller utan stora plastbågade glasögon. Kanske hamnade vi mitt i farfarklubbens årliga möte, vad vet jag... Efter en Hoegaarden (glaset var festligt nog större än mitt huvud) så begav vi oss till säker mark på Ölcaféet för Hoegaarden nr 2. Och kors i taket jag fick upp ögonen för en av motsatt kön. Det var fan inte igår. Han var fin men trots besvarad ögonkontakt orkade jag inte ta steget lite längre och gå fram och snacka lite. Baby steps.. Hoegaarden nr 2 skötte plötsligt tänket och snacket åt mig och KB tedde sig som ett bra drag. What a mistake. Där fanns bara ungt ungfolk och personer som vägrar släppa taget om sitt älskade KB fastän de borde pensionerat sina besök dit för länge sen. Det var aningen ångestgivande. Ca en timme senare och hundra-nånting kronor fattigare satt vi på Stippes och mumsade på vegetariska burgare innan jag åter hoppade upp där bak på Toadies skrangliga springare och vi galopperade hemmåt i natten.

Vaknade idag med en enda tanke. Att jag ska stryka dricka och festande ur mitt register. Det ger mig ingenting längre. Jag har alltid roligast på förfesten och så fort jag sätter min fot i en Malmös klubblokaler så blir jag uttråkad och likgiltig och ofta lite för på snusen. 2008 ska bli mitt vitare år. En öl på Ölis en kväll mitt i veckan eller ett glas vin hemma hos polare är lätt att föredra istället för helgens s.k kul som aldrig blir så som man tänkt. Jag är mer inne på saker som Rappakalja-kvällar, bio, middagar ute, middagar hemma, vinterbad, spelningar, weekendresor, långpromenader.. hahaha.. plötsligt låter det som en sunkig kontaktannons... but I think you get the point..

Jag trivs bra med att vara jag. Trivs utomordentligt med de människor jag har turen att känna och ha som mina vänner. Trivs finfint med vara nära min familj igen. Och just nu är det allt jag behöver. Malmö känns som en marknad där trendigast vinner. Folk slänger sig med fåniga Stockholmsuttryck och försöker vara så mycket mer än bara sig själva och jag orkar inte med det. Det avslappnade feel som fanns här när jag flyttade till Eddan 2003 är som bortblåst. Jag tror jag ska bli en redig 'innetjej' och då menar jag bokstavligt talat. Utgång är passé.


(..på tal om passé, kom att tänka på den här låten..
med världens vackraste man..)

---

Läs mer om Malmö, klubb, uteliv, fest, alkohol, trend, vit

Alla borde verkligen ha en kombo. Det är så himla fint att slippa vara själv. Behöver man lite privatliv och ensamhet så går man bara in på rummet och stänger dörren. Man slipper den ofrivilliga ensamheten. Det betyder mycket. Som ikväll har jag suttit mest och pysslat med mina foton i photoshop. Toadie har suttit bredvid och spelat Xbox. Inga många ord utbyttes mellan oss. Jag hade t o m musik i öronlurarna för att slippa lyssna på Grand Theft Auto ljudet. Det var bara så jäkla fint att ha nån brevdvid sig. Så när lusten föll på att snacka lite så fanns det nån som lyssnade. Jag vill aldrig bo ensam mer.

Egentligen ganska lustigt att under mitt snart 30-åriga liv så har jag knappt bott ensam alls. Så inte så konstigt att jag mår bra nu. Hade min 1:a vid Södervärn fast  där bodde jag knappt ett år, sen skaffade ju jag och Suz en 3:a i samma hus. Och i Eddan bodde jag ensam sista tiden på Grassmarket efter att Dot stack till Australien. Sen var det dem 16 månaderna i Småland när jag kom tillbaka till Sverige. Och den tiden var den längsta i mitt liv. Nyttig - men långdragen. Känns som om jag bodde där mycket längre... Never again. Komboskap är min grej. Billigare, roligare, bättre!

Ikväll kommer söta fröken hit - ska snacka lite Kina och sen gå och ta en öl tror jag. Titta på lite folk. Förhoppningsvis ska vi möta upp Emma också.

Ooooh, nu är hon här. Trevlig helg gott folk! :) Lite Zutons att mysa till!

---

Läs även andra bloggares åsikter om kombo, the zutons, roomie, lördag, kina

Var nära att slinka ut ikväll. När Emma ringde förrut så lät det oerhört lockande att sticka över till Möllan på ett par glas vin och lite prat. Men jag ringde återbud en liten stund senare. Hatar egentligen att först säga ja och sen ringa och ångra men jag är glad att jag gjorde det. Hade ju lovat mig själv en vit helg och jisses vad sorglig jag hade känt mig om jag inte hade hållt fast vid det. Well, ikväll hade jag ju med all säkerhet haft kul men imorgon hade jag nog tyckt annorlunda. Retat mig. Måste ju spara mina sista slantar tills nästa helg, Queens of the Stone Age i Köpenhamn. Då får man snåla till det med en helg inom de fyra väggarna. Och förresten är det precis vad jag behöver efter Stooies besök och förra helgens galej på andra sidan sundet.

Roomien är dock ute och svirar ikväll så jag har hela lyan för mig själv. Det är jag, Kings of Leon, lite Stone Roses, 16 Horsepower och min kära vän Ifolor. Sitter och leker med den sista fotoboken över Japan, denna blir från resan 2006. Vilken skillnad det är jämfört med den första boken jag gjorde över fjorårets Korea- och Japanresa. Ah, vilka minnen som kommer tillbaka när man sitter och pysslar med det. Njuter!


Exempel på hur det ser ut när man bygger sidor med programmet.

Har en Stone Roses revival för tillfället. Eller rättare sagt så lyssnar jag på I wanna be adored på repeat. Om man måste säga en låt som av någon anledning satt sig över alla andra låtar i ens sinne så måste jag säga den. Hade jag dött imorgon så är det min begravningslåt. Inte för att jag har en gravt behov att bli avgudad - utan det är helt enkelt en magisk låt. Och till på köpet så har jag hittat en cover på den av Death Cab For Cutie - dem gör den mycket bra.

Schabblade bort min tvättid igår så jag ska ner om en stund... kul fredagssyssla... not. Hade iallafall en finfin frulle på Simrishamnsgatan 3 med Liza. Gillar deras frukostbuffé. Och 50 spänn - som hittat. På hemvägen gick jag förbi Bikbok men dockan hade fått kläder på sig och brallorna va uppdragna och satt på plats, kanske var det inte nått massivt statement av affären som jag först trodde. Kul iallafall att gårdagens inlägg lockade åtminstone en person till diskussion - det är en början. Me like actions and reactions. Människor som tänker och tycker till, som har en åsikt. Bättre det än apati.

Har gått i en drömlik dimma hela förmiddagen. Tror det beror på att jag lyssnade på Kings of Leons nya cd hela kvällen igår. Snacka om att någon har etsat sig fast i skallen på mig. Men varför måste vi båda vara så jäkla kryptiska hela tiden? Kanske för att det är ett gissel att hålla kontakten för att vi setts några gånger och tycker något om varann men egentligen inte känner varann alls. Rädsla för att vi kanske byggt upp en drömbild - endast baserad på vad vi sett och på vad våra vänner berättar för oss om den andre. Helt sjuk situation. Ska jag åka till Eddan och se vad tusan som pågår och kanske få ett avståndsföhållande på halsen.. eller ska jag ignorera det och försöka stryka det hela ur mitt medvetande?

Tvättid om 10min.. ska ringa Sister.. ingen mjölk till kaffet.. solen skiner.. Pixie tigger oavbrutet.. min mage kurrar också när jag tänker efter.. har kommit på en go idé till min postmodernistiska konstuppgift.. dockor i all ära.. idéer som poppade upp efter den lilla Bikbok historien.. yup, jag vill också leka med dockor - se saker händer alltid av en anledning. ;) Tjohoo...

Time to go.

---

Läs även andra bloggares åsikter om kings of leon, fredag, blogg, Malmö, mat, drömmar

Idag har jag en dag framför mig fullproppad med viktiga åtaganden. Förutom tvättiden och besöket hos optikern så tänkte jag titta förbi BikBok och försöka få reda på vad egentligen det är de vill ha sagt med den nakna skyltdockan i fönstret. Nåja, hon är ju inte helt näck. Byxorna sitter ju nerdragna kring anklarna, helt normalt på en docka som har som uppgift att visa butikens kläder. Och så får vi ju inte glömma de putande bröstvårtorna. Tro fan de - stackarn - inga kläder mitt i vintern. Det är ju såklart inte dockan i sig eller direkt nakenheten jag reagerar på - utan framtoningen. Och idén bakom den... Varför sätta en docka med nerdragna byxor i fönstret? Vad betyder det? För allt har ju sin betydelse.

Jag och min vän gick förbi där igår på vägen till bion och han pekade ut denna docka åt mig, och han var verkligen upprörd. Sen diskuterade vi detta ett bra tag. Försöker de bara väcka uppmärksamhet med ett nakenstunt? Är det synen affären har på kvinnor - tankelösa dockor? Eller är detta vad kvinnors sexualitet raderats till - en naken skyltdocka? Fast det ser ju mer ut som en jävla invit till en man - hej kom och ta mig, jag har byxorna nere and am ready to go!! Alltså i så fall en porrig skyltdocka, vilket bara är sjukt. Eller är detta en del av samhällets objektifiering av kvinnor?? De shakar ju sina bootys i var och varannan video, vare sig de är själva artisten eller en brutta i en musikvideo så är kläderna alltmer minimala och ibland t o m obefintliga.

Och ingen reagerar på detta! Vi reagerar inte på någonting utan ser mellan fingrarna. Vi damer sitter bara och håller käften medan t ex rap och hiphop musiken spyr ut sitt kvinnoförakt, gubbarna i samhället toppar fortfarande lönelistor medan kvinnor tar ut mest föräldraledighet. För det är ju inte en fråga om att kvinnan ska sköta hushållet utan det är ju en ren ekonomisk fråga säger man. Det blir ju smartast så - han tjänar ju faktiskt mer. Well, that's just the point. Vi hålls på plats. Av oss själva. Av vår dumhet, feghet och de eviga orden att det är en ren ekonomisk fråga. Kapitalet och patriarkatet sitter i samma båt - och vi ror den åt dem. Inte ens det behöver de göra själva.

Något som jag finner intressant är hur många av dessa s.k modebloggare som slänger sig med ordet feminist. Har feminism blivit the new black, d v s en innegrej som betyder ingenting? En fluga. Eller tror dessa töser verkligen att man kan ha en blogg som går ut på att vara moderiktig och snygg och vacker - en blogg som endast handlar om att smycka sitt yttre skal - och sen kalla sig för feminist??? Då tror jag att det är dags att gå på biblioteket eller besöka Bokus.com och införskaffa lite litteratur på ämnet.

Som feminist är det väl klart att även jag har ett dress-sense, en personlig stil. Jag gjorde t ex ett kap på eBay och var jäkligt glad över min Bench munkis och det delade jag med mig av i ett inlägg. Men jag skulle aldrig sitta och sprida ett utseendefixerat hets i inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg.. och detta samtidigt som den skrivna texten i inläggen alltid är ett vill ha vill ha vill ha!!! Vad var det jag sa innan, just det... kapitalism och patriarkat sitter i samma båt. Utseendefixering och konsumtionsbegär, hand i hand. Se till att unga flickor fastnar i denna snara så har de inte energi att lägga saker på annat - som att utmana den manliga eliten på maktnivå. För en tjej som endast bryr sig om dagens outfit lär ju knappast ha åsikter om saker som faktiskt spelar roll.

Och med det menar jag inte att dagens tjejer är ett imbecillt släkte. Jag önskar bara att de lade modekatalogerna åt sidan. Lämnade över åran till männen i båten. Och började leva sitt eget liv på sina egna villkor. Började se efter sina medsystrar på en högre nivå. One for all - all for one! Precis som det varit i männens värld i århundraden. En klapp på axeln och gräddfilen till framgång. Kom igen tjejer, börja ta för er!

---

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, samhälle, patriarkat, malmö, politik, kvinnosyn, mode

---

Pixiekatten lives & breathes in Malmö

Ah, jisses vilken schizofren dag. Mitt humör har pendlat från en bottenskala då jag var nära att bita huvudet av stackars Toadie tills nu när jag känner mig hur glad som helst. Kanske för att alla goda ting kommer i 3tal?

1. Hämtade min khakigröna Bench-munkis på posten och den var galet snygg så jag är evigt tacksam för eBay.
2. Fick mail från Mr BMX, det var ett tag sen, trodde nästan att han avpoletterat mig sen jag avböjde till Electric Six konserten i Leeds.. men icke.. han lät mig veta att han minsann fortfarande är på att ses om jag kommer till Eddan i april. Jag har ju lovat att introducera honom till en Zybrowka (bison gräs vodka) med äpplejuice efter vår lilla diskussion på Facebook och han har lovat att bjuda igen tjänsten med en kaffe på Black Medicine Coffee Company. Och så avslutade han mailet med att mystiskt kommentera ett blogginlägg på MySpace som på ett väldigt kryptiskt sätt faktiskt handlade om honom. Nu är jag ganska säker på att han fattade det eftersom det inlägget har några veckor på nacken men han har hållt koll.
3. Monster-Mash-Wednesday!! Toadie fick biocheckar från nånstans och ska ta med mig att se Cloverfield ikväll. Den verkar skum men ganska bra. Till dessert blir det nog mer monsterfilm. Lyckades lägga rabarber på koreanska Gwoemul - the Host - och även om jag inte har en aning om huruvida den är bra eller inte så är jag svag för asiatisk film.

Ångesten från igår kväll har lättat rejält. Åt en saftig men nyttig middag bestående av ris, inari-zushi, pilgrimspusslor, räkor, mjuk tofu och till efterätt en kopp kaffe med en skopa tofuline chokladglass i. Imorgon blir det ett nytt besök på Asien Livs på Möllan och inköp av mer tofu. Man kan nog lätt säga att jag är beroende. Helt sjukt är dock att Kung Markattas tofu (som såklart är bra om man inte har tillgång till en asiatisk affär) säljs för ca 19-26spänn. Köper man däremot mjuk tofu på Möllan kostar de 5kr per bit. Där kan man tala om prisskillnad.

Anyway... Dags för mig att trä armarna i min nya Bench och traska ut på staden.

Förresten minns någon Kung Markatta? Minns att jag älskade denna tecknade apkung som liten flicka. Ska försöka hitta nån av dem i Kina i sommar.

---

Läs även andra bloggares åsikter om mat, Bench, kung markatta, youtube, bio, cloverfield, monster, onsdag

---

Pixiekatten lives & breathes in Malmö

Imorgon är det då dags men hur skriver man om Alla hjärtans dag och dess kommersiella karusell utan att låta cynisk? Vet inte ens om det är möjligt. Risken är ju överhängande att så fort jag börjar snacka om hur denna dag spridits vår väg från kommersiallismens vagga, the land of "dreams and possibilities" - USA, då börjar många himla med ögonen och sucka att det där gnället beror bara på att jag är singel och bitter. Så jag tänker inte gå den vägen. Istället vill jag dagen innan denna kärlekens dag, som man märkligt nog firar endast en dag om året istället för var dag, dela med mig av detta underbara YouTube-klipp. Denna lilla film går ut till alla jag känner och alla jag inte känner. En gratis kram och ett leende på läpparna lagom till lunch!

---

Läs även andra bloggares åsikter om alla hjärtans dag, samhälle, kram, kommersiell, gratis, youtube,

---

Pixiekatten lives and breathes in Malmö

Det har faktiskt varit oerhört skönt att få sitta apatiskt framför skärmen hela dagen. Number 23 (med Jim Carrey) sög i och för sig men bara att slippa tänka och röra på mig var obetalbart. Imorgon ska jag ta itu med att skicka Tradera grejor och skriva bokseminariet som klassen pysslade med i fredags, om min lärare mailat mig frågorna vill säga. Fick återigen påminna henne i eftermiddags när min mailbox låg öde och tom. Imorgon är också dagen då jag ska fundera över mitt postmoderna konstspektakel. Och så ska jag röra på mig. Ta en rejäl promenad runt Malmö stad. Det är fint med besök men det har blivit för mycket av det goda, skräpmat, öl och sötsaker. Känns som om huden sitter åt och klämmer på mig, som ett par för små brallor. Jag vet ju såklart att detta "bara" är mitt sjuka sinne som nu vaknar upp och har ångest över att jag givit mig hän åt detta okontrollerade intag.. Och bästa botet är rikligt med motion rörelse och ett par dar med striktare kost. Sen brukar panikkänslorna lätta och det klöser inte riktigt lika jävligt på insidan av huvudet. Önskar att det kunde sluta helt. Att jag kunde låta mig själv vara nån gång. Jag om någon är ju så anti utseendefixering man kan vara och önskar det inte åt någon annan heller. Och det är ju inte så att jag springer och glor i spegeln och kollar skalan av snygghet, nej detta sitter inborrat i skallen, ända in i själen.. Vad gjorde jag för att förtjäna dessa demoner utöver allt annat skit man ska släppa runt på innanför pannbenet..?

Anyway.. nog med gnäll och grubbel. Tror jag ska återgå till filmtittandet innan jag går och knyter mig bra mycket tidigare än vanligt. Deadbeat.

---

Läs mer om vikt, hälsa, samhälle

---

Pixiekatten lives and breathes in Malmö

Idag styrde Stuart (Stooie) kosan tillbaka till Manchester och jag ligger i soffan utmattad av att bära det ok som det innebär att vara någons guide i 3 dagar, samt att jag även drabbats av en irriterande förkylning som ligger och killar mig i näsa och hals. Någon sprang ju runt Köpenhamn i tron att hon förlorat sin tjocka tröja någonstans under pubrundan, när den egentligen hela tiden satt knuten runt midjan.. dear oh dear.. ska vara jag till det.

Igår hade vi ju dock lämnat Köpenhamn bakom oss och hade en heldag i Malmö. Den bestod av en av mig guidad tur runt stan samt bort till Turning Torso, något som höll på kosta mig mina tänder, ja man skulle rent ut sagt kunna säga livet. Där går vi intet ont anande och pladdrar och blickar upp mot detta svängiga torn när jag plötsligt åker i marken, med skallen först, och med en jävla smäll. Som tur är så är mina reflexer blixtsnabba, det blir så när man serverat i så många år som jag och mången gång räddat vin- eller ölglas från att vippa från brickan ner i golvet. Jag hann alltså med nöd och näppe sätta handflatorna framför munnen och tur var det för annars hade jag varit fröken tandalös i denna stund. Istället klarade jag mig med sönderrivna handflator och skrapsår på näsan. Mina knäm var dock inte lika tursamma och åkte i marken med en rungande smäll och är idag både blåslagna och med fula grusiga skrapsår. Så vad var det som hände då? Jo naturligtvis ännu en bravad a la Pixiekatten. Om man så försökte göra om det i resten av sitt liv så skulle det inte gå. Runt mina fötter satt en ögla av tjock plastsnöre, antagligen någonting som använts i bygget runtomkring till att hålla någonting på plats, plankor eller nått, vad vet väl jag. Men denna hade jag under promenadens gång inte bara lyckats få runt en fot utan på något oförklarligt sätt runt bägge så när jag skulle ta ett steg framåt så blev effekten snarare som om någon sparkade undan benen för mig och jag åkte i backen - föll som en fura. Om det är någon som råkar ut för något sådant så är det såklart jag. Är inte det minsta förvånad egentligen. Att få in två fötter genom en ögla som är ca 20cm i diameter medan man går och utan att märka det, det ska va jag till det.

Efteråt kan man säga att jag var både omtumlad, and in a lot of pain! Stödjandes på Stuart lunkade vi från Torso eländet och ner mot stan igen där vi hade en finfin lunch på Vegegården. Har velat gå dit länge sedan Liza och Emma kastat sina lovord över detta ställe och eftersom Stuart är vegetarian så passade det perfekt. Och jag måste hålla med mina vänner - vilken fantastiskt lunch det var. Buffé bestående av kinesisk och helt vegtarisk mat. "Biff" och bambugryta, "kycklinggryta" med kokosmjölk och babymajs, friterade "räkor" och friterad aubergine, ris, stekta nudlar, salladsbar, bröd, frukt och mycket annat gott. Lätt något jag rekommenderar, gå dit och njut!

Med fullproppade magar begav vi oss hemåt för en liten vilopaus. Förkylda och fortfarande aningen bakfulla sedan helgen så behövde vi en power nap. Runt 20-tiden återvände vi ut eftersom Stuart insisterade på att få bjuda på middag som tack för att jag gett honom tak över huvudet. Vi skulle egentligen gå till Volym och äta deras underbara tofuburgare men vi kände båda att det under dagarna blivit lite mycket friterat och burgar-aktigt. Och jag kände att det var för långt till Möllan för mina stackars onda ben så det blev Davidshall. Jag hade ju inte bangat för lite hälsosam och ljuvlig sushi på Hai men Stuart kände att den vegetariska sushin inte var lika lockande.

Så vi hamnade på Via Veneto för att äta lite italienskt. Har varit där innan och hade då en bra upplevelse. Men det måste givitvis varit innan min tid inom restauranger. Via Veneto får bara ris, och ingen ros!!!! Efter att vi ätit upp huvudrätten så blev vi totalt ignorerade. Servitören, som skulle kunna kosta på sig ett och annat leende, höll sig på säkert avstånd från vårt bord och sprang istället runt och dukade andra bord som betalat och gått eller så gömde han sig i köket. När jag till slut gick upp till honom för att be om 2 glas vin till och en titt på dessertmenyn så kollade han på mig som om jag nyss sagt det dummaste han nånsin hört och svarade kallt: Nej vi har stängt. Två minuter senare hamnade notan på vårt bord utan att vi ens bett om den.

Jag har sedan 1997 då jag satte min fot i restaurangbranschen aldrig nekat befintliga gäster. Dem ser man till att dem har det bra och blir nöjda. Är köket stängt så är det klart att man kan neka nya folk som kommer in men man nekar jädrans i det aldrig dem som redan sitter där! Först och främst är det en förlust av pengar och för det andra urdålig service! Verkligen en besvikelse att servicekänslan på restauranger i Malmö kan vara så låg, på gränsen till obefintlig! Via Veneto är ett ställe vars dörrar jag aldrig mer kommer gå genom och jag råder andra till att göra det samma. Det finns ställen som bättre förtjänar kundskaran, som t ex Moonlit Lounge - som också är en italiensk restaurang och ligger endast ett stenkast från landsmannen på Davidhallsgatan. Dock gav vi inte upp så lätt. Vår kväll skulle inte ta slut med ett upp och nervänt leende minsann. Det blev ett par öl på JP's där barflickorna alltid är glada och trevliga och så är det ju så nära hem!

Idag var det då dagen D, dags för Stooie att åka hem igen. Men vi beslutade att ses snart igen. Jag tänker nämligen att min 2 veckors visit i Edinburgh lika bra skulle kunna se ut så här; 2-3 dar hos Gaby i London, 2-3 dar hos Stooie nära Manchester och sen runt en vecka i Eddan. Under hela april och maj har jag ju i princip inga föreläsningar i Kalmar utan allt är hemjobberi i och med c-uppsatsen. Få se hur jag gör.

Nu ska jag dock gosa ner mig i soffan och kolla på The Number 23 med Jim Carrey.
God dagens.

---

Lite Köpenhamns bilder på mig och Stooie. Och även på vad jag anser måste vara världens fulaste kreationer - vem anställde personen som klädde de dockorna egentligen?? Ännu mer ofattbart - outfitten till vänster kostar endast runt 15 000 danska kronor! När folk skriver om dagens outfit i sina bloggar så borde tävlingen inte vara vem som är mest moderiktig utan vem som kan hittade den allra fulaste. Tror att jag leder den genren utan större konkurrens som det är nu!

---

Läs även andra bloggares åsikter om Köpenhamn, Malmö, mat, dagens, outfit, mode, via veneto, vegegården, tips, bilder

---

Pixiekatten lives and breath in Malmö

En liten bloggsession innan jag kryper ner under täcket och sover tillbaka lite ny kraft till min arma kropp och hjärna. Helgen i Köpenhamn var hur kul som helst och VT-killarna riktigt trevliga prickar. Jag mötte Stooie kring 15-tiden och vi checkade in på hostellet och gick sen till City Pub på Vesterbrogade och tog nån öl innan vi mötte Claus, Raz, Jon och Allen från VT. Vi hade middag på ett vietnamesiskt inneställe men då de inte tar bokningar så lyckades vi på något sätt få ett bord utan att vänta länge alls, till skillnad frånn många andra där inne. Jag käkade en kall nudelsallad med vårrullar och dippsåser och till drack jag en cocktail gjord på färsk mango och rum. Riktiga höjdare!

Efteråt körde vi en pubrunda och ställena som de tre Köpenhamnsborna valde var gemytliga och av varierande stil. En var sådär danskt avslappnad och mysig, en lite trendiare och slutligen en som nog valdes speciellt åt mig - ett rockhak med bra priser på cocktails. Den förstnämnda var ett verkligt lustigt ställe. De serverade specialöl från världens alla hörn och det var en kul grej att testa olika hela tiden. Men servicen var lustig. Stället var fullproppat till den gräns att väggarna nästan bågnade. Dem var 4st som ordagrant sprang runt i lokalen och serverade alla i en rasande takt. Tills livemusiken började. Då var det en stackars kvinna som ensam kutade runt som en förvirrad huvudlös höna. När vi väntat ca 25min på vår öl så gick vi upp och undrade om hon glömt oss. Hon bad om ursäkt och förklarade att anledningen till dröjsmålet var att de 3 andra som serverat innan också var med i bandet som spelade och de skulle bara köra några låtar för att sen servera igen. Ummm.. what!!??? Primetime en lördagskväll och serveringspersonalen extraknäcker som husband. Galet.

Den sista puben vi gick till låg i krokarna kring Istedgade och var verkligen ett ställe helt i min smak. Bra musik, snygga pågar och drycker till rätt förmånliga priser. Ska kolla med de som guidade för kvällen vad det hette och definitivt gå dit igen. Någonstans kring 3-snåret beslöt jag dock att jag fått i mig tillräckligt och Stooie fick sen låna mig en arm så att jag inte skulle trilla omkring för mycket på Köpenhamns gator. På väg tillbaka till vårt hostel så var jag tvungen att ha en macka och efter ungefär 30 minuters beslutsångest och omorganisation av samtliga smörgåsar i disken inne på 7Eleven så bestämde jag mig för en Club Sandwich. Killen bakom kassan var lagom road. Väl framme på DanHostel sög jag i mig ena mackan och hade en skum idé att spara andra halvan till morgonen fastän jag var mer hungrig och istället lade jag huvudet på kudden och däckade gott. Suck, snacka om full och dum.

Hela dagen idag gick jag och Stooie runt i Köpenhamn och gjorde ingenting av det vi först planerat, d v s att gå på konstgallerier och åka skridskor vid Kongens Nytorg. Det var mer lockande att dricka Magners på en irlänsk pub men när dem satte igång storbildsTV:n för att visa fotboll så rymde vi illa kvickt. Promenerade lite mer och bänkade sen oss på Hard Rock Café där vi drack mer öl tills hungern satte in vilket resulterade i att vi åt - på tok för mycket. En supersize nachostallrik med smält ost och guacamole delade vi på till förrätt och sen varsin burgare. Min med blåmögelost och stekt lök på - himmelriket för en bakfull mage - kunde inte sluta äta och höll sen på att spy för jag blev för mätt. Till efterrätt hade vi ännu en promenad runt stan för att smälta maten men vi kunde inte riktigt repa oss helt. Det blev tåget hem kl 20.45 och sovdags för att kunna göra Malmö osäkert imorgon då jag ska guida Stooie i Malmö och sen käka middag på Volym på Möllan. His treat, bara för att han får sova här i 2 nätter. Ah, dessa finfina engelsmännen! Vilka gentlemen!

Jag drömmer redan om min frukost! Rostade mackor med Marmite och ost. Stooie tog med sig 2 burkar till mig. Vilken lycka! Så nu ska jag släcka så att natten ilar och jag kan få stiga upp igen för att få äta.

Goder natt!

---

Läs även andra bloggares åsikter om Köpenhamn, Malmö, lördag, fest, alkohol, Virtual tourist, mat, öl

Ännu en kväll som man bara skulle ut och ta en öl. Ska jag till Köpenhamn ikväll på Virtual Tourist partaj. Och ville ju verkligen va på G för det. Man vet ju aldrig hur dem där mötena slutar. Sist ragglade dem in på hostellet när det var dags att checka ut.. Men som sagt, det blev lite mer än planerat. Och det blir det ju alltid när man festar med Mr N. Han är en farlig kamrat den där filuren när man försöker hålla sig lite på mattan och inte dricka för mycket. Vi hann ju inte mer än in på Ölcaféet och så stod det 7st shots på bordet som han återigen bjöd på. Jag är dock glad att jag valde en 3:a Hot Shot (mmmmmmm!!!) och inte en 6:a sambuca (tvi!!!) som dem andra. Himlans fint av honom men det är ju alltid dem som slår undan benen på mig.

Nu sitter jag här och försöker återstarta systemet för en ny natt på stan. Ibumetin tabletter x 2, se Sister jag lyssnar på dina råd, inga alvedon denna gången! ;). Sen en iskaffe med honung(kan bara inte dricka nått varmt när jag är bakis), 2 glas vatten, ett glas Coca och tre rostade mackor med kaviar. En dusch på det and I will be back in business!

Stooie har messat 2ggr redan och uppdaterat mig på flygsituationen, förseningar som vanligt och kanske lite tur i oturen så att jag hinner repa mig rejält. Och med dem orden får jag önska eder alla en trevlig helg. Dags för mig att sätta på lite Groove Armada och göra mig iordning för en helg i Köpenhamn.

---

Läs även andra bloggares åsikter om fest, alkohol, virtual tourist, köpenhamn, malmö, helg, festa

Står mitt i förberedelserna till en riktig japansk feast!! Gick förbi Sillastryparn på Möllan på väg hem från Synoptik och kunde bara inte säga nej till färsk fisk (och så va ju fiskkillen riktigt yummy han också). Sen ligger ju den asiatiska mataffären bara runt hörnan från fiskaren och det var slutet för den lilla motståndskraften jag hade. Så baserat på vad som var färskaste fisken för dagen så består menyn av laxnigiri och pilgrimmsmussel-sashimi, färsk mjuk tofu med soja och krossad gullök men också inari-zushi, d v s mina älskade friterade tofupåsar som man fyller med ris. Tänkte också göra makirullar med räkor och avokado vilket är första gången så det ska bli spännande. Och sist men inte minst lite sött till efterrätt - datemaki - som är rullar av en väldigt söt omelett, typ. Damn it, blir hungrig bara av att skiva om det. Och såklart får jag ett ton nostalgi i maggropen. Men om man inte kan ta sig till Japan så får Japan komma till en själv.. Så ikväll blir det japansk afton i detta Malmöhem. Kanske ska slå på stort och även öppna min sake.. maybe baby..

Och som om saker inte kunde bli trevligare så har jag fått fram mina gamla Groove Armada skivor. Helt underbart!

Måste dela med mig, enjoy:

---

Aaahh... nostalgitripp.. Japan 2005..

---

Läs även andra bloggares åsikter om Japan, sushi, mat, bilder, foto, minnen, nostalgi, resor, Malmö

Jag låg och funderade lite nu under morgonkvisten. På hur dagens unga verkar okapabla till att koncentrera sig på sitt eget liv utan lever genom andras. Var tog individerna vägen? Vad hände med den rebelliska ungdomskulturen? Idag verkar det mest finnas en menlös massa där ute som inte på något sätt tycks ha någon glädje över sin ungdom - vet dem inte att dessa dagar är räknade? Att man växer upp och blir vuxen bra mycket fortare än man tror.. vips.. så sitter man där trettion fyllda. Och undrar hur fan det gick till.. det var ju bara igår man var 17, 18, 19... vart tog tiden vägen??

Mitt första piskrapp viner mot dokusåporna. Pop Idol, Sjukhuset, BB, Farmen, Top Model.. Bönderna och fruarna (vilken kvinna med självrespekt anmäler sig till ett sånt program?? För att bli nobbad och vanärad av en som aldrig lämnat sin gård och beter sig som en inavlad viktigpetter.. har jag hört och läst iallafall.. för nej nej NEJ - jag har aldrig sjunkit så lågt och ägnat en minut åt att titta på skiten - word!!) Ensamma mamman söker... dem är ju verkligen inte dem enda ensamma föräldrarna i världen - så varför sitta och drömma sig bort i deras patetiska program istället för att hitta sig lite egen kärlek?? Vem bryr sig om vilken av de kärlekskranka insmiskanade grabbarna de valde?? Bara reklamvinjetten med Gyllene Tider eller nån dansbandssmörja borde vara nog för folk att slänga ut teven genom fönstret!!

Alldeles för länge har vi matats med sån här dynga. Sista gången jag ens kastade en blick på en dokusåpa var hemma hos min syster och Big Brother stod på och en vuxen blond människa satt och badade i en vask i köket, där gick gränsen för vad jag utsätter mina arma ögon för. Har människan aldrig hört talas om mathygien? Sitta och snuska sig i köket? Trevligt att ta sig en macka där sen och hitta hennes småkrulliga hår som extra pålägg på skinkmackan.. Men det allra värsta är att den människan sen blir 'känd'. För vad?? Snälla kan någon vänlig själ upplysa mig om hur en dokusåpe-person förtjänar att vara 'känd'?? Det är århundrades gåta!! Jag får bara inte in det i skallen. Och enligt min mening så är det just denna oförståelse som skiljer agnarna från vetet. För det sorgligaste i hela historien det är människorna som köper skvallertidningarna, utöver att sitta fastklistrade vid programmen, och faktiskt bryr sig!!!! Hjälp vilket fullständigt meningslöst liv man måste leva då om man finner så stort intresse i dokuvärlden. Personligen tycker jag att dessa överproducerade och färdigpaketerade "verklighetsprogram" är ett hån mot min intelligens. Jag sätter mitt liv, mina intressen och min vardag först. Sen min familjs och mina vänners. Därefter försöker jag bevandra mig i världshändelser, miljö och lite politik. Nån nisse på teve som hungrar efter sina 15 minutes of fame så att det nästan ryker ur öronen på honom eller henne - dem är endast värda a lifetime of shame!!!


Och detta är vad svenska folket bänkar sig framför teven för. En clueless bonde. Finns det verkligen ett genuint intresse för om denna gårdskarl finner sig en fruga eller inte? Eller är det någon slags pervers skadeglädje folk får ut av att glo på det? Känner de sig bättre än denna stackaren? Lyckliga över att de minsann inte föddes in i hans liv? I just don't get it... (Bilden tagen från: http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/archive/00430)

Piskrapp nummer två. Dagens outfit!! Modebloggar!! Ego-pics!! Sveriges mest lästa bloggar är snorvalpar som belamrar sina sidor med bilder på sig själva och sina kläder och sedan utnämns av de läsande glinen som några mode gurus! Ahh jag kan bara skratta fastän jag hellre vill gråta en skvätt. Det haglar in kommentarer på dessa sidor från unga töser som berömmer och avgudar dessa bloggar. Sen när förlorade människan sin kraft att ställa sig framför en spegel och själv avgöra om det dem har på sig är snyggt eller fult eller ok? Varför denna hest med modebloggar? Och varför denna hets med ego bilder av sig själv? Behöver människor verkligen ständigt påminnas om hur snygga dem är? Äger dagens unga inga speglar? Eller föds dem helt utan självrespekt och självförtroende nu för tiden?

När jag började blogga trodde jag faktiskt att de mest lästa bloggarna skulle ha någonting att säga. Men det har dem inte. De är som bilderböcker som man läser för sina småbarn fast riktade till en lite äldre genereation. Ingen text knappt, inga färgstarka åsikter.. bara bilder och bilder och bilder och (jag somnar snart själv bara jag tänker tanken modeblogg) mera bilder.


Spana in likheten mellan Devos Mark Mothersbaugh och bonden en bit ovan.. slående va!? Och videon utspelas på en bondgård!! Undrar om detta karismatiska band visste vad framtiden hade i sitt sköte och helt enkelt försökte varna oss!?

---

Läs även andra bloggares åsikter om dokusåpa, modeblogg, mode, bonde, devo, självrespekt, samhälle, kultur, internet, bloggar, kritik,

En timme och en kvart - sen tågar helgen in igen med högt buren fana. Worship me it says... Jag har längtat efter just denna helgen. Det händer något utöver det vanliga. Jag slipper fundera på vilken av Malmös hak jag ska besvära mig med efter att pubarna stängt. Jeriko? Retro? Brogatan? Debaser? Inget lockar. Tur att jag tillhör skaran som går ut för sällskapet och inte efter vilken klubb som är ballast - då hade det varit kört. Men nej nej nej.. detta ska inte bli ännu ett inlägg där jag droppar galla över Malmös uteliv - man måste lära sig att skilja på att säga sin mening och tråka folk med vad som i slutändan blir gnäll som gnisslar hål i människors öron - eller i detta fall ögon... Min uppmärksamhet ikväll är vänd över sundet, mot København...

Lördag klockan 14 ska jag möta Stooie på Centralstationen och efter att ha dumpat grejor på hostellet så börjar arbetet. Att jobba fram den perfekta onykterheten (skriver jag fyllan så låter det a) alldeles för fjortis och b) som om vi ska bli så redlösa som möjligt utan att däcka.. men så är ikke fallet). Jag pratar om ett fnittrigt tillstånd som ska vara hela eftermiddagen, kvällen och förhoppningsvis in på morgonkvisten men utan att ruinera mitt stackars studentkonto.. Lycka till med det (I said it first, och är alltså inte helt full av självbedrägeri).

Ungefär på samma sätt som jag i ett tidigare inlägg idag skrev hur skönt det var med upptäckten att jag inte var känslomässigt avliden, ja ungefär så känns det nu. Att en festlig helg känns festlig och inte som ännu en vardag a la Eddan. Har man ett bord på en bar (The Villager) som alltid står och väntar på en och vakterna var eviga kväll låter en antingen gå förbi hela kön eller komma in fastän det egentligen är alldeles för sent och de nekat alla andra, well då är det inte längre fest utan en livsstil. Samma sak med Liquid Room. Andra gick dit för att dansa och ha skoj. Vi från restaurangen släntrade in för att vi inte hade något bättre för oss. Att ställen låg rakt över gatan från varandra gjorde inte saken bättre. När jag bodde där så slog mig tanken ofta att MB var mitt jobb och fanimej mitt hem så många timmar som jag lade ner där. Villager och Liquid Room var som ett andra hem. När de sen öppnade upp DragonFly i princip över gatan från min lägenhet på Grassmarket, ja då var det verkligen inte många timmar jag spenderade i mitt 'riktiga' hem. Då var det ingenting jag reflekterade över. Nu när jag sitter här och tänker efter så är det banemej ett rätt sorgligt liv att aldrig veta när det är fest för det är så invävt i vardagen...

Men nu är det annorlunda. Helger har blivit helger igen. Och att sitta hemma en lördagskväll är minsann något jag gärna gör. Men när det händer saker så spritter det till i mig. Förväntan. Jag hade nästan glömt vad det ordet betyder. Verkar som om jag verkligen håller på att vakna upp. Gnistorna känns att bli allt fler. Allt jag kan hoppas på nu är en stadig eld som varar - så att jag inte brinner ut innan mitt nya liv ens hinner börja...


Flickorna på DragonFly.. en helt vanlig syn..

---

Läs även andra bloggares åsikter om Edinburgh, minnen, alkohol, uteliv, helg, nöje, vardag, livet

Det här inlägget blir en eloge till min kolsjuke far. Har precis kommit hem från ett besök hos systeryster där vi tre hade en trevlig liten torsdagsfika med pappas hembakta havremuffins och kaffe. Jag vet inte varför men under hela tiden satt jag med en pirrande nostalgikänsla i magen. Kanske var det solen som sken in genom fönstret, det första tecknet på den analkande våren.. kanske var det någonting i smaken i muffinsarna.. kanske var det sättet som pappa nätt lade en hand på min axel när han skulle 'prata allvar med mig', t ex angånde tandläkaren som jag vägrar besöka för att jag vet att jag har hål (yup jag lider av ett ytterst svårt fall av tandläkarfobi).

Det har en längre tid funnits en osynlig mur mellan oss, den slogs sakta och knappt märkbart upp under den tiden jag bodde i Skottland. En dag stod den bara där och blockerade känslorna mellan två personer som innerst inne höjer varandra till skyarna. Och bådas fjantiga stolthet gjorde det nästan omöjligt att ens skrapa bort flagor av putsen mellan tegelstenarna i detta osynliga åbäke. Länge har vi båda stått och stampat och väntat på att den andre ska ta första steget med en slägga i högsta hugg för att bli av med denna verderstyggelse som håller oss isär. Men idag insåg jag att det behövdes inte en slägga. Inte ens en liten hacka. Allt som krävdes var en lätt hand på min axel. En hand som sade att jag gnatar bara för att jag bryr mig om dig. Klockan surrade tillbaka i tiden och jag flängde med medan fjärilar sakta vågade sig ur sina puppor i min mage och började flyga omkring därinne. Jag kan inte säga att jag kände mig liten igen. Jag kände mig snarare som en dotter igen. En känsla jag suktat efter men inte kunnat finna tillrätta. Den känslan bor fortfarande inom mig och sätter ett leende på mina läppar medan jag blickar ut och ser solen sakta försvinna bakom husen. Det har varit en bra dag idag.

---

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, dotter, känslor, kol, livet, minnen, förälder, nostalgi

I gårdagens inlägg ställde jag frågan hur man bäst dödar tid, som t ex de 2h 40min man råkar ha tills det tåget man bokat avgår från Kalmar och tuffar söderut till Malmö som lägger till ytterligare 3h som måste bort. Svaret var ganska enkelt. Det smärtfriaste sättet att göra sig av med denna tid för gott var att titta på Pushing Daisies. Laptopen låg i tryggt förvar i min väska och cd-skivan jag fått låna med alla avsnitten av denna drömska serie råkade sitta kvar i den.

*** ***

Pushing Daisies är, för er som missat den, en serie i sann Tim Burtonesk anda. Tänk Big Fish och Edward Scissorhands - filmer som efter vad jag vet nästan alla älskar - fast istället omgjorda till 40 minuters avsnitt. Man stiger rätt in deras sagolika drömvärld där seriens huvudperson, Ned, har för förmågan att väcka de döda till liv bara genom att peta på dem. Rör han dem igen då dör dem igen men sker inte detta inom 1 minute, well då dör någon annan. Ned jobbar ihop tillsammans med den stickande detektiven Emerson Cod och de använder hans förmåga till att under en minut väcka mordoffer till liv och fråga vem som mördade dem. Detta funkar utan problem tills en dag då offret är Neds childhood sweetheart Charlotte. Han kan inte förmå sig att döda henne igen och hon får stanna bland de levande och kärlekshistorian är ett faktum - enda kruxet, de kan aldrig någonsin röra vid varann, för då dör Charlotte igen. Inte att förglömma är härliga Olive Snook som är olyckligt kär i Ned som bara har ögon för Charlotte och istället söker hon tröst genom att ta hand om Neds hund som Ned inte heller kan röra för att han en gång som barn väckte den till liv igen... Lägg till Charlottes galna fastrar som isolerat sig och bara äter ost, samt Neds pajbageri som liknar Bilbos håla i Sagan om ringen och regnbågens grälla färger i varje scen och ni har huvudingredienserna till att baka ihop en egen bild av detta fanatastiska verk.


Bilden tagen från tv.yahoo.com

*** ***

Trots att jag länge har haft ett tomrum eller kanske obrukbar såjord i min bröstkorg, precis där det är meningen att kärlek ska rota sig och trivas, så måste jag ändå säga att avsnitten av Pushing Daisies får mig att önska att våren ska ha något litet frö med sig som vågar sig på att gro hos mig. Det är bittersött och kanske är det just det som är det fina med denna serien. Det är inget honungsdrypande gullegull som kletas över min tv-skärm utan en kärlekshistoria som är så lyckligt olycklig. Så mycket annat man ser lämnar kvar ett isande "Jag vill också ha någon, damn it!!!" i hjärtat och så går man ut och vill klå upp vartenda par man ser på stan för plötsligt ser man bara par överallt. Världen svämmar över av lyckligt hånglande par och isen i hjärtat blir en tapp som bara växer tills man har det perfekta mordvapnet att döda kärleken med. Man slår en kil i sig själv och slutar känna efter. Singellivet är inte längre en kortvarig situation man befinner sig i utan ett sätt att leva. Förhållanden ter sig plötsligt hotfulla och inkräktande och bara som ett medel att förstöra den fina individualism man funnit och börjat tycka så mycket om. Förhållanden hotar friheten och ens oberoende. Tills man sätter sig och tittar på Pushing Daisies. Då börjar det plötsligt glöda lite varmt i bröstkorgen igen. Man tänker saker som att det hade varit fint att få sova med någon och vakna upp bredvid någon. Man längtar efter de stunder en endaste liten blick kan betyda hela världen.

Jag sitter nu inte här och säger att jag vill kasta mig in i något och ha en person permanent - oh no no no! Ingen serie i världen kan göra mig till kärlekskrank romantiker. Men att överhuvudtaget känna nån form av längtan - någon liten saknad - det är faktiskt en skön känsla när man befunnit sig i ett känslomässigt vakuum sen 2006 vad gäller det motsatta könet. Pushing Daisies är inte bara en serie där huvudpersonen väcker de döda till liv - den tände även en liten låga hos mig. Därför utses den till dagens rekommendation. Kanske t o m veckans och månadens. Allt jag kan säga är, don't miss out!

---

Läs även andra bloggares åsikter om Pushing Daisies, kärlek, dagens, förhållande, tv, singel, samhälle, tim burton, känslor, tips

Frysdiskarna på Willys attackerar kunderna. Helt sant. Mitt ben kommer nog få gipsas och amputeras och sys. Låret är blått och svullet -  I kid you not. Ett het tips till de som bygger ihop saker på Willys, frysdiskarnas hörnor ska nog sitta på diskarna och inte stå en halvmeter bort - osynligt grå - i lagom höjd med mitt arma ben. Jag visste inte om jag skulle skrika eller gråta eller slå en stackars anställd i huvet med en påse frusna majskolvar. Så istället körde jag på Toadie med vagnen ett par gånger.. på skoj.. och på lite mycket allvar.. För det gjorde så sjukt ont när jag gick in i den där grejen och då blir jag lite slagskämpig av mig.

Det gör fortfarande helt otroligt ont. Ska minsann skriva till Herr Willy - Queen of Complaints strikes again! Fast jag har nog aldrig haft så mycket anledning att klaga som denna gången. Hellre hundra timmar som en frusen snögubbe i väntan på SJ som aldrig kommer än det här. Hade jag varit amerikan hade jag varit sjukt rik samt fått en livstidsförbrukning av cheesecake och flotyrringar.. Rik och tjock hade jag blivit. Om jag bott i USA. Det är dagens sanning.

---

Läs även andra bloggares åsikter om willys, stämning, hälsa, aj, usa,

A splendid day for a semla scone!

Vaknade för en gångs skull av mig själv i morse - full av energi och sprattel i själen. Det är Fettisdagen men jag beslöt mig att fira denna dag i Edinburghs ära och anda. För när jag bodde där fanns ju inte semlor att tillgå och då gjorde jag alltid det näst bästa, jag gick och åt scones med sylt och grädde och en kopp te på nått litet fik fullt med bara små tanter (stora tanter har ingen smak - de kränger vad som bjuds.. ;)). Där visste man att man hade något gott att vänta sig för skotska små tanter är oerhört kräsna när det kommer till just dessa små bullar, i Skottland serveras dem nämligen i bullformat och inte som våra platta söndernaggade plattor.

Så idag ställde jag mig och bakade scones (platta och söndernaggade) efter eget recept taget ur huvudet och de blev smarriga som tusan. Och bra mycket nyttigare än vanliga (se recept sist i inlägget). Klockan nån minut efter tio väckte jag Toadie till dukat bord och det var finfint att ha någon att käka frulle med - har varit aningen tomt med bara mig vid bordet nu när han va iväg i Dalarna. En annan tanke var att man verkligen borde baka oftare. Först och främst är det så himlans gott med nybakat, spratt det inte i själen innan så gör det det när man drar in doften med ett djupt andetag och tar första tuggan av en nygräddat smörgås. What a treat! För det andra så vet man precis vad man får i sig och det är något jag anser väldigt viktigt. Inga konserveringsmedel - inget onödigt fett. Och efter ens personliga smak kan man slänga ner både det ena och det andra - själv är jag en sucker för solroskärnor.

---

Vad kan denna dagen mer ha att erbjuda mån tro... Jag fick ett oväntat mail från SJ. Det kom (endast!!) ca 3,5 månad efter att jag skickade iväg en klagan på en försening. Utnyttjade den s.k resegarantin när mitt tåg gick sönder i början av November och vi blev stående i kylan och snön på perrongen i Alvesta, i evigheters evighet, för att de inte hittade några ersättningsbussar. Erhöll en check till en gratis resa. Helt ok när man glömt hela historien. Ska promenera till Centralen senare idag och använda den till att köpa en resa till morgondagens föreläsning. Sen ska jag sätta mig och skriva bokseminariet som klassen gjorde förra veckan men som jag tydligen kan göra när jag vill - gäsp. Och jag som jobbar bäst under lite press.. hur ska detta sluta..

---

Nyttigare scones med lite allt möjligt i - till 4personer

Sätt ugnen på 225 grader.

Ca 3dl Vetemjöl special - med fullkorn
1dl dinkelflingor
0,5dl solroskärnor
0,5dl havregryn
0,5dl krossade linfrö
0,5tsk salt
2tsk bakpulver
2dl filmjölk
Ca 5tsk margarin

Blanda allt. Degen får inte va klistrig, ta i så fall lite mer mjöl. Platta ut till 2 runda kakor ca 1,5cm tjocka. Skär 2 linjer över kakorna så att du får fyra delar, men skär inte igenom helt. Nagga med en gaffel.

Grädda i 10-15minuter. Servera direkt! Gärna med en kopp te!
Yum!!!

---

Läs även andra bloggares åsikter om mat, semla, fettisdagen, recept, SJ, resegaranti, baka, scones, fettsnål, kalorisnål

Klipp mig själv igen. Nu väntar bara färgningen.. sen är jag back in business! Redo att göra Köpenhamn osäkert i helgen... Haft en toppendag och verkligen kommit på fötter igen efter förra veckans nedgång. Trevlig fika med Liza och sen väntade fina fisken tillagad av Emma. Insåg att jag äter fetaost alltför sällan.

Ännu lyckligare (om möjligt) över kapen jag gjorde på eBay. Tjänade ca 160pund (2100kr) på 2st Bench hoodies som jag haft ögonen på alltför länge men varit på tok för snål för att betala fullt pris... Betalade 10pund styck för dem.. galet billigt för bästa märket nånsin!!



En kall Tuborg och Robert Johnson & the Punchdrunks - what a Monday night!!

---

Läs även andra bloggares åsikter om ebay, bench, musik, mode, dagbok, nonsens

Måndag. Högskolehets. Stress. Betygsångest. I wish... När det blev överenskommet att jag kunde läsa c-kursen i bild på 'distans' - d v s närvara vid viktiga föreläsningar och seminarier och lämna in uppgifter via mail - så trodde jag faktiskt att jag skulle få jobbar hårdare än jag någonsin gjort. Att jag skulle ha deadlines för inlämningar precis som övriga klassen och att jag säkerligen skulle få extrauppgifter så att mina lärare skulle kunna hålla koll på att jag verkligen hänger med och läser vad jag ska. Men så är icke fallet. Jag tar tåget till Kalmar en gång i veckan och det är vad jobb jag har att göra. När klassen förra veckan hade ett bokseminarie fick jag inte ens mailat frågorna till mig och när jag påminde min lärare fick jag inte ens ett svar. Rena semestern tycker säkert några och undrar varför jag ens gnäller, det är väl bara att tacka och ta emot..?

Och det är just denna attityd som driver mig till vansinne. Slappheten. Slöheten. Latheten. Och när den t o m visar sig bland lärarna på Lärarutbildningen (japp, det är den jag går) så blir jag faktiskt orolig och aningen rädd. Det enda man läser om dagens skola är att den är på väg utför. Betygen blir sämre - ämnena utarmas - eleverna blir stökigare - lärarna allt mer maktlösa. Är det inte på Lärarutbildningen som vi ska lära oss att vända denna nedåtgående trend? Är det inte vi som 'morgondagens lärare' som ska kunna hanskas med situationen? Kan då någon svara mig hur detta ska göras när inte ens vi som lärarstudenter har någon press på oss?

Detta är ingenting som jag bara lagt märke till nu bara för att jag själv går omkring uttråkad. Det har funnit där sedan jag började i 2006. Människor verkar valsa rakt igenom. Utan större ansträngningar. Och vad jag skulle säga utan större ambitioner. Många var de gånger då jag och ett fåtal andra satt kvar efter lektionstid, innan lektionstid och på helger för att vi inte bara var intresserade av uppgiften utan för att vi faktiskt inte nöjde oss med annat än högsta betyg. Vad fick man höra.. jo att man alltid överarbetade allting!!! Minns speciellt hur en grabb i klassen påstod att vadå teorier och sånt, som bildlärare är det väl bara att ge dem penna och papper och säga åt ungarna att rita... Och en sån blir godkänd? Han ska ut som lärare sen bland våra unga - vara en förebild.. Det är skrämmande! Det känns som om vi är oroliga för skolans utveckling nu så kommer det minsann inte bli bättre i framtiden! Lärarutbildningen är slapp!

Att jag hittills hållt mig aktiverad och funnit den givande har helt berott på mitt eget engagemang - att jag brinner för bild och estetiskt skapande. Tror också att det beror på att jag är i den åldern jag är - har varit med om saker och ting - har lite perspektiv på min värld och min omvärld - jag kan ta en ledarrolll och framför allt, jag vill lära ut och dela med mig av den värld som jag älskar så - bildvärlden!

Speciellt i den tid vi lever i nu - media styr och genomsyrar så många unga människors liv. Det är så oerhört viktigt att vi lär dem att hantera den. Analysera den - granska den - förstå den - motstå den. Skolan idag kommer långt ner i stegen över vad som påverkar unga. Hur ska dagens skola med sin futtiga budget kunna konkurrera med dataspelen, modevärlden, tv-programmen, dessa industrier som omsätter summor vi inte ens kan tänka oss. När ska skolan satsas på igen? Time is running out...


I'm rather Puzzled!!!

---

Läs även andra bloggares åsikter om lärarutbildning, skola, media, samhälle, högskola, bild, kultur, utbildning, barn

Innan jag slår mig till ro för kvällen så vill jag avsluta veckan med lite ros och ris. Eller om jag ska välja ord som är lite mer 'jag' så kan vi kalla det veckans Hitlist alternativt Shitlist.

The HitList (inte i någon speciell ordning)

• Personer som bryr sig om hur det är med en fast utan att krusa och försöka släpa ut en för att få en och må bättre. Utan helt enkelt respekterar att man är inne i en svacka och behöver lite me-time. Puss på er - jag tror ni vet precis vem ni är!
• LastFM - älskar att upptäcka nya band och låtar utan att behöva anstränga mig alls. Det är bara att lyssna på det jag gillar och få rekommendationer genom att klicka på den lilla ikonen i aktivitetsfältet.
• Tradera. Den enas skräp är den andres lycka. Intjänat denna veckan - ca 2300. Not bad. Säljer ju iofs Toadies grejor - men tar 10% för jobbet.. haha. Business-woman aye!

The ShitList (inte heller i någon speciell ordning)

• Försäkringskassan för att de gett mig 890spänn för lite i bostadsbidrag under 2006 men jag får inte tillbaka ett öre för gränsen går vid 1200kr. Under den summan räknas det som att man fått 'rätt' belopp. Right amount my ass!!!
• KICKS: makeup-affär och parfymeria för er som undrar.. Nu säljs det inte bara presentkort utan det frågas om vilket kön man ska ha till. Flickor får ett sött ljusrosa och grabbarna det tuffa svarta! Gaaaah!!! Tar det aldrig slut med att reducera flickor och kvinnor till den rosa färgen!!?? Mer Nina Björk åt folket!!!
• Posten för att de fibblat bort terminsräkning efter terminsräkning och nu vet i tusan om jag kommer att hinna få nya Studentkortet i tid p g a detta nonsens. Vilket kommer innebär strul och möjligtvis avgifter eftersom jag bokat flera tågbiljetter i förtid och till dessa krävs giltigt Studentkort. Suck!

Och med det önskar jag eder alla en mycket god kväll. Nu ska jag umgås med min roomie som äntligen masat sig hem från en veckas kurser i Dalarna. But before I leave - en gammal goding som jag studsade omkring till imorse när jag vaknade och mådde fan så mycket bättre än jag gjort på ett tag. Enjoy!

---

Läs även andra bloggares åsikter om lista, försäkringskassan, bostadsbidrag, tradera, vänner, groove armada, nina björk, kicks, lastfm

Tankehävningar. Så kanske man kan uttrycka sig om vad jag sysslade med inatt efter jag krupit till sängs strax efter två. Mental styrketräning. Någonstans i sömnlösheten blev jag fruktansvärt trött på mig själv och hur jag mådde. Jag hade tillbringat hela dagen och kvällen med att bara sitta hemma och stirra i väggen eller på Futurama på en skärm, och käkat alldeles för mycket pannkakstårta för att liksom fylla tomrymmet inom mig. Jag brukar aldrig hetsäta - utan tvärtom. Men igår kväll kände t.o.m jag att vad jag behövde mest var inte att plåga mig själv ännu mer med kalorikontroll utan för en gångs skull unna mig något smarrigt. Lördagskväll som det var.

Det som gör mig mest förtvivlad, eller gjorde igår innan jag körde mina 'tankehävningar', var att jag helt på egen hand hade försatt mig i en situation som inte alls hjälpte till att göra mig bättre. Jag hade kunnat sitta på en restaurang och firat syrran, jag hade kunnat sitta och dricka öl med Maria som också fyllt år eller jag hade kunnat partaja med Emma och Liza som nyss kommit hem från Spanien. Men icke. Att gå ut och vara social var otänkbart - it wasn't an option!

När jag då gick till sängs så låg jag och funderade en bra stund. Sakta tog jag kontrollen över min hjärna som under helgen inte fungerat alls utan bara legat innanför benskalet som en seg klump. Jag började med att göra de avslappningsövningar (se sist i inlägget) som min kurator gett mig i hemläxa förra året. Och dem funkar alltid bra - när jag orkar göra dem (haha.. jisses.. för seg för att slappna av..hur låter det..). I vanliga fall somnar jag av dem men i såna stunder som igår blir de mer som en avdelare. Istället för en enda nerstämd varelse som inte kan göra skillnad på kropp och själ så gör dessa övningar att inser att min kropp är frisk som en nötkärna och inte alls en blobb som vill ligga hemma i soffan. Den vill röra på sig. Vara ute där vinden leker med mitt hår. Och med den biten avklarad så känns även huvudet lättare. För under den stunden man koncentrerar sig på hur kroppen mår så grubblar man inte inom sig. Man får en paus från de tankegångar som omedvetet tyngt en. Och när man inte föder dem av sin energi så blir de mindre. De kanske inte försvinner helt - men de blir iallafall hanterbara. Man upptäcker sina sinnen. Synen, hörseln och känseln. Något iallafall jag i hela mitt liv tagit för givet.

Så idag vaknade jag, tro´t eller ej, med ett litet leende på läpparna. Det var en underbar känsla efter att ha hängt läpp i princip sen i onsdags. Katterna lät mig trots sina hungriga magar sova ut tills väckarklockan ringde kl 10 och i samlad trupp gick vi ut i köket. Jag för att göra iordning morgonens dos med koffein och de för att få sin efterlängtade frukost. Sen hände det otänkbara. Isidor jagade Pixie kors och tvärs i vardagsrummet. Inte det gamla vanliga sega smygandet som Pixie hatar, utan detta var full lek. De båda skuttade omkring som tokar. Well, det varade i ungefär två minuter innan Pixie som vanligt kom på sig med att hon minsann inte tycker om någon annan katt och vände sig tvärt och gav Isidor en lusing. Men det var en början. Och mitt leende blev aningen större. Har ju väntat på detta sedan jag och Pixie flyttade in här i december och kanske börjar det äntligen lossna.

Så det här ser ut att bli en ok söndag. Ska träffa Sister och käka en middag och äntligen få firat henne. Solen skiner och det är aldrig fel. Och idag kommer Toadie hem från sin kurs i Dalarna, the boy is back in town.

---

Avslappningsövning. Tar ca 20-30min.
Men kan också göra i samband med något som gör en riktigt nervös, t ex en redovisning i skolan. Man gör då bara så långt man hinner och detta hjälper eftersom man fokuserar på sina sinnen och inte att det snart är ens tur att gå upp och prata. Kan med lätthet göras på tåget, i väntsalen hos tandläkaren.. you name it..

Sitt bekvämt på en stol eller i soffan, ha inte benen i kors eller ett ben över det andra. Alternativt ligg ner i sängen, kan rekommenderas om man gör övningen i samband med sänggående. Blunda inte.
Börja med att andas djupt tre gånger. Fäst sedan blicken på något omkring dig och tänk för dig själv eller ännu hellre säg högt vad det är du ser. T ex Jag ser en vit lampa i taket. Gör detta moment tre gånger.
Jag ser x 3.

Andas djupt tre gånger. Fäst på en punkt i luften framför dig och inte på ett föremål. Tänk för dig själv eller säg högt vad du hör. T ex Jag hör min hund skälla i trädgården. Gör detta moment tre gånger.
Jag hör x 3.

Andas djupt tre gånger. Ha kvar blicken i luften utan att titta på ett föremål. Tänk eller säg högt vad du känner i kroppen. T ex Det kliar på min högra armbåge. Gör även detta moment tre gånger.
Jag känner x 3.

Återupprepa de ovanstående. Men istället för tre gånger ska du nu nämna endast två saker. Glöm inte andas mellan, tre djupa andetag.
Jag ser x 2.
Jag hör x 2.
Jag känner x 2.

Återupprepa igen. Men nämn nu endast en sak. Glöm inte andas mellan momenten, tre djupa andetag.
Jag ser x 1.
Jag hör x 1.
Jag känner x 1.

Ta tre djupa andetag. Slut ögonlocken och blunda. Upprepa alla momenten och ha ögonen stängda hela tiden.

Jag ser x 3.
Jag hör x 3.
Jag känner x 3.

Andas.

Jag ser x 2.
Jag hör x 2.
Jag känner x 2.

Andas.

Jag ser x 1.
Jag hör x 1.
Jag känner x 1.

Andas.

När jag gör den i samband med sänggående så kommer jag aldrig så här långt. Somnar gott utan att komma ihåg riktigt när. :)

---

Helan och Halvan - Pixie och Isidor.

---

Läs även andra bloggares åsikter om avslappningsövning, hälsa, psykologi, meditation, avslappning, sömn, katter, helg, söndag, ångest

Tar en paus i analyserandet. Min hjärna behöver vila. Har varit mycket att tänka på idag. Både personliga saker och inför nästa veckas redovisningar på högskolan. Slipper åka till Kalmar när redovisningarna är utan kan maila in det istället. Men jag slipper inte tankarna som surrar innanför pannbenet. För det surrar verkligen. Som att ha en skock ilskna bin bakom skalet någonstans. Fast idag stinger dem inte. Dem hindrar mig bara från att koppla av. Och det är illa nog.

Jag känner att det fattas något inom mig. Eller så finns det där men det har gått i ide och vägrar vakna fastän flera vårar och somrar kommit och gått. Jag vet när det blev så här. Men jag vet inte hur jag ska reparera det. Lurar man hjärnan tillräckligt länge - matar den med falska löften - känslor som inte är mina utan avlade i ett lab någonstans - ja till slut så tappar man bort en del av jaget som är den verkliga versionen av en själv. Det där lät flummigt, jag vet, men det är så det känns.

Jag känner kärlek till min familj och mina vänner. De som jag redan känner och vet vart jag har. Sen stannar det där. Jag känner apati till att lära känna nya människor. Det tråkar rent ut sagt bara ut mig. Kan inte fatta varför.. And don't get me started on the love life. Sedan det tog slut mellan mig och Jeff i april 2006 så har jag haft halvdana känslor för en enda person. Och det varade ingen tid alls. Det finns en vacker man i Skottland, men jag tror att jag tycker om honom just för att han är i Skottland och inte här. Han är gräset på den andra sidan. Jag är rädd för att när jag åker dit till våren för att hälsa på vänner och jag träffar honom igen så kommer han te sig lika ointressant och oengagerande som männen i Sverige.

Är det så att jag fortfarande läker inuti? Jag var redo att lämna isoleringscellen, som tiden i Småland faktiskt var, för att jag var redo att va bland människor jag älskar igen. Men kanske är jag helt enkelt inte redo för nya kontakter riktigt än. Tilliten kommer kanske tillbaka allra sist - speciellt om man ska ge den till folk som man inte vet kommer vårda den eller återigen slänga den till lejonen.

Fast jag börjar bli trött på att vänta. Jag hade så lätt en gång i tiden att få vad jag ville ha. Nuförtiden ser jag aldrig något jag vill ha. Jag söker efter någon vars erfarenhet syns i ögonen. Men det känns som om jag rör mig bland pojkar. Spolingar. De skulle aldrig förstå min historia. Det är knappt jag gör det själv. Och kanske är det bäst såhär. För det jag vill ha är egentligen inte någon vid min sida utan vetskapen om att jag inte är känslomässigt utbränd - död. Att träffa någon nu kan bli ett hinder på min väg - att lämna Sverige. Jag tror inte det finns fler därute som PS, som bara ger upp allt och flyttar med en. Det är en risk jag inte gärna tar. Better off alone (?). Well tydligen inte eftersom jag sitter här och älter igen..

---

Framför mig ligger Simon Lindgrens Populärkultur och John Storeys Cultural theory & Popular culture. Känns som om jag memorerat dem. Desto mer jag läser i dem desto mer börjar jag ifrågasätta min omgivning. Är jag produkten av musik, tv, film, tidningar, böcker, utställningar, reklam mm eller är allt detta produkten av mig. Av oss alla. Efterfrågan skapar tillgång eller gör tillgången på allt detta att det skapas mer och mer efterfrågan. Vi får aldrig nog och driver kulturhjulet framåt. Om vi slutar begära - vad händer med produktionen då?

Innan helgen gick jag förbi nya löpsedlar med stackars Britney. Det fanns en tid då hon stod för precis allt det jag var emot. Hon var ikonen som fick stå för massproducerad musik utan själ och ett ideal som fortsätter förstöra våra redan utseende fixarade unga. Idag kan jag inte annat än att tycka så fruktansvärt synd om henne. Jag önskade henne en raserad karriär när jag tyckte som mest illa om henne, men jag önskade henne aldrig det här.

Hon har blivit en ny ikon för mig nu. Nu står hon för den dubbelmoral och ignorans som jag hatar hos människor. I ena stunden sitter folk och ojar sig och tycker synd om henne och undrar hur fan det ska gå och alla alla är överens om att världen borde låta Britney vara. Men i nästa stund så kastar de sig över nya numret av nån hemsk bildextra-tidning för att gotta sig över de nya färska bilderna på henne på väg mot sitt slut. Människor är hyenor. Asätare. Vissa lever på andra människors olycka och undergång. Det äcklar mig. Det gör mig sorgsen. Det får mig att undra hur det kommer sig att de inte har något bättre för sig. Var kommer denna absurda fascination ifrån? Har folk inget eget liv att leva?

---

Sist men inte minst måste jag rikta ett ont öga till de typer som beslutade i Futurama frågan. Jag vet att det är gammal ost men efter att ha sett om några avsnitt ur säsong 4 idag så slog det mig igen hur ofattbart beslutet att stoppa serien var. Dagens sanning är att när jag har en dålig dag (som idag) så finner jag Bender och de andra ytterst upplyftande.

C'mon - bite my shiny metal ass...

---

Läs även andra bloggares åsikter om Futurama, Britney Spears, populärkultur, samhälle, psykologi, deppig, apati, lördag

Så bizarrt!! Verklighetsfrämmande och drömartat!! Jag satt och läste igenom de första breven som jag skrivit till Sister från Edinburgh precis när vi flyttat dit i början av februari 2003. Det var som om det inte var jag som hade skrivit dem. Framför mig såg jag en ung tjej, storögd av allt nytt omkring. Jag kunde nästan känna hjärtat dunka nervöst inför allt som behövde fixas - över hur liten hon kände sig för att inte ha familjen eller vännerna till hands.

Jag kunde nästan också uppleva hur fjärilarna slog med vingarna inom henne när hon upptäckte småsakerna som blev dagliga små glädjeämnen. Som att det kom post även på lördagar vilket betydde en extra dag för brev från från Sverige att dimpa ner. Som att en gin och tonic kostade samma som en stor stark. Att utbudet på vegetariska produkter var minst det tiodubbla jämfört med hemma. Att det var riktigt trevligt att sitta längst fram på dubbeldäckarnas ovanvåning. Att IKEA sålde svensk kaviar. Att cd-skivor var billigare och att det var gratis att gå in på de flesta konstmuséer.

Någonstans där i brevet fanns en knappt märkbar, men ändå befintlig, underliggande ton av stolthet. Att hon hade genomfört flyttan. Att hon hade haft viljekraft, sedan semestern i Edinburgh sommaren innan, att säga upp sig från jobb, ordna med lägenheten och se till att rabiesvaccinera katterna. Hon hade klarat allt detta och var nu på plats. I sina drömmars stad.
Fast hon var ju inte helt ensam och hade ju fått hjälp med allt fixande. Hennes livskärlek, PS, fanns ju vid hennes sida. Han hade följt med henne dit utan att en enda gång tveka. Att saker skulle raseras, att Edinburgh var slutet för dem, det var båda vid det här laget lyckligt ovetande om.

Jag läser brevet om dessa två personer och kan bara le åt hur de körde från Malmö till Göteborg för att ta färjan över till Newcastle med den till bristningsgränsen fullastade gamla Bettan. Väl framme i Gborg var det mitt i natten och flera timmar tills de ens fick köra ombord. Jag minns plötsligt hur vi satt där i Volvon och sov en liten stund och sedan vaknade att det var iskallt i bilen, till den grad att kondensen av den varma andedräkten satte sig som små istappar på insidan av bilen. Så PS fick vackert starta motorn och köra runt med värmefläkten på fullt blås tills bilen blev varm igen. Jag tror att jag förblev sovande under många av dessa turer - en fördel med att inte ha körkort.

Av färjan till Newcaslte minns jag inte så mycket. Vi hade varit förutseende nog att ha med nån slags sjösjuketabletter. Båt på Nordsjön mitt i vintern kändes lite som en färd på liv eller död. Det jag dock kommer ihåg var rånet som skedde i båtens kafeteria. 45 spänn för en kopp kaffe. Hutlöst. Men vad gjorde man inte efter att ha tillbringat natten stelfrusen i bilen. De hade kunnat ta 200kr och vi hade nog gladeligen hostat upp pengarna. Jag tror aldrig en kopp kaffe någonsin kommer smaka så bra som den gjorde. Det var inte bara kaffe i den koppen - det var röd lava till en frusen själ.

Skulle någon fråga vad mer jag minns om båtresan så är det två saker. Jag minns tunnbrödsrullarna med köttfärsbiffar och rödbetssallad som mamma gjort och packat ner till oss. Det är en sån grej som satt sig i bakhuvudet. Så fort jag känner smaken av rödbetssallad vandrar tanken till just den dagen inne i hytten på DFDS Seaways färjan. Tröttheten och kylan hade släppt taget om mig och istället ersatts med en vild hunger. Och så som ett lejon kastar sig över ett byte på savannerna så slet jag upp foliet och högg ner i min macka. Jag lovar att det slog en oxfilémiddag på Grand Hotel med hästlängder!

Det andra jag kan säga om den resan är ju inte direkt ett minne, utan mer ett faktum. Någonstans på vägen när färjan började komma in på olugnare vatten så tog vi våra sjösjuketabletter. I förberedande syfte. Sen då? Well, ungefär 16 timmar senare vaknade jag - i Newcastle. Nerklubbad är bara förnamnet på hur jag reagerade på de där tabletterna. Totalt medvetslös är efternamet.

Brevet till Sister är skrivet på Alla hjärtans dag. Ca 8 dagar efter vi anlänt i Edinburgh med flyttlasset. Skillnaderna mellan Malmö och Edinburgh är, för mig än idag, förvånansvärda. Vi kom dit utan att ha jobb och ingen att stå som borgenär. Ändå lyckades vi på dagarna tre få en lägenhet. En möblerad 2:a som visst var väldigt brittisk i standarden med sin heltäckningsmatta och malplacerade värmeelement. Men den hade dock alla de nödvändigheter två unga människor kunde tänkas behöva. Säng, bäddsoffa, bokhylla, klädskåp, köksmöblemang, dusch, micro, tvättmaskin, vattenkokare, brödrost och mer därtill. Världens kap tyckte vi. Det enda som saknades var en TV. Men den skaffade vi själva tids nog. Tills dess hade vi min gamla tokstora PC som vi släpat med oss från Sverige - och på den fanns något som var minst lika bra som TV - the Sims.

Att läsa det första brevet och om hur smärtfri vår start var i Edinburgh får mig verkligen att längta tills den dagen det är dags för mig att bege mig dit igen. Och då pratar jag inte om mitt planerade besök nu i vår utan min flytt så fort högskolan är slut. Vi var smått isolerade i början, ingen hemtelefon och ingen dator, för BT skulle ha £300 pund för att koppla in allt för att vi var ditflyttade från Sverige. Säkerhetsdepositioner och sånt. Men numera har jag ju mitt engelska Social Security nummer och räknas ju mer eller mindre som skotsk vad gäller sånt. I brevet skriver jag endast om ett hinder och det existerar ju inte i dagens läge:

"Språket är lite av en barriär, även om jag snackar och förstår väldigt bra så är det måsakerna som gör det. Ex hur man skämtar och kallpratar, allt komplicerat snack med elbolag, telebolag, banker etc. Sånt är skitsvårt när man inte behärskar allt. Och som när vi bodde hos Paul och Co. Han kunde säga en mening med tre ord som sade mig noll medan alla andra gapflabbade. Man kan basic engelska men tyngden fattas. Och innan man har det så känner man sig liten, bortkommen och lite utanför.
Och så blir det lite missförstånd ibland. PS skulle fråga Panda efter en 'pawnshop' men han bara stirrade tillbaka och sa 'Whaaaat??'. Det visade sig att han trodde att PS frågat efter en 'Pornshop'."

Ja så var det i början. I nästkommande brev tror jag att jag gör mitt inträde på The Dome. Det stället var verkligen det stora testet i mitt liv. Jag kan ibland blicka tillbaka på min tid där och fortfarande bara känna förakt för det. Ett så typiskt exempel på vad som döljer sig under ytan på sköna ting. But that my friends - is a different story.

Tillbakablicken är slut för idag...

---

Läs även andra bloggares åsikter om Edinburgh, flytta, flytta utomlands, Skottland, Malmö, samhälle, språkbarriär, dagbok, brev, minnen, kärlek

Jag har suttit mestadels av dagen och väntat på ett tecken. Lyssnat på stormen utanför och hört den riva runt bråtet på balkongen. Dock har den värsta stormen ställt till oreda i mitt inre. Jag ligger med datorn bredvid mig i sängen - att sitta gör för ont. Hatar när nerverna trasslar till sig så jäkligt att minsta rörelse hugger i maggropen. Jag ska sova snart tror jag. Finns ingen större mening med att sitta vaken och må såhär.

Jag har förberett rökelse och fört över andningsträning till min mp3-spelare. Kanske lite meditation kan hjälpa till att lägga nerverna rätt... Antingen går jag ur det med ny kraft att göra något av fredagskvällen - eller så kommer det göra mig sömnig och jag kommer gå till sängs.. men då vaknar jag med mer styrka imorgon.. mer än vad jag har nu iallafall. Och så ser jag fram emot att äta bakelse med Sister. Napoleon vill jag ha.

Borde nog äta nu innan jag ens tänker på morgondagens kaloribomb. Blev så jäkla sugen på Marmite och ost toasties innan. Och när inte det gick att fixa (får 2 burkar Marmite av Stuart nästa vecka.. tjohoo!) så ville jag inte ha nånting.. så dum man kan va. Om min roomie hade varit hemma hade jag tvingat honom att laga nått smaskigt, jag har ingen ork.. ingen lust. Två födelsedagar idag och jag firar ingen av dem. Märklig känsla. Verklighetsfrämmande. Som en dålig dröm. Jag tror jag fick ett omen inatt. På tal om drömmar alltså. Jag drömde om ett x från länge sedan. Vissa saker han sa i drömmen påminner lite om vad som hänt idag. Helt sjukt. Jag kanske ska vara med i TV - leka synsk - folk har fan blivit kända för mindre..

Kollade biljetter till Eddan i mars/april.. 677kr om man flyger från Göteborg City, 1kr plus flygskatt per biljett, helt ok. Gick inga mellan Köpenhamn och Edinburgh. Sterling flyger bara den sträckan senare i majmånad fram tills september. Typiskt. Men så mycket som jag pendlar med SJ nu så har jag nog snart en gratis resa på mitt Prio-kort. Eller i vart fall några gratis mackor på X2000. Eller fritt internet - om jag någonsin skulle bli så beroende att jag inte klarar 2 timmar på ett tåg utan att surfa..

Känner mig aningen bättre. Ordens makt. Att få skriva av sig är alltid skönt. Fast en dagbok online.. om någon sagt det till mig när jag var 7 bast och började skriva min första dagbok (utav många) så hade jag nog skrattat gott. Vilken befängd idé. Men se på mig nu.. Skriver precis som förr. Det var längesen jag skrev alls. Har jag en penna så skissar jag, att skriva med den har börjat kännas aningen främmande. Hur konstigt är inte det.

Dags för 'Gentle Flow' från mitt Tai Chi band och lite andningsmeditation på det. Sen ska jag nog va back on track. Om inte, tack o go natt. ;)

PS. Blonde Redhead spelar på Debaser den 11e April (tror jag det var). Hur jäkla fint ska inte det bli. Jag snöade in helt på dem igen efter att ha sett Hard Candy och då spelas ju Elephant Woman i slutet. Bra film och bra låt och ett jäkligt bra band. (Förlåt för Wiki-länken men pallade inte leta efter bättre sidor om filmen.)
DS.

---

---

Läs även andra bloggares åsikter om meditation, SJ, storm, edinburgh, sömn, dagbok, deppig, drömmar, blonde redhead, hard candy, debaser, fredag

Borde känna mig utvilad men istället verkar sömnen bara ha gjort saker och ting värre. Igår var jag mentalt utschasad, idag känns kroppen som om den bestodd av ihopsydda delar på en trasdocka. Och istället för att vara fylld med bomullsvadd har man fyllt mina leder med sten. Jag kan inte tänka klart och kroppen är nästan för tung för att ta mig från ett rum till ett annat.

Jag menar ju inget illa. Jag har tagit en ståndpunkt för att skydda inte bara mig själv. Och hur det här än slutar så vägrar jag ge mig på den punkten. Det gör mig inte till en dålig människa - det borde egentligen vara tvärtom. Jag borde mötas med tacksamhet för att jag gör vad jag kan för att hålla en person borta för det som skadar denna så. Istället känner jag mig halvt straffad. Jag känner mig 12år igen. Redo att ge personen whatever it might be - för att få sinnesro, inte för att det är det rätta att göra. Det rätta är att stå kvar på min punkt. Borra ner tårna i sanden och låta tidvågorna slå och slå och slå. Men att stå kvar, förankrad av det jag anser vara rätt.

Alkohol. Jag har en hatkärlek till det. Det är en förrädisk dryck som jag tyvärr har varit alldeles förtjust i själv en gång i tiden. Men det var då och jag försöker att hålla fast till den mer hälsosamma attityd jag lyckades frammana under min tid i den småländska småstaden. Detta är dock svårt när man är tillbaka i Malmö och där man en gång hade slagit rot inne på t ex Ölcafét. För en gångs skull vill jag känna mig rotlös. Jag vill inte känna mig hemmastad på en pub. Jag vill att det ska vara ett kul besök och inte andra hem.

Alkohol. Mitt liv kretsade kring det i Edinburgh. Att ha ett jobb som manager på vad som var en restaurang / bar / nattklubb gjorde på något sätt alkohol till en naturlig del av tillvaron. Att sitta klockan 11 på förmiddagen och provsmaka olika slags tequila, vodka eller likörer från försäljare var inte konstigare än att ta en kopp kaffe. Jag höll i vinprovningar med halva personalen i taget, lagom när vårt shift slutade efter lunch - så att de skulle slippa spotta och istället få en gratis skjuts till en partyeftermiddag. Och när våra skift slutade på kvällen eller natten beroende på om vi jobbat i restaurangen eller klubben, ja då började ju vår egen kväll. Lägg ett pund i glaset och ta en öl, ett glas vin eller en shot sprit med mixer - det var regeln. Och när man öppnade morgonen därpå och fann 127pund i glaset delat på kanske 7-8 personer då visste man att det fanns mer än en som skulle dyka upp med rejäl baksmälla när deras skift började - om de nu dök upp alls. Dags att ringa och förbereda inhopparna på att de kanske skulle få jobba ikväll. Och så levde man livet - spelade ingen roll om det var vardag eller helg. I den världen suddas de gränserna ut till en gråzon.

Så jag tror det är därför jag kan vara starkare nu i min tro på att säga nej till att festa. Been there - done that. Jag vet att en öl aldrig blir en öl.

---

Gränslinjen - BPS - måste vara vara platsen mellan jordskorpan och helvetet. Som att stå med en fot på var sida om denna linje och inte veta vart man hör hemma. Jag kan inte ens ana hur det verkligen känns trots att jag levt så nära i så många år. Jag kan bara tänka mig att det är som att ta min värsta PMS-dag någonsin och förstärka den gånger några hundra och ändå inte komma i närheten.

Jag har förstått via en mycket bra hemsida att BPS är något som inte kan räknas som ovanligt. Ändå så vet människor så lite om det. Hur det är att se ut som precis vet som helst men att ha en okontrollerbar storm inom en som vid minsta lilla kan ställa tills värre oreda än Gudrun någonsin gjorde mot de stackars skogsägarna i Småland.

Varför omnäms BPS aldrig i skolan? Varför kommer ingen ut och pratar om det? Tror det hade kunnat hjälpa så många som antingen lider av det utan att veta vad det är dem har.. det hade kunnat hjälpa anhöriga att förstå vid ett mycket tidigare läge.. och det hade kunnat göra befolkningen lite mer uppmärksam och förstående.. för det sista en med BPS behöver är att människa sitter och tittar snett!!!

Dagens tanke - mer information till folket!

---

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, BPS, borderline, edinburgh, anhörig, trötthet, samhälle,